Fram tills igår levde vi på räntan. Sedan tog inkomsten slut och vi började leva på det sparade kapitalet. Resursen vi pratar om är planeten vi lever på. Säg att du får din lön den 25:e varje månad, och att det nu är den 14:e och alla dina pengar är slut. Nu måste du låna pengar eller använda dina besparingar. Nästa månad kommer pengarna vara slut ännu tidigare, och du måste återigen ta från dina besparingar eller låna.
Skillnaden är att vi inte har en annan planet att låna från. Vi måste ta av våra besparingar, som varje år blir mindre och mindre. Vem som helst kan räkna ut att det inte är hållbart. Ändå fortsätter vi leva som om det vore det, och jagar en ständigt ökande tillväxt och konsumption av våra resurser. Samtidigt som vi med utsläpp, skövling, utfiske och annat hela tiden minskar planetens förmåga att producera.
Mats Monsen skriver bra om det befängda i att prata om "Miljöetik". Vem kan egentligen försvara ett sätt att agera som oundvikligen leder till en ekologisk och ekonomisk katastrof? Tyvärr går fortfarande kortsiktiga "vinster" före långsiktig förmåga att leva. Valrörelsen i Sverige handlar om RUT-avdrag och sexskandaler. I världens största ekonomi, USA, handlar det om privat sjukvård och sexskandaler. Men i Maldiverna handlar det om att hela deras land är på väg att hamna under havsytan på grund av klimatförändringarna. Är det dit vi måste komma innan vi tar frågan på allvar här i den rika delen av världen?
SvD: 1
AB: 1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar