Hörde talas om spegelneuroner för första gången på ett seminarium om Jämlikhetsanden igår. Blev nyfiken och kollade upp den nya hjärnforskning som upptäckt dessa spännande hjärnfunktioner.
Att sociala relationer är viktiga håller nog alla med om. Att de är absolut livsnödvändiga håller säkert också en del med om. Men en filosofiskt intressant fråga är om det inte till och med är så att vi som individer bara existerar i en socialt kontext. Vi är helt enkelt våra relationer.
Upptäckten av dessa neuroner visar åtminstone att förmågor som empati och medkänsla är "hårdkodade" i oss, och i andra primater och livsformer. Uppenbarligen finns det en stark evolutionär fördel med empati, och även om det inte därmed är sagt att det måste vara så att ett varmare, mer rättvist och mer jämlikt samhälle därför per automatik är bättre så ger det väl en indikation åt det hållet.
Dessutom visar det att det är en grundläggande funktion hos människor att bry sig om varandra. "Sköt dig själv och skit i andra" fungerar inte, det har naturen sorterat bort, det är atavistiskt. "Var dig själv och bry dig om andra" är en mer modern, vetenskaplig och funktionell inställning. Och det känns bra.
