Det kanske är lite väl kaxigt att gå ut och säga att Sverige är världens bästa land, vilket egentligen är konstigt. I klart mindre bra länder är det helt normalt att påstå att det landet är bäst. I länder som är mindre demokratiska, mindre jämställda och mer orättvisa är det en självklarhet att man tycker det landet är bäst. För mig är Sverige världens bästa land för att det är världens mest sekulära land och, fortfarande, ett av världens mest jämställda länder.
Om man tycker militär makt är viktigast så är ju såklart USA bäst, gillar man pengar så har Luxemburg mest pengar per invånare (men Sverige ligger på top tio listan i alla fall). Själv har jag lycka och välmående som mål, och även om pengar och prylar ibland kan vara ett medel för att må bättre så är de just ett medel, inte målet. Och det som gör mig mest lycklig är såna saker som frihet, rättvisa, jämlikhet och demokratiskt inflytande. Där ligger vi riktigt riktigt bra till. Och det visar sig att det inte bara är jag som blir lyckligare av såna saker, enligt Jämlikhetsanden verkar det gälla alla. Till och med rika vita män blir lyckligare i länder där fattiga svarta kvinnor har det bättre.
Men vad är det som utmärker Sverige och gör att ett litet kallt land uppe i norr har lyckats så bra? Vi har ju inte de bästa geografiska förutsättningarna, och det finns ingen biologisk skillnad mellan folk som bor i Sverige jämfört med andra länder. Vi har inte en massa olja som Norge och vi är inte ett litet skatteparadis för de superrika, som Luxemburg. Men i Sverige har vi genomfört ett politiskt experiment.
Ett parti tog det bästa från socialismen och kombinerade det med en reglerad marknadsekonomi. Samtidigt gav man människor en kombination av trygghet och frihet som gjorde att de kunde växa. Resultatet blev att vi skapade världens bästa ekonomi, världens bästa trygghetssystem och bland världens bästa skolor. Socialdemokraterna styrde Sverige oavbrutet mellan 1932 och 1976 och det var under den tiden Sverige utvecklades till att bli världens bästa land. Även jag som inte är Socialdemokrat måste erkänna att när de säger "Vi byggde Sverige", så stämmer det. Och de byggde ett jävligt bra Sverige.
Då känns det konstigt, eller rent ut sagt löjligt, att höra Reinfeldts prat om "vänsterexperiment", och höra Moderata politiker prata om välfärdssystemen som något de hade rätt att vara stolta över. När de i varje steg mot ett mer jämlikt och tryggt samhälle stretat emot allt vad de orkat. När de röstat nej till kvinnlig rösträtt, nej till avskaffandet av dödsstraff, nej till sjukkassan, nej till a-kassan, nej till höjda pensioner, nej till skolmat, nej till fri sjukvård och nej till 40-timmar arbetsvecka. Varje gång vi rört oss framåt har Moderaterna hängt på nödbromsen.
Jag håller i och för sig med om att det behövs förändringar, för nu växer klyftorna igen. Och framförallt står vi inför nya utmaningar. Utmaningar som klimatförändringar och globaliseringen av ekonomin. Utvecklingen av informationssamhället. Då behöver vi gå framåt, inte bakåt. Vi behöver modernisera våra välfärdssystem, inte sälja eller montera ner dem. Vi behöver hitta nya lösningar, och då låter konservatism inte bra. Ett parti som motarbetat varenda förbättring som gjorts i svensk historia har ingen trovärdighet då, den enda skillnaden mellan de "nya" Moderaterna och de gamla är bättre marknadsföring, politiken har inte ändrats, bara hur man säljer den. Och sluta prata om "Vänsterexperimentet", det är redan genomfört. Det heter Sverige och det var väldigt lyckat.
Idag släppte de Rödgröna sin valplattform för Sveriges framtid.
Friederike Gerlach tar upp de ideologiska skillnaderna och Marika Lindgren Åsbrink visar vad det innebär i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar