Riktiga vinnare

Blev otroligt irriterad och frustrerad över Aftonbladets politiska artiklar idag, just för att de cementerar en helt vansinnig syn på politiken, demokratin och samhället. Att kunna se helheten kan vara svårt, men att lyfta blicken en centimeter ut ur plånboken borde inte vara omöjligt för en politisk reporter.

Enligt den berättelse som skapas varje dag i media handlar politik och att hitta det parti man själv "tjänar" på och rösta på dem. Det finns två ganska uppenbara problem med den tanken. Den första och kanske mest uppenbara är att hitta en definition på vad det är att "tjäna" på något.

Jag tycker till exempel att om skolorna blir bättre så tjänar jag på det. Okej, någon som fortfarande går i skolan tjänar kanske mer på det, men jag räknar mig ändå till de som tjänar på det för det är bra för hela samhället, inte bara de som går i skolan just nu.

Jag tjänar också på att kollektivtrafiken blir bättre och mer tillgänglig. På att det skapas mer arbeten. På att sjuksköterskor och annan vårdpersonal får bättre villkor. Inte bara för att min sambo är sjuksköterska, utan också för att vården, som jag kan behöva, blir bättre. En av de saker jag tjänar allra mest på är att vi får en bättre miljö, och att vi hejdar klimatförändringarna. Men jag tycker också att jag tjänar på att vi har insatser som gör det bättre för som har det svårast, till exempel missbrukare, sjuka och funktionshindrade.

Alla de politiska förslagen tjänar eller förlorar jag på. Ofta direkt som person, men alltid som en del av ett samhälle. Med färre sjuka påverkas jag direkt på så sätt att jag får lättare att själv ta del av vården om det behövs. Men också indirekt genom att friskare människor i min omgivning på många olika sätt också gör livet bättre för mig.

Men i valrörelsen har "tjänar" kommit att betyda bara en sak, hur många kronor mer eller mindre man får i plånboken. Och vad man heller inte lyckats skilja på är plånboken och ens ekonomi. Om du får 100kr mer i månaden på grund av en skattesänkning, men din A-kassa går upp med 200kr för att finansiera skattesänkningen, har du då tjänat på det?

Om en lärare, sjuksköterska, busschaufför eller fastighetsskötare blir av med jobbet för att finansiera en skattesänkning, har jag då tjänat på det? Den bästa politiken borde ju i så fall vara att ta bort skatten helt och hållet. Det skulle vi ju tjäna mest på. Då har vi såklart inga sjukhus eller skolor längre. Och den som inte har en inkomst får såklart inga pengar utan kommer antingen att svälta ihjäl eller drivas till desperata åtgärder. Den som blir sjuk eller bryter ett ben får såklart problem. Men det kanske inte händer mig. Och jag går ju inte i skolan. Och då är jag väl en vinnare i alla fall? Även om gatorna och parkerna jag rör mig i och på inte blir underhållna. Även om min mamma dör för att hon inte längre får medicin. Det är ju inte jag direkt och min plånbok som drabbas.

Att politikens uppgift skulle vara att försöka marknadsföra idén att en viss väljargrupp får mer kronor i plånboken om den eller den får bestämma är motbjudande, och innebär en väldigt konstig människosyn. Min uppgift som politiker är att försöka göra världen, landet och staden bättre. Jag bör driva en politik som så många som möjligt "tjänar på", och då menar jag "tjänar" på riktigt. En politik som gör människor friskare, friare och lyckligare. Som gör att det blir möjligt att leva på ett hållbart sätt, så att jag och våra barn kan fortsätta göra det.

Med en fattig politisk rapportering och en fattig politisk debatt så blir ingen rikare. Vi behöver prata om vilken värld vi vill bo i, vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska ta oss dit.