Pilla inte på snoppen

Till MP's kongress i Uppsala är det inlämnat en motion med just den rubriken. Motionen tar upp problematiken med omskärelse, manlig sådan. Att kvinnlig omskärelse är en hemsk företeelse som måste motverkas med alla medel är i stort sett alla överrens om i västvärlden. Men manlig omskärelse är fortfarande norm i en del västerländska länder.

Sett över hela världen är ungefär 20% av alla män och pojkar omskurna. I USA är siffran den omvända, där är det bara 20% av den manliga befolkningen som INTE är omskuren. Att hålla på och skära i könsorgan är (självklart) ett religiöst påfund. Det är i gamla testamentet vi får lära oss att vi måste stympa vår penis för att ingå i förbund med en magisk varelse som styr vår värld.

Då kan man ju undra hur detta går ihop med Barnkonventionen. Det gör det ju såklart inte. Inte heller har det med religionsfrihet att göra. Dels är det ju inte en religiös frihet att få sin snopp karvad i mot sin vilja, utan ett religiöst tvång. Dels finns det inga religiösa barn, bara barn med religiösa föräldrar.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionens attsats att MP "tar ställning mot" omskärelse. Jag tycker det är synd. Att förbjuda omskärelse vore både fel och ansvarslöst, det skulle bara innebära att det sker utomlands eller i källarlokaler, men att ta ställning mot kan väl också innebära att utbilda, informera och opinionsbilda. Det känns lite barockt att vi i Sverige idag har läkare som skär bort förhuden på spädbarn bara för att deras föräldrar tror på en bronsåldersgud.

Schweiz och minareter

Som de flesta säkert har hört så genomfördes en folkomröstning i Schweiz om huruvida byggandet av minareter skulle förbjudas. Förslaget från Schweiz motsvarighet till SD gick igenom med klar majoritet, 58% för, men det är osäkert om det kan genomföras utan en grundlagsändring. Det är ett tydligt exempel på något annat än bara populism och främlingsfientlighet, ett strukturellt feltänk hos väldigt många människor.

Många verkar tro att förbud är ett verksamt sätt att bli av med något man inte gillar. Islam i det här fallet, men det kan lika gärna handla om motorcykelgäng, droger eller nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Resultatet blir ofta det motsatta det man vill uppnå. Hur kommer ett förbud av minareter tolkas av muslimer? En grupp som redan ofta känner sig ovälkommen och marginaliserad får nu ytterligare bevis på att så är fallet. Kommer det att leda till att människor tänker "Jaha, men om min religion och kultur inte uppskattas här är det väl bäst att jag försöker anpassa mig" eller kommer det att leda till en radikalisering av tidigare mer balanserade grupper, och att radikala element får vatten på sin kvarn? Jag tror på det sistnämnda.

Oavsett vad man tycker om religion eller olika åsikter är det inte bara moraliskt och demokratiskt fel att försöka förbjuda dem, det motverkar också syftet. Ett förbud av SD skulle till exempel bara innebära att främlingsfientliga krafter fick mer energi, mer argument, mer sympati och växte sig starkare. Själv är jag motståndare både till religion och främlingsfientlighet, men jag tror att det enda effektiva sättet att motverka det är att lyfta fram det i ljuset och peka på bättre alternativ. Öppenhet och debatt låter de bättre idéerna vinna, förbud och undangömmande skapar bara mer problem.

Religulous

Ibland kan jag önska att jag vore bättre på att se dokumentärer. Jag skulle vilja tycka det var fascinerande med 8 timmars discovery, men i ärlighetens namn tycker jag att det är rätt så tråkigt för det mesta. Men i och med Michael Moore har det uppstått en ny form av genre som kallas dokumentär, men som egentligen inte är det. En dokumentär bör ju uppfylla journalistiska krav på objektivitet, och en vetenskaplig dokumentär bör ju kunna granskas. Moore uppfyller inga av de kraven, det är mer att jämföra med en krönika än en tidningsartikel. Ett politiskt inägg eller en essä. Men han lyckas med något annat, nämligen att vara underhållande.

Men fan vet om inte Bill Mahers "dokumentärfilm" Religulous är ännu roligare. För de av er som inte känner till Maher var han programledare för den politiska/humoristiska talkshowen Politically Incorrect vilken lades ner efter en kontrovers där Maher argumenterat att terroristattentaten elfte september inte var "fega". Nu är kör han "Real Time with Bill Maher" på HBO istället.

För er som är kriminellt lagda går det att ladda ner filmen här, och ni andra fegisar eller ni som är för lata för att se hela filmen kan kolla på sammanfattningen här på Youtube:

Adam Smith löser inga problem

Man brukar säga att man inte kan köpa sig lycka, om man inte räknar lycka av den typ som finns att köpa av schaviga snubbar i anorak eller håglösa kvinnor i nätstrumpor. Eller som Arnold Schwarzenegger sa: "Jag är inte ett dugg lyckligare nu när jag har 80 miljoner dollar än jag var när jag hade 70 miljoner dollar.". Däremot verkar det som att man i alla fall kan undvika vissa faktorer som gör en olycklig, om man har pengar. Ingen blir ju gladare av att gå hungrig eller sova i en trappuppgång.

