Det som faktiskt borde chockera men inte gör det

Anonyma journalister skriver idag om hur tidningarna i Sverige blivit en del av Alliansens valrörelse, istället för att granska politiken för väljarnas räkning. Det borde vara chockerande. De flesta vanliga Svenskar skulle nog inte riktigt tro på det om man sa att medierna medvetet vinklar nyheter till Reinfeldts fördel och Sahlins nackdel. Att rubriker sätts och bilder väljs utifrån om de skadar de Rödgröna och gynnar de Blå. Att journalister är i en beroendeställning och tvingas vara anonyma för att ens lyfta detta, och att media inte är lika bra på att granska sig själva som att granska politiker. Vilket de ju inte heller är så bra på uppenbarligen.

Den andra nyheten som borde skapa rubriker är att en majoritet av Svenskar vill se en skattehöjning för de mest förmögna i Sverige. Och att hela 60% tycker det är fel att de som jobbar får lägre skatt än de som inte gör det. En majoritet av Svenskar håller alltså med om de Rödgrönas skattepolitik och sågar de Borgerligas. Jag antar att rubrikerna blir i stil med ”Svenskar sågar skattesänkningar”, ”Reinfeldts krismöte”, ”Den hemliga krisplanen” och ”Så ska Borg vinna tillbaka väljarna”. Vi kan väl se hur stora rubrikerna blir. Hittills hittar jag bara en liten notis på SVT's hemsida.

Oavsett opinionsmätning leder Alliansen

Trots att jag älskar statistik och siffror, och är valansvarig i Norrköping, har jag knappt läst en opinionsmätning. Det har inte så mycket att göra med att vi Rödgröna ligger efter (även om MP växer) utan mer att göra med det faktum att jag som sagt gillar statistik, fakta, vetenskap och kunskap. Därför tycker jag opinionsundersökningar är ungefär lika seriösa som Hänt Extras bevakning av "Brangelina".

I de allra flesta opinionsmätningar kan man i det finstilta läsa att förändringen inte är statistiskt säkerställd. Vad det betyder är att statistiskt (vetenskapligt) sett så har ingen förändring skett. Tyvärr skapar "Ingen säkerställd förändring" inte samma nyhet som "S tappar väljare!" eller "Miljöpartiet större än någonsin!". Jag vet inte om politiska journalister förstår statistik, men även om de gör det så är ju deras jobb att skapa nyheter inte att rapportera fakta. Även om jag som gillar fakta såklart skulle tycka det var kul om man lade lite mer vikt vid det.

Men oavsett vad en opinionsmätning säger så är det Moderaterna som leder i verkligheten. Det är bara att erkänna. Då menar jag inte att de leder i opinionen utan att de leder alla partier i valrörelsen. De har det berömda problemformuleringsprivilegiet. Moderaterna bestämmer inte bara vilka politiska frågor som ska diskuteras, de bestämmer ramarna för vad som är en diskussion. Varje politisk "match" spelas på Moderaternas hemmaplan med Moderaternas regler.

När Reinfeldt säger att han är "samtida" så har han helt rätt. Inget annat parti har en sådan medveten och framgångsrik strategi för att driva valrörelse. Jag skulle såklart inget annat vilja än att vi hade en helt annan valrörelse. En där vi pratade om visioner, ideologi, människosyn och de viktiga frågorna. Självklart är det naivt av mig. Som att tro att en dokumetärfilm som Bananas! skulle dra mer publik än Spiderman III. Även om de flesta som sett båda filmerna skulle säga att Bananas! är viktigare, mer relevant och på många sätt en "bättre" film så är det snabb, ytlig action som säljer. Och jag köper också det. Jag gillar actionfilmer, romantiska komedier, billig skräckfilm från 70-talet och superhjältefilmer. Även om jag skulle vilja kunna påstå att jag hellre ser en dokumentär om EU's jordbrukspolitik än Iron Man II så kan jag inte det.

Därför måste jag motvilligt erkänna att om det är så att Moderaterna regerar efter valet så är det för att de regerat valrörelsen. De har fullständigt integrerat marknadsföringens paradigm, konsumism och sitt politiska maskineri i Amerikans stil. Vi Rödgröna har anpassat oss och försökt spela deras spel på deras hemmaplan med deras regler. Och det är svårt. För då handlar det inte om bästa politiken, bästa visionerna eller bästa samtalet. Det handlar istället om "priming", paketering, soundbites och att forma budskap. Oavsett hur valresultatet är så vann Alliansen valrörelsen. Och oavsett hur valresultatet blir måste vi ägna nästa fyra år att hitta sätt att komma bort från det här sättet att föra politik om vi inte ska bli ett demokratiskt U-land.

---------------
Mats Monsen analyserar senaste opinionsmätningarna ur ett intressant perspektiv.

Hur står det till med integriteten?

Christian Engström och Mikael Nilsson från Piratpartiet skriver i dagens DN att inget block står upp för medborgarnas rätt till privatliv. När jag först läste det blev jag lite irriterad, för jag tänkte att både MP och V ju faktiskt driver integritetsfrågorna ur medborgarnas perspektiv. Sedan insåg jag att det stod "block" och då får jag ju ge Christian och Mikael rätt. Inget block står upp för rätten till privatliv. Men det är egentligen inte så konstigt.

Att det blå blocket inte gör det kan man faktiskt inte klandra dem för. Moderaterna styr Alliansen och Moderaterna stöder både FRA-lagen och IPRED. De kan självklart inte stå upp för medborgarna i den frågan, det vore ju som att minkfarmarna skulle bojkotta sig själva.

