Alternativ till rättvisa?

Nu har vi tagit beslut i Kommunstyrelsen om att höja Norrköpings Kommuns etiska ambitioner ytterligare. Sedan 2007 är Norrköping en Fair Trade City tillsammans med 40 andra svenska kommuner. Förra året var 97% av det kaffe som kommunen upphandlade etiskt, 38% av bananer, 31% av choklad och 14% av té. Nu höjer vi målen till 100, 50 och 25% som ska uppnås inom två år. Samtidigt börjar vi också ställa krav på textilier. Alla profilprodukter med kommunens logga och en fjärdedel av arbetskläderna ska vara etiskt certifierade till 2013.

Märkligt nog var detta något som Alliansen (med undantag av KD) var emot. Utan diskussion lämnade de in ett yrkande om att Norrköping ska lämna FTC och reserverade sig mot beslutet att höja de etiska målen. Medan allt fler människor engagerar sig i internationella rättvisefrågor, handlar etiskt och ekologiskt, så finns det alltså de som inte bara låter bli utan aktivt är motståndare till det. Självklart kostar det lite extra, men varje krona du sparar på att handla får de fattiga i andra länder stå för. Frihandel innebär inte frihet för människorna som arbetar, utan bara frihet för multinationella företag att hänsynslöst utnyttja arbetskraft och exploatera ekosystem bortom bristningsgränsen. Kortsiktiga vinster får gå före långsiktig hållbarhet och ekonomisk utveckling i länderna som behöver det som mest.

Ingen motivering gavs och inte heller kan det vara en "ideologisk" fråga eftersom flera Alliansstyrda kommuner, däribland Linköping, också jobbar aktivt med dessa frågor. Det borde vara en självklarhet att en kommun också tar ett moraliskt ansvar för sin konsumtion.

Fri parkering för "miljöbilar"?

För ett antal år sedan infördes fri parkering för så kallade miljöbilar. Anledningen var såklart att uppmuntra folk att köpa bilar med mindre utsläpp av gifter och växthusgaser. Nu föreslår Tekniska Nämnden att kommunen tar bort den möjligheten som del i ett sparpaket som behövs för att få budgeten i balans.

Idag är det över 3000 bilar som har fri parkering och definitionen på en "miljöbil" är väldigt generös. Majoriteten av alla dessa bilar drivs till exempel på bensin. Idag när det finns både biogasbilar och elbilar på marknaden känns inte det så modernt. Även den bästa bensindrivna bil är fossil och därmed inte hållbar. I miljöpartiet pågår dessutom en diskussion om huruvida det egentligen finns någonting som kan kallas "miljöbil". Även en elbil eller biogasbil kräver ändliga resurser att framställa och oavsett vilket tar den upp plats och sliter på gator på samma sätt som en bensinbil.

Samtidigt handlar Miljöpartiets politik om att göra det enklare för människor att leva hållbart. När det gäller transporter handlar det då om att göra mer hållbara sätt att röra sig enklare, mer tillgängliga och mer attraktiva. Idén att alla skulle kunna klara sig utan ett motordrivet individuellt fordon är inte realistisk, i alla fall inte inom den närmaste framtiden. Därför borde vår politik också handla om att försöka påverka och göra det enklare att välja det mest hållbara transportsättet för bilar också.

Därför tycker jag att vi istället för att ta bort möjligheten till fri parkering ska skärpa definitionen av vad som är en miljöbil så den bara innefattar biogasbilar och elbilar. Det skulle innebära att vi kan tillgodogöra oss 90-95% av besparingen och samtidigt uppmuntra människor att köpa det allra mest hållbara. Vad tycker du?

På besök i paradiset

Om jag ska vara helt korrekt så var det ett besök i Örebro, men inramningen var ganska paradisisk. Jag besökte nämligen Bovierans nyöppnade hus där folk började flytta in i veckan. Konceptet är väldigt spännande och handlar om att skapa en harmonisk och stimulerande gemensam miljö för de boende. Där den traditionella innergården är inglasad, grön året runt, och inte heller så traditionell. Snarare tropisk och exotisk. Det andra som imponerar är hur de lyckats hålla nere både kostnaderna och energianvändningen (57kwh/m2) vilket gör den tillgänglig för en stor målgrupp och bra ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det skulle vara kul att kunna erbjuda den här typen av boende till Norrköpingsbor. Det finns stor efterfrågan på seniorboende i stan och där kan Bovieran komma in som ett spännande alternativ. Den härligt gröna innergården skapar också fysiskt välmående och stimulerar till sociala möten, något som vi måste lägga större vikt vid när vi utvecklar staden. Därför tittar vi nu på om Bovieran skulle kunna passa in i något av våra projekt t.ex i Södra Vrinnevi, eller kanske Brånnestad.