Vår moderata regering verkar inte kunna tänka i andra faktorer än pengar. Trots konventionell visdom verkar de sätta likatecken mellan pengar och lycka. Eller så bryr de sig inte om lycka. Eller så är det faktiskt så att för dem så är pengar det enda som räknas. Det enda som kan mätas och det enda som betyder något.

Det går såklart inte att blunda för att ekonomin är viktig. Den fördelningsstruktur vi har i samhället bygger på marknadsekonomi som Adam Smith var pappa till. Med oändlig tillväxt som mål och med så lite inflytande från 'staten' som möjligt. Det kallas liberalism och ska visst betyda frihet på något sätt. Frihet från statligt inflytande, frihet att disponera sina tillgångar. Det låter ju bra. Eller?

Resultatet blir som vi ser över hela världen. Rika företag tjänar pengar på att tjuvfiska längs Somalias kust medan andra företag passar på att dumpa kemiskt och radioaktivt avfall där. När somaliska fiskare gör motstånd kallas de pirater och den (statliga) militären sätts in för att ha ihjäl dem. Så länge företagen kan tjäna pengar vill de inte att staten lägger sig i, men när deras intressen hotas vill de väldigt gärna att skattefinansierad militär eller polis trycker till dem som skär i vinstmarginalerna. Vare sig det är somaliska eller svenska pirater. Men så kan man ju inte tycka, för då är man ju kommunist. Eller?

Det ekonomiska system som vi har idag är ju uppenbarligen pinsamt dåligt på att lösa våra problem. Klimatförändringar, sociala orättvisor, systematisk nedsmutsning och förgiftning. Det som ger kortsiktig vinst är 'bra' enligt marknadsliberalerna. Oavsett hur det påverkar människor eller natur. Det blir som ett religiöst mantra. Låt marknaden bestämma. Det marknaden gör är bra per definition. Precis som att det Gud gör är alltid gott och riktigt, även om det handlar om att lemlästa barn eller utrota hela befolkningar.

Vad har vi för alternativ då? Kommunismen verkar ju inte ha fungerat särskilt bra, finns det något annat? Jag vet inte. Men kanske borde vi lägga lite mer energi på att försöka komma på något. 17- och 18-talets system verkar i alla fall inte kunna hantera den situation som vi har flera hundra år senare. Borde vi kanske ha ett system som syftar till att göra människor friskare och lyckligare istället för att försöka pressa ut varje droppe tillväxt och produktivitet utan tanke på effekterna?

Medan du funderar på lite lösningar kan jag tipsa om tre (lagliga) sätt att köpa dig lite lycka.

1. Shakti spikmatta

Jag brukar inte tro på sånt här hokus pokus men efter en rekommendation av min kompis så

köpte jag en matta åt min sambo, vi har båda ryggproblem. Nu har vi en matta var. Istället för att behöva motionera eller gå till massör/kiropraktor kan man nu lägga och läsa en bok på mattan. Det verkar fungera ungefär som massage, men bättre. Inte lika mysigt som att ha en söt tjej knådandes på ens rygg, men hur många massörer och sjukgymnaster är egentligen söta tjejer? Min senaste var en gammal finsk sadist som verkade ta ut Sveriges svek under finska vinterkriget på stackars oskyldiga små svenskar. Man blir precis så lycklig av den här mattan som det ser ut på bilden. Kostar typ 600 spänn i diverse hölsobutiker eller kan beställas från deras hemsida.

2. Nytt duschmunstycke

Vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Gjorde ett impulsköp på Claes Ohlsson för någon vecka sedan och kom hem med ett massagemunstycke till duschen. Fem lägen som man

kommer åt genom att vrida på den runda skivan. Massagefunktionen måste vara en eufemism för "onanifunktion för kvinnor" för jag kan inte se något annat användningsområde, men sambon verkar nöjd i alla fall. Själv gillar jag 'mist' som blir som en smekning i ansiktet. Dessutom sparar det säkert vatten eller är miljövänligt eller nåt. Så har du inte råd med mattan kan du hitta ett duschmunstycke för så lite som 79kr.

3. Öronproppar

Klart underskattad apoteksprodukt. Att ha ett par öronproppar i fickan innebär att du bär

omkring på möjligheten att skapa ett privat rum. Perfekt om man sitter på bussen och nån snorunge börjar skrika, eller om man råkar gå förbi ett första maj tal av Maud Olofsson. Nuförtiden kan jag inte sova utan. Dessutom är de faktiskt inte engångsgrejer. Det går alldeles utmärkt att skölja dem och använda om dem. Efter ett par tvättningar tappar de i elasticitet men sålänge inte hunden tuggar i sig dem är de fortfarande användningsbara. Ett oerhört billigt sätt att köpa sig lycka, bara 18.50 på apoteket.