Varför är Sverige världens bästa land?

Det kanske är lite väl kaxigt att gå ut och säga att Sverige är världens bästa land, vilket egentligen är konstigt. I klart mindre bra länder är det helt normalt att påstå att det landet är bäst. I länder som är mindre demokratiska, mindre jämställda och mer orättvisa är det en självklarhet att man tycker det landet är bäst. För mig är Sverige världens bästa land för att det är världens mest sekulära land och, fortfarande, ett av världens mest jämställda länder.

Om man tycker militär makt är viktigast så är ju såklart USA bäst, gillar man pengar så har Luxemburg mest pengar per invånare (men Sverige ligger på top tio listan i alla fall). Själv har jag lycka och välmående som mål, och även om pengar och prylar ibland kan vara ett medel för att må bättre så är de just ett medel, inte målet. Och det som gör mig mest lycklig är såna saker som frihet, rättvisa, jämlikhet och demokratiskt inflytande. Där ligger vi riktigt riktigt bra till. Och det visar sig att det inte bara är jag som blir lyckligare av såna saker, enligt Jämlikhetsanden verkar det gälla alla. Till och med rika vita män blir lyckligare i länder där fattiga svarta kvinnor har det bättre.

Men vad är det som utmärker Sverige och gör att ett litet kallt land uppe i norr har lyckats så bra? Vi har ju inte de bästa geografiska förutsättningarna, och det finns ingen biologisk skillnad mellan folk som bor i Sverige jämfört med andra länder. Vi har inte en massa olja som Norge och vi är inte ett litet skatteparadis för de superrika, som Luxemburg. Men i Sverige har vi genomfört ett politiskt experiment.

Ett parti tog det bästa från socialismen och kombinerade det med en reglerad marknadsekonomi. Samtidigt gav man människor en kombination av trygghet och frihet som gjorde att de kunde växa. Resultatet blev att vi skapade världens bästa ekonomi, världens bästa trygghetssystem och bland världens bästa skolor. Socialdemokraterna styrde Sverige oavbrutet mellan 1932 och 1976 och det var under den tiden Sverige utvecklades till att bli världens bästa land. Även jag som inte är Socialdemokrat måste erkänna att när de säger "Vi byggde Sverige", så stämmer det. Och de byggde ett jävligt bra Sverige.

Då känns det konstigt, eller rent ut sagt löjligt, att höra Reinfeldts prat om "vänsterexperiment", och höra Moderata politiker prata om välfärdssystemen som något de hade rätt att vara stolta över. När de i varje steg mot ett mer jämlikt och tryggt samhälle stretat emot allt vad de orkat. När de röstat nej till kvinnlig rösträtt, nej till avskaffandet av dödsstraff, nej till sjukkassan, nej till a-kassan, nej till höjda pensioner, nej till skolmat, nej till fri sjukvård och nej till 40-timmar arbetsvecka. Varje gång vi rört oss framåt har Moderaterna hängt på nödbromsen.

Jag håller i och för sig med om att det behövs förändringar, för nu växer klyftorna igen. Och framförallt står vi inför nya utmaningar. Utmaningar som klimatförändringar och globaliseringen av ekonomin. Utvecklingen av informationssamhället. Då behöver vi gå framåt, inte bakåt. Vi behöver modernisera våra välfärdssystem, inte sälja eller montera ner dem. Vi behöver hitta nya lösningar, och då låter konservatism inte bra. Ett parti som motarbetat varenda förbättring som gjorts i svensk historia har ingen trovärdighet då, den enda skillnaden mellan de "nya" Moderaterna och de gamla är bättre marknadsföring, politiken har inte ändrats, bara hur man säljer den. Och sluta prata om "Vänsterexperimentet", det är redan genomfört. Det heter Sverige och det var väldigt lyckat.

Idag släppte de Rödgröna sin valplattform för Sveriges framtid.

DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 Excessen 1, 2 AB: 1, 2

Friederike Gerlach tar upp de ideologiska skillnaderna och Marika Lindgren Åsbrink visar vad det innebär i verkligheten.

Jag har aldrig fått nån hjälp av samhället...

Jag träffade en kvinna, i ett väntrum, när jag var på besök i Stockholm. Det var i väntrummet för en fotostudio, inte tandläkaren, och vi började prata om lite allt möjligt. Hon jobbade som lärare, var frånskild och hade sin dotter med sig för att de båda skulle fotas. När vi började prata politik förklarade jag att jag var Miljöpartist och hon sade att hon röstar på Moderaterna. Jag frågade hur det kom sig att hon röstade på Moderaterna. Då svarade hon:

”Jag förstår inte varför samhället ska hålla på och hjälpa andra, jag har aldrig fått någon hjälp av samhället.”

Det är ju tråkigt att hon upplever det så, men det är ju knappast sant. Till exempel hade hon ju gått grundskola, gymnasium och universitet bekostat av samhället. Sedan jobbar hon ju på en kommunal skola, vilket innebär att hela hennes lön kommer från skattemedel. Dessutom har hon en dotter som hon fått barnbidrag för i 18 år och som också fått gå på dagis och i skola i vårt samhälle.

Har hon någonsin varit sjuk eller behövt gå till doktorn så subventionerades även det av samhället. Oavsett om hon tog tunnelbanan eller bilen dit vi var, så har hon antingen åkt med kollektivtrafik som till stor del betalas av samhället, eller använt vägar som byggts och underhålls av samhället. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och läkare står beredda utifall hon skulle råka ut för någonting. Allt tillhandahållet av det här samhället som aldrig hjälpt henne.

Själv har jag en ganska fattig bakgrund och jag är väldigt glad att samhället faktiskt har hjälpt mig så mycket som det har gjort. Jag är glad att dagiset jag gick på betalades av samhället, för min mamma hade inte haft råd att betala det själv. Jag är också glad att min mamma fick bidrag när hon blev arbetslös efter att syfabriken hon jobbade på lades ner. Jag är glad att jag fick mat i skolan, att jag kunde gå till vårdcentralen när jag blev sjuk och jag fortfarande idag, varje dag, får hjälp av samhället med allt från parkstädning och bussar till poliser och forskning. Saker som jag inte skulle klara av att göra själv, men som jag gärna är med och bidrar till.

Eftersom jag fått så mycket hjäp, fortfarande får hjälp och räknar med att få ännu mer hjälp i framtiden när jag blir äldre så vill jag också gärna vara med och hjälpa till. Därför valde jag att gå med i ett parti och engagera mig politiskt. Det finns många sätt att vara med och hjälpa till och att arbeta politiskt är bara ett av dem, men ingen kan i Sverige påstå att de själva inte fått hjälp av samhället. Dessutom får nästan alla tillbaka mer av samhället än de ger. Dels tack vare att det är effektivare när flera går ihop och hjälper varandra, och dels för att vi har ett progressivt skattesystem som gör att de som har lyckats bli allra rikast också är med och betalar mest. Kanske kan de rikaste fem procenten påstå att de ger mer till samhället än de får tillbaka, men om man tillhör de rikaste fem procenten i ett av de rikaste länderna i världen kanske man har råd att bjuda på det.

Nazister är inte farliga

För inte så länge sedan spreds det panik om Ebola, den senaste supersjukdomen. Och visst, drabbas man av Ebolaviruset så är dödligheten oerhört hög och sjukdomen är en extremt obehaglig version av blödarfeber. Men viruset kräver ett nedsatt immunförsvar för att bli farligt. I stora delar av Afrika där undernäring är vanligt blir också ebolaviruset ett allvarligt problem. Men i västvärlden är det ingen fara. Ebolaviruset kräver undernäring, brist på fungerande avloppssystem och avsaknad av ett fungerande sjukvårdssystem för att bli farligt.

Nazister är inte heller särskilt farliga, i alla fall inte för samhället. Visst kan de vara farliga på individnivå om man råkar stöta på en, men de utgör inte en någon fara för Sverige som land eller vårt samhälle. Precis som Ebola kräver de särskilda förutsättningar.

Tyskland på 30-talet var ett förnedrat och utfattigt land som drabbats av enorma repressalier efter det stora kriget. Några begåvade demagoger utnyttjade det för att ta makten och alla känner till resultatet. Idén om att ett folk är bättre än ett annat, en yttre fiende som enar en, föraktet för intelligens och misstroendet av de demokratiskt valda representanterna kan attrahera människor som är rejält obegåvade eller i en utsatt eller desperat situation. Visst har vi en del rejält osmarta människor i Sverige men vi lever faktiskt i en välmående demokrati. Med hög utbildningsnivå, relativt god ekonomi och extremt hög levnadsstandard. Det är en ingen bra grogrund för nazism.

Sverigedemokraterna utgör inte heller någon fara. De är för få, för obegåvade och för oseriösa. Svenskar är för utbildade och för informerade. Det finns heller inga politiska förutsättningar för dem att få inflytande. Den enda verkliga påverkan de har på politiken är att de frestar högerkonservativa partier att försöka locka någon extra procent väljare genom att flörta med främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ur riksdagen omedelbart, men fick ändå genom en del av sin politik för att etablerade partier inte ville att de skulle komma tillbaka. Det är den enda verkliga faran, att riktiga partier anpassar sin politik åt det xenofobiska och populistiska hållet för att locka till sig SD-väljare.

Nu blev SD's reklamfilm stoppad av TV4, vilket såklart var planen från början. Det är en beprövad strategi från SD, att skapa annonser som innebär hets mot folkgrupp och sedan beklaga sig för att deras demokratiska rättigheter blir kränkta. Inte så dumt sett ur deras perspektiv. De får ta på sig rollen som martyrer vilket de trivs med, det skapas uppmärksamhet vilket ger gratisreklam, de späder på sin myt om att ”etablissemanget” motarbetar ”sanningssägare” och så slipper de såklart att betala annonskostnaderna. Inte helt korkat egentligen.

Självklart kan ingen på allvar bli förvånad över att filmen stoppas. Den är ju så uppenbart rasistiskt att det blir parodiskt. Jag hade nog inte kunnat komma på en bättre parodi på främlingsfientlighet själv. En stackars gammal skröplig vithårig pensionär som blir förbisprungen av burkaklädda invandrare(?) med barnvagnar, som snor åt sig bidrag så att pensionären blir utan. Det hade hade lika gärna kunnat stå ”Heil Hitler!” på slutet.

Men Sverigedemokrater är inte nazister, åtminstone inte alla. Och även om de vore det så vore de inte farliga, eftersom de är så få och inga seriösa människor eller partier vill samarbeta med dem. Och så många fler kommer de inte att bli. Sveriges demokratiska immunförsvar är för starkt. Utbildning, information, jämlikhet och integration är de bästa botemedlen. Oavsett om det gäller nazism, rasism, främlingsfientlighet, sverigedemokrater eller religiös fanatism. Däremot kan man se dem som ett symptom på problem som behöver lösas. När folk börjar rösta på främlingsfientliga missnöjespartier är det en signal om att vi behöver jobba bättre med just frågor som jämlikhet och integration. Vi behöver bli bättre på att skapa vägar in i det svenska samhället, vi behöver bli bättre på att förklara hur politiken fungerar, och vi behöver jobba hårdare mot diskriminering och för ökad jämställdhet.

Den Sverigedemokratiska lösningen vore såklart att sparka ut dem man inte gillar. Eller förbjuda eller diskriminera mot dem. Men som vanligt är den Sverigedemokratiska ”lösningen” ingen vettig lösning. Eftersom alla partier enats om att SD har fel borde vi också kunna enas om att ökad jämlikhet och integration är den riktiga lösningen på de utmaningar som faktiskt finns.

Moderater, Socialdemokrater, Piratpartister, Vänsterpartister, Folkpartister, Kristdemokrater, Miljöpartister och oberoende kommenterar. Bara en ensam Moderat verkar ha missat att "hets mot folkgrupp" är ett brott i Sverige. Om man bytte ut burkaklädda kvinnor(?) mot judar i filmen kanske han skulle förstå.

Riktiga vinnare

Blev otroligt irriterad och frustrerad över Aftonbladets politiska artiklar idag, just för att de cementerar en helt vansinnig syn på politiken, demokratin och samhället. Att kunna se helheten kan vara svårt, men att lyfta blicken en centimeter ut ur plånboken borde inte vara omöjligt för en politisk reporter.

Enligt den berättelse som skapas varje dag i media handlar politik och att hitta det parti man själv "tjänar" på och rösta på dem. Det finns två ganska uppenbara problem med den tanken. Den första och kanske mest uppenbara är att hitta en definition på vad det är att "tjäna" på något.

Jag tycker till exempel att om skolorna blir bättre så tjänar jag på det. Okej, någon som fortfarande går i skolan tjänar kanske mer på det, men jag räknar mig ändå till de som tjänar på det för det är bra för hela samhället, inte bara de som går i skolan just nu.

Jag tjänar också på att kollektivtrafiken blir bättre och mer tillgänglig. På att det skapas mer arbeten. På att sjuksköterskor och annan vårdpersonal får bättre villkor. Inte bara för att min sambo är sjuksköterska, utan också för att vården, som jag kan behöva, blir bättre. En av de saker jag tjänar allra mest på är att vi får en bättre miljö, och att vi hejdar klimatförändringarna. Men jag tycker också att jag tjänar på att vi har insatser som gör det bättre för som har det svårast, till exempel missbrukare, sjuka och funktionshindrade.

Alla de politiska förslagen tjänar eller förlorar jag på. Ofta direkt som person, men alltid som en del av ett samhälle. Med färre sjuka påverkas jag direkt på så sätt att jag får lättare att själv ta del av vården om det behövs. Men också indirekt genom att friskare människor i min omgivning på många olika sätt också gör livet bättre för mig.

Men i valrörelsen har "tjänar" kommit att betyda bara en sak, hur många kronor mer eller mindre man får i plånboken. Och vad man heller inte lyckats skilja på är plånboken och ens ekonomi. Om du får 100kr mer i månaden på grund av en skattesänkning, men din A-kassa går upp med 200kr för att finansiera skattesänkningen, har du då tjänat på det?

Om en lärare, sjuksköterska, busschaufför eller fastighetsskötare blir av med jobbet för att finansiera en skattesänkning, har jag då tjänat på det? Den bästa politiken borde ju i så fall vara att ta bort skatten helt och hållet. Det skulle vi ju tjäna mest på. Då har vi såklart inga sjukhus eller skolor längre. Och den som inte har en inkomst får såklart inga pengar utan kommer antingen att svälta ihjäl eller drivas till desperata åtgärder. Den som blir sjuk eller bryter ett ben får såklart problem. Men det kanske inte händer mig. Och jag går ju inte i skolan. Och då är jag väl en vinnare i alla fall? Även om gatorna och parkerna jag rör mig i och på inte blir underhållna. Även om min mamma dör för att hon inte längre får medicin. Det är ju inte jag direkt och min plånbok som drabbas.

