Ny plats, nya idéer

Efter år av icke framgångsrik lobby-verksamhet från NT lyckades min fru med det som tidningen inte klarade av, att övertyga mig om att flytta bloggen dit.

Från och med nu bloggar jag alltså på: http://nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=7424019

Vi ses där.

En del vill inte att Norrköping ska växa

De flesta städer har en strategi för hur man ska kunna attrahera fler invånare och bli större, en del är mer framgångsrika än andra. Samtidigt finns det såklart en problematik kring att bli fler, precis som det gör kring alla förändringar. I vissa sammanhang stöter jag också på människor som faktiskt inte tycker att vi ska bli fler i Norrköping. Jag tänker inte gå in på vad för värderingar som ligger bakom den åsikten men jag undrar om de har några idéer för hur en stad eller kommun ska kunna jobba för att få färre eller oförändrade invånarantal? Eftersom vi faktiskt har fri bosättningsrätt som en grundläggande demokratisk princip i Sverige, åtminstone för svenska medborgare.

Här är de enda jag kan komma på:

1. Sluta ta mot flyktingar.

En stor del av befolkningsökningen i Norrköping beror på vårt mottagande av flyktingar, anhöriga och ensamkommande flyktingbarn. Det finns sätt att motverka det, som vissa kommuner också valt att göra.

2. Skapa en oattraktiv och människofientlig miljö.

Om vi slutar städa, låter stan falla sönder och allmänt jobbar för att skapa en otrevlig attityd i vårt bemötande av våra medmänniskor kan vi säkert se till att bara de som verkligen är tvungna att bo här flyttar hit eller stannar kvar.

Själv tycker jag precis det motsatta. Jag tycker det är bra om Norrköping är en inbjudande, attraktiv och framgångsrik stad, även om det innebär att människor jag ännu inte känner flyttar hit. Jag tycker också att vi ska ha en generös och human flyktingpolitik. Argumenten om att befolkningsökning globalt är ett problem blir nonsens i sammanhanget, människor blir inte fler totalt bara för att de väljer att leva i just Norrköping. Vill man börja begränsa den totala befolkningen tycker jag faktiskt att man ska ta sitt personliga ansvar och börja med sig själv.

Partier i utveckling

Moderaterna och Miljöpartiet är de två partier som växer idag, men med helt olika förutsättningar. Moderaterna sitter i regeringsställning och har genomfört i stort sett alla reformer de gick till val på 2006. Utvecklingen av partiet har varit från ett gnälligt parti i opposition till ett parti som framförallt lägger fokus på att ta ansvar för makten och förvaltandet av de system som de nu byggt upp. Kritiken handlar om att de har slut på idéer och att de inte brinner ingen påstår däremot att de är oseriösa eller inte tar ansvar.

Miljöpartiet sitter i opposition och det präglar både tankar, idéer och retorik. Men hur kommer det att se ut 2014? Jag tror att chansen är rätt stor att Miljöpartiet utgör regeringsunderlag efter nästa val, oavsett hur det går för de två stora partierna. Både Moderater och Socialdemokrater får svårt att bilda regering utan Miljöpartiet nästa val. Särskilt med tanke på KD's kräftgång och hur Centerns förväntade uppsving efter valet av ny partiledare uteblev.

Därför tycker jag det är bra med det initiativ Miljöpartiet nu tagit, att ta fram ett nytt partiprogram i en bred demokratisk process. Jag hoppas också att fokus för riksdagsgruppen ligger på att föra fram konstruktiva förslag som människor kan förstå, identifiera sig med och stödja. Att stödja eller söka stöd hos regeringen för att få genom egna förslag, eller att göra regeringens förslag grönare och bättre är också viktigt. Jag röstade på Miljöpartiet till riksdagen för att de skulle göra Sverige grönare och bättre, och det går att göra även i opposition, om man är konstruktiv.

Samtidigt sitter ofta kulturen kvar. Miljöpartiet är sprunget ur en proteströrelse, och även om vi är många som anslutit till partiet efter att vi blev mer konstruktiva lever sådant självklart kvar. En del ser det också som politikens och politikers roll att fokusera på brister. Jag håller delvis med om det. Självklart måste vi kunna analysera och identifiera brister i vårt samhälle och våra system, men det finns något som är ännu viktigare: Att komma med förslag som är realistiska, verklighetsförankrade, gör världen bättre och som kan få stöd av en majoritet. Det är som jag ser det det största ansvaret vi som är politiskt aktiva har.

Igår tillbringade jag tre timmar på ett möte och när jag gick därifrån reflekterade jag över en sak. Under dessa tre timmar av politiskt diskussion hade ingen fört fram någon ide som han eller hon vill genomföra. Vi hade lyckats identifiera många problem och hittat många argument mot andras förslag, men inte tagit fram några egna. Vi hade ägnat hela kvällen åt att försöka lista ut vad vi är emot.

