Ett nytt grönt parti

Under maj i år fick våra nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin mycket mediautrymme. Allra hetast var det såklart i anslutning till vår kongress där de blev valda. Samtidigt blev jag lite förvånad över att en sak fick så lite utrymme att jag inte ens tror de flesta miljöpartister vet om det. I samband med kongressen startades nämligen ett nytt grönt parti.

Joakim Pihlstrand-Trulp är inte känd för så många utanför Miljöpartiet men utmanade Gustav som språkrörskandidat på ett föredömligt sätt. På ett respektfullt och ödmjukt sätt var han tydlig med på vilket sätt han skilde sig från Miljöpartiets "mainstream" och förespråkade en mer radikal linje i alla våra kärnfrågor. Jag tillhör inte de som delar Joakims åsikter men respekterar både honom och sättet han framförde dem på.

Det är ingen hemlighet att en del miljöpartister känner likadant som Joakim. Att det nya Miljöparti som vuxit fram inte är ett radikalt alternativ. Uppdelningen brukar beskrivas som fundisar mot realos och är nog fortfarande ganska träffande. Det handlar delvis om innehåll men framförallt om metod och kultur. Miljöpartiet har gått från att vara en kamp- och proteströrelse, till att vilja påverka genom samarbete och förhandlingslösningar. Självklart känner sig inte de som är intresserade av kamp och protest bekväma i det, lika lite som jag skulle känna mig bekväm med att stå på barrikaderna istället för att sitta vid förhandlingsbordet. Frågan är då om Gröna Partiet kanske kan vara lösningen.

1917 delades den socialistiska rörelsen i två bitar: de som var ideologiskt renläriga blev Vänsterpartister, de som var mer pragmatiska blev Socialdemokrater. Samma sak är nu på väg att hända, eller har redan hänt, den Gröna rörelsen. Gustav fick på vår kongress 94,9% av rösterna. Det är naturligtvis ett helt massivt, för att inte säga otroligt, stöd i ett demokratiskt öppet val. Samtidigt har Miljöpartiet idag över 16000 medlemmar. Även om det bara skulle vara drygt 5% av våra medlemmar som föredrar en mer radikal och kampinriktad politik är det nästan tusen personer. Inte en dålig grund att bygga en politisk rörelse på. Redan idag har Gröna Partiet 240 medlemmar på Facebook, utan att särskilt många ens känner till att de existerar.

Jag tror att den här utvecklingen är bra för alla Gröna, oavsett hållning eller åsikt. Att vara i opposition i sitt eget parti kan inte vara särskilt roligt. Man engagerar sig ju för att man vill driva politik tillsammans med andra, inte för att protestera mot den politik som drivs av ens eget parti. Redan idag är vi många som vill ha en mer socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar värld, och vi blir fler hela tiden. Då kan det i längden bara vara positivt att det finns fler gröna alternativ för människor som vill engagera sig.

Därför vill jag önska Gröna Partiet, Joakim och alla andra som engagerar sig lycka till i arbetet, och även om vi inte tycker lika i alla frågor tror jag att vi alla jobbar för en bättre och mer hållbar värld.

Frihet, liberalism och människors möjlighet att påverka

Gustav Fridolin skrev en debattartikel i DN som på ett inspirerande sätt sammanfattar hur det som vi idag kallar Sverige, med politik som verktyg, utvecklats de senaste hundra åren. Hur människors frihet, initiativkraft och vilja lyckades forma världens kanske bästa land. Men också hur den utvecklingen avstannat eller börjat gå bakåt, och hur vi Gröna kan vara och är alternativet för de som tror på framtiden.

På ett ganska avslöjande sätt pekar han på hur regeringen framstår som ideologiska motståndare till sin egen politik. Kort sagt, man säger en sak och gör en annan. Hur mycket regeringen än försöker framstå som ett mittenalternativ i retoriken pekar politiken som förs tydligt åt höger. Man pratar liberalt men agerar i varje fråga konservativt. Hur kan det gå till?

Är man lagd för konspirationsteorier tycker man naturligtvis att det är naturligt att politiker säger en sak och gör en annan, själv tror jag att det helt enkelt handlar om en märklig förändring i vad "frihet" betyder för de borgerliga. Frihet handlar inte om människors frihet (social liberalism) utan bara om finansens frihet. För regeringen är det viktiga att pengar är fria, inte människor. Avregleringar och utförsäljningar är enligt det synsättet alltid av godo, oavsett hur det påverkar människor. Den magiska marknaden löser alla problem och skapar den bästa av alla världar. Hur eller varför det skulle fungera kan man inte förklara, det bara är så.

Som en rolig notis irriterade Gustavs artikel en lokal folkpartist som utger sig för att vara liberal. En folkpartist som är känd för att vilja förbjuda konstutställningar och hundar. Som åkte till USA för att frivilligt valarbeta åt den konservativa kandidaten McCain, istället för den liberala Obama. Han menar att Gustav inte vet vad liberal betyder, jag menar att Folkpartiet borde ta bort ordet "Liberalerna" ur sitt partinamn. På samma sätt som Vänsterpartiet tog bort ordet "Kommunisterna" när de övergav den kommunistiska ideologin. Allt annat är falsk marknadsföring.

Goda Nyheter - Gustav är tillbaka

Läste precis de bästa nyheterna på länge, och på den mest osannolika platsen. Gustav Fridolin kungör i Expressen (av alla ställen) att han återigen kandiderar till riksdagen.

Det är inte bara bra för Miljöpartiet, utan för hela Sverige. Landet mår bra av ärliga, drivna och intelligenta politiker. Punkt. Sedan får de vara sossar, liberaler eller vad de vill. Gustav är en tillgång för alla, förutom möjligtvis främlingsfientliga eller rovkapitalister. Men även de skulle dra nytta av en bättre miljö, en bättre skola och ett bättre samhällsklimat.

Gustav blev den yngsta riksdagsledamoten någonsin när han valdes in som 18-åring. Tyvärr satt han bara en mandatperiod innan han började jobba som journalist, men nu har han saknat politiken och är tillbaka. Nu får Miljöpartiet se till att han kommer med på en riksdagslista så vi får in honom, jag ställer gärna min plats till förfogande.