Ansvar för Ekonomin, Energin och Klimatet

Under hösten arbetar vi förtroendevalda i kommunstyrelsen med den budget som bestämmer var vi ska lägga de gemensamma resurser vi har. Budgeten är ett dokument som visar hur vi vill fördela de resurser vi har inom vår ekonomi, men hur skapar vi en mer robust ekonomi till att börja med?

I dag spenderar vi runt 300 miljoner kronor årligen på el och värme till våra skolor, dagis, kontor och lokaler. Det är inte ett effektivt sätt att använda våra gemensamma pengar på. Att det dessutom bidrar till klimatpåverkan gör inte saken bättre. Därför har jag nu gett stadsbyggnadskontoret i uppdrag att identifiera och analysera alla åtgärder som kan göras för att minska vår energiförbrukning. De som är lönsamma ska genomföras omgående. Den vinst som uppstår när vi minskar våra kostnader för el och värme använder vi sedan för att betala just det arbete och den teknik som krävs. Det innebär att vi inte längre väntar och sparar till det som kan betala sig självt, vi investerar direkt och använder sedan vinsten till att betala arbetet.

Samtidigt har vi i Norrköping ett annat problem, vår höga arbetslöshet. Den orsakar både mänskligt lidande och ekonomiska kostnader. Med vårt nya sätt att arbeta på kommer vi också att skapa många nya jobb, när ventilation- eller uppvärmningssystem ska ersättas eller effektiviseras, när väggar eller dåliga fönster ska bytas ut eller rustas upp. Då behövs det människor som arbetar.

Att vi nu investerar i våra lokaler innebär inte bara att vi får en bättre och mer robust ekonomi och att vi minskar vår klimatpåverkan. Vi får också en höjd kvalitet i våra skolor och äldreboenden, i våra kontor och offentliga lokaler. Vi skapar arbetstillfällen - och möjligheter till företagande - inom både bygg- och tekniksektorn.

Samtidigt vill jag uppmana både Norrköpingsbor och företag att se över sin energiförbrukning och fundera på ett lån för att investera i effektiviseringar. Med tillgången till rot-avdrag är det ofta en extremt lönsam affär både för privatekonomin och klimatet. Kombinationen av teknisk utveckling och stigande energipriser gör att investeringar som tidigare varit olönsamma nu går att räkna hem. Dessutom finns energirådgivare anställda inom kommunen för att ge invånare och företag råd i energifrågorna, både de ekonomiska och tekniska. Vi har nu möjligheten att tillsammans göra hela Norrköping både modernare, rikare och mer hållbart.

Lite enklare att förstå höjda P-avgifter

Vi börjar med förutsättningarna. Norrköpings kommun behöver spara pengar. Trots att det "går bra för Sverige" går det inte så bra för kommunerna. Alliansregeringen väljer att använda statens pengar till skattesänkningar istället för att ge dem till kommunerna. Alla som röstade på Alliansen visste att de prioriterade "mer pengar i plånboken" och de vann ett i ett demokratiskt val. Det är ett demokratiskt beslut som vi kommunpolitiker får rätta oss efter oavsett vad vi tycker. Så ska det vara.

Kommunen har lite förenklat tre ansvarsområden. Utbildning, omsorg och samhällsbyggnad. När vi nu tvingas spara tvingas vi också prioritera. Vi valde att spara mindre på utbildning och omsorg, och mer på samhällsbyggnaden.

Tekniska Nämnden får ungefär 90% av pengarna som Kommunfullmäktige fördelar till samhällsbyggnad, resten går till planering och myndighetsutövande. De tvingas nu spara väldigt mycket. Då har man valt att både skära ner på sina utgifter och öka sina intäkter för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Utgifterna är till exempel skolskjuts, färdtjänst och underhåll av gator, parker och torg. Intäkterna är P-avgifter och andra taxor.

Man kan inte BÅDE få mer i plånboken OCH mer skattesubventioner eller offentlig service. Man måste välja. Självklart kan kommunen höja skatterna för att hålla parkeringsavgifterna nere, men det är det inget parti som har föreslagit ännu. Faktum är att alla förtroendevalda för alla partier inser detta i nämnden. Ingen i nämnden har föreslagit att inte höja avgifterna. Gör vi inte det måste vi skära ner mer på annat. Man kan inte får mer och betala mindre. Nu har de flesta i Sverige röstat på "betala mindre till samhället" och då får man också mindre av samhället samtidigt som en del saker blir dyrare.

För den som vill grotta ner sig i frågan kan man ladda ner kommunens budget och läsa mer om Tekniska Nämnden. Kommunfullmäktige kommer att fatta beslut om taxan i början på sommaren, så fram tills dess kan man komma med förslag på hur man skulle kunna antingen öka intäkterna eller skära ner på utgifterna. Områdena man har att välja mellan är stadsmiljö och naturvård, vägar och trafik, skolskjuts, färdtjänst och kollektivtrafik.

Tips till Fredrik om han vill hjälpa undersköterskor och lärare

Läste att anledningen till den senaste skattesänkningen är att Fredrik vill att det ska löna sig mer att arbeta, för undersköterskor och lärare. Det låter väl sympatiskt tycker jag, att han vill att människor som gör något så viktigt som att undervisa eller vårda andra människor ska få lite mer pengar.

Men om man nu vill att de som jobbar inom skola och vård ska tjäna mer, borde man inte höja deras löner? När man sänker skatten för de som tjänar pengar innebär det ju att alla som tjänar pengar får mer i plånboken, men den offentliga sektorn som betalar all vårdpersonal och all utbildningspersonal får mindre.

