Dags att rensa lite i lögnträsket

Det är kul med valrörelse. Särskilt för alla oss samhällsengagerade som är intresserade av politik och att förbättra världen. Det som inte är särskilt kul är när politiker börjar ljuga om sina motståndare. Jag tänkte passa på att reda ut tre påhitt som cirkulerar om Miljöpartiet.

Lögnen: Miljöpartiet vill förbjuda inrikesflyg söder om Sundsvall

Sanningen: Miljöpartiet vill få bort behovet av inrikesflyg i de relativt tätbefolkade södra delarna av Sverige genom att bygga höghastighetståg och rusta upp befintlig järnväg. Samtidigt är Miljöpartiet väldigt kritiskt till att som idag skattesubventionera flyget. Flyget är det enda transportsätt som inte betalar skatt för sitt bränsle och sveriges kommuner spelas idag ut mot varandra av flygbolagen för att skattesubventionera flygplatserna. Det har lett till att det är billigare att flyga från Norrköping till Barcelona än att ta tåget till Göteborg. Det är inte hållbart.

Lögnen: Peter Eriksson har en SUV som han kör omkring i

Sanningen: Peter Eriksson kör en bensinsnål Citroen. Han har aldrig haft en SUV. Hans förra fru ägde en SUV för flera år sedan.

Lögnen: Maria Wetterstrand flygpendlar till Finland

Sanningen: Maria är gift med en Finsk riksdagsledamot och åker ofta till Finland, så långt stämmer det. Men hon åker färja. De få gånger det inte är praktiskt möjligt så flyger hon, och då är hon dessutom så medveten att hon klimatkompenserar, något hon naturligtvis inte är skyldig att göra.

Det är ett privilegium att bo i en demokrati, mindre än hälften av alla länder är demokratiska. Men det innebär också ett särskilt ansvar, både för medborgare, journalister och politiker. Medborgarna måste informera sig, engagera sig och inte minst rösta. Journalister måste försöka ge medborgarna den information de behöver för att fatta medvetna beslut. Och politiker måste säga sanningen. Att ljuga om sina motståndare är inte en okej 'taktik', det är direkt skadligt för demokratin. Det ökar inte bara politikerföraktet utan undergräver hela det politiska systemet.

Att ha olika perspektiv är naturligt. Att välja ut just de fakta som stöder ens ståndpunkt är förståeligt. Att avsiktligt ljuga om fakta och hitta på saker är moraliskt och demokratiskt korrupt. Då har maktbegäret tagit över helt och respekten för människors demokratiska rättigheter försvunnit.

Demokratins väktare

Deltog i ett väldigt intressant seminarium om politik och journalistik för ett tag sedan, kom att tänka på det när jag idag läste om hur en av Sveriges största dagstidningar springer ärenden åt Alliansen. Att SvD's ledarredaktion på order från Reinfeldt och Regeringskansliet ska 'krossa' Maria Wetterstrand, att de ska ge journalisterna order att 'granska' Miljöpartiet istället för Socialdemokraterna. Att den uttalade strategin är att sänka Marias popularitet.

På seminariet pratades det högtidligt om journalisternas uppdrag. Att ge medborgarna den information de behöver för att fatta demokratiska beslut. Journalisterna som demokratins väktare. En mycket sympatisk målsättning. Tyvärr inte alltid så nära verkligheten.

På en teoretisk nivå kanske man kan påstå att journalister har det uppdraget, men ser man till hur den struktur de arbetar i fungerar så är det ganska långt från sanningen. Tidningars uppdrag är att sälja annonser, prenumerationer och lösnummer. Journalisternas verkliga roll blir då att göra en produkt som så många som möjligt vill ha. Självklart är hög trovärdighet en bra egenskap att ha när man säljer annonser, men antalet läsare smäller högre. Det är den ekonomiska verkligheten, och den kan man kanske leva med. Även om jag misstänker att man inte drömmer om att skriva om kändisskvaller när man går journalisthögskolan.

Men att gå regeringsmaktens ärenden i en propagandakampanj, att ta order från de som de påstås vara satta att bevaka. Då har man inte bara misslyckats i sitt uppdrag, man skadar hela demokratin och säljer sin egen trovärdighet.

Maria Wetterstrand en robot?

En cyborg skickad från framtiden för att rädda klimatet? Känns som ett givet upplägg om Hollywood får göra film om Maria Wetterstrands liv. Om Natalie Portman kan lägga på sig lite muskler får hon gärna spela huvudrollen. Men varför en cyborg eller robot, är hon inte en vanlig människa?

