Göran Widham skriver på brännpunkt om 4%-spärren och kallar det för en härskarteknik. Jag skulle inte själv använda den beskrivningen men det är en intressant diskussion, och den har nog aldrig varit mer aktuell än just nu.
Sett till opinionsmätningarna är det fler partier än någonsin som ligger nära spärren. Vissa kommer nedifrån, andra uppifrån. Hela fem partier riskerar att åka ur eller inte komma in. Även om det naturligtvis är extremt osannolikt att det skulle hända är det teoretiskt möjligt att inget av dem hamnar i riksdagen. Om Centern, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedeemokraterna och Piratpartiet samtliga skulle få 3.9% av rösterna skulle det tillsammans med Övriga-rösterna innebära att mer än 20% av Sveriges väljare inte skulle bli representerade.
Det är som sagt extremt osannolikt, men hur många väljare är det egentligen okej att stänga ute från demokratin? Det är inte särskilt osannolikt att åtminstone 10% av de som går och röstar i nästa val faktiskt blir utan representation i riksdagen och det är ett demokratiskt problem.
Samtidigt har vi idag 9 partier som kan hamna i riksdagen. Personligen kan jag känna att det i sig gör demokratin väldigt otymplig i dess klassiska form. Hur kan man ha en debatt med 9 eller 10 partier representerade? Om man vill vara elak kan man ju argumentera att Alliansen skulle räknas som ett parti. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna är ju ändå bara stödpartier till Moderaterna i riksdagen, även om de i kommuner och landsting kan driva självständig politik.
Men frågan är om inte Piratpartiet har rätt, och att de är på rätt spår. Med bra utnyttjande av sociala medier skulle den demokratiska dialogen kunna bli inkluderande, utbildande och engagerande. Just nu ser bloggosfären inte riktigt ut så. Den utmärks av väldigt lite samtal och väldigt mycket polemiskt skrikande. Jag gör mig själv skyldig till det. Men det första steget mot en bättre demokratisk dialog borde vara att göra sig av med förtryckande eller odemokratiska strukturer. Kanske vore det mer modernt med en rörligare demokrati. Det vore också roligare för oss som älskar det demokratiska samtalet.
I ett försök att uppmuntra den här debatten gör jag reklam för alla "småpartistiska" bloggar som tar upp ämnet. Demokrati är trots allt viktigare än partipolitik. Läs gärna: Sagor från livbåten (PP), Magnihasa (PP), Robsten (SD), Drottningsylt (PP), Anna Troberg (PP), Farmor Gun (PP), Värmlandspiraten (PP), och Beelzebjörn (PP).
Trevligt inlägg, och länkarna är valda med utsökt god smak ;)
SvaraRaderaVad sägs om en deal: Jag lär er hur politiska nämnder fungerar, ni lär mig hur trackbacks funkar?
SvaraRaderaRoligt att du uppmärksammar det jag skrivit. Jag ville bara göra ett förtydligande. I min debattartikel skriver jag att jag tycker 4%-spärren är en rimlig begränsning av proportionaliteten i vårt valsystem för att få en stabilare parlamentarisk situation.
SvaraRaderaSåledes är det inte spärren jag kallar härskarteknik.
Det jag vänder mig emot är att de etablerade partierna inte nöjer sig med att ha alla kort på hand genom 4%-spärr och ett stort ekonomiskt, medialt och legalt övertag - utöver detta ägnar sig etablissemanget också åt att med härskartekniker stänga ute alla utmanare.
Det är odemokratiskt och beklämmande.
Tack för ditt förtydligande. Jag tycker att 4%-spärren är ett problem *just nu* för att så många partier ligger så nära den. Risken att 10% eller mer av de röstande inte blir representerade är väldigt stor och det vore enligt mig ett demokratiskt misslyckande.
SvaraRaderaSedan håller jag med dig i din övriga kritik av strukturen också. Och jag ser som jag skriver en konflikt mellan en gammeldags struktur anpassad för ett fåtal partier och den demokratiska situation vi har eller vill ha.
Jag tangerade ämnet i en blogpost här: http://webhackande.se/tvesovla
SvaraRadera