Att det Rödgröna blocket inte står upp för medborgarna kan man däremot kritisera dem för. I och för sig är det inte helt sant. Miljöpartiet driver frågan och säger:

Staten ska inte ägna sig åt massavlyssning och slentrianmässig övervakning av sina medborgare. Vi vill förbättra skyddet för den personliga integriteten och avskaffa både FRA- och IPRED-lagen.

Vänstern är inte lika konkret men skriver i sitt valmanifest:

Alla människor har rätt till en bred privat sfär som skyddas på praktisk och principiell grund. Det måste vara en grundsten i ett fritt, demokratiskt samhälle. Den smygande utvecklingen mot ett kontrollsamhälle är en realitet. Den måste vändas. Vi kan inte titta på och i efterhand säga att det ”bara blev så”. Det behövs en frihetsrörelse för personlig integritet.

Vänstern borde dessutom ha eget intresse av att driva frågan hårdare, vi vet ju vilka det är som brukar bli avlyssnade och åsiktsregistrerade i Sverige.

Men visst, som helhet har inte vi Rödgröna gjort integriteten till en valfråga, och det beror självklart på två saker. Dels att Socialdemokraterna är kluvna i frågan, Bodström var ju drivande i frågan om EU:s datalagringsdirektiv. På "fel" sida alltså. Den andra anledningen är såklart valtaktisk. På samma sätt som inget politiskt parti utom MP vill prata om miljö och klimat, vill inga etablerade partier prata integritet.

Det är egentligen självklart. Eftersom Miljöpartiet har ett så överlägset förtroende hos väljare i miljö- och klimatfrågor vill ingen annan prata om det, för all uppmärksamhet gynnar Miljöpartiet. På samma sätt gynnas Piratpartiet av att det pratas integritet.

Men gör inte jag då bort mig som bloggar om det? Jo, ur en ren valtaktisk synvinkel så gör jag kanske det. Även om jag inte tror att någon Miljöpartist blir pirat, eftersom MP redan driver samma frågor, finns ju risken att obestämda väljare tar PP's valsedel istället för vår. Men frågan är för viktig för att man ska ta sådana valtaktiska hänsyn. Vi behöver faktiskt prata om frågan. Och partierna behöver faktiskt både utvärdera sin politik och berätta för väljarna var de står. Om nu FRA-lagen, datalagringsdirektivet och IPRED är så viktiga och nödvändiga, varför kan vi inte prata om det då? Borde inte de partier som drivit det vara stolta och skryta över hur bra det är?

Som Miljöpartist behöver jag inte oroa mig, det behöver nog inte Vänsterpartister heller, men alla de andra partier som antingen aktivt eller passivt stött kan nog behöva göra det. Jag tror knappast att 90% av Sveriges befolkning stödjer massavlyssning, razzior mot fildelare eller att FRA säljer information om Svenskar till CIA. Trots att 90% av de som sitter i riksdagen är med i partier som gör det. Och det enda positiva resultatet av allt detta är väl egentligen att ungdomar fått ytterligare en bra anledning att engagera sig politiskt.

Monstret som skrämmer slag på Alliansen

Nu gör polisen razzia mot wikileaks. Svensk frihet pallar inte för Amerikanska påtryckningar. Det är tragiskt. Att polisens resurser läggs på att stoppa informationsspridning istället för riktig brottsbekämpning är också tragiskt. Information är uppenbarligen farligt i Moderaternas värld. Till exempel information om var alla de miljoner som Moderaterna nu lägger på politisk reklam kommer från.

Vargar är också farliga uppenbarligen. Trots att det inte finns ett enda dokumenterat fall i Sverige av att någon människa attackerats av en varg. Vi har drygt hundra vargar i Sverige och det är visst alldeles för många. Trots att Rumänien, som är hälften så stort som Sverige och har dubbelt så många invånare, klarar att ha närmare 4000 vargar utan problem. 12.000 jägare med älgstudsare var så rädda för varg att de anmälde sig för att döda de 27 som regeringen tyckte skulle skjutas. Alltså över 400 beväpnade jägare per varg som skulle dödas.

Sist men inte minst är borgerliga pensionärer och Folkpartister visst rädda för kvinnor i burka. Det finns nästan två miljoner pensionärer i Sverige. De tillhör en av de grupper som har mest inflytande i samhället, även om det såklart inte gäller alla. Men nästan två miljoner är de. De borgerliga pensionärerna är rädda för en handfull kvinnor med burka eller niqab. Oftast lågutbildade kvinnor som flytt till Sverige för att undkomma förtryck. De är visst farliga, och så föder de barn, vilket ju inte pensionärer gör. Och barn kostar pengar, som man ju kunde lagt på pensioner istället. Nej bättre vore om vi slutade föda barn i Sverige så pensionärerna fick vara ifred.

Mycket av politiken nu handlar om det som en del är rädda för. Jag kan bara dra slutsatsen att det otäckaste tänkbara monstret för Alliansen vore en fildelande varg i burka. Själv är jag rädd för lite annorlunda saker, som klimatförändringar, miljöförstöring och ökande klyftor i samhället. Men det kanske är fånigt när man har den fildelande burka-vargen att oroa sig för.

