Vi har råd att vara själviska när det gäller flyktingbarnen

För några år sedan dök de första ensamkommande flyktingbarnen upp i Norrköping. Den första jag träffade var en 15-årig flicka från Burundi. Hon hade fått hjälp att fly och löfte om arbete. När hon satt på tåget i Sverige fick hon veta att det inte fanns något riktigt jobb, hon skulle tvingas arbeta som prostituerad. Hon lyckades smita från sin bevakare och tog sig av tåget i Norrköping. I samma ögonblick som hon gör det blir hon enligt lag vårt och vår kommuns ansvar.

Idag har vi en struktur för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Benämningen är något missvisande. Ytterst få är under 12 år, de flesta 14-17, så det är inte barn utan ungdomar det handlar om. I år räknar vi med att ca: 3.000 ensamma flyktingbarn kommer till Sverige.

Det finns politiska krafter som inte tycker att skäl som solidaritet och medmänsklighet räcker. Som inte tycker att Sverige eller Norrköping har ansvar för att de mänskliga rättigheter vi har skrivit under ska uppfyllas. Såsom rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Men även de kan vara lugna. Det finns inte bara humana skäl för att ta emot dessa unga människor. För samhället är dessa personer en ren vinst. Även om man bara tar hänsyn till det ekonomiska.

För dessa ungdomar har större delen av ”investeringskostnaden” redan betalats. Föreställ dig att svenska barn föddes 16 år gamla, hur mycket vi skulle spara in bara på dagiskostnader, skola och föräldraledighet? Dessutom är inte det här vilka barn som helst. Om du färdats genom krig över en hel värld, ensam eller med en kompis eller ett syskon, och lyckats komma fram. Då är du driven, envis, självständig, stark och anpassningsbar. Dessa unga människor kommer att vara en enorm resurs för oss. De är framtidens företagare, framtidens ledare och framtidens kompetenta personal.

Den unga flickan i början av texten pratade redan 4 språk när jag träffade henne, däribland både engelska och franska. Idag pratar hon svenska också. Hon har redan överlevt mer under sina 15 år än vad jag hoppas att någon svensk kvinna ska behöva göra under sin livstid. Alla dessa unga människor kommer med ett bagage. Ibland med fysiska trauman, ibland med psykiska upplevelser som vi inte kan föreställa oss. Men de är starka, unga och begåvade. Om vi väljer att se dem som den resurs de är kommer vi alla att vinna på det. En investering i ungdomar, mångfald och framtid är en investering i ett bättre och modernare samhälle.

Efter valet vill jag arbeta för att Norrköping utvecklar och utökar sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Att det politiska ansvaret för dessa ungdomar flyttas från Socialkontoret till Arbetsmarknad och Vuxenutbildningskontoret. Och att vi behandlar dem som den resurs och de självständiga människor de är, självklart utan att bortse från deras upplevelser och verkliga behov.