Om man nu har till exempel 5 miljarder över att spendera och vill att det ska löna sig för just lärare och sköterskor är det väl vettigt att man använder dem till just det. Istället för att de som tjänar mest, vilket ju knappast är undersköterskor, ska få den största biten av kakan. Dessutom innebär ju de sänkta skatterna att man INTE har råd att vare sig höja lönerna eller anställa mer av just de grupperna.

I realiteten tar man alltså pengarna från just sköterskor och lärare. Sedan delar man ut dem enligt principen att den som redan tjänar mest också är den som behöver och förtjänar det största tillskottet.

Fredrik, det är inte så himla svårt. Om du vill att det ska löna sig mer för en sköterska att arbeta så använder du pengarna till att höja hans eller hennes lön. Du behöver inte ta en omväg över en skattesänkning och riskera att tappa större delen av pengarna i plånboken på de som redan tjänar mest. Jag tror faktiskt inte så många i Sverige skulle ha något emot att du gjorde det mer lönsamt att vara lärare eller undersköterska, om du verkligen gjorde det.

Fråga #1 - Stadsmiljö

En välmående befolkning är grunden för ett välfungerande samhälle och en god ekonomi. Folkhälsan påverkas i väldigt stor utsträckning av stadens miljö. Närhet till grönområden, mötesplatser som uteserveringar, caféer och gågator, tillgång till rekreation och skönhetsupplevelser. Alla dessa faktorer är viktiga för att skapa ett framgångsrikt och välfungerande samhälle.

Jag vill att Norrköping ska bli Sveriges vackraste mellanstora stad, med en levande och attraktiv stadskärna. För att nå det krävs att vi vågar investera i det som skapar attraktivitet och välmående hos människor. Att vi skapar och höjer kvaliteten på våra grönområden. Att vi omvandlar genomfartsgator till stadsgator och stadsgator till gågator. Att vi vågar bygga både kreativt och hållbart när vi bygger nytt, och att vi vågar sticka ut.

När människor kommer till Norrköping vill jag att staden ska kommunicera att här lever vi ett gott och aktivt liv. Här lever vi i kreativa, fungerande miljöer som skapar socialt sammanhang och välmående. Jag vill att den som besöker oss ska vilja stanna, och att man ska sakna Norrköping när man åker härifrån. Därför kommer attraktiviteten i Norrköpings stadsmiljö att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Fråga #3 - Energieffektivisering

Idag betalar Norrköpings kommun ca: 300 miljoner per år för el och värme. När elpriserna nu harmoniserar med nivåerna i EU kommer prislappen att fortsätta att öka. Samtidigt är energisektorn en av de absolut största klimatpåverkarna. Att både slösa med resurser och samtidigt skada vår gemensamma livsmiljö och vårt klimat är idiotiskt, det finns inget annat sätt att beskriva det. Det måste åtgärdas.

Kommunen har en Energiplan tagen i fullmäktige som innebär att vi till 2030 ska effektivisera energianvändningen i kommunens lokaler med 50%. Når vi vår målsättning så frigör vi 150 miljoner per år, räknat på dagens låga energikostnader. Vi slösar helt enkelt just nu bort över 400 lärare per år. Och priset på energi kommer att fortsätta öka. I den takt vi effektiviserat fram till nu kommer vi inte att nå ens halvvägs innan 2030.

Genom att samordna energieffektivisering och underhåll av lokaler i totalprojekt kan man slå två flugor i en smäll och skapa samordningsvinster. Slitna lokaler som faller sönder innebär kapitalförstöring, samtidigt som de läcker resurser i form av energi och pengar. Dessutom är det inte så kul att gå i en sunkig skola eller bo på ett dåligt underhållet vårdhem. Genom samordning i totalprojekt kan vi lösa båda problemen samtidigt. Då frigör vi resurser för annan verksamhet, samtidigt som vi bevarar värdet på våra investeringar. Därför kommer energieffektivisering att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Ett exempel på konkurrensutsättning av vården

Frågan om konkurensutsättning av offentliga verksamheter är en väldigt stor fråga. Ska man diskutera den i sin helhet är den enorm. Hur ekonomiska strukturer, system och incitament fungerar är väldigt viktigt att förstå om man ska syssla med politik. Tycker jag. Jag tänker inte gå djupare in i det utan istället bara presentera en nyhet som kan illustrera en liten del av systemfelet.

Barack Obama lyckades efter två års slit äntligen få genom en sjukvårdsreform i USA. USA betalar idag överlägset mest för sin sjukvård, men har bland den sämsta vården i västvärlden. Faktiskt sämre än en del U-länder, som Kuba. Detta "trots" att sjukvården är totalt "konkurrensutsatt". Reformen innebar bland annat något så radikalt som att sjuka barn inte skulle kunna nekas vård. Nu visar det sig dock att sjukförsäkringsbolagen lyckat hitta ett kryphål.

Stora företags enda målsättning är att tjäna pengar. Ett sjukvårdsföretag tjänar inte på att göra folk friska, friska människor är dåliga kunder. Ett sjukförsäkringbolag tjänar inte på att försäkra de som redan är sjuka, eller som man kan anta löper stor risk att bli sjuka. Vårdföretag tjänar pengar på återkommande kunder och snabba besök. En perfekt patient är den som hela tiden återkommer med lindriga bekymmer. T.ex. förmögna hypokondriker. Ett försäkringsbolag tjänar som mest genom att ha så höga avgifter som möjligt, sålla bort de som kan antas bli sjuka, och neka ersättning till de som blir sjuka. Kan man förhala tillgången till vård så länge att kunden dör så sparar man mycket pengar. Kan man på något sätt visa att den som blivit sjuk inte fyllt i rätt information eller gjort något annat fel så kan man neka den dyra behandlingar, det sparar också pengar.

Frågan om konkurensutsättning av vård borde vara för länge sedan avgjord. Det faktum att det fortfarande finns politiska krafter i den civiliserade världen som driver privatiseringen av vård är anmärkningsvärt. Det påminner om de religiösa fundamentalister som vill att bibelns skapelseberättelse ska läras ut istället för evolutionsteorin. Alla de länder som hamnar i top på rankningen av sjukvård har en offentligt driven och finansierad verksamhet. Samhället och de offentliga verksamheterna har starka ekonomiska incitament att göra människor friska, privat vårdverksamhet har ett starkt incitament att hålla folk lagom sjuka, eller i försäkringsbolagens fall neka dem vård.

USA betalar mest i västvärlden för sin sjukvård, och får sämst vård för pengarna. Om vi inte pratar om den specialistvård som de rikaste har råd med. Bolagen har en armé av advokater och lobbyister som försöker hitta och skapa kryphål. Nu har de hittat ett som gör att de inte behöver hjälpa sjuka barn, och på så sätt kan de nu tjäna några miljarder på att barn dör. Varje steg mot ett frimarknadssystem för vår hälsa, varje steg mot att öka vinstintressena i vården, är ett stort misstag. Det är ett steg bakåt, motiverat antingen av okunskap eller en omänsklig girighet. Det borde inte handla om politisk ideologi, bara om fakta.

Jag har aldrig fått nån hjälp av samhället...

Jag träffade en kvinna, i ett väntrum, när jag var på besök i Stockholm. Det var i väntrummet för en fotostudio, inte tandläkaren, och vi började prata om lite allt möjligt. Hon jobbade som lärare, var frånskild och hade sin dotter med sig för att de båda skulle fotas. När vi började prata politik förklarade jag att jag var Miljöpartist och hon sade att hon röstar på Moderaterna. Jag frågade hur det kom sig att hon röstade på Moderaterna. Då svarade hon:

”Jag förstår inte varför samhället ska hålla på och hjälpa andra, jag har aldrig fått någon hjälp av samhället.”

Det är ju tråkigt att hon upplever det så, men det är ju knappast sant. Till exempel hade hon ju gått grundskola, gymnasium och universitet bekostat av samhället. Sedan jobbar hon ju på en kommunal skola, vilket innebär att hela hennes lön kommer från skattemedel. Dessutom har hon en dotter som hon fått barnbidrag för i 18 år och som också fått gå på dagis och i skola i vårt samhälle.

Har hon någonsin varit sjuk eller behövt gå till doktorn så subventionerades även det av samhället. Oavsett om hon tog tunnelbanan eller bilen dit vi var, så har hon antingen åkt med kollektivtrafik som till stor del betalas av samhället, eller använt vägar som byggts och underhålls av samhället. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och läkare står beredda utifall hon skulle råka ut för någonting. Allt tillhandahållet av det här samhället som aldrig hjälpt henne.

Själv har jag en ganska fattig bakgrund och jag är väldigt glad att samhället faktiskt har hjälpt mig så mycket som det har gjort. Jag är glad att dagiset jag gick på betalades av samhället, för min mamma hade inte haft råd att betala det själv. Jag är också glad att min mamma fick bidrag när hon blev arbetslös efter att syfabriken hon jobbade på lades ner. Jag är glad att jag fick mat i skolan, att jag kunde gå till vårdcentralen när jag blev sjuk och jag fortfarande idag, varje dag, får hjälp av samhället med allt från parkstädning och bussar till poliser och forskning. Saker som jag inte skulle klara av att göra själv, men som jag gärna är med och bidrar till.

Eftersom jag fått så mycket hjäp, fortfarande får hjälp och räknar med att få ännu mer hjälp i framtiden när jag blir äldre så vill jag också gärna vara med och hjälpa till. Därför valde jag att gå med i ett parti och engagera mig politiskt. Det finns många sätt att vara med och hjälpa till och att arbeta politiskt är bara ett av dem, men ingen kan i Sverige påstå att de själva inte fått hjälp av samhället. Dessutom får nästan alla tillbaka mer av samhället än de ger. Dels tack vare att det är effektivare när flera går ihop och hjälper varandra, och dels för att vi har ett progressivt skattesystem som gör att de som har lyckats bli allra rikast också är med och betalar mest. Kanske kan de rikaste fem procenten påstå att de ger mer till samhället än de får tillbaka, men om man tillhör de rikaste fem procenten i ett av de rikaste länderna i världen kanske man har råd att bjuda på det.

Skatterna har faktiskt sänkts...

Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, är antagligen en av de mest insatta personerna i Östergötland vad det gäller politik. Hans inlägg är ofta kloka och välgrundade. I sin senaste ledare kritiserar han partivännen Bodströms retorik, vilket försätter mig i en konstig situation. Jag gillar nämligen Widar väldigt mycket för hans politiska kunskaper och åsikter, samtidigt är jag inte förtjust alls i Bodström som drivit FRA-frågan och andra integritetskränkande frågor. Men Bodström har faktiskt rätt.

Bodström säger att bara de rikaste tjänat på de senaste årens skattesänkningar, medan Widar menar att det inte stämmer eftersom alla som arbetar fått en skattesänkning. Frågan hänger såklart på vad man menar med "tjänat".