Du måste inte rösta på Miljöpartiet

Miljöpartiet är väl antagligen det minst populistiska partiet i Sverige. Eftersom vi inte har några ambitioner om att få egen majoritet i riksdagen kan vi ju kosta på oss det. Kloka miljöpartister tar tillsammans fram den politik vi tror är bäst för Sverige, sedan försöker vi förklara för väljare varför våra idéer är bra och nödvändiga. Istället för att vända kappan efter opinionsvinden. Det är ett väldigt sunt och stimulerande sätt att driva politik, även om det kanske inte alltid är det lättaste sättet.

Att inte vara populist kan dock vara provocerande för en del människor, och såhär i valtider stöter man på dem titt som tätt då de gärna vill komma förbi valstugan och ändra på oss. Här är de tre vanligaste sakerna de som inte tänker rösta på oss vill att vi ändrar:

Höjer ni bensinpriset så kommer det bli dyrare att köra bil!
Ja, det stämmer ju, höjer vi priset så blir det dyrare. Åtminstone om du kör bensinbil. Men nu är det ju så att vi inte vill höja den bara för att jävlas med folk, utan för att det faktiskt behövs. Och de flesta partier har insett att det behövs, de vågar bara inte säga det, för det är inte populärt.

Oljepriset och därmed bensinpriset kommer att fortsätta stiga vare sig vi vill det eller inte. Inom några år kommer efterfrågan att vara så stor och tillgången så liten att vi får en prischock. Då gäller det att vara förberedd. Därför vill vi hämta in pengar för att kunna utveckla alternativen till bensin, som till exempel biogas. Då är det väl rimligt att vi tar pengar från bensinen för att utveckla det som ska ersätta den. Alternativen är någon annan skattehöjning, eller att vi drar ner på någon annan skattefinansierad verksamhet. Ska vi stänga skolor för att hålla bensinpriset nere? Det sista alternativet är att låtsas som att inget kommer att hända. Det kanske är attraktivt för en del, men inte ett alternativ för ett parti som tar de här frågorna på allvar.

Sparka ut invandrarna!
En del svenska pensionärer tycker väldigt illa om folk från andra länder och kulturer. Det gör inte vi. En del är rädda för folk som ser annorlunda ut eller pratar ett annat språk. Det är inte vi. Vi tycker att invandring är bra och vill ha ett öppet Sverige. Samtidigt tycker vi att mänskliga rättigheter är oerhört viktiga och att människor som behöver skydd från våld och förföljelse ska få det i Sverige.

Visst är det ett problem att folk med utländsk härkomst har svårt att få jobb i Sverige, det håller vi med om. Och då vill vi skapa fler jobb, motverka diskriminering och göra vårt samhälle tillgängligt. Inte sparka på de som redan ligger. Och visst är det synd att vissa grupper är överrepresenterade i brottsstatistiken, därför vill vi minska de sociala och ekonomiska skillnaderna, och det utslagning som skapar brottslighet.

Ni ska inte samarbeta med Sossar/Kommunister!
Sist men inte minst finns det de som tycker att vi aldrig skulle ingått i ett samarbete med S och V. En del för att de inte gillar Socialdemokraterna, en del för att de av någon anledning är rädda för Vänsterpartister.

Till att börja med måste vi samarbeta med någon, annars kommer vi aldrig få genom någon politik. Om vi inte samarbetade med någon vore en röst på MP bortkastad. Att vi på riksnivå valt att samarbeta med S och V handlar helt enkelt om att det är där vi fått mest gehör för de gröna frågorna. Vi är inte ett rött eller blått parti, utan ett grönt. Moderaterna, som är de som styr den borgerliga alliansen, sade redan innan förra valet att de inte prioriterade miljö eller kultur. Och det visade sig vara helt sant. De två partier som försökt ha någon miljöpolitik i Alliansen, C och KD, har fått vika sig eller ändra åsikt på punkt efter punkt. Centern är numer för kärnkraft. Vargar skjuts i Sverige och svenska regeringen vill tillåta valjakt. Samtidigt använder man Vattenfalls vinster för att investera i kolkraft. Vi skulle aldrig kunna ställa upp på den miljövidriga politiken, därför kan vi inte samarbeta med Moderaterna i riksdagen.

Samtidigt känns rädslan för Vänsterpartiet inte rationell, åtminstone inte för mig som aldrig lidit av någon kommunistskräck från kalla krigets dagar. Vänsterpartiet har en väldigt human politik och driver frågor såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet och en stor offentlig sektor. Mer eller mindre driver idag Vänstern den politik som Socialdemokraterna drev på 70-talet. Dessutom är de det minsta partiet i samarbetet. Lars Ohly lär knappast bli vare sig Statsminister, Finansminister eller Utrikesminister. Jag är mer rädd för Björklund som skolminister eller fyra år till av moderaternas "miljöpolitik".

Men om det nu är så att du absolut inte vill betala 50kr mer i månaden för bensin, utan istället hellre vill att vi väntar på prischocken innan vi börjar göra något, så okej. Om det viktigaste för dig är att sparka ut invandrare, allright. Om du är jätterädd för Vänsterpartiet och tror att Sverige kommer att gå under med V i regeringen så får du väl tro det. Den goda nyheten för dig är då att det finns massvis av partier du kan rösta på. Dels de fyra borgerliga partierna men också Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Och om det viktigaste för dig är att vi ska behandla de som sökt skydd i Sverige illa kan du ju rösta på SD. Du måste faktiskt inte rösta på Miljöpartiet.