Norrköpings attraktiva innerstad

Onsdagens ledare i NT påstår att höjda parkeringsavgifter i City skulle döda Norrköpings stadskärna. Att billiga parkeringsplatser är det som lockar människor till vår stad. Att Norrköpings kärna är så oattraktiv att ingen är beredd att betala tio kronor extra för att åka dit med bil. Jag håller inte med.

Attraktivitet och en levande stad skapar vi genom vackra hus, välplanerade torg och parker för vuxna och barn, mångfald och skönhetsupplevelser som samspelar med sin omgivning och människor. Framförallt skapar vi det med människor. Människor som promenerar, handlar, smiter in på ett café eller träffar en kompis på en uteservering. Det skapar attraktivitet och livskvalitet.

Norrköping har en bra grund att stå på med sin rika historia. Trots misstaget med rivningsvågen har vi ett fantastiskt kulturarv som vi lyfter och förädlar. Runt Knäppingsborg och inom Industrilandskapet, utmed strömmen och i City. Samtidigt ställer vi om Norrköping till en mer hållbar stad genom att göra det lättare att gå, cykla och åka spårvagn. Vi gör det möjligt för fler att röra sig tryggt och säkert i en attraktiv stadsmiljö. Det vinner hela Norrköping på.

Tron på bil, miljonprogram och fabriker som ekonomisk motor i byggandet av stad är för länge sedan övergiven. Den lever bara kvar i sinnet på de som fastnat i sina politiska dogmer. Som inte ser till verkligheten, värdet och vetskapen om hur man skapar förutsättningar för en riktig stad. En stad som lockar till kreativitet och möten. Det är dit både människor och företag söker sig. Där finns den ekonomiska utvecklingen i den moderna staden.

Möten, handel, uteserveringar och upplevelser skapar en levande stadskärna. Människor i rörelse skapar en levande stadskärna. Bilar och parkeringsplatser är bara ett av alla sätt att ta sig till den. Det är också det sämsta sättet ur miljösynpunkt, hälsosynpunkt och ur ett skönhetsperspektiv. Därför prioriterar vi nu gång, cykel och kollektivtrafiken före bilen. Baserat på vad vi lärt oss av historien och vad forskningen säger om framtiden. Både för miljön, människorna och stadens skull.

Folk åker inte till staden för billiga parkeringsplatsers skull. Norrköping ska inte vara, och kommer aldrig någonsin igen att vara något grått lågbudgetalternativ. Vi är ingen Sovjetisk fabriksstad. Vi är en vacker och spännande stad. Där stadskärnan är vår stolthet och vårt ansikte mot omvärlden.

Nu vill vi göra mer för att fortsätta utveckla, modernisera och göra den ännu mer attraktiv på ett hållbart sätt. Och vi kommer att göra mer. Fler gångstråk för handel och nöjen, mer grönska, mer mötesplatser och mer upplevelser. Med respekt för vår historia ska vi fortsätta bygga framtiden så att även våra barn och barnbarn kan få förmånen att växa upp och leva i en av Sveriges mest attraktiva och hållbara städer.

Lite enklare att förstå höjda P-avgifter

Vi börjar med förutsättningarna. Norrköpings kommun behöver spara pengar. Trots att det "går bra för Sverige" går det inte så bra för kommunerna. Alliansregeringen väljer att använda statens pengar till skattesänkningar istället för att ge dem till kommunerna. Alla som röstade på Alliansen visste att de prioriterade "mer pengar i plånboken" och de vann ett i ett demokratiskt val. Det är ett demokratiskt beslut som vi kommunpolitiker får rätta oss efter oavsett vad vi tycker. Så ska det vara.

Kommunen har lite förenklat tre ansvarsområden. Utbildning, omsorg och samhällsbyggnad. När vi nu tvingas spara tvingas vi också prioritera. Vi valde att spara mindre på utbildning och omsorg, och mer på samhällsbyggnaden.

Tekniska Nämnden får ungefär 90% av pengarna som Kommunfullmäktige fördelar till samhällsbyggnad, resten går till planering och myndighetsutövande. De tvingas nu spara väldigt mycket. Då har man valt att både skära ner på sina utgifter och öka sina intäkter för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Utgifterna är till exempel skolskjuts, färdtjänst och underhåll av gator, parker och torg. Intäkterna är P-avgifter och andra taxor.

Man kan inte BÅDE få mer i plånboken OCH mer skattesubventioner eller offentlig service. Man måste välja. Självklart kan kommunen höja skatterna för att hålla parkeringsavgifterna nere, men det är det inget parti som har föreslagit ännu. Faktum är att alla förtroendevalda för alla partier inser detta i nämnden. Ingen i nämnden har föreslagit att inte höja avgifterna. Gör vi inte det måste vi skära ner mer på annat. Man kan inte får mer och betala mindre. Nu har de flesta i Sverige röstat på "betala mindre till samhället" och då får man också mindre av samhället samtidigt som en del saker blir dyrare.