Maria framställs i artiklar som lite kall. Vädigt intelligent och kunnig men inte så varm och gullig, ni vet, de där kvaliteterna som kvinnor ska ha. För inte diskuterar man väl hur mycket Björklund gillar att kramas, eller hur Reinfeldt först blev kär i Filippa? Maria tycker inte heller att det har med hennes uppdrag som politiker att göra, och det har hon rätt i.

Under Earth Hour låg journalister och gömde sig i buskarna utanför Marias hus. De ville se om hon råkade tända en lampa eller använda elektricitet på något annat sätt. Det gjorde hon inte. I Aftonbladet får man läsa att folk hela tiden försöker övertala henne att ställa upp i mer privata sammanhang och TV-soffor som inte handlar om politik. Det gör hon inte. Maria håller fokus på det som är viktigt, politiken.

Det kanske är därför hon, som ett av två språkrör för Riksdagens minsta parti, har förtroendesiffror som bara kan jämföras med statsministern. Det kanske är därför det mesta negativa man får höra om henne handlar om huruvida hennes frisyr eller kavaj är snygga eller tillräckligt kvinnliga. När det gäller integritet, intelligens och kompetens går det inte att hitta något att klaga på.

För drygt ett år sedan fick man mer träffar om man googlade Linda Rosing, än vad man fick på Maria Wetterstrand, Annika Lantz och Malin Moström tillsammans. Idag får man åtta gånger så många träffar på Maria som på Linda. Kanske håller något på att ändras, till det bättre.

Alla pratar om MP...

På Centerns hemsida handlar de TRE första nyheterna inte om Centern, utan om Miljöpartiet. De enda personer som syns på bild är Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Alltså ett annats partis två förespråkare. Herr Reinfeldt själv går ut och säger att det är Miljöpartiet som är huvudmotståndaren i valet. Efter att slagits mot Socialdemokrater i drygt hundra år (på riktigt) är det plötsligt de gröna som är fienden. Vad är det som händer?

Idag är Miljöpartiet riksdagens minsta parti, med 19 ledamöter. Vad är det som skrämmer de andra så? Kan det vara att en grön våg sveper fram över hela Europa? I Tyskland slog de Gröna rekord och fick 10.7% i valet. Europaparlamentets fjärde största grupp är numer de Gröna. Svenska opinionsmätningar pekar åt samma håll.

Svensk och Europeisk politik har dominerats av konservativa och socialdemokrater i hundra år. Allt fler är trötta på de gamla partierna, den gamla politiken, som skapat många av de nuvarande problemen. De vill ha en ny politik, och nya lösningar på både dagens och framtidens problem.

Moderaternas uttalade strategi är att inte nämna Maria Wetterstrand vid namn, hon är för populär, har för starkt stöd. Efter valet kanske de inte behöver nämna henne vid namn heller, då kanske de bara kan säga "statsministern".

Någonting är fel...

Jag tror att det är ett sjukdomstillstånd orsakat av brist på signalsubstanser i hjärnan att inte vara kär i Annika Lantz. Nu har jag tillbringat nästan en timma med att läsa hennes blog samtidigt som jag lyssnar på henne i P1. Det går liksom inte att inte älska henne. Jag skulle vilja ha en makro- och en mikro-Annika. En ca: 12 centimeter lång Annika som kan sitta på min axel och prata i mitt öra när jag är ute och går på stan, och en sex till åtta meter lång Annika på vår innegård. Då kan jag krypa in och lägga mig mellan hennes bröst och lyssna på henne medan jag njuter av vårsolen.

Tyvärr har hon slutat spela, men medan hon huserade i landslaget fanns det en anledning att titta på damfotbollen. Malin Moströms kolsvarta vinnarblick, hårda arbete och grymma djupledspassningar var i en klass för sig. I intervjuer framgick det snabbt att hon dessutom har en begåvning som med god marginal passerar den vi vant oss vid hos manliga fotbollsspelare (även om jag medger att det kanske inte säger så mycket). Kanske den bästa kvinnliga fotbollsspelaren vi haft och garanterat en av de smartaste.

Sen har vi Maria Wetterstrand. När vi diskuterar politiker brukar

jag säga att henne största svaghet är att hon är för intelligent (det är inte 'folkligt' att vara så smart). Ska man ha en svaghet är det väl knappast den värsta man kan ha. Nuförtiden är hon ju dessutom lite rolig till och från. Vet inte om det beror på att hon blivit mamma eller att hon växt in i rollen som politiker, men att kunna kombinera knivskarp intelligens med humor och mänsklighet, dessutom som politiker, är anmärkningsvärt.

Det intressanta är att om man gör en sökning på dessa tre intelligenta, framgångsrika och begåvade kvinnor på google får man sammanlagt 273.000 träffar. Gör man en sökning på enbart Linda Rosing får man 286.000. Jag vet inte om det är google, internet eller oss det är fel på.