Låg- och medelinkomsttagare har proportioneligt större nytta av den offentliga sektorn än höginkomsttagare och förmögna. Vår progressiva skattemodell och solidariska finansiering av offentlig sektor innebär att de som tjänar bäst också är med och bidrar mest till den gemensamma ekonomin. Alla skattesänkningar måste finansieras med nedskärningar eller försäljningar av vår gemensamma välfärd. Om vi idag helt tog bort landstingsskatten och privatiserade sjukvården skulle såklart alla som betalar skatt "tjäna" på det, men bara de rikaste skulle ha råd att gå till doktorn om de blev sjuka.

Alla utom de allra rikaste i Sverige får ut mer av den offentliga sektorn än vad de betalar. Därför förlorar också alla utom de rikaste på att skatterna sänks. Om jag får 100kr mer i plånboken efter skatt, men min A-kasseavgift samtidigt ökar med 200kr, har jag då tjänat på skattesänkningen? Höjda dagisavgifter, avgifter i vården, sämre personaltäthet inom skolan och omsorgen, sämre underhåll av vägar och parker... det är sätt att finansiera skattesänkningar, men det innebär inte att vi tjänar på det.

Ironiskt nog tillhör den rike Bodström de som faktiskt HAR tjänat på skattesänkningarna, medan Widar inte gör det. Miljöpartiet är det enda parti som istället för sänkningar eller höjningar vill ha en växling. Där man höjer skatten på sådant som är "dåligt", som miljöförstöring och klimatpåverkan, och sänker skatten på sådant som är bra, som ekologiska produkter, arbete, tjänster och kultur.

Utförsäljning inte hållbart

Moderaternas finansminister säger att de under nästa mandatperiod ska sälja statliga bolag för 100 miljarder kronor. Det handlar om bolag som är strategiskt viktiga och som drar in stora pengar till vår gemensamma välfärd. Som medborgare i Sverige är vi alla delägare, än så länge.

Det är ett väldigt kortsiktig politik att sälja sina investeringar för att finansiera skattesänkningar. Ungefär som att sälja ett hus man äger, för att sedan istället hyra det av den nya ägaren till ett högre pris, och spendera pengarna på en semesterresa.

Samtidigt tappar vi den demokratiska kontrollen över vår viktiga infrastruktur, i det här fallet energiförsörjning och telekommunikationer. Det är inte heller bra. Vi behöver trygghet i vår energiförsörjning och våra kommunikationer. Vi har redan sålt ut alltför mycket av våra gemensamma tillgångar, det är inte ansvarsfullt och inte hållbart. Det Moderaterna vill göra är som att kissa i byxorna, det blir varmt en liten stund, men sedan bara kallt och obehagligt.

Ingen ifrågasätter att en del fått mer pengar

Är det någon som ifrågasätter att ganska många människor fått mer pengar i plånboken de senaste 4 åren? Expressen och SvD tycker i alla fall att det är en nyhet såhär i valtider.

Genom skatten betalar vi alla för gemensamma tillgångar. Som vägar, sjukhus, skolor, poliser, dagis, parker... listan kan göras väldigt lång och det gemensamma för sakerna på listan är att vi alla vill ha dem. Vi vill ha bra skola, bra vård, bra miljö. Om vi skär ner på pengarna vi är beredda att spendera på det vi har gemensamt, och istället sänker skatten så kommer de som tjänar mycket att få mest och dom som tjänar inget få... inget. Men vi kommer alla att få mindre av det gemensamma.

Sämre skolor, sämre vård och sämre miljö. Det är effekten av skattesänkningarna. Har det inneburit att de som har jobb fått mer pengar i plånboken? Ja. Men på bekostnad av att alla fått det lite sämre. Är det så vi vill ha det? Det får vi se efter nästa val. Alliansens politik är i alla fall enkel att beskriva: Sköt dig själv och skit i andra. Det vinner du (kanske) på om du har gott om pengar.

Själv föredrar jag den gröna parollen: Var dig själv och bry dig om andra.

Alliansen är bra för (vissa) pensionärer!

Fyra pensionärer berättar i DN att den borgerliga politiken minsann är den bästa för dem, och de har rätt!

Nu råkar det vara fyra av sveriges rikaste pensionärer. De åldrade före detta ledarna för de borgerliga partierna. En liten elit med väldigt mycket pengar, väldigt mycket kontakter och väldigt mycket inflytande.

Efter att man sållat bort känsloargumenten och annat nonsens ur artikeln slutar det egentligen i att en sak är viktigare än allt annat för att (vissa) äldre ska få det bra. För de som har koll på vilket som varit högerpartiets viktigaste fråga sedan åtminstone 1904 är det inte så svårt att lista ut vad det är: Skattesänkningar!

Jodå. För att pensionärer ska få det bra krävs rejäla skattesänkningar. Och så ska det löna sig att arbeta såklart, även om man fyllt sjuttio. Jag kan mycket väl tänka mig att Ulf Adelsohn skulle bli ännu lyckligare om han slapp några kronor i skatt, han har aldrig slagit mig som en särskilt solidarisk person.

Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig att Birgit Friggebo skulle kunna jobba in lite pengar trots att hon fyller 69 i år. Hon har antagligen inte allt för allvarliga förslitningsskador efter att ha jobbat först som tjänsteman, och sedan som högavlönad politiker hela sitt vuxna liv.