Brev från Peter och Maria

Hade en hälsning från Maria och Peter i inboxen:

Kära miljöpartist,

Nu går vi in i valrörelsens slutskede. Förtidsröstningen har börjat. Det finns två tydliga regeringsalternativ och vi tillhör ett av dem. Miljöpartiet har ett starkt stöd i opinionen. Vi är det framtidsinriktade gröna alternativet som står för en modern och ansvarsfull politik. Vi behövs i en svensk regering.

De rödgröna har den sista tiden haft motvind i opinionen. Men vi kan fortfarande vinna. Vi i Miljöpartiet har potential att öka mer. Det räcker med att 120 000 personer byter block. Miljöpartiet har 12 000 medlemmar. Om alla värvar tio nya röster var är skillnaden utjämnad. Det kan avgöra valet. Prata med vänner, grannar, kollegor, klasskamrater och släktingar. Prata om hur alliansens Sverige ser ut och vad ett rödgrönt Sverige kan bli.

Allianspartierna har gjort Sverige till ett hårt land att leva i. Skattesänkningarna har inte gett fler jobb. Piskor har inte gjort de sjuka friskare. Morötter har inte klimatanpassat Sverige. Alliansen går till val på ytterligare skattesänkningar för dem som redan har fått mer i plånboken. Den redan urholkade tryggheten kommer att bli ännu svagare. Det redan försummade klimatarbetet kommer att bli ännu mer försummat.

Vi står inför ett viktigt val. Vi har en mycket bra rödgrön politik som kan göra Sverige till ett bättre land för fler. Vi har en politik för jobb och ekonomi, för trygghet och välfärd och för klimat och miljö. Alliansen har skattesänkningar. Med en rödgrön regering får vi 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Med en rödgrön regering får vi fler lärare och bättre kvalitet i skolan. Med en rödgrön regering får vi stora satsningar på grön infrastruktur. Vi kan klara ekonomin och jobben samtidigt som vi ställer om till ett hållbart samhälle där människor kan vara trygga.

Miljöpartiet kommer att göra ett mycket bra val. Men vi kan lyfta oss lite till. Gör vi det kan vi vinna valet tillsammans med de rödgröna. Då kan vår politik bli verklighet. Allt vi gör nu spelar roll.

Våga prata politik. Då avgör vi valet!

Maria Wetterstrand
Peter Eriksson

Varje år brukar jag gå till SFI för att prata med klasser där om hur demokratin fungerar i Sverige. Tyvärr har jag inte hunnit med att göra det så många gånger i år med valrörelse och allt, men det är väldigt kul. Det är också väldigt svårt.

Det är svårt att förklara för någon som nyss flytt hit från Somalia eller Irak att i Sverige kan alla vara med och påverka. Att 98% av politiker har politiken som ett fritidsintresse och inte ett yrke. Att alla faktiskt kan vara med på riktigt. Märkligt nog finns det också många infödda svenskar som tror att man inte kan påverka. Eller att politiker är några särskilda eller speciella människor.

Alla kan vara med, och fler borde. I en demokrati är det bland det viktigaste man kan göra. Att rösta är ett sätt att vara med och påverka vart fjärde år, men man kan vara med och påverka hela tiden om man vill. En annan sak är också sann: Vi får de politiker vi förtjänar.

Det innebär att om vi har dålig politik så är det för att vi förtjänar det, vi har ingen annan att skylla än oss själva. Är du inte nöjd med den politik vi har idag? Engagera dig då. Gå med i det parti du tycker har bäst idéer, bäst värderingar och som delar din syn på människor. Prata politik med andra och låt andra prata politik med dig. Lyssna på idéer och kom med egna. Ju fler som involverar sig i demokratin och politiken, desto bättre demokrati och politik får vi. Den som tror att en liten grupp engagerade människor inte kan förändra världen har inte läst sin historia. Det är nämligen det enda sättet världen någonsin har förändrats.

Varför är Sverige världens bästa land?

Det kanske är lite väl kaxigt att gå ut och säga att Sverige är världens bästa land, vilket egentligen är konstigt. I klart mindre bra länder är det helt normalt att påstå att det landet är bäst. I länder som är mindre demokratiska, mindre jämställda och mer orättvisa är det en självklarhet att man tycker det landet är bäst. För mig är Sverige världens bästa land för att det är världens mest sekulära land och, fortfarande, ett av världens mest jämställda länder.

Om man tycker militär makt är viktigast så är ju såklart USA bäst, gillar man pengar så har Luxemburg mest pengar per invånare (men Sverige ligger på top tio listan i alla fall). Själv har jag lycka och välmående som mål, och även om pengar och prylar ibland kan vara ett medel för att må bättre så är de just ett medel, inte målet. Och det som gör mig mest lycklig är såna saker som frihet, rättvisa, jämlikhet och demokratiskt inflytande. Där ligger vi riktigt riktigt bra till. Och det visar sig att det inte bara är jag som blir lyckligare av såna saker, enligt Jämlikhetsanden verkar det gälla alla. Till och med rika vita män blir lyckligare i länder där fattiga svarta kvinnor har det bättre.

Men vad är det som utmärker Sverige och gör att ett litet kallt land uppe i norr har lyckats så bra? Vi har ju inte de bästa geografiska förutsättningarna, och det finns ingen biologisk skillnad mellan folk som bor i Sverige jämfört med andra länder. Vi har inte en massa olja som Norge och vi är inte ett litet skatteparadis för de superrika, som Luxemburg. Men i Sverige har vi genomfört ett politiskt experiment.

Ett parti tog det bästa från socialismen och kombinerade det med en reglerad marknadsekonomi. Samtidigt gav man människor en kombination av trygghet och frihet som gjorde att de kunde växa. Resultatet blev att vi skapade världens bästa ekonomi, världens bästa trygghetssystem och bland världens bästa skolor. Socialdemokraterna styrde Sverige oavbrutet mellan 1932 och 1976 och det var under den tiden Sverige utvecklades till att bli världens bästa land. Även jag som inte är Socialdemokrat måste erkänna att när de säger "Vi byggde Sverige", så stämmer det. Och de byggde ett jävligt bra Sverige.

Då känns det konstigt, eller rent ut sagt löjligt, att höra Reinfeldts prat om "vänsterexperiment", och höra Moderata politiker prata om välfärdssystemen som något de hade rätt att vara stolta över. När de i varje steg mot ett mer jämlikt och tryggt samhälle stretat emot allt vad de orkat. När de röstat nej till kvinnlig rösträtt, nej till avskaffandet av dödsstraff, nej till sjukkassan, nej till a-kassan, nej till höjda pensioner, nej till skolmat, nej till fri sjukvård och nej till 40-timmar arbetsvecka. Varje gång vi rört oss framåt har Moderaterna hängt på nödbromsen.

Jag håller i och för sig med om att det behövs förändringar, för nu växer klyftorna igen. Och framförallt står vi inför nya utmaningar. Utmaningar som klimatförändringar och globaliseringen av ekonomin. Utvecklingen av informationssamhället. Då behöver vi gå framåt, inte bakåt. Vi behöver modernisera våra välfärdssystem, inte sälja eller montera ner dem. Vi behöver hitta nya lösningar, och då låter konservatism inte bra. Ett parti som motarbetat varenda förbättring som gjorts i svensk historia har ingen trovärdighet då, den enda skillnaden mellan de "nya" Moderaterna och de gamla är bättre marknadsföring, politiken har inte ändrats, bara hur man säljer den. Och sluta prata om "Vänsterexperimentet", det är redan genomfört. Det heter Sverige och det var väldigt lyckat.

Idag släppte de Rödgröna sin valplattform för Sveriges framtid.

DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 Excessen 1, 2 AB: 1, 2

Friederike Gerlach tar upp de ideologiska skillnaderna och Marika Lindgren Åsbrink visar vad det innebär i verkligheten.

Jag har aldrig fått nån hjälp av samhället...

Jag träffade en kvinna, i ett väntrum, när jag var på besök i Stockholm. Det var i väntrummet för en fotostudio, inte tandläkaren, och vi började prata om lite allt möjligt. Hon jobbade som lärare, var frånskild och hade sin dotter med sig för att de båda skulle fotas. När vi började prata politik förklarade jag att jag var Miljöpartist och hon sade att hon röstar på Moderaterna. Jag frågade hur det kom sig att hon röstade på Moderaterna. Då svarade hon:

”Jag förstår inte varför samhället ska hålla på och hjälpa andra, jag har aldrig fått någon hjälp av samhället.”

Det är ju tråkigt att hon upplever det så, men det är ju knappast sant. Till exempel hade hon ju gått grundskola, gymnasium och universitet bekostat av samhället. Sedan jobbar hon ju på en kommunal skola, vilket innebär att hela hennes lön kommer från skattemedel. Dessutom har hon en dotter som hon fått barnbidrag för i 18 år och som också fått gå på dagis och i skola i vårt samhälle.

Har hon någonsin varit sjuk eller behövt gå till doktorn så subventionerades även det av samhället. Oavsett om hon tog tunnelbanan eller bilen dit vi var, så har hon antingen åkt med kollektivtrafik som till stor del betalas av samhället, eller använt vägar som byggts och underhålls av samhället. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och läkare står beredda utifall hon skulle råka ut för någonting. Allt tillhandahållet av det här samhället som aldrig hjälpt henne.

Själv har jag en ganska fattig bakgrund och jag är väldigt glad att samhället faktiskt har hjälpt mig så mycket som det har gjort. Jag är glad att dagiset jag gick på betalades av samhället, för min mamma hade inte haft råd att betala det själv. Jag är också glad att min mamma fick bidrag när hon blev arbetslös efter att syfabriken hon jobbade på lades ner. Jag är glad att jag fick mat i skolan, att jag kunde gå till vårdcentralen när jag blev sjuk och jag fortfarande idag, varje dag, får hjälp av samhället med allt från parkstädning och bussar till poliser och forskning. Saker som jag inte skulle klara av att göra själv, men som jag gärna är med och bidrar till.

Eftersom jag fått så mycket hjäp, fortfarande får hjälp och räknar med att få ännu mer hjälp i framtiden när jag blir äldre så vill jag också gärna vara med och hjälpa till. Därför valde jag att gå med i ett parti och engagera mig politiskt. Det finns många sätt att vara med och hjälpa till och att arbeta politiskt är bara ett av dem, men ingen kan i Sverige påstå att de själva inte fått hjälp av samhället. Dessutom får nästan alla tillbaka mer av samhället än de ger. Dels tack vare att det är effektivare när flera går ihop och hjälper varandra, och dels för att vi har ett progressivt skattesystem som gör att de som har lyckats bli allra rikast också är med och betalar mest. Kanske kan de rikaste fem procenten påstå att de ger mer till samhället än de får tillbaka, men om man tillhör de rikaste fem procenten i ett av de rikaste länderna i världen kanske man har råd att bjuda på det.

