Nazister är inte farliga

För inte så länge sedan spreds det panik om Ebola, den senaste supersjukdomen. Och visst, drabbas man av Ebolaviruset så är dödligheten oerhört hög och sjukdomen är en extremt obehaglig version av blödarfeber. Men viruset kräver ett nedsatt immunförsvar för att bli farligt. I stora delar av Afrika där undernäring är vanligt blir också ebolaviruset ett allvarligt problem. Men i västvärlden är det ingen fara. Ebolaviruset kräver undernäring, brist på fungerande avloppssystem och avsaknad av ett fungerande sjukvårdssystem för att bli farligt.

Nazister är inte heller särskilt farliga, i alla fall inte för samhället. Visst kan de vara farliga på individnivå om man råkar stöta på en, men de utgör inte en någon fara för Sverige som land eller vårt samhälle. Precis som Ebola kräver de särskilda förutsättningar.

Tyskland på 30-talet var ett förnedrat och utfattigt land som drabbats av enorma repressalier efter det stora kriget. Några begåvade demagoger utnyttjade det för att ta makten och alla känner till resultatet. Idén om att ett folk är bättre än ett annat, en yttre fiende som enar en, föraktet för intelligens och misstroendet av de demokratiskt valda representanterna kan attrahera människor som är rejält obegåvade eller i en utsatt eller desperat situation. Visst har vi en del rejält osmarta människor i Sverige men vi lever faktiskt i en välmående demokrati. Med hög utbildningsnivå, relativt god ekonomi och extremt hög levnadsstandard. Det är en ingen bra grogrund för nazism.

Sverigedemokraterna utgör inte heller någon fara. De är för få, för obegåvade och för oseriösa. Svenskar är för utbildade och för informerade. Det finns heller inga politiska förutsättningar för dem att få inflytande. Den enda verkliga påverkan de har på politiken är att de frestar högerkonservativa partier att försöka locka någon extra procent väljare genom att flörta med främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ur riksdagen omedelbart, men fick ändå genom en del av sin politik för att etablerade partier inte ville att de skulle komma tillbaka. Det är den enda verkliga faran, att riktiga partier anpassar sin politik åt det xenofobiska och populistiska hållet för att locka till sig SD-väljare.

Nu blev SD's reklamfilm stoppad av TV4, vilket såklart var planen från början. Det är en beprövad strategi från SD, att skapa annonser som innebär hets mot folkgrupp och sedan beklaga sig för att deras demokratiska rättigheter blir kränkta. Inte så dumt sett ur deras perspektiv. De får ta på sig rollen som martyrer vilket de trivs med, det skapas uppmärksamhet vilket ger gratisreklam, de späder på sin myt om att ”etablissemanget” motarbetar ”sanningssägare” och så slipper de såklart att betala annonskostnaderna. Inte helt korkat egentligen.

Självklart kan ingen på allvar bli förvånad över att filmen stoppas. Den är ju så uppenbart rasistiskt att det blir parodiskt. Jag hade nog inte kunnat komma på en bättre parodi på främlingsfientlighet själv. En stackars gammal skröplig vithårig pensionär som blir förbisprungen av burkaklädda invandrare(?) med barnvagnar, som snor åt sig bidrag så att pensionären blir utan. Det hade hade lika gärna kunnat stå ”Heil Hitler!” på slutet.

Men Sverigedemokrater är inte nazister, åtminstone inte alla. Och även om de vore det så vore de inte farliga, eftersom de är så få och inga seriösa människor eller partier vill samarbeta med dem. Och så många fler kommer de inte att bli. Sveriges demokratiska immunförsvar är för starkt. Utbildning, information, jämlikhet och integration är de bästa botemedlen. Oavsett om det gäller nazism, rasism, främlingsfientlighet, sverigedemokrater eller religiös fanatism. Däremot kan man se dem som ett symptom på problem som behöver lösas. När folk börjar rösta på främlingsfientliga missnöjespartier är det en signal om att vi behöver jobba bättre med just frågor som jämlikhet och integration. Vi behöver bli bättre på att skapa vägar in i det svenska samhället, vi behöver bli bättre på att förklara hur politiken fungerar, och vi behöver jobba hårdare mot diskriminering och för ökad jämställdhet.

Den Sverigedemokratiska lösningen vore såklart att sparka ut dem man inte gillar. Eller förbjuda eller diskriminera mot dem. Men som vanligt är den Sverigedemokratiska ”lösningen” ingen vettig lösning. Eftersom alla partier enats om att SD har fel borde vi också kunna enas om att ökad jämlikhet och integration är den riktiga lösningen på de utmaningar som faktiskt finns.

Moderater, Socialdemokrater, Piratpartister, Vänsterpartister, Folkpartister, Kristdemokrater, Miljöpartister och oberoende kommenterar. Bara en ensam Moderat verkar ha missat att "hets mot folkgrupp" är ett brott i Sverige. Om man bytte ut burkaklädda kvinnor(?) mot judar i filmen kanske han skulle förstå.

Att ersätta ett tvång med ett annat

Folkpartiet har varit på krigsstigen mot de som kommer från andra kulturer sedan deras sista socialliberala partiledare, Bengt Westerberg, avgick. Björklund är ivrig att försöka ändra människor genom tvång så att de passar hans världsbild. Den tidigare toleransen, acceptansen eller kärleken till det som är annorlunda är som bortblåst. Nu är det genom straff och lagstiftning man vill ändra samhället.

Men det är svårt att tvinga människor att vara fria, svårt att tvinga människor att vara snälla och svårt att tvinga människor att passa in. Tvång och straff är inga bra verktyg för att skapa delaktighet eller integration. Man kan leda en åsna till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Samma sak gäller i ännu högre utsträckning för människor.

Språktest, burkaförbud och slöjregler är inte ett bra sätt att främja integration och jämställdhet. Att ge individen möjligheten till förändring och att skapa delaktighet är det enda som fungerar. Det är ett hållbart sätt att locka fram förändring och skapa viljan att utvecklas. Det finns inga snabba och enkla lösningar på komplicerade problem. De snabba och enkla lösningarna skapar istället oftast fler problem.

Miljöpartiet skriver i sitt partiprogram att människan är en skapande och aktiv varelse som vill och kan ta ansvar. Det är en modern människosyn som leder till fungerande och hållbara strukturer. Vi kommer inte att lösa alla problem idag, men vi kan börja bygga ett mer människovänligt samhälle som gör det lättare i framtiden. Folkpartiets förbuds- och straffpolitik skapar bara mer problem. Vi behöver modernisera Sverige, inte gå baklänges in i framtiden.

Vi har råd att vara själviska när det gäller flyktingbarnen

För några år sedan dök de första ensamkommande flyktingbarnen upp i Norrköping. Den första jag träffade var en 15-årig flicka från Burundi. Hon hade fått hjälp att fly och löfte om arbete. När hon satt på tåget i Sverige fick hon veta att det inte fanns något riktigt jobb, hon skulle tvingas arbeta som prostituerad. Hon lyckades smita från sin bevakare och tog sig av tåget i Norrköping. I samma ögonblick som hon gör det blir hon enligt lag vårt och vår kommuns ansvar.

Idag har vi en struktur för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Benämningen är något missvisande. Ytterst få är under 12 år, de flesta 14-17, så det är inte barn utan ungdomar det handlar om. I år räknar vi med att ca: 3.000 ensamma flyktingbarn kommer till Sverige.

Det finns politiska krafter som inte tycker att skäl som solidaritet och medmänsklighet räcker. Som inte tycker att Sverige eller Norrköping har ansvar för att de mänskliga rättigheter vi har skrivit under ska uppfyllas. Såsom rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Men även de kan vara lugna. Det finns inte bara humana skäl för att ta emot dessa unga människor. För samhället är dessa personer en ren vinst. Även om man bara tar hänsyn till det ekonomiska.

För dessa ungdomar har större delen av ”investeringskostnaden” redan betalats. Föreställ dig att svenska barn föddes 16 år gamla, hur mycket vi skulle spara in bara på dagiskostnader, skola och föräldraledighet? Dessutom är inte det här vilka barn som helst. Om du färdats genom krig över en hel värld, ensam eller med en kompis eller ett syskon, och lyckats komma fram. Då är du driven, envis, självständig, stark och anpassningsbar. Dessa unga människor kommer att vara en enorm resurs för oss. De är framtidens företagare, framtidens ledare och framtidens kompetenta personal.

Den unga flickan i början av texten pratade redan 4 språk när jag träffade henne, däribland både engelska och franska. Idag pratar hon svenska också. Hon har redan överlevt mer under sina 15 år än vad jag hoppas att någon svensk kvinna ska behöva göra under sin livstid. Alla dessa unga människor kommer med ett bagage. Ibland med fysiska trauman, ibland med psykiska upplevelser som vi inte kan föreställa oss. Men de är starka, unga och begåvade. Om vi väljer att se dem som den resurs de är kommer vi alla att vinna på det. En investering i ungdomar, mångfald och framtid är en investering i ett bättre och modernare samhälle.

Efter valet vill jag arbeta för att Norrköping utvecklar och utökar sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Att det politiska ansvaret för dessa ungdomar flyttas från Socialkontoret till Arbetsmarknad och Vuxenutbildningskontoret. Och att vi behandlar dem som den resurs och de självständiga människor de är, självklart utan att bortse från deras upplevelser och verkliga behov.

Hårdare tag, lösningen på allt

Går det inte med våld så går det med mera våld. Det är inte bara ett recept för att få upp envisa konservburkar utan verkar också utgöra grundstommen i Folkpartiets moderna politik. Det är en imponerande resa de så kallade liberalerna har gjort. Från ett social-liberalt parti som ville ha individuell frihet med socialt ansvarstagande, till ett moralkonservativt parti som helst vill låta batongen tala.

När Folkpartiets representant i debatten om Jämlikhetsanden i Norrköping fick prata ville han prata om Moral. Jovisst tyckte han, forskningen visar att jämlikhet är bra men är det verkligen Moraliskt rätt att minska klyftorna? Är det inte viktigare att belöna de som jobbar och straffa de som inte gör det? Samma linje kör nu Folkpartiets major, Jan Björklund, när det gäller oroligheterna i Rinkeby. Det är hårdare tag som gäller.

Det mest grundläggande problemet med "hårda tag" är att det inte fungerar. Hårdare straff minskar inte brottslighet, det ökar den. Hårdare tag i skolan ökar inte elever studiemotivation, det sänker den. All forskning visar att sociala problem förvärras av de hårdare tag som populister på högerkanten förespråkar. Ingen blir snäll av stryk.

Statsministern visar mer förstånd än regeringens stridspitt och vill involvera frivilligorganisationer och föräldrar i dialog. Det är bra. Men man missar självklart att ta upp det faktum att det är ojämlika förhållanden och det högst verkliga utanförskap som det innebär som skapar problemen. Ökad jämlikhet, rättvisare resursfördelning och långsiktigt arbete med att skapa delaktighet behövs. En modernare syn på samhället än vad de konservativa kan bidra med, med andra ord.

Pilla inte på snoppen

Till MP's kongress i Uppsala är det inlämnat en motion med just den rubriken. Motionen tar upp problematiken med omskärelse, manlig sådan. Att kvinnlig omskärelse är en hemsk företeelse som måste motverkas med alla medel är i stort sett alla överrens om i västvärlden. Men manlig omskärelse är fortfarande norm i en del västerländska länder.

Sett över hela världen är ungefär 20% av alla män och pojkar omskurna. I USA är siffran den omvända, där är det bara 20% av den manliga befolkningen som INTE är omskuren. Att hålla på och skära i könsorgan är (självklart) ett religiöst påfund. Det är i gamla testamentet vi får lära oss att vi måste stympa vår penis för att ingå i förbund med en magisk varelse som styr vår värld.

