Frihet, liberalism och människors möjlighet att påverka

Gustav Fridolin skrev en debattartikel i DN som på ett inspirerande sätt sammanfattar hur det som vi idag kallar Sverige, med politik som verktyg, utvecklats de senaste hundra åren. Hur människors frihet, initiativkraft och vilja lyckades forma världens kanske bästa land. Men också hur den utvecklingen avstannat eller börjat gå bakåt, och hur vi Gröna kan vara och är alternativet för de som tror på framtiden.

På ett ganska avslöjande sätt pekar han på hur regeringen framstår som ideologiska motståndare till sin egen politik. Kort sagt, man säger en sak och gör en annan. Hur mycket regeringen än försöker framstå som ett mittenalternativ i retoriken pekar politiken som förs tydligt åt höger. Man pratar liberalt men agerar i varje fråga konservativt. Hur kan det gå till?

Är man lagd för konspirationsteorier tycker man naturligtvis att det är naturligt att politiker säger en sak och gör en annan, själv tror jag att det helt enkelt handlar om en märklig förändring i vad "frihet" betyder för de borgerliga. Frihet handlar inte om människors frihet (social liberalism) utan bara om finansens frihet. För regeringen är det viktiga att pengar är fria, inte människor. Avregleringar och utförsäljningar är enligt det synsättet alltid av godo, oavsett hur det påverkar människor. Den magiska marknaden löser alla problem och skapar den bästa av alla världar. Hur eller varför det skulle fungera kan man inte förklara, det bara är så.

Som en rolig notis irriterade Gustavs artikel en lokal folkpartist som utger sig för att vara liberal. En folkpartist som är känd för att vilja förbjuda konstutställningar och hundar. Som åkte till USA för att frivilligt valarbeta åt den konservativa kandidaten McCain, istället för den liberala Obama. Han menar att Gustav inte vet vad liberal betyder, jag menar att Folkpartiet borde ta bort ordet "Liberalerna" ur sitt partinamn. På samma sätt som Vänsterpartiet tog bort ordet "Kommunisterna" när de övergav den kommunistiska ideologin. Allt annat är falsk marknadsföring.

De verkliga hindren för ett samarbete mellan M och MP

Den politiska sport- och speljournalistiken verkar tro att den parlamentariska krisen kan lösas bara Moderaterna och Miljöpartiet kan enas i några sak- eller personfrågor. De riktiga hindren för ett samarbete är ohyggligt mycket större än så, och handlar främst om ideologi, inte sakpolitik.

Moderaterna tror att en evig ekonomisk tillväxt är möjlig och önskvärd. Miljöpartiet förstår att evig tillväxt är omöjlig, och tycker inte den är önskvärd heller. Man förstår att den ensidiga jakten på ständigt ökad BNP är grunden till många av de allra största problemen idag.

Moderaterna lever i villfarelsen att ökade klyftor i samhället är bra för ekonomin. Miljöpartister vill ha ökad jämställdhet och jämlikhet, för att vi vet att det är bra för människorna. Dessutom vet vi att idén om att ökade klyftor skulle vara bra för ekonomin sedan länge är motbevisad. Ökade klyftor är inte ens bra för de få procent som tjänar på det rent ekonomiskt.

Kulturen i partierna är också diametralt motsatta. Moderaterna är ett gubbstyrt parti med stark hierarki och makt hos ledare. Miljöpartiet är en demokratisk folkrörelse med stort medlemsinflytande och en majoritet av kvinnor och ungdomar.

Miljöpartiet ser klimatförändringarna som ett stort problem. För Moderaterna är det klimatpolitiken som är problemet.

Det faktum att både MP och M vill sänka eller ta bort tjänstemomsen är inte tillräckligt för att bygga ett samarbete. Miljöpartiet och Moderaterna är varandras motsatser i både värderingar och världssyn. Både ideologiskt och i sin kultur. Från ett grönt perspektiv representerar kärnan i Moderaternas politik problemet, inte lösningen. Som tur är representerar Moderaterna också dåtiden, konservatismen, patriarkatet och en gammalmodig syn på världen, medan Miljöpartiet representerar den gröna framtid som är på väg.

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.