Nazister är inte farliga

För inte så länge sedan spreds det panik om Ebola, den senaste supersjukdomen. Och visst, drabbas man av Ebolaviruset så är dödligheten oerhört hög och sjukdomen är en extremt obehaglig version av blödarfeber. Men viruset kräver ett nedsatt immunförsvar för att bli farligt. I stora delar av Afrika där undernäring är vanligt blir också ebolaviruset ett allvarligt problem. Men i västvärlden är det ingen fara. Ebolaviruset kräver undernäring, brist på fungerande avloppssystem och avsaknad av ett fungerande sjukvårdssystem för att bli farligt.

Nazister är inte heller särskilt farliga, i alla fall inte för samhället. Visst kan de vara farliga på individnivå om man råkar stöta på en, men de utgör inte en någon fara för Sverige som land eller vårt samhälle. Precis som Ebola kräver de särskilda förutsättningar.

Tyskland på 30-talet var ett förnedrat och utfattigt land som drabbats av enorma repressalier efter det stora kriget. Några begåvade demagoger utnyttjade det för att ta makten och alla känner till resultatet. Idén om att ett folk är bättre än ett annat, en yttre fiende som enar en, föraktet för intelligens och misstroendet av de demokratiskt valda representanterna kan attrahera människor som är rejält obegåvade eller i en utsatt eller desperat situation. Visst har vi en del rejält osmarta människor i Sverige men vi lever faktiskt i en välmående demokrati. Med hög utbildningsnivå, relativt god ekonomi och extremt hög levnadsstandard. Det är en ingen bra grogrund för nazism.

Sverigedemokraterna utgör inte heller någon fara. De är för få, för obegåvade och för oseriösa. Svenskar är för utbildade och för informerade. Det finns heller inga politiska förutsättningar för dem att få inflytande. Den enda verkliga påverkan de har på politiken är att de frestar högerkonservativa partier att försöka locka någon extra procent väljare genom att flörta med främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ur riksdagen omedelbart, men fick ändå genom en del av sin politik för att etablerade partier inte ville att de skulle komma tillbaka. Det är den enda verkliga faran, att riktiga partier anpassar sin politik åt det xenofobiska och populistiska hållet för att locka till sig SD-väljare.

Nu blev SD's reklamfilm stoppad av TV4, vilket såklart var planen från början. Det är en beprövad strategi från SD, att skapa annonser som innebär hets mot folkgrupp och sedan beklaga sig för att deras demokratiska rättigheter blir kränkta. Inte så dumt sett ur deras perspektiv. De får ta på sig rollen som martyrer vilket de trivs med, det skapas uppmärksamhet vilket ger gratisreklam, de späder på sin myt om att ”etablissemanget” motarbetar ”sanningssägare” och så slipper de såklart att betala annonskostnaderna. Inte helt korkat egentligen.

Självklart kan ingen på allvar bli förvånad över att filmen stoppas. Den är ju så uppenbart rasistiskt att det blir parodiskt. Jag hade nog inte kunnat komma på en bättre parodi på främlingsfientlighet själv. En stackars gammal skröplig vithårig pensionär som blir förbisprungen av burkaklädda invandrare(?) med barnvagnar, som snor åt sig bidrag så att pensionären blir utan. Det hade hade lika gärna kunnat stå ”Heil Hitler!” på slutet.

Men Sverigedemokrater är inte nazister, åtminstone inte alla. Och även om de vore det så vore de inte farliga, eftersom de är så få och inga seriösa människor eller partier vill samarbeta med dem. Och så många fler kommer de inte att bli. Sveriges demokratiska immunförsvar är för starkt. Utbildning, information, jämlikhet och integration är de bästa botemedlen. Oavsett om det gäller nazism, rasism, främlingsfientlighet, sverigedemokrater eller religiös fanatism. Däremot kan man se dem som ett symptom på problem som behöver lösas. När folk börjar rösta på främlingsfientliga missnöjespartier är det en signal om att vi behöver jobba bättre med just frågor som jämlikhet och integration. Vi behöver bli bättre på att skapa vägar in i det svenska samhället, vi behöver bli bättre på att förklara hur politiken fungerar, och vi behöver jobba hårdare mot diskriminering och för ökad jämställdhet.

Den Sverigedemokratiska lösningen vore såklart att sparka ut dem man inte gillar. Eller förbjuda eller diskriminera mot dem. Men som vanligt är den Sverigedemokratiska ”lösningen” ingen vettig lösning. Eftersom alla partier enats om att SD har fel borde vi också kunna enas om att ökad jämlikhet och integration är den riktiga lösningen på de utmaningar som faktiskt finns.

Moderater, Socialdemokrater, Piratpartister, Vänsterpartister, Folkpartister, Kristdemokrater, Miljöpartister och oberoende kommenterar. Bara en ensam Moderat verkar ha missat att "hets mot folkgrupp" är ett brott i Sverige. Om man bytte ut burkaklädda kvinnor(?) mot judar i filmen kanske han skulle förstå.

Riktiga vinnare

Blev otroligt irriterad och frustrerad över Aftonbladets politiska artiklar idag, just för att de cementerar en helt vansinnig syn på politiken, demokratin och samhället. Att kunna se helheten kan vara svårt, men att lyfta blicken en centimeter ut ur plånboken borde inte vara omöjligt för en politisk reporter.