För den som vill grotta ner sig i frågan kan man ladda ner kommunens budget och läsa mer om Tekniska Nämnden. Kommunfullmäktige kommer att fatta beslut om taxan i början på sommaren, så fram tills dess kan man komma med förslag på hur man skulle kunna antingen öka intäkterna eller skära ner på utgifterna. Områdena man har att välja mellan är stadsmiljö och naturvård, vägar och trafik, skolskjuts, färdtjänst och kollektivtrafik.

Fråga #1 - Stadsmiljö

En välmående befolkning är grunden för ett välfungerande samhälle och en god ekonomi. Folkhälsan påverkas i väldigt stor utsträckning av stadens miljö. Närhet till grönområden, mötesplatser som uteserveringar, caféer och gågator, tillgång till rekreation och skönhetsupplevelser. Alla dessa faktorer är viktiga för att skapa ett framgångsrikt och välfungerande samhälle.

Jag vill att Norrköping ska bli Sveriges vackraste mellanstora stad, med en levande och attraktiv stadskärna. För att nå det krävs att vi vågar investera i det som skapar attraktivitet och välmående hos människor. Att vi skapar och höjer kvaliteten på våra grönområden. Att vi omvandlar genomfartsgator till stadsgator och stadsgator till gågator. Att vi vågar bygga både kreativt och hållbart när vi bygger nytt, och att vi vågar sticka ut.

När människor kommer till Norrköping vill jag att staden ska kommunicera att här lever vi ett gott och aktivt liv. Här lever vi i kreativa, fungerande miljöer som skapar socialt sammanhang och välmående. Jag vill att den som besöker oss ska vilja stanna, och att man ska sakna Norrköping när man åker härifrån. Därför kommer attraktiviteten i Norrköpings stadsmiljö att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Besynnerligheten i borgarnas inställning till bolag

Linköping, som är en borgerligt styrd kommun, har ett kommunalt energibolag som årligen pumpar in hundratals miljoner i den kommunala verksamheten. Samtidigt skapar den både trygghet i energiförsörjning för staden, och trygghet i ekonomisk försörjningen för alla de som arbetar där. En oerhört framgångsrik affär för Linköping helt enkelt.

Samtidigt röstar borgarna i Norrköping nej till att ens utreda frågan om Norrköping skulle ha ett eget energibolag. Man är inte bara mot ett kommunalt energibolag, man är mot att ens ta reda på vad det skulle innebära för kommunen. Hur kan man vara benhård ideologisk motståndare mot en sak i en kommun, medan grannkommunen där man sitter i styre tycker tvärtom?

Själv är jag i grunden mycket positiv till idén med ett kommunalt energibolag som till 100% sysslar med förnyelsebar energi. Men trots det vill jag ändå först att frågan utreds. Man ska inte fatta beslut bara på ideologisk grund, utan på fakta. Särskilt viktigt blir det när det handlar om stora framtidsfrågor. Därför upplever jag det som konstigt när inte bara åsikter frikopplas från fakta, utan de dessutom skiljer sig diametralt från åsikterna samma partier har i kommunen bredvid. Ska man ha ideologiska skygglappar borde de åtminstone matcha varandra.

Vi har råd att vara själviska när det gäller flyktingbarnen

För några år sedan dök de första ensamkommande flyktingbarnen upp i Norrköping. Den första jag träffade var en 15-årig flicka från Burundi. Hon hade fått hjälp att fly och löfte om arbete. När hon satt på tåget i Sverige fick hon veta att det inte fanns något riktigt jobb, hon skulle tvingas arbeta som prostituerad. Hon lyckades smita från sin bevakare och tog sig av tåget i Norrköping. I samma ögonblick som hon gör det blir hon enligt lag vårt och vår kommuns ansvar.

Idag har vi en struktur för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Benämningen är något missvisande. Ytterst få är under 12 år, de flesta 14-17, så det är inte barn utan ungdomar det handlar om. I år räknar vi med att ca: 3.000 ensamma flyktingbarn kommer till Sverige.

Det finns politiska krafter som inte tycker att skäl som solidaritet och medmänsklighet räcker. Som inte tycker att Sverige eller Norrköping har ansvar för att de mänskliga rättigheter vi har skrivit under ska uppfyllas. Såsom rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Men även de kan vara lugna. Det finns inte bara humana skäl för att ta emot dessa unga människor. För samhället är dessa personer en ren vinst. Även om man bara tar hänsyn till det ekonomiska.

