Ett av alla sorgebarn i Afrika är Somalia. Landet som i snart nitton år slitits sönder av klanledare, krigsherrar, religiösa fanatiker och internationella företag. Det är egentligen svårt att kalla det för ett land. Det finns inget rättssystem och ingen fungerande regering. Landet är laglöst och utnyttjas hänsynslöst av både interna och externa krafter. Förutom en liten del, uppe i nordväst.
Efter att diktatorn Siad Barre störtades 1991 förklarade sig den nordvästra delen av Somalia självständigt under namnet Somaliland. De senaste femton åren har det rådit fred där, och häromdagen hände något väldigt speciellt. Den sittande presidenten Kahin förlorade valet till oppositionsledaren Silanyo. Och accepterade det.
Det kändes som ett oerhört viktigt steg. Att uppnå fred och stabilitet i en region där tillvaron tidigare präglats av fattigdom, krig och klanpolitik är i sig en enorm prestation, men ur en demokratisk synvinkel är det som precis hänt nästan lika viktigt. Att en ledare erkänner sig besegrad i ett demokratiskt genomfört val, gratulerar motståndaren och sätter sig på oppositionens bänk är inte direkt en vanlig företeelse i Afrika. Nu har Somaliland bevisat att de är en riktig demokrati och både folk och region ser de fördelar som demokratin för med sig i form av stabilitet, trygghet och ekonomisk utveckling. Somaliland skulle kunna stå som ett gott exempel på hur man kan göra. Om vi bara ville låta dem göra det.
Problemet är att inget land erkänner Somalilands existens, vi i Europa betraktar det fortfarande som en del av Somalia. Trots att Somaliland har en egen regering (som fungerar!), egna pass, egen ekonomi och ett fungerande rättssystem. Man vill inte ändra på gränser som uppstått vid avkolonialiseringen. De konstgjorda gränser som vi i Europa tvingade på dem till att börja med. Bör de vara viktigare än att erkänna ett land som faktiskt fungerar? Och som skulle kunna fungera ännu bättre om de fick möjlighet att göra avtal med andra länder?
Efter hårt arbete från de Rödgröna erkännde Sveriges Riksdag till slut folkmordet i Seyfo, trots att Moderaterna och deras utrikesminister var emot beslutet. Här har vi chansen att göra verklig nytta igen. Att ge upprättelse åt ett folk som fortfarande lever, att bidra till att stärka de goda krafterna i regionen och lyfta de goda exempel som finns. Sverige skulle kunna vara först i världen med att erkänna Somaliland som den fungerande nation det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar