Som man frågar får man svar

Min fråga till M och KD fick ett svar under Pride-festivalen. Ett svar som utmärks av att det egentligen inte är mycket till svar. Frågan var varför M och KD inte vill ta bort en lag som tvingar människor att sterilisera sig mot sin vilja. Svaret är att Reinfeldt tycker det är ett "mörkt kapitel i Svensk historia" och att Hägglund tycker att lagen "inte känns tidsenlig". Det sista är ju dock tvetydigt. Hägglund representerar ju trots allt ett parti som inte är tidsenligt, så han kanske tycker det är positivt otidenliga lagar.

De märkliga reaktioner som man kan se på bloggar som kommenterat detta visar att det finns människor i Sverige som ser andras frihet som ett hot mot sin egen. När sanningen är att när mina medmänniskor blir mer fria och får samma rättigheter som jag, så ökar det också min frihet. Man pratar om att "HBT-personer flyttar fram sina positioner" när det handlar om att människor ska få lika rättigheter. Det är tragiskt.

Tyvärr är nog svaret fruktansvärt enkelt. Fortfarande, i världens mest sekulära land år 2010, finns det människor som tycker så illa om bögar, flator, transor och andra att de inte ens vill att de ska behandlas som människor. Det är såklart inte politiskt korrekt att uttrycka sådana åsikter, så man gömmer sig bakom eufemismer och omskrivningar, men det är i grunden det som det handlar om. Just nu i Uganda dödar man homosexuella. Situationen i Sverige är ljusår ifrån det, men det är samma drivkrafter som ligger bakom.

Det mest pinsamma är dock inte att det fortfarande finns homofober och människor som hatar de som är annorlunda. Det mest pinsamma är att två riksdagspartier i Sverige är beredda att fjäska för dem för att vinna röster. Det här är ingen svår fråga. Vi ska modernisera Sverige och vi ska modernisera vår lagstiftning. Dessa rättigheter är en självklarhet i en demokrati. Vi ska inte förtrycka och kränka folk bara för att några ignoranta människor hatar bögar.

Fråga till M och KD

Tvångssterilisering avskaffades formellt i Sverige 1976 och sedan dess kan man bara steriliseras på egen begäran. Om man inte råkar vara född i fel kropp. De som idag vill korrigera sitt kön tvingas sterilisera sig, liksom sinnesslöa, sjuka och ras-orena gjordes under 30-, 40- och 50-talet. En statlig utredning från 2007 föreslår att det tvånget tas bort. Socialstyrelsen upprepar nu samma sak, efter att ingenting hänt på tre år. Anledningen att det dröjer är att två partier fortfarande inte tycker det är självklart att människor inte ska steriliseras på grund av sin sexuella identitet.

Moderaterna vill ha ytterligare en utredning. KD ”väntar med att ta ställning”. Båda försöker göra samma sak, skjuta beslutet framåt i all oändlighet för att slippa ta ställning. Vad finns det kvar att utreda? Det enda som är intressant att utreda är väl varför M och KD inte vill ta bort en lag som tvingar människor att sterilisera sig.

Hur snygg måste man vara för att bli politiker?

Efter att ha tröttnat på att spekulera om olika opinionsundersökningar gick Aftonbladet ut med nyheten att det politiska innehållet inte har någon betydelse: Det är utseendet som avgör.

Beviset för det är en studie i USA där amerikanska väljare har svarat på frågor om amerikanska politiker i amerikanska val. Där har man funnit en viss korrelation mellan vad amerikanska väljare tycker om politikers utseende och hur de röstar. Sambandet är tillräckligt för att man ska kunna visa att utseendet inte är helt oviktigt i amerikanska val. Och efter att sedan frågat några utländska turister om vilka politiker de tycker ser bäst ut är saken uppenbarligen klar: Alliansen vinner.

För att sammanfatta: Om sex stycken slumpmässigt valda utländska turister fick avgöra valet skulle Alliansen vinna. Om Sveriges politiska system fungerade som USA:s, med personval och extrem marknadsföringsfokus på personer, så skulle Alliansen vinna. Alltså vinner alliansen. En något konstig slutsats om man inte tror att Sverige och USA är samma sak, eller att utländska turister kommer att avgöra valet.

Dessutom finns det väl en ganska stark indikation på att det inte fungerar så i Sverige. För om det nu vore så att utseendet avgjorde, skulle vi inte ha mycket snyggare politiker? Såhär snygg har man behövt vara för att vinna de svenska valen de senaste 20 åren:

Bilda er egen uppfattning om hur snygg man behöver vara för att bli politiker i Sverige.

Skillnaden mellan fundering och handling

Blev glatt överraskad när jag såg rubriken i dagens NT: Förslag från Alliansen: 30 km i centrala stan. Det vore ett riktigt bra förslag ur många synvinklar, inte minst miljömässiga. Min första tanke var att Alliansen plötsligt tagit ett stort steg i utvecklingen av sin miljöpolitik. Tyvärr blandades glädjen med en hel del skepsis när jag läste hela artikeln. För när man läser den framgår det att det inte nödvändigtvis är ett "förslag" och att det inte heller nödvändigtvis är "Alliansen" som föreslår det ens om det vore ett förslag:

[Biltrafiken] måste kanske begränsas till vissa gator och vi kanske ska ta ner hastigheten, säger Lars-Göran Arvidsson (KD) ... Karin Jonsson funderar på 30 kilometer i timmen innanför Promenaderna.

Min kursivering. Att Karin Jonsson från Centerpartiet funderar på något är inte riktigt samma sak som att Alliansen föreslår det. Självklart sätter inte Allianspolitikerna själva rubrikerna i NT, men om man vill gå ut med en politik vore det bra om man var lite tydligare i sina besked. Om Karin när hon funderat klart kommer fram till att hon vill jobba för att sänka hastigheten på biltrafiken innanför promenaderna lär hon inte möta något motstånd från mig i alla fall. Även Kristdemokraterna skulle få medhåll från mig om de tog bort två "kanske" från sitt uttalande. Sedan behöver de bara övertyga de två större partierna i Alliansen så kan vi nog nå total politisk enighet i frågan.

Brott mot tankelagen

Det är inte så populärt att försvara de som är äckliga, men resultatet när man låter bli är att friheter urholkas. Innan jag läste DN's artikel visste jag faktiskt inte att tecknad barnpornografi var olagligt i Sverige. Nu när jag lärt mig det förvånar det mig att inga andra än Piratpartiet pratar om det.

Man måste göra avvägningen mellan individens frihet och sina egna personliga känslor. Bara för att jag tycker något är äckligt kan jag inte förespråka ett förbud. Lag ska baseras på att skydda oskyldiga från skada, och frihet ska man aldrig ens överväga att inskränka om den inte riskerar att skada någon.

Manga, eller Hentai som det faktiskt handlar om är en populär kulturyttring. Det är inte svårt att argumentera för att den är barnpornografisk. Men den är tecknad. Inga barn utsätts för sexuella övergrepp. Anledningen till att barnpornografi är ett avskyvärt brott är att oskyldiga barn drabbas av det. Hentai må vara avskyvärt för vissa, men det kan inte vara ett brott för det finns inget offer.

Det är helt enkelt ett försök att förbjuda vissa tankar, vissa känslor eller en psykisk sjukdom. Att våldta någon ska vara olagligt och kommer alltid att vara olagligt. Men vi ska inte göra det olagligt att tänka, känna eller fantisera om något, oavsett hur äckligt det är. Det är inte så populärt att försvara de som är äckliga, men att lagstifta mot tankar, konst, känslor eller åsikter är inte acceptabelt i en demokrati. Resultatet av denna flathet är att en översättare av lagligt producerade och sålda japanska serietidningar nu blivit dömd för brott mot barnpornografilagen. Lär en intervju med honom här.