Att politikens uppgift skulle vara att försöka marknadsföra idén att en viss väljargrupp får mer kronor i plånboken om den eller den får bestämma är motbjudande, och innebär en väldigt konstig människosyn. Min uppgift som politiker är att försöka göra världen, landet och staden bättre. Jag bör driva en politik som så många som möjligt "tjänar på", och då menar jag "tjänar" på riktigt. En politik som gör människor friskare, friare och lyckligare. Som gör att det blir möjligt att leva på ett hållbart sätt, så att jag och våra barn kan fortsätta göra det.

Med en fattig politisk rapportering och en fattig politisk debatt så blir ingen rikare. Vi behöver prata om vilken värld vi vill bo i, vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska ta oss dit.

Budgeten för jorden sprack igår

Fram tills igår levde vi på räntan. Sedan tog inkomsten slut och vi började leva på det sparade kapitalet. Resursen vi pratar om är planeten vi lever på. Säg att du får din lön den 25:e varje månad, och att det nu är den 14:e och alla dina pengar är slut. Nu måste du låna pengar eller använda dina besparingar. Nästa månad kommer pengarna vara slut ännu tidigare, och du måste återigen ta från dina besparingar eller låna.

Skillnaden är att vi inte har en annan planet att låna från. Vi måste ta av våra besparingar, som varje år blir mindre och mindre. Vem som helst kan räkna ut att det inte är hållbart. Ändå fortsätter vi leva som om det vore det, och jagar en ständigt ökande tillväxt och konsumption av våra resurser. Samtidigt som vi med utsläpp, skövling, utfiske och annat hela tiden minskar planetens förmåga att producera.

Mats Monsen skriver bra om det befängda i att prata om "Miljöetik". Vem kan egentligen försvara ett sätt att agera som oundvikligen leder till en ekologisk och ekonomisk katastrof? Tyvärr går fortfarande kortsiktiga "vinster" före långsiktig förmåga att leva. Valrörelsen i Sverige handlar om RUT-avdrag och sexskandaler. I världens största ekonomi, USA, handlar det om privat sjukvård och sexskandaler. Men i Maldiverna handlar det om att hela deras land är på väg att hamna under havsytan på grund av klimatförändringarna. Är det dit vi måste komma innan vi tar frågan på allvar här i den rika delen av världen?

SvD: 1

AB: 1

Hororna förtjänar bättre

Det är bra att frågan om prostitution tas upp till debatt, men det är synd att det sker i en valrörelse. Särskilt i samband med politiska skandaler som Sven-Otto Littorin eller nu senast de Socialdemokratiska östgötarna. I en valrörelse blir debatten sällan särskilt konstruktiv. "Det första offret i ett krig är sanningen" säger ett känt citat, på samma sätt är den nyanserade diskussionen det första offret i en valrörelse. Slagord, polarisering och smutskastning är de enklaste verktygen, och de som plockas fram när väljarnas röster står på spel. Det är synd, för ämnet förtjänar en riktig debatt.

Om det finns ett enkelt svar på frågan om prostitution har jag åtminstone inte hittat det ännu. Det finns en enkel målsättning som jag tror att vi alla kan vara överens om: att färre människor ska tvingas prostituera sig, och att de som prostituerar sig ska få hjälp från samhället.

De som menar att prostitutionen ska "släppas fri" gör det väldigt enkelt för sig. Visst har människor har rätt till sin egen kropp, men endast en försvinnande liten del av de prostituerade har valt sin situation. Myten om den lyckliga horan är just det, en myt. De flesta som prostituerar sig är tvingade, antingen direkt fysiskt av män, indirekt genom drogberoende eller genom ekonomiska tvång. Det har också visat sig att när man legaliserar prostitutionen så ökar den, och inte bara den lagliga prostitutionen utan också den illegala, och traffickingen. Även om jag rent logiskt kan förstå argumentet ser vi att effekterna av det i realiteten innebär ett stort ökat lidande.

Människan har inte en instrumentell relation till sin kropp. Idén att våra kroppar är särskilda från vårt psyke bygger på en illusion om en magisk själ och är grundligt vetenskapligt motbevisad. Vi är våra kroppar och vi är våra relationer till andra människor. Jag tror väldigt få, om någon, av de som förespråkar prostitution själva skulle kunna tänka sig att prostituera sig. Även i dagens extremt sexualiserade samhälle är sex fortfarande en intimt personlig akt för de flesta, och att sälja sex är knappast bra för vare sig ens fysiska eller psykiska hälsa.

Samtidigt så slår sexköpslagen mot de som vi vill skydda. Kriminaliseringen av sexköp innebär en ökad utsatthet för den som säljer. I vår iver att sätta dit torskarna och hallickarna skadar vi också de som vi vill hjälpa. Vår lagstiftning handlar alltför ofta om att straffa sådana vi inte tycker om istället för att skydda våra medborgare. Själv tycker jag det är viktigare att skydda hororna än att sätta dit torskarna.

