Det är bra att frågan om prostitution tas upp till debatt, men det är synd att det sker i en valrörelse. Särskilt i samband med politiska skandaler som Sven-Otto Littorin eller nu senast de Socialdemokratiska östgötarna. I en valrörelse blir debatten sällan särskilt konstruktiv. "Det första offret i ett krig är sanningen" säger ett känt citat, på samma sätt är den nyanserade diskussionen det första offret i en valrörelse. Slagord, polarisering och smutskastning är de enklaste verktygen, och de som plockas fram när väljarnas röster står på spel. Det är synd, för ämnet förtjänar en riktig debatt.
Om det finns ett enkelt svar på frågan om prostitution har jag åtminstone inte hittat det ännu. Det finns en enkel målsättning som jag tror att vi alla kan vara överens om: att färre människor ska tvingas prostituera sig, och att de som prostituerar sig ska få hjälp från samhället.
De som menar att prostitutionen ska "släppas fri" gör det väldigt enkelt för sig. Visst har människor har rätt till sin egen kropp, men endast en försvinnande liten del av de prostituerade har valt sin situation. Myten om den lyckliga horan är just det, en myt. De flesta som prostituerar sig är tvingade, antingen direkt fysiskt av män, indirekt genom drogberoende eller genom ekonomiska tvång. Det har också visat sig att när man legaliserar prostitutionen så ökar den, och inte bara den lagliga prostitutionen utan också den illegala, och traffickingen. Även om jag rent logiskt kan förstå argumentet ser vi att effekterna av det i realiteten innebär ett stort ökat lidande.
Människan har inte en instrumentell relation till sin kropp. Idén att våra kroppar är särskilda från vårt psyke bygger på en illusion om en magisk själ och är grundligt vetenskapligt motbevisad. Vi är våra kroppar och vi är våra relationer till andra människor. Jag tror väldigt få, om någon, av de som förespråkar prostitution själva skulle kunna tänka sig att prostituera sig. Även i dagens extremt sexualiserade samhälle är sex fortfarande en intimt personlig akt för de flesta, och att sälja sex är knappast bra för vare sig ens fysiska eller psykiska hälsa.
Samtidigt så slår sexköpslagen mot de som vi vill skydda. Kriminaliseringen av sexköp innebär en ökad utsatthet för den som säljer. I vår iver att sätta dit torskarna och hallickarna skadar vi också de som vi vill hjälpa. Vår lagstiftning handlar alltför ofta om att straffa sådana vi inte tycker om istället för att skydda våra medborgare. Själv tycker jag det är viktigare att skydda hororna än att sätta dit torskarna.
Det är en komplicerad fråga utan enkla svar och den förtjänas att tas på allvar. Jag har ingen lösning ännu, men jag vet vad vår målsättning borde vara: Att färre människor tvingas prostituera sig, och att de som ändå gör det får den hjälp och det stöd de behöver. Det mest effektiva verktyget för att nå dit verkar vara jämställdhetsarbete. I mer jämställda länder finns både mindre efterfrågan och mindre tillgång på köpt sex. I Sverige har vi till exempel bara en tredjedel så många sexköpare som i Spanien, ett mer värdekonservativt och ekonomiskt ojämlikt land. Vi kan nog inte lösa prostitutionsfrågan här och nu, men ett intensifierat arbete mot ett mer jämställt samhälle kanske kan ta oss en bit på vägen.
Av 44 bloggar finns ingen som avviker från mängden genom att föra en nyanserad diskussion. Om du upptäcker en, tipsa mig så länkar jag.