Jag tycker det är svagt att inte andra partier, inklusive mitt eget, är beredda att försvara människors frihet bara för att man tycker några av människorna i fråga är äckliga. Uppenbarligen behövs Piratpartiet för frihetsfrågor och demokratifrågor på samma sätt som Miljöpartiet behövs för miljöfrågor.

-----------------------

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt håller med.

Det känns förjäkligt att behöva göra reklam för ett annat parti mitt i en valrörelse, för andra gången, men Piratpartister är tyvärr de enda som skriver om detta, läs gärna: Farmor Gun, Emil Isberg, Henrik Alexandersson, MMN-o, Ravenna, Anders S Lindbäcka, Zac, Opassande, Stefan Stenudd, No size fits all (M)

Piratpartiet och Demokratin

Göran Widham skriver på brännpunkt om 4%-spärren och kallar det för en härskarteknik. Jag skulle inte själv använda den beskrivningen men det är en intressant diskussion, och den har nog aldrig varit mer aktuell än just nu.

Sett till opinionsmätningarna är det fler partier än någonsin som ligger nära spärren. Vissa kommer nedifrån, andra uppifrån. Hela fem partier riskerar att åka ur eller inte komma in. Även om det naturligtvis är extremt osannolikt att det skulle hända är det teoretiskt möjligt att inget av dem hamnar i riksdagen. Om Centern, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedeemokraterna och Piratpartiet samtliga skulle få 3.9% av rösterna skulle det tillsammans med Övriga-rösterna innebära att mer än 20% av Sveriges väljare inte skulle bli representerade.

Det är som sagt extremt osannolikt, men hur många väljare är det egentligen okej att stänga ute från demokratin? Det är inte särskilt osannolikt att åtminstone 10% av de som går och röstar i nästa val faktiskt blir utan representation i riksdagen och det är ett demokratiskt problem.

Samtidigt har vi idag 9 partier som kan hamna i riksdagen. Personligen kan jag känna att det i sig gör demokratin väldigt otymplig i dess klassiska form. Hur kan man ha en debatt med 9 eller 10 partier representerade? Om man vill vara elak kan man ju argumentera att Alliansen skulle räknas som ett parti. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna är ju ändå bara stödpartier till Moderaterna i riksdagen, även om de i kommuner och landsting kan driva självständig politik.

Men frågan är om inte Piratpartiet har rätt, och att de är på rätt spår. Med bra utnyttjande av sociala medier skulle den demokratiska dialogen kunna bli inkluderande, utbildande och engagerande. Just nu ser bloggosfären inte riktigt ut så. Den utmärks av väldigt lite samtal och väldigt mycket polemiskt skrikande. Jag gör mig själv skyldig till det. Men det första steget mot en bättre demokratisk dialog borde vara att göra sig av med förtryckande eller odemokratiska strukturer. Kanske vore det mer modernt med en rörligare demokrati. Det vore också roligare för oss som älskar det demokratiska samtalet.

I ett försök att uppmuntra den här debatten gör jag reklam för alla "småpartistiska" bloggar som tar upp ämnet. Demokrati är trots allt viktigare än partipolitik. Läs gärna: Sagor från livbåten (PP), Magnihasa (PP), Robsten (SD), Drottningsylt (PP), Anna Troberg (PP), Farmor Gun (PP), Värmlandspiraten (PP), och Beelzebjörn (PP).

Otäckt med nytänk?

Världens rikaste parti, Centern, är nere och slirar på 4%-gränsen. Först sålde de sina tidningar för att få pengar, sedan sålde de sitt miljöengagemang för att få makt. Nu försöker de få tillbaka "sina" väljare genom att skrämmas med vänsterspöket. De har missat poängen: Det handlar inte längre om Rött och Blått, det handlar om Grönt och Grått.

Att fråga sig om Miljöpartiet är vänster eller höger är egentligen inte relevant. Miljöpartiet är Miljöpartiet. Ett progressivt parti utan ideologiska skygglappar. Världen är inte uppdelad i bara två dimensioner, därför kan vare sig världen eller en modern politik beskrivas så. Att försöka passa in en modern politisk rörelse i ett gammalt system, som var föråldrat redan då det uppfanns