Då kan man ju undra hur detta går ihop med Barnkonventionen. Det gör det ju såklart inte. Inte heller har det med religionsfrihet att göra. Dels är det ju inte en religiös frihet att få sin snopp karvad i mot sin vilja, utan ett religiöst tvång. Dels finns det inga religiösa barn, bara barn med religiösa föräldrar.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionens attsats att MP "tar ställning mot" omskärelse. Jag tycker det är synd. Att förbjuda omskärelse vore både fel och ansvarslöst, det skulle bara innebära att det sker utomlands eller i källarlokaler, men att ta ställning mot kan väl också innebära att utbilda, informera och opinionsbilda. Det känns lite barockt att vi i Sverige idag har läkare som skär bort förhuden på spädbarn bara för att deras föräldrar tror på en bronsåldersgud.

Schweiz och minareter

Som de flesta säkert har hört så genomfördes en folkomröstning i Schweiz om huruvida byggandet av minareter skulle förbjudas. Förslaget från Schweiz motsvarighet till SD gick igenom med klar majoritet, 58% för, men det är osäkert om det kan genomföras utan en grundlagsändring. Det är ett tydligt exempel på något annat än bara populism och främlingsfientlighet, ett strukturellt feltänk hos väldigt många människor.

Många verkar tro att förbud är ett verksamt sätt att bli av med något man inte gillar. Islam i det här fallet, men det kan lika gärna handla om motorcykelgäng, droger eller nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Resultatet blir ofta det motsatta det man vill uppnå. Hur kommer ett förbud av minareter tolkas av muslimer? En grupp som redan ofta känner sig ovälkommen och marginaliserad får nu ytterligare bevis på att så är fallet. Kommer det att leda till att människor tänker "Jaha, men om min religion och kultur inte uppskattas här är det väl bäst att jag försöker anpassa mig" eller kommer det att leda till en radikalisering av tidigare mer balanserade grupper, och att radikala element får vatten på sin kvarn? Jag tror på det sistnämnda.

Oavsett vad man tycker om religion eller olika åsikter är det inte bara moraliskt och demokratiskt fel att försöka förbjuda dem, det motverkar också syftet. Ett förbud av SD skulle till exempel bara innebära att främlingsfientliga krafter fick mer energi, mer argument, mer sympati och växte sig starkare. Själv är jag motståndare både till religion och främlingsfientlighet, men jag tror att det enda effektiva sättet att motverka det är att lyfta fram det i ljuset och peka på bättre alternativ. Öppenhet och debatt låter de bättre idéerna vinna, förbud och undangömmande skapar bara mer problem.

Sophämtare, undersköterskor och EU-politiker

På måndag kommer Carl Schlyter till Norrköping och ska snacka EU med oss, samtidigt som vi drar igång vår valrörelse. Jag har insett att jag känner en djup tacksamhet. Inte för att han kommer och pratar EU med oss, för precis som de flesta tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt med EU-frågor, men för att han gör skitjobbet.

Det känns som att EU-politik är ett destillat av allt som är tråkigt med politik. Det är långt från verkligheten, komplicerat, byråkratiskt och grått. I kommunal-politiken vet man hela tiden att man är nära de människor som påverkas av ens beslut, och många av besluten har en väldigt direkt effekt. När vi höjde introduktionsbidragen fick hundratals flyktingar i Norrköping en bättre möjlighet att leva ett drägligt liv. När vi beviljade bidrag till JMLigan i Futsal så fick en massa ungdomar som annars inte är så aktiva chansen att testa något nytt, ha roligt och

utvecklas. Men vad får man ut av att vara EU-politker (ja förutom massa pengar då om man sitter i parlamentet)?

Det är självklart viktigt, precis som att hjälpa pensionärer som fått liggsår eller se till att avfall sorteras rätt... men det känns jävligt skönt att någon annan är beredd att göra det så jag slipper.

På fredag börjar miljöpartiets kongress i Skövde. Jag åker redan imorgon kväll. Tre dagar med bara politik. Vore det inte för att det är massa miljöpartister där så vet jag inte om jag skulle stå ut. ;)