Det är en komplicerad fråga utan enkla svar och den förtjänas att tas på allvar. Jag har ingen lösning ännu, men jag vet vad vår målsättning borde vara: Att färre människor tvingas prostituera sig, och att de som ändå gör det får den hjälp och det stöd de behöver. Det mest effektiva verktyget för att nå dit verkar vara jämställdhetsarbete. I mer jämställda länder finns både mindre efterfrågan och mindre tillgång på köpt sex. I Sverige har vi till exempel bara en tredjedel så många sexköpare som i Spanien, ett mer värdekonservativt och ekonomiskt ojämlikt land. Vi kan nog inte lösa prostitutionsfrågan här och nu, men ett intensifierat arbete mot ett mer jämställt samhälle kanske kan ta oss en bit på vägen.

DN, SvD, NT 1 2 3 4, FÖ, AB

Av 44 bloggar finns ingen som avviker från mängden genom att föra en nyanserad diskussion. Om du upptäcker en, tipsa mig så länkar jag.

Sverigedemokrat hotar bränna ner valstugor i Norrköping

Sverigedemokraternas kandidat till landsting- och kommunfullmäktige, Bernt Eklund, hotar att ”bränna ner” riksdagspartiernas valstugor. Och anger också i vilken ordning stugorna ska brännas ned:

Om SDs stuga brinner ner så kommer jag personligen att bränna ner de andra stugorna i följande ordning.

1. (s)

2. (vpk)

3. (mp)

4. (m)

5. (kd) (fp) (c)

Jag kommer att ta dem i den takt jag orkar med!!! Detta är ett löfte och inte ett hot!

Sverigedemokraterna har sedan förra valet två mandat i Norrköpings kommunfullmäktige, och är i realiteten vågmästare i kommunen. Dock står stolarna tomma, efter att båda Sverigedemokraterna hoppat av.

Den ena var sedan tidigare dömd för vapenbrott och verkade inte helt nykter den gången han dök upp i fullmäktige, den andra lämnade in en motion han plagierat från Vänsterpartiet(!) och försvann sedan efter mindre än ett år. Nu står stolarna tomma.

I andra kommuner ser man liknande beteenden. De är helt enkelt inte seriösa. Att dyka upp på möten berusad, hota andra människor och partier eller helt enkelt inte dyka upp alls är inte seriöst. Drygt två tusen personer röstade på SD i det förra valet. Det var röster från 2062 Norrköpingsbor som kastades i sjön.

NT
Folkbladet

Klimatet inte "viktigast för MP"

Miljöpartiet presenterade idag sin plan för den omställning vi vill genomföra i Sverige efter valet om vi får väljarnas förtroende. På DN kan man läsa "Klimatet viktigast för MP". Men är egentligen inte sanningen att klimatet är viktigast för alla?

Självklart kan man tycka att olika frågor är viktiga. Själv brinner jag för rättvisefrågor, sociala och ekonomiska frågor, jag tycker de frågorna är oerhört viktiga. Men när det gäller klimatet finns det inget realistiskt utrymme för att ha olika åsikter. Möjligtvis kan man leva i villfarelsen att klimatförändringar inte sker eller inte går att påverka, vilket en del religiösa extremister, amerikaner och olje-lobbyister gör.

Men man kan inte "tycka" att klimatfrågan är viktig, löser vi inte den frågan spelar inga andra frågor någon roll. Klimatfrågan är en överlevnadsfråga och den viktigaste frågan för hela mänskligheten. Inte bara för oss gröna, inte bara för oss svenskar, utan för alla.

Även moderater drabbas av klimatförändringar. Likaså oljebolag och kreationister. Tyvärr är de just nu en del av problemet istället för en del av lösningen.

Skatterna har faktiskt sänkts...

Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, är antagligen en av de mest insatta personerna i Östergötland vad det gäller politik. Hans inlägg är ofta kloka och välgrundade. I sin senaste ledare kritiserar han partivännen Bodströms retorik, vilket försätter mig i en konstig situation. Jag gillar nämligen Widar väldigt mycket för hans politiska kunskaper och åsikter, samtidigt är jag inte förtjust alls i Bodström som drivit FRA-frågan och andra integritetskränkande frågor. Men Bodström har faktiskt rätt.

Bodström säger att bara de rikaste tjänat på de senaste årens skattesänkningar, medan Widar menar att det inte stämmer eftersom alla som arbetar fått en skattesänkning. Frågan hänger såklart på vad man menar med "tjänat".

Låg- och medelinkomsttagare har proportioneligt större nytta av den offentliga sektorn än höginkomsttagare och förmögna. Vår progressiva skattemodell och solidariska finansiering av offentlig sektor innebär att de som tjänar bäst också är med och bidrar mest till den gemensamma ekonomin. Alla skattesänkningar måste finansieras med nedskärningar eller försäljningar av vår gemensamma välfärd. Om vi idag helt tog bort landstingsskatten och privatiserade sjukvården skulle såklart alla som betalar skatt "tjäna" på det, men bara de rikaste skulle ha råd att gå till doktorn om de blev sjuka.

Alla utom de allra rikaste i Sverige får ut mer av den offentliga sektorn än vad de betalar. Därför förlorar också alla utom de rikaste på att skatterna sänks. Om jag får 100kr mer i plånboken efter skatt, men min A-kasseavgift samtidigt ökar med 200kr, har jag då tjänat på skattesänkningen? Höjda dagisavgifter, avgifter i vården, sämre personaltäthet inom skolan och omsorgen, sämre underhåll av vägar och parker... det är sätt att finansiera skattesänkningar, men det innebär inte att vi tjänar på det.

Ironiskt nog tillhör den rike Bodström de som faktiskt HAR tjänat på skattesänkningarna, medan Widar inte gör det. Miljöpartiet är det enda parti som istället för sänkningar eller höjningar vill ha en växling. Där man höjer skatten på sådant som är "dåligt", som miljöförstöring och klimatpåverkan, och sänker skatten på sådant som är bra, som ekologiska produkter, arbete, tjänster och kultur.

Falsk marknadsföring i politiken

Jag är inte så lättskrämd men något som jag faktiskt tycker är otäckt är när politiker inte säger vad det är de tänker göra, utan bara vad de tror att man vill höra. För en vecka sedan gick Alliansen ut och pratade om en satsning på kollektivtrafik och minskade hastigheter i innerstaden. Det lär väldigt positivt i mina gröna öron och säkert i andras.

Sedan visar det sig att vad det egentligen handlar om är att göra det lättare för bilar att ta sig fram fort, på bekostnad av de som går eller cyklar. Man vill inte ta från bilarna och ge till kollektivtrafiken, utan man vill ta från gångtrafikanter och cyklister och ge till bilarna. Och kanske blir det då också lite över till kollektivtrafiken.

Det är självklart okej att i en demokrati tycka att man bör satsa mer på biltrafiken, även på bekostnad av cyklister, kollektivresenärer eller oss som går. Men då bör man rimligen också säga att det är det man gör. Att stå för den politik man tänker föra är det mes grundläggande i en demokrati. Om man känner att man måste ljuga för att få sin politik att framstå som attraktiv bör man kanske istället fundera på att ändra politiken.

Tyvärr har inte det varit Alliansens metod, de för fortfarande samma extrema högerpolitik med fokus på skattesänkningar, avregleringar och ökade klyftor. Riksdagens eget utredningsorgan konstaterade att Reinfeldts politik ligger till höger om den tidigare partiledaren Bo Lundgrens. Hur mycket arbetarpolitik är det? De har helt enkelt tagit över Socialdemokraternas retorik men behållt sin egen gamla politik.

--------------

Friederike Gerlach om samma ämne.

Utförsäljning inte hållbart

Moderaternas finansminister säger att de under nästa mandatperiod ska sälja statliga bolag för 100 miljarder kronor. Det handlar om bolag som är strategiskt viktiga och som drar in stora pengar till vår gemensamma välfärd. Som medborgare i Sverige är vi alla delägare, än så länge.

Det är ett väldigt kortsiktig politik att sälja sina investeringar för att finansiera skattesänkningar. Ungefär som att sälja ett hus man äger, för att sedan istället hyra det av den nya ägaren till ett högre pris, och spendera pengarna på en semesterresa.

Samtidigt tappar vi den demokratiska kontrollen över vår viktiga infrastruktur, i det här fallet energiförsörjning och telekommunikationer. Det är inte heller bra. Vi behöver trygghet i vår energiförsörjning och våra kommunikationer. Vi har redan sålt ut alltför mycket av våra gemensamma tillgångar, det är inte ansvarsfullt och inte hållbart. Det Moderaterna vill göra är som att kissa i byxorna, det blir varmt en liten stund, men sedan bara kallt och obehagligt.

Det är skönt, och modernt, att vara grön

Jag tror det finns många som liksom mig har en stark vilja att föra Sverige in i framtiden, med blicken på möjligheterna. Som ser att klimatkrisen och den ekonomiska krisen också är en möjlighet att förändra, utveckla och förbättra. Som är trötta på konservativa politiker, fördomar och bakåtsträvande. Som ser att vi skulle kunna få det så mycket bättre, om vi bara vågade ändra riktning.

Om vi vågade göra oss av med oljeberoendet och satsa på framtidens förnyelsebara energikällor. Om vi vågade inse att oändlig tillväxt inte är möjligt och fokusera på hälsa och livskvalitet istället för BNP. Om vi vågade låta människor vara sig själva. Om vi vågade värna om demokratin och våra friheter.

Det finns många som vill modernisera sverige och jag tror de trivs väldigt bra i Miljöpartiet nu. Med en grön framgång i valet kommer alla att trivas i ett mer människovänligt och hållbart Sverige. Miljöpartiets kampanj Modernisera Sverige är startskottet på den förändringen.

Att vara sin egen värsta fiende

En majoritet av Svenska väljare tycker inte att Sverige ska delta i krigsoperationer i Afghanistan, särskilt inte under NATO och därmed USA's flagg. Ändå driver Alliansen nu hårt just den linjen mitt i en valrörelse. Man kan åtminstone inte anklaga dem för populism inom det området. Kriget i Afghanistan är inte populärt, och det med all rätt.

I dagens debattartikel i DN pratar Försvarsministern om "fred, säkerhet, solidaritet och utveckling". Precis de saker som kriget i Afghanistan misslyckats med att infria på varje punkt. Större delen av världen har insett att det inte går att bomba fram demokrati, men de konservativa vill inte lyssna. Kanske har de blivit hörselskadade av bomberna, eller blinda av fosforgranaterna.

Samtidigt skryter man om att regeringen lyckats "effektivisera" biståndet och nått enprocentsmålet. Vad man har gjort är att ändra hur bistånd redovisas i budgeten. Poster som tidigare klassats som t.ex. handel kallas nu för bistånd. Då kan man skära ner på vad man gör i verkligheten och samtidigt påstå att man gör mer. Precis som jag skulle kunna redovisa dagens lunch som "bistånd" till caféverksamhet.

Samtidigt har Wikileaks avslöjat att USA med sina bidrag till Pakistan finansierar Talibanernas motstånd i Afghanistan. Man lyckas alltså med konststycket att finansiera både sin egen armé och motståndarens, tala om att vara sin egen värsta fiende. Allt medan rapport efter rapport visar att den militära insatsen är ett enormt misslyckande. Om det är okunskap eller oförstånd som ligger bakom Alliansens vilja att fortsätta stödja detta är inte lätt att veta.

Samtidigt finns det riktiga hot som vi behöver vara förberedda på. Och det är inte ryssen och inte heller somaliska pirater. De riktiga hot som vi istället borde lägga försvarsmaktens resurser på är till exempel klimat- och miljökatastrofer, storskaliga sammanbrott i IT-strukturer eller pandemier. Riktiga hot, som vi faktiskt vet finns, och som vi behöver en beredskap för. Inte inbillade ryska ubåtar. Ett annat hot som kan bli verklighet är terrorism. Om vi fortsätter alliera oss med USA kommer vi förr eller senare att hållas ansvariga för deras attacker mot civilbefolkningar. Alliansens försvarspolitik håller just nu på att skapa oss en fiende, istället för att skydda oss mot de hot som faktiskt finns.

Att ersätta ett tvång med ett annat

Folkpartiet har varit på krigsstigen mot de som kommer från andra kulturer sedan deras sista socialliberala partiledare, Bengt Westerberg, avgick. Björklund är ivrig att försöka ändra människor genom tvång så att de passar hans världsbild. Den tidigare toleransen, acceptansen eller kärleken till det som är annorlunda är som bortblåst. Nu är det genom straff och lagstiftning man vill ändra samhället.

Men det är svårt att tvinga människor att vara fria, svårt att tvinga människor att vara snälla och svårt att tvinga människor att passa in. Tvång och straff är inga bra verktyg för att skapa delaktighet eller integration. Man kan leda en åsna till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Samma sak gäller i ännu högre utsträckning för människor.

Språktest, burkaförbud och slöjregler är inte ett bra sätt att främja integration och jämställdhet. Att ge individen möjligheten till förändring och att skapa delaktighet är det enda som fungerar. Det är ett hållbart sätt att locka fram förändring och skapa viljan att utvecklas. Det finns inga snabba och enkla lösningar på komplicerade problem. De snabba och enkla lösningarna skapar istället oftast fler problem.

Miljöpartiet skriver i sitt partiprogram att människan är en skapande och aktiv varelse som vill och kan ta ansvar. Det är en modern människosyn som leder till fungerande och hållbara strukturer. Vi kommer inte att lösa alla problem idag, men vi kan börja bygga ett mer människovänligt samhälle som gör det lättare i framtiden. Folkpartiets förbuds- och straffpolitik skapar bara mer problem. Vi behöver modernisera Sverige, inte gå baklänges in i framtiden.

Straff löser inte barns problem

Utbildningsministern vill införa ett nytt betyg för att stoppa skolk. Det är ett problem att barn skolkar från skolan, så långt har Björklund rätt, men som vanligt missar han poängen. Att när barn skolkar är det en signal om att någonting inte står rätt till, antingen i skolan eller familjesituationen.

Istället för att straffa den som inte mår bra eller inte känner sig motiverad borde vi arbeta för att göra skolan bättre. Skolan borde vara motiverande, rolig och uppmuntra till lärande. Den borde vara en fristad och ett andningshål för den som har det jobbigt hemma. Satsa då istället på en bättre skolhälsovård, fler vuxna i skolan per elev och en pedagogik anpassad till elevernas behov. Man löser inte problemen genom att straffa de barn som redan har det svårt.

Mats Monsen skriver väldigt bra om samma fråga.

Vi har råd att vara själviska när det gäller flyktingbarnen

För några år sedan dök de första ensamkommande flyktingbarnen upp i Norrköping. Den första jag träffade var en 15-årig flicka från Burundi. Hon hade fått hjälp att fly och löfte om arbete. När hon satt på tåget i Sverige fick hon veta att det inte fanns något riktigt jobb, hon skulle tvingas arbeta som prostituerad. Hon lyckades smita från sin bevakare och tog sig av tåget i Norrköping. I samma ögonblick som hon gör det blir hon enligt lag vårt och vår kommuns ansvar.

