Tips till Fredrik om han vill hjälpa undersköterskor och lärare

Läste att anledningen till den senaste skattesänkningen är att Fredrik vill att det ska löna sig mer att arbeta, för undersköterskor och lärare. Det låter väl sympatiskt tycker jag, att han vill att människor som gör något så viktigt som att undervisa eller vårda andra människor ska få lite mer pengar.

Men om man nu vill att de som jobbar inom skola och vård ska tjäna mer, borde man inte höja deras löner? När man sänker skatten för de som tjänar pengar innebär det ju att alla som tjänar pengar får mer i plånboken, men den offentliga sektorn som betalar all vårdpersonal och all utbildningspersonal får mindre.

Om man nu har till exempel 5 miljarder över att spendera och vill att det ska löna sig för just lärare och sköterskor är det väl vettigt att man använder dem till just det. Istället för att de som tjänar mest, vilket ju knappast är undersköterskor, ska få den största biten av kakan. Dessutom innebär ju de sänkta skatterna att man INTE har råd att vare sig höja lönerna eller anställa mer av just de grupperna.

I realiteten tar man alltså pengarna från just sköterskor och lärare. Sedan delar man ut dem enligt principen att den som redan tjänar mest också är den som behöver och förtjänar det största tillskottet.

Fredrik, det är inte så himla svårt. Om du vill att det ska löna sig mer för en sköterska att arbeta så använder du pengarna till att höja hans eller hennes lön. Du behöver inte ta en omväg över en skattesänkning och riskera att tappa större delen av pengarna i plånboken på de som redan tjänar mest. Jag tror faktiskt inte så många i Sverige skulle ha något emot att du gjorde det mer lönsamt att vara lärare eller undersköterska, om du verkligen gjorde det.

Skatterna har faktiskt sänkts...

Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, är antagligen en av de mest insatta personerna i Östergötland vad det gäller politik. Hans inlägg är ofta kloka och välgrundade. I sin senaste ledare kritiserar han partivännen Bodströms retorik, vilket försätter mig i en konstig situation. Jag gillar nämligen Widar väldigt mycket för hans politiska kunskaper och åsikter, samtidigt är jag inte förtjust alls i Bodström som drivit FRA-frågan och andra integritetskränkande frågor. Men Bodström har faktiskt rätt.

Bodström säger att bara de rikaste tjänat på de senaste årens skattesänkningar, medan Widar menar att det inte stämmer eftersom alla som arbetar fått en skattesänkning. Frågan hänger såklart på vad man menar med "tjänat".

Låg- och medelinkomsttagare har proportioneligt större nytta av den offentliga sektorn än höginkomsttagare och förmögna. Vår progressiva skattemodell och solidariska finansiering av offentlig sektor innebär att de som tjänar bäst också är med och bidrar mest till den gemensamma ekonomin. Alla skattesänkningar måste finansieras med nedskärningar eller försäljningar av vår gemensamma välfärd. Om vi idag helt tog bort landstingsskatten och privatiserade sjukvården skulle såklart alla som betalar skatt "tjäna" på det, men bara de rikaste skulle ha råd att gå till doktorn om de blev sjuka.

Alla utom de allra rikaste i Sverige får ut mer av den offentliga sektorn än vad de betalar. Därför förlorar också alla utom de rikaste på att skatterna sänks. Om jag får 100kr mer i plånboken efter skatt, men min A-kasseavgift samtidigt ökar med 200kr, har jag då tjänat på skattesänkningen? Höjda dagisavgifter, avgifter i vården, sämre personaltäthet inom skolan och omsorgen, sämre underhåll av vägar och parker... det är sätt att finansiera skattesänkningar, men det innebär inte att vi tjänar på det.

Ironiskt nog tillhör den rike Bodström de som faktiskt HAR tjänat på skattesänkningarna, medan Widar inte gör det. Miljöpartiet är det enda parti som istället för sänkningar eller höjningar vill ha en växling. Där man höjer skatten på sådant som är "dåligt", som miljöförstöring och klimatpåverkan, och sänker skatten på sådant som är bra, som ekologiska produkter, arbete, tjänster och kultur.

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.