Enligt den berättelse som skapas varje dag i media handlar politik och att hitta det parti man själv "tjänar" på och rösta på dem. Det finns två ganska uppenbara problem med den tanken. Den första och kanske mest uppenbara är att hitta en definition på vad det är att "tjäna" på något.

Jag tycker till exempel att om skolorna blir bättre så tjänar jag på det. Okej, någon som fortfarande går i skolan tjänar kanske mer på det, men jag räknar mig ändå till de som tjänar på det för det är bra för hela samhället, inte bara de som går i skolan just nu.

Jag tjänar också på att kollektivtrafiken blir bättre och mer tillgänglig. På att det skapas mer arbeten. På att sjuksköterskor och annan vårdpersonal får bättre villkor. Inte bara för att min sambo är sjuksköterska, utan också för att vården, som jag kan behöva, blir bättre. En av de saker jag tjänar allra mest på är att vi får en bättre miljö, och att vi hejdar klimatförändringarna. Men jag tycker också att jag tjänar på att vi har insatser som gör det bättre för som har det svårast, till exempel missbrukare, sjuka och funktionshindrade.

Alla de politiska förslagen tjänar eller förlorar jag på. Ofta direkt som person, men alltid som en del av ett samhälle. Med färre sjuka påverkas jag direkt på så sätt att jag får lättare att själv ta del av vården om det behövs. Men också indirekt genom att friskare människor i min omgivning på många olika sätt också gör livet bättre för mig.

Men i valrörelsen har "tjänar" kommit att betyda bara en sak, hur många kronor mer eller mindre man får i plånboken. Och vad man heller inte lyckats skilja på är plånboken och ens ekonomi. Om du får 100kr mer i månaden på grund av en skattesänkning, men din A-kassa går upp med 200kr för att finansiera skattesänkningen, har du då tjänat på det?

Om en lärare, sjuksköterska, busschaufför eller fastighetsskötare blir av med jobbet för att finansiera en skattesänkning, har jag då tjänat på det? Den bästa politiken borde ju i så fall vara att ta bort skatten helt och hållet. Det skulle vi ju tjäna mest på. Då har vi såklart inga sjukhus eller skolor längre. Och den som inte har en inkomst får såklart inga pengar utan kommer antingen att svälta ihjäl eller drivas till desperata åtgärder. Den som blir sjuk eller bryter ett ben får såklart problem. Men det kanske inte händer mig. Och jag går ju inte i skolan. Och då är jag väl en vinnare i alla fall? Även om gatorna och parkerna jag rör mig i och på inte blir underhållna. Även om min mamma dör för att hon inte längre får medicin. Det är ju inte jag direkt och min plånbok som drabbas.

Att politikens uppgift skulle vara att försöka marknadsföra idén att en viss väljargrupp får mer kronor i plånboken om den eller den får bestämma är motbjudande, och innebär en väldigt konstig människosyn. Min uppgift som politiker är att försöka göra världen, landet och staden bättre. Jag bör driva en politik som så många som möjligt "tjänar på", och då menar jag "tjänar" på riktigt. En politik som gör människor friskare, friare och lyckligare. Som gör att det blir möjligt att leva på ett hållbart sätt, så att jag och våra barn kan fortsätta göra det.

Med en fattig politisk rapportering och en fattig politisk debatt så blir ingen rikare. Vi behöver prata om vilken värld vi vill bo i, vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska ta oss dit.

Klimatet inte "viktigast för MP"

Miljöpartiet presenterade idag sin plan för den omställning vi vill genomföra i Sverige efter valet om vi får väljarnas förtroende. På DN kan man läsa "Klimatet viktigast för MP". Men är egentligen inte sanningen att klimatet är viktigast för alla?

Självklart kan man tycka att olika frågor är viktiga. Själv brinner jag för rättvisefrågor, sociala och ekonomiska frågor, jag tycker de frågorna är oerhört viktiga. Men när det gäller klimatet finns det inget realistiskt utrymme för att ha olika åsikter. Möjligtvis kan man leva i villfarelsen att klimatförändringar inte sker eller inte går att påverka, vilket en del religiösa extremister, amerikaner och olje-lobbyister gör.

Men man kan inte "tycka" att klimatfrågan är viktig, löser vi inte den frågan spelar inga andra frågor någon roll. Klimatfrågan är en överlevnadsfråga och den viktigaste frågan för hela mänskligheten. Inte bara för oss gröna, inte bara för oss svenskar, utan för alla.

Även moderater drabbas av klimatförändringar. Likaså oljebolag och kreationister. Tyvärr är de just nu en del av problemet istället för en del av lösningen.

Falsk marknadsföring i politiken

Jag är inte så lättskrämd men något som jag faktiskt tycker är otäckt är när politiker inte säger vad det är de tänker göra, utan bara vad de tror att man vill höra. För en vecka sedan gick Alliansen ut och pratade om en satsning på kollektivtrafik och minskade hastigheter i innerstaden. Det lär väldigt positivt i mina gröna öron och säkert i andras.

Sedan visar det sig att vad det egentligen handlar om är att göra det lättare för bilar att ta sig fram fort, på bekostnad av de som går eller cyklar. Man vill inte ta från bilarna och ge till kollektivtrafiken, utan man vill ta från gångtrafikanter och cyklister och ge till bilarna. Och kanske blir det då också lite över till kollektivtrafiken.