Idag har vi en struktur för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Benämningen är något missvisande. Ytterst få är under 12 år, de flesta 14-17, så det är inte barn utan ungdomar det handlar om. I år räknar vi med att ca: 3.000 ensamma flyktingbarn kommer till Sverige.

Det finns politiska krafter som inte tycker att skäl som solidaritet och medmänsklighet räcker. Som inte tycker att Sverige eller Norrköping har ansvar för att de mänskliga rättigheter vi har skrivit under ska uppfyllas. Såsom rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Men även de kan vara lugna. Det finns inte bara humana skäl för att ta emot dessa unga människor. För samhället är dessa personer en ren vinst. Även om man bara tar hänsyn till det ekonomiska.

För dessa ungdomar har större delen av ”investeringskostnaden” redan betalats. Föreställ dig att svenska barn föddes 16 år gamla, hur mycket vi skulle spara in bara på dagiskostnader, skola och föräldraledighet? Dessutom är inte det här vilka barn som helst. Om du färdats genom krig över en hel värld, ensam eller med en kompis eller ett syskon, och lyckats komma fram. Då är du driven, envis, självständig, stark och anpassningsbar. Dessa unga människor kommer att vara en enorm resurs för oss. De är framtidens företagare, framtidens ledare och framtidens kompetenta personal.

Den unga flickan i början av texten pratade redan 4 språk när jag träffade henne, däribland både engelska och franska. Idag pratar hon svenska också. Hon har redan överlevt mer under sina 15 år än vad jag hoppas att någon svensk kvinna ska behöva göra under sin livstid. Alla dessa unga människor kommer med ett bagage. Ibland med fysiska trauman, ibland med psykiska upplevelser som vi inte kan föreställa oss. Men de är starka, unga och begåvade. Om vi väljer att se dem som den resurs de är kommer vi alla att vinna på det. En investering i ungdomar, mångfald och framtid är en investering i ett bättre och modernare samhälle.

Efter valet vill jag arbeta för att Norrköping utvecklar och utökar sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Att det politiska ansvaret för dessa ungdomar flyttas från Socialkontoret till Arbetsmarknad och Vuxenutbildningskontoret. Och att vi behandlar dem som den resurs och de självständiga människor de är, självklart utan att bortse från deras upplevelser och verkliga behov.

Piraterna avlossar bredsida mot "gammalpartierna"

Piratpartiet fick oväntat mycket utrymme i media när de idag släppte sitt valmanifest. Oväntat för att ”gammelmedia”, som piratpartister kallar tidningarna, vanligtvis ignorerar dem till förmån för Sverigedemokraterna. Trots att PP i det senaste valet fick dubbelt så många röster som dem.

Den kritik som riktas mot deras valmanifest och politik är inte helt befogad, och inte heller helt rättvis. Den första kritiken är att manifestet inte ger en tillräckligt djup samhällsbeskrivning eller tillräckligt bred problemformulering. Då missar man att det handlar om en valplattform, inte ett partiprogram.

Den andra kritiken är den vi kommer att få höra mest, och den kommer att formuleras som en fråga: ”Var är er politik för problem X”. Välvilliga kritiker kommer att föra fram åsikten att Piratpartiet kanske borde vara en intresseorganisation, som använder lobbyism för att föra fram sina frågor, istället för ett politiskt parti. Samma åsikt framfördes såklart mot Miljöpartiet medan vi var ett enfrågeparti. Och förs fortfarande fram av de som inte hängt med de senaste 20 åren.

Men på samma sätt som de som startade Miljöpartiet insåg att miljöfrågan var för viktig för att överlåtas till befintliga partier, så anser Piratpartiet att frihets-, demokrati- och integritetsfrågorna är tillräckligt viktiga. Jag är böjd att hålla med. Och på samma sätt som Miljöpartiets framgångar tvingade de andra partierna att skapa en miljöpolitik, tvingar Piratpartiet nu de etablerade partierna att ta ställning i integritetsfrågorna.

Dessutom fyller Piratpartiet en viktig demokratisk funktion som sällan omnämns. De engagerar unga människor i politiken och den demokratiska processen, genom att visa att de politiska frågorna har betydelse för oss medborgare. För människors liv. De visar att politik i allra högsta grad är viktigt för alla, även (eller kanske särskilt) för unga människor. Det är att göra demokratin en stor tjänst.

Att Piratpartiet just nu är ett enfrågeparti kan jag stå ut med. Det är en väldigt viktig fråga, och ett ungt parti måste få tid att växa och utvecklas. Jag tycker som aktiv medlem i ett annat ungt parti att det är skönt att se vår demokrati utvecklas. Därför hoppas jag att Piratpartiet kommer in i riksdagen. Gärna på bekostnad av ett gammaldags konservativt parti, eller ett nygammalt främlingsfientligt.