För dessa ungdomar har större delen av ”investeringskostnaden” redan betalats. Föreställ dig att svenska barn föddes 16 år gamla, hur mycket vi skulle spara in bara på dagiskostnader, skola och föräldraledighet? Dessutom är inte det här vilka barn som helst. Om du färdats genom krig över en hel värld, ensam eller med en kompis eller ett syskon, och lyckats komma fram. Då är du driven, envis, självständig, stark och anpassningsbar. Dessa unga människor kommer att vara en enorm resurs för oss. De är framtidens företagare, framtidens ledare och framtidens kompetenta personal.

Den unga flickan i början av texten pratade redan 4 språk när jag träffade henne, däribland både engelska och franska. Idag pratar hon svenska också. Hon har redan överlevt mer under sina 15 år än vad jag hoppas att någon svensk kvinna ska behöva göra under sin livstid. Alla dessa unga människor kommer med ett bagage. Ibland med fysiska trauman, ibland med psykiska upplevelser som vi inte kan föreställa oss. Men de är starka, unga och begåvade. Om vi väljer att se dem som den resurs de är kommer vi alla att vinna på det. En investering i ungdomar, mångfald och framtid är en investering i ett bättre och modernare samhälle.

Efter valet vill jag arbeta för att Norrköping utvecklar och utökar sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Att det politiska ansvaret för dessa ungdomar flyttas från Socialkontoret till Arbetsmarknad och Vuxenutbildningskontoret. Och att vi behandlar dem som den resurs och de självständiga människor de är, självklart utan att bortse från deras upplevelser och verkliga behov.

Skillnaden mellan fundering och handling

Blev glatt överraskad när jag såg rubriken i dagens NT: Förslag från Alliansen: 30 km i centrala stan. Det vore ett riktigt bra förslag ur många synvinklar, inte minst miljömässiga. Min första tanke var att Alliansen plötsligt tagit ett stort steg i utvecklingen av sin miljöpolitik. Tyvärr blandades glädjen med en hel del skepsis när jag läste hela artikeln. För när man läser den framgår det att det inte nödvändigtvis är ett "förslag" och att det inte heller nödvändigtvis är "Alliansen" som föreslår det ens om det vore ett förslag:

[Biltrafiken] måste kanske begränsas till vissa gator och vi kanske ska ta ner hastigheten, säger Lars-Göran Arvidsson (KD) ... Karin Jonsson funderar på 30 kilometer i timmen innanför Promenaderna.

Min kursivering. Att Karin Jonsson från Centerpartiet funderar på något är inte riktigt samma sak som att Alliansen föreslår det. Självklart sätter inte Allianspolitikerna själva rubrikerna i NT, men om man vill gå ut med en politik vore det bra om man var lite tydligare i sina besked. Om Karin när hon funderat klart kommer fram till att hon vill jobba för att sänka hastigheten på biltrafiken innanför promenaderna lär hon inte möta något motstånd från mig i alla fall. Även Kristdemokraterna skulle få medhåll från mig om de tog bort två "kanske" från sitt uttalande. Sedan behöver de bara övertyga de två större partierna i Alliansen så kan vi nog nå total politisk enighet i frågan.

Den attraktiva staden

För några månader råkade Maria Wetterstrand avslöja på Facebook att hon tycker Norrköping är sveriges vackraste stad. Även om jag inte varit i lika många städer som Maria är jag böjd att hålla med. Ända sedan jag var tonåring har jag gillat Norrköping, trots att 'normen' då var att gnälla och längta till Stockholm eller någon annan stad. Dock så har Norrköping förändrats mycket till det bättre sedan jag var arton, så idag är fler människor positiva. Och vår stad kan förändras ännu mer.

Från att ha varit en industristad håller Norrköping på och ställer om till en kunskaps-stad och en handels-stad. Universitetet och nyöppnade Visualiseringscenter är exempel på kunskapsoaser som placerats i det vackra industrilandskapet. Tyvärr har man inte lyckats integrera handeln på samma sätt. Alltför mycket har hamnat utanför staden i stora externhandelscentrum.

Idag lanserade Miljöpartiet en politik som går ut på att göra staden grönare, roligare, mer attraktiv och mer hållbar. Ett steg i det är att satsa på utbyggnad av cykel- och gångvägar, eller parker. Ett annat är att sätta stopp för mer etablering av externhandel.

Vi har redan idag för mycket externhandel i Norrköping. Det riskerar att utarma handeln i city, vilket leder till en stad utan liv i centrum. Samtidigt skadar det lokala näringsidkare och miljön. Externhandel förutsätter bilåkande och många transporter, samtidigt som vinster ofta går till internationella storbolag istället för våra lokala företagare. Både en förlust för miljön, det lokala näringslivet och vår stadsmiljö.

Efter valet vill jag arbeta för en attraktiv innerstad istället för mer köpcentrum utanför staden. Jag vill prioritera lokalt företagande istället för internationella butikskedjor. Och framförallt fortsätta göra Norrköpings stad till en attraktiv plats att bo, arbeta och driva sitt företag i.