Men hur representativa är de egentligen? Och hur mycket av välfärden är det okej att montera ner för att fylla just den rikaste promillens behov? Välfärdsfrågor är intressanta och komplicerade. I vissa sektorer finns det stora behov av reformer. Utgångspunkten bör vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla, inte att se till de som redan har det bäst. En modern politik för välfärd skapas knappast av gamla avdankade högerpolitiker.

En arbetstid i tiden

Nu i helgen antog Miljöpartiet ett valmanifest som innehåller en punkt om kortare arbetstid. En inte helt okontroversiell fråga. Argumenten för att genomföra det är många, men också väldigt spretiga med olika utgångspunkt. Argumenten mot är få och enkla att förstå, men inte nödvändigtvis riktiga.

Minskad arbetstid ger till exempel förbättrad hälsa, ökad lycka, mindre klimatpåverkan och mer jobb till arbetslösa. Samtidigt är det som Martin Andrén skriver så att vi idag har fossila energislavar som arbetar åt oss, och därför kanske snarare behöver arbeta mer i framtiden än vad vi gör idag. När energislavarna tar slut och de riktiga slavarna i tredje världen inte längre vill jobba åt oss. Men det finns en lag om minskad avkastning. Diminishing returns på engelska. Den är applicerbar på det mesta.

Är du hungrig? Då skulle antagligen en ostfralla göra dig glad. Två skulle säkert göra dig gladare men inte dubbelt så glad som en.

Och tio stycken skulle kanske skapa problem istället (vart ska jag göra av alla dessa mackor innan de blir gamla?). Samma sak med investeringar, som till exempel din arbetsinsats.

Det säger sig självt att den åttonde timmen på jobbet inte är lika produktiv som den första, fjärde eller femte. Ju tröttare vi blir desto sämre jobbar vi. Faktum är att när vi jobbar övertid kostar vi ibland pengar. Inom tillverkningsindustrin sker så många misstag efter en viss övertid att företagen faktiskt förlorar pengar på att låta folk arbeta. Ändå är det övertiden som ger bäst betalt.

Jag tycker att ju mer flexibla system vi har, desto bättre. Ju mer människor kan bestämma själva och ha inflytande över sin situation, desto bättre. Vissa delar av sitt liv vill man kanske arbeta mer, och andra mindre. Då vore det bra med ett system som är anpassat efter det och som samtidigt inte uppmuntrar till bortkastat arbete. Ett system som är anpassat efter både människan och miljön. Ett system som är hållbart.

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.

Brev till Steven Levitt

Ekonomen Steven Levitt vid Chicagos Universitet är känd för böckerna Freakonomics och den senaste Superfreakonomics, som jag har på nattduksbordet just nu. Tyvärr är han en av många som lever i villfarelsen att det existerar ett Nobelpris i ekonomi. Jag bestämde mig för att bli en sån där gnällig person som skickar brev till andra för att påpeka felaktigheter:

Hi Steven.

I'm reading your brilliant book Superfreakonomics after enjoying Freakonomics a year or so ago. Before I lambast you for your horrible errors I'd like to flatter you a bit and tell you what a brilliant, talented and funny man you are. I've truly enjoyed both the interesting content and that way that you and the other Stephen relates it in a concise and often humoristic way. Well done indeed.

Even the sun has its spots though, or at least so they say (I've not been able to confirm this). In your latest work you several times mention the Nobel Prize in Economics. Obviously the main problem with that is that there is no Nobel Prize in Economics. The prizes are: Physics, Medicine, Chemistry, Literature and Peace.

What you're thinking of is the Swedish federal banks prize in economics, in memory of Alfred Nobel. It was created in 1968 for the 300 anniversary of the Sveriges Riksbank. It is no more a Nobel Prize than my recently created "Mattias Stenbergs prize for underwater pretzel eating in memory of Alfred Nobel". So there.

I'm guessing that you've been flooded by angry mails from other Swedes, and you may already have corrected this. In that case I apologize. I did not want to be one of the 38 imaginary people witnessing a crime and not reporting it, so I decided to rather risk taking action than be one of many who will watch an injustice be done and not intercede. In case this was indeed a completely superfluous e-mail I've attached a picture of two cats hugging that my girlfriend thought was very cute, so it won't have been completely worthless.

Best regards

Your adoring fan

Mattias Stenberg

Norrköping

Sweden

Folkpartiet vill skattesubventionera charterresor

Under mandatperioden har Norrköpings kommun varit tvugna att skjuta till 84 miljoner för att flygplatsen ska kunna driva sin verksamhet. Folkpartiets Mathias Sundin tycker i gårdagens tidning att det är bra. Det känns något märkligt eftersom han tidigare gjort sig känd som stark förespråkare för den fria marknaden.

Idag råder en kraftig överetablering av flygplatser i Sverige. Vårt land har runt 200 flygplatser och bara en handfull klarar att hantera sina kostnader. Anledningen till att de finns kvar är att de spelar ut kommunerna mot varandra för att få bidrag för sin verksamhet. Att påstå att Norrköpings flygplats är särskilt viktig blir såklart lite löjligt, när vi har både Skavsta och Linköpings flygplats i närheten och inte särskilt långt till Arlanda.

I måndags röstade de borgerliga emot de rödgrönas förslag på en social investeringsfond. Borgarna är också emot "bidragssamhället". När det gäller sjuka, arbetslösa eller de som står utanför. Däremot går det alldeles utmärkt att låta flygplatser leva på bidrag och skattessubventionera charterresor. Borgarnas fossila politik är inte hållbar.