Det är självklart okej att i en demokrati tycka att man bör satsa mer på biltrafiken, även på bekostnad av cyklister, kollektivresenärer eller oss som går. Men då bör man rimligen också säga att det är det man gör. Att stå för den politik man tänker föra är det mes grundläggande i en demokrati. Om man känner att man måste ljuga för att få sin politik att framstå som attraktiv bör man kanske istället fundera på att ändra politiken.

Tyvärr har inte det varit Alliansens metod, de för fortfarande samma extrema högerpolitik med fokus på skattesänkningar, avregleringar och ökade klyftor. Riksdagens eget utredningsorgan konstaterade att Reinfeldts politik ligger till höger om den tidigare partiledaren Bo Lundgrens. Hur mycket arbetarpolitik är det? De har helt enkelt tagit över Socialdemokraternas retorik men behållt sin egen gamla politik.

--------------

Friederike Gerlach om samma ämne.

Utförsäljning inte hållbart

Moderaternas finansminister säger att de under nästa mandatperiod ska sälja statliga bolag för 100 miljarder kronor. Det handlar om bolag som är strategiskt viktiga och som drar in stora pengar till vår gemensamma välfärd. Som medborgare i Sverige är vi alla delägare, än så länge.

Det är ett väldigt kortsiktig politik att sälja sina investeringar för att finansiera skattesänkningar. Ungefär som att sälja ett hus man äger, för att sedan istället hyra det av den nya ägaren till ett högre pris, och spendera pengarna på en semesterresa.

Samtidigt tappar vi den demokratiska kontrollen över vår viktiga infrastruktur, i det här fallet energiförsörjning och telekommunikationer. Det är inte heller bra. Vi behöver trygghet i vår energiförsörjning och våra kommunikationer. Vi har redan sålt ut alltför mycket av våra gemensamma tillgångar, det är inte ansvarsfullt och inte hållbart. Det Moderaterna vill göra är som att kissa i byxorna, det blir varmt en liten stund, men sedan bara kallt och obehagligt.

Det är skönt, och modernt, att vara grön

Jag tror det finns många som liksom mig har en stark vilja att föra Sverige in i framtiden, med blicken på möjligheterna. Som ser att klimatkrisen och den ekonomiska krisen också är en möjlighet att förändra, utveckla och förbättra. Som är trötta på konservativa politiker, fördomar och bakåtsträvande. Som ser att vi skulle kunna få det så mycket bättre, om vi bara vågade ändra riktning.

Om vi vågade göra oss av med oljeberoendet och satsa på framtidens förnyelsebara energikällor. Om vi vågade inse att oändlig tillväxt inte är möjligt och fokusera på hälsa och livskvalitet istället för BNP. Om vi vågade låta människor vara sig själva. Om vi vågade värna om demokratin och våra friheter.

Det finns många som vill modernisera sverige och jag tror de trivs väldigt bra i Miljöpartiet nu. Med en grön framgång i valet kommer alla att trivas i ett mer människovänligt och hållbart Sverige. Miljöpartiets kampanj Modernisera Sverige är startskottet på den förändringen.

Att ersätta ett tvång med ett annat

Folkpartiet har varit på krigsstigen mot de som kommer från andra kulturer sedan deras sista socialliberala partiledare, Bengt Westerberg, avgick. Björklund är ivrig att försöka ändra människor genom tvång så att de passar hans världsbild. Den tidigare toleransen, acceptansen eller kärleken till det som är annorlunda är som bortblåst. Nu är det genom straff och lagstiftning man vill ändra samhället.

Men det är svårt att tvinga människor att vara fria, svårt att tvinga människor att vara snälla och svårt att tvinga människor att passa in. Tvång och straff är inga bra verktyg för att skapa delaktighet eller integration. Man kan leda en åsna till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Samma sak gäller i ännu högre utsträckning för människor.

Språktest, burkaförbud och slöjregler är inte ett bra sätt att främja integration och jämställdhet. Att ge individen möjligheten till förändring och att skapa delaktighet är det enda som fungerar. Det är ett hållbart sätt att locka fram förändring och skapa viljan att utvecklas. Det finns inga snabba och enkla lösningar på komplicerade problem. De snabba och enkla lösningarna skapar istället oftast fler problem.

Miljöpartiet skriver i sitt partiprogram att människan är en skapande och aktiv varelse som vill och kan ta ansvar. Det är en modern människosyn som leder till fungerande och hållbara strukturer. Vi kommer inte att lösa alla problem idag, men vi kan börja bygga ett mer människovänligt samhälle som gör det lättare i framtiden. Folkpartiets förbuds- och straffpolitik skapar bara mer problem. Vi behöver modernisera Sverige, inte gå baklänges in i framtiden.

En fungerande kompass

Efter fiaskot med valkompassen har Jesper Räf från MP och Mikael Nilsson från PP gått genom svaren, undersökt partiernas ståndpunkter och sedan gjort en kompass som faktiskt fungerar.

Problemet med den tidigare kompassen var att man räknade summor istället för avvikelser. Det som är intressant är ju hur mycket din åsikt avviker eller inte avviker från respektive parti. Med det gamla systemet gick det till exempel inte att bli Piratpartist hur man än svarade, samtidigt kunde man bli Sverigedemokrat även om man var jättepositiv till invandring.

Den nya kompassen mäter helt enkelt vilket parti du avviker minst från, ligger närmast, och ger därför ett mer rättvisande svar. När jag gjorde testet hamnade jag ungefär så som jag trodde, jag blev kanske något mindre Socialdemokrat än jag trott. Testa själv!