Politiskt ledarskap kan inte handla om vad man är mot och vad man inte vill göra, det måste handla om vad man vill göra och hur man ska genomföra det. Vi kan ha hur många argument som helst mot saker, men om vi ska vara ett förnyande och förändrande parti tror jag vi måste fokusera på vad vi vill istället för vad vi inte vill.

Även om vi är i opposition i riksdagen är vi med och styr de flesta landsting och 98 kommuner, däribland Norrköping. Där kan vi inte ägna oss åt oppositionspolitik eller sätta oss på läktaren och gnälla. Vi måste jobba fram förslag som är realistiska och genomförbara, som vi kan få med oss andra partier på. Vi måste visa att vi både kan leverera bra konstruktiva förslag och ta ansvar för den makt vi fått av väljarna. Vi kan inte längre vare en proteströrelse utan vi måste vara en rörelse för förändring och utveckling i en hållbar riktning.

Stad eller museum

Norrköping har en stadsantikvarie som inte riktigt stämmer in på bilden av, eller man kanske ska säga fördomen om, hur en antikvarie är. De flesta tror nog att antikvarier är sådana som bara är intresserade av historien. Så är det inte med Norrköpings stadsantikvarie, som både är delaktig i samhällsdebatten utifrån flera roller, men också mån om att inte vara "en bromskloss" för stadens utveckling.

I ett blogginlägg oroar sig Bror-Tommy dock för att jag i min iver att skapa en mer hållbar stad ur miljösynpunkt kanske skulle missa värdet i vår gamla befintliga bebyggelse. Därför tänkte jag redogöra lite för min syn på det som är vårt kanske mest synliga kulturarv, vår historiska bebyggelse.

Men först vill jag bara peka på att en hållbar stad inte bara tar hänsyn till miljön ur ett rent tekniskt perspektiv. Om vi bara skulle ta hänsyn till ekologiska värden och miljöpåverkan skulle vi antagligen nå bäst resultat av att alla Norrköpingsbor bodde i en enorm och energieffektiv skyskrapa vid vårt resecentrum. Men då skulle vi inte bara missa alla andra hållbarhetsfaktorer utan också hela poängen med en stad.

Staden är en livsmiljö som vi människor kontinuerligt skapar för oss själva och som är i konstant förändring. Vi formar staden, och staden formar sedan oss. Vare sig Bror-Tommy eller jag ser staden som ett museum där tiden är frusen, utan som en levande organism som hela tiden utvecklas. Det innebär att nya delar kommer till och att gamla försvinner, eller får nya funktioner.

Just det sistnämnda, nya funktioner, är något som vi i Norrköping blivit väldigt bra på. Industrilandskapet är det allra mest lysande exemplet, där de hus som tidigare hyst textilindustrier idag fått helt nya funktioner som universitet, bostäder, handel och kontor. Det är ett väldigt bra exempel på vad jag kallar för hållbar stadsutveckling. Dels är det ekonomiskt och ekologiskt smart att "återanvända" hus, på samma sätt som vi återanvänder andra saker som vi använder oss av, men det är också väldigt klokt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.

Skönhetsupplevelsen vi får av våra gamla byggnader är i sig ett reellt och stort värde. En vacker miljö är inte en "lyx" utan något som har ett väldigt konkret och mätbart värde. Vår hälsa förbättras av att vi lever i miljöer som vi upplever som attraktiva, det har ett stort värde samhällsekonomiskt. Samtidigt har det också rent affärsmässigt ett värde för Norrköping, eftersom företag och människor som idag vill etablera sig värdesätter just attraktiva miljöer väldigt högt. Vill vi få människor och företag att stanna, flytta till och må bra i Norrköping måste vi fortsätta skapa och utveckla just sådana kreativa miljöer. Då är våra gamla byggnader med sina höga arkitektoniska värden extremt värdefulla.

Men vi behöver också vår historia för att veta vilka vi har varit och vilka vi är. När jag besöker nybyggda stadsdelar i andra städer slås jag ofta av att de är historielösa. Det som saknas är de "årsringar" som uppstår när gammalt blandas med nytt. Västra Hamnen i Malmö är ett fantastiskt exempel på hur man kan bygga attraktivt och hållbart, men på grund av bristen på äldre byggnader saknas en hel dimension. Därför är jag tacksam att vi i Norrköping har så många gamla byggnader kvar, som ger oss möjligheten att utveckla och modernisera staden på ett sätt så att resultatet inte bara berättar vilka vi är och vill bli, utan också vilka vi varit. Därför är jag också tacksam att vi har en stadsantikvarie som inte ser staden som ett museum fruset i tiden, utan istället är med i den spännande utvecklingen av vår framtida stad.