Av alla sätt vi har att transportera oss är flyget det som har mest negativ effekt på miljön och klimatet, det är det smutsigaste sättet vi har att förflytta oss. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet därför vill flytta över mer trafik på järnväg och driver både frågan om Ostlänken och höghastighetståg. En rödgrön seger i valet kommer att innebära en rekordsatsning på järnvägen i Sverige. Något som beräknas skapa mer än 10000 jobb, förbättra folks möjlighet att resa och samtidigt drastiskt minska Sveriges klimatpåverkan. Vi vill skapa jobb, satsa på människor och miljövänliga transporter. Det är en hållbar politik.

Idioter och Nationalekonomer

Att vi människor är till för att skapa ökad BNP genom att arbeta och konsumera så mycket som möjligt, det vet vi nog alla. Jag vet inte exakt när denna stora existensiella fråga om varför vi finns till besvarades, eller vem det var som besvarade den, men nuförtiden är det i alla fall solklart att det är så. 94,6% av Sveriges riksdagsledamöter skriver under på att en kontinuerligt ökande BNP, ekonomisk tillväxt, är det självklara målet med Sveriges ekonomiska politik.

Man brukar säga att bara idioter och nationalekonomer tror på en oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser. Tyvärr vet jag inte hur många av de 330 ledamöterna som är nationalekonomer. Men en sak som jag vet, och som forskning visar, är att vi blir inte lyckligare av mer pengar. Tvärtom leder ökad BNP bortom en viss gräns till det motsatta. När dessutom jakten på evig tillväxt resulterar i miljökatastrofer, utbrändhet och klimatförändringar, då syns det rätt tydligt att vi håller på att gräva vår egen grav.

Tillväxt betyder ökad BNP. Bruttonationalprodukten är marknadsvärdet på det totala mängden varor och tjänster som producerats i ett land. Marknadsvärdet. Marknadsvärdet i att du läser en bok eller leker med dina barn är noll. Samma som marknadsvärdet i att du umgås med några kompisar, badar eller har sex. En bilolycka däremot bidrar till att öka vår BNP, eller om du går ut en natt och slår sönder alla stans fönster. Vill man ha en riktig skjuts i BNPn så kan man starta krig (om man vet att man vinner). Så då är frågan: Är BNP verkligen ett smart sätt att mäta ett lands framgång? Är det ett rimligt politiskt mål? Är det verkligen det som människor vill ha?

The New Economics Foundation har tagit fram Happy Planet Index, som istället mäter hur effektivt en nation lyckas omvandla materiella resurser till välmående och långlivnad hos befolkningen. Det är en spännande och revolutionerande idé. Att mäta hur lyckliga människor blir i relation till hur mycket resurser de förbrukar och hur stort ekologiskt avtryck de gör. Idag finns det bara 19 riksdagsledamöter som tror på att skapa ett hållbart samhälle med fokus på människor och naturens välmående istället för oändlig konsumption. Som tror att kvalitet är bättre än kvantitet, för oss i den delen av världen som redan har för mycket prylar. Som opinionsläget ser ut kommer det att bli fler. De behöver bli många fler.

Fimpar eller fritt företagande

Var ute med hunden och såg något som kommit fram i tövädret. Gräsmattan vid huset bredvid hade på en yta av kanske två kvadratmeter samlat på sig ca: 250 cigarettfimpar. En balkong på bottenvåningen där jag sett en gubbe stå och röka såg helt klart ut som en väldigt sannolik ursprungsplats för dem. Medan jag plockade upp efter Maya så funderade jag på om jag skulle plocka upp fimparna och lämna tillbaka dem till balkongsinnehavaren. Helgens maginfluensa har väl gjort mig lite grinig.

Det finns en neo-liberal eller konservativ tes som säger att gemensamt ägd egendom alltid kommer att förstöras, till exempel genom överexploatering eller brist på underhåll. Att om ingen ensamt äger den kommer den inte att skyddas eller brukas på ett hållbart sätt. Exemplet brukar handla om en bonde som hugger ner alla träd eller något liknande, men mer relevant i dagens Svenska samhälle är nog de gemensamma stadsmiljöer som vi alla äger tillsammans. Jag tror inte att det är en självklarhet att det förstörs bara för att det är något vi alla har istället för någons privata egendom, men jag tror det behövs en pedagogik för att få folk att förstå när de förstör för sig själva.

Stefan Arrelid berättade för mig om hur många samtal han får från folk som är arga över att Kommunen inte omedelbart städat i en park efter att nån varit där och svinat ner. Att det är väldigt arga på Kommunen, men inte på den som varit där och svinat. Jag gillar Miljöpartiets idé om att involvera så många människor som möjligt i det politiska systemet av flera anledningar, en av dem är att man får en sån möjlighet att förstå hur saker hänger ihop. Den peng som läggs på att städa upp ölburkar i en park kunde ha lagts på att anlägga en ny lekplats, eller sänka färdtjänsttaxan, eller energieffektivisera ett skolkök.

Insikten om hur mycket vi äger och förvaltar tillsamman är rätt så fundamental. Själv är jag inte socialist, jag tror på en så kallad blandekonomi. En bra mix av fritt företagande och gemensamt ägande, där man drar nytta av både systemens fördelar. Att avreglera och privatisera allting som vår nuvarande regering försöker göra är ett recept på ett kallt klassamhälle med enorma klyftor och utslagning, där några har allt och de andra inget. Jag tror vi måste förvalta och utveckla det vi har gemensamt och samtidigt skapa så bra grogrund som möjligt för kreativitet, entrepenörskap och eget företagande. Det är skönt att det är valår, så man kan vara med och hjälpa till och driva den politiken.

Budgetrecension av budgeten i en recession

I regeringens nya budget är inte helt oväntat är de med arbete och hög inkomst vinnarna, sjuka och arbetslösa förlorarna.

6,1 miljarder till 'arbetsmarknadspolitik'. Framförallt till olika arbetsmarknadsåtgärder. Ni vet, de där åtgärderna som Reinfeldt kritiserade Sossarna för. Sossarna "gömde arbetslösheten" genom att ha folk i åtgärder. Efter 3 års misslyckad politik använder (M) samma metod.

Jobbskatteavdraget utökas. Man använder alltså 10 miljarder till att sänka skatten för de som har jobb, istället för att skapa nya jobb eller göra det lättare för de som går arbetslösa. Helt i Moderaternas linje, de som har det bra ska få det bättre, de andra kan dra åt helvete.

480 miljoner går till att införa ett högkostnadsskydd för sjuklön åt företagen och en arbetslöshetsförsäkring för just företagare. Bra saker båda två.

Man sänker skatten för pensionärer för 3,5 miljarder. Rätt så självklart, pensionärer utgör en stor grupp väljare som man vill få över. I och med jobbskatteavdraget hamnade de i samma grupp som arbetslösa tidigare, nu vill man fjäska lite för dem så de får bli nästa-lika-bra-som-de-som-har-jobb. Grattis, ni blir inte tredje klassens medborgare, bara andra.

Polisen och domstolarna får 4 miljarder. Av någon anledning tror Moderater fortfarande att poliser och domstolar stoppar brott, det gör de inte. De utreder bara brott som inträffat. 4 miljarder till skolan, missbrukarvård eller socialarbetare skulle sänka brottsligheten, men det förstår de fortfarande inte.

Studenterna ska få lite mer i plånboken, typ 350kr i månaden. Eller... få och få, de ska få låna mer. Det var ju hyggligt. Miljöpartiet vill höja studiebidraget med 1000kr, Moderaterna tycker att de som väljer att studera gott kan skuldsätta sig lite mer.

Så av ungefär 25 miljarder lyckades de spendera 480 miljoner rätt. Typ 2%. Alltid något.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5831500.ab

Adam Smith löser inga problem

Man brukar säga att man inte kan köpa sig lycka, om man inte räknar lycka av den typ som finns att köpa av schaviga snubbar i anorak eller håglösa kvinnor i nätstrumpor. Eller som Arnold Schwarzenegger sa: "Jag är inte ett dugg lyckligare nu när jag har 80 miljoner dollar än jag var när jag hade 70 miljoner dollar.". Däremot verkar det som att man i alla fall kan undvika vissa faktorer som gör en olycklig, om man har pengar. Ingen blir ju gladare av att gå hungrig eller sova i en trappuppgång.

Vår moderata regering verkar inte kunna tänka i andra faktorer än pengar. Trots konventionell visdom verkar de sätta likatecken mellan pengar och lycka. Eller så bryr de sig inte om lycka. Eller så är det faktiskt så att för dem så är pengar det enda som räknas. Det enda som kan mätas och det enda som betyder något.

Det går såklart inte att blunda för att ekonomin är viktig. Den fördelningsstruktur vi har i samhället bygger på marknadsekonomi som Adam Smith var pappa till. Med oändlig tillväxt som mål och med så lite inflytande från 'staten' som möjligt. Det kallas liberalism och ska visst betyda frihet på något sätt. Frihet från statligt inflytande, frihet att disponera sina tillgångar. Det låter ju bra. Eller?

Resultatet blir som vi ser över hela världen. Rika företag tjänar pengar på att tjuvfiska längs Somalias kust medan andra företag passar på att dumpa kemiskt och radioaktivt avfall där. När somaliska fiskare gör motstånd kallas de pirater och den (statliga) militären sätts in för att ha ihjäl dem. Så länge företagen kan tjäna pengar vill de inte att staten lägger sig i, men när deras intressen hotas vill de väldigt gärna att skattefinansierad militär eller polis trycker till dem som skär i vinstmarginalerna. Vare sig det är somaliska eller svenska pirater. Men så kan man ju inte tycka, för då är man ju kommunist. Eller?

Det ekonomiska system som vi har idag är ju uppenbarligen pinsamt dåligt på att lösa våra problem. Klimatförändringar, sociala orättvisor, systematisk nedsmutsning och förgiftning. Det som ger kortsiktig vinst är 'bra' enligt marknadsliberalerna. Oavsett hur det påverkar människor eller natur. Det blir som ett religiöst mantra. Låt marknaden bestämma. Det marknaden gör är bra per definition. Precis som att det Gud gör är alltid gott och riktigt, även om det handlar om att lemlästa barn eller utrota hela befolkningar.

Vad har vi för alternativ då? Kommunismen verkar ju inte ha fungerat särskilt bra, finns det något annat? Jag vet inte. Men kanske borde vi lägga lite mer energi på att försöka komma på något. 17- och 18-talets system verkar i alla fall inte kunna hantera den situation som vi har flera hundra år senare. Borde vi kanske ha ett system som syftar till att göra människor friskare och lyckligare istället för att försöka pressa ut varje droppe tillväxt och produktivitet utan tanke på effekterna?

Medan du funderar på lite lösningar kan jag tipsa om tre (lagliga) sätt att köpa dig lite lycka.

1. Shakti spikmatta

Jag brukar inte tro på sånt här hokus pokus men efter en rekommendation av min kompis så

köpte jag en matta åt min sambo, vi har båda ryggproblem. Nu har vi en matta var. Istället för att behöva motionera eller gå till massör/kiropraktor kan man nu lägga och läsa en bok på mattan. Det verkar fungera ungefär som massage, men bättre. Inte lika mysigt som att ha en söt tjej knådandes på ens rygg, men hur många massörer och sjukgymnaster är egentligen söta tjejer? Min senaste var en gammal finsk sadist som verkade ta ut Sveriges svek under finska vinterkriget på stackars oskyldiga små svenskar. Man blir precis så lycklig av den här mattan som det ser ut på bilden. Kostar typ 600 spänn i diverse hölsobutiker eller kan beställas från deras hemsida.

2. Nytt duschmunstycke

Vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Gjorde ett impulsköp på Claes Ohlsson för någon vecka sedan och kom hem med ett massagemunstycke till duschen. Fem lägen som man

kommer åt genom att vrida på den runda skivan. Massagefunktionen måste vara en eufemism för "onanifunktion för kvinnor" för jag kan inte se något annat användningsområde, men sambon verkar nöjd i alla fall. Själv gillar jag 'mist' som blir som en smekning i ansiktet. Dessutom sparar det säkert vatten eller är miljövänligt eller nåt. Så har du inte råd med mattan kan du hitta ett duschmunstycke för så lite som 79kr.

3. Öronproppar

Klart underskattad apoteksprodukt. Att ha ett par öronproppar i fickan innebär att du bär

omkring på möjligheten att skapa ett privat rum. Perfekt om man sitter på bussen och nån snorunge börjar skrika, eller om man råkar gå förbi ett första maj tal av Maud Olofsson. Nuförtiden kan jag inte sova utan. Dessutom är de faktiskt inte engångsgrejer. Det går alldeles utmärkt att skölja dem och använda om dem. Efter ett par tvättningar tappar de i elasticitet men sålänge inte hunden tuggar i sig dem är de fortfarande användningsbara. Ett oerhört billigt sätt att köpa sig lycka, bara 18.50 på apoteket.

Tanka solidariskt och miljövänligt

Jag äger tre exemplar av spelet Counter-Strike. I min 'ungdom' spelade jag en ohygglig massa CS. Mitt rekord var drygt 70 timmars spelande, på en vecka. Eftersom jag gillade spelet så fantastiskt mycket och spelade det under flera år så slutade det med att jag hade köpt tre exemplar. Första köpte jag för att jag tyckte spelet var bra och jag ville stödja tillverkaren. Andra köpte jag när jag skulle installera om det och inte hittade min CD, och tredje stödköpte jag bara för att jag kände för det misstänker jag. Jag kommer inte att köpa några fler dataspel.

På min hårddisk har jag cirka 25 gig med musik. De flesta artisterna har jag också köpt CDs med, men nu har jag inte ens en vanlig stereo utan lyssnar på all musik genom datorn. Har nog köpt ca: 200 CDs i mitt liv. Det blir inga fler.

Det finns också en del DVD-filmer, och ännu fler VHS i min lägenhet. Men jag tänker fan i mig inte köpa en enda upphovsrättsskyddad produkt till. Hädanefter är det 100% nedladdning som gäller.

I och med att vårt samhälle nu med domen i TPB-målet, IPRED och FRA-lagen beslutat att försvara storföretags obsoleta affärsmodeller och statlig överhet istället för privatpersoners integritet och frihet blir det en solidaritetshandling att fildela.

Besluten är både juridisk, ekonomiskt och politiskt efterblivna. Att döma ut 1 års fängelse och löjliga 30 miljoner i böter för att tillhandahålla en sökmotor är naturligtvis groteskt. Särskilt groteskt blir det ju när man inser att nämndemän, rådman och åklagare inte vet vad de talar om. Ungefär som att be en skomakare ta beslut om en kärnreaktor.

Ekonomiskt är det samma gamla visa. Etablerade industrier försöker genom lobbyism stoppa utvecklingen som sprungit ifrån dem istället för att anpassa sig. Som att Kulramsarbetarnas Riksförbund skulle lyckats förbjuda datorer.

Politiskt visar det på ett enormt demokratiskt underskott. Regeringen befinner sig flera mil från väljarna i frågan. En så kallad 'liberal' regering som skyndar till storföretagens hjälp mot medborgarna och gladeligen river upp rättsskydd och den personliga integriteten. Ungefär lika logiskt som att en 'socialistisk' regering skulle lämna ut flyktingar till tortyr. Ah... just det ja. Sverige är upp och ner. Liberalerna vill ha hårdare straff, mer kontroll, hårdare tag i skolan... socialdemokraterna slåss om att vara mest frihandelsvänliga.

Som Paulo Coelho säger har människan en drift att dela med sig av information. Internet har potentialen att vara den mest demokratifrämjande, frihetsskapande och utvecklande uppfinningen sedan skrivkonsten. Uppenbarligen går ekonomiska intressen före sådana flummiga begrepp.

Jag tänker i alla fall göra mitt för att hjälpa till. Dels tänker jag sluta ge mina surt inspelade pengar till de som vill inskränka min frihet, jag kommer hädanefter att tanka ner allt jag är intresserad av utan att betala för det, och lämna datorn på dygnet runt så att andra kan tanka från mig. Självklart kommer jag att använda Piratebay, även om jag tycker Mininova är bättre. Sen ska jag kolla i bokhyllan och se om det är några böcker av Coelho jag inte har och gå och stödköpa dem. Jan Guillou åker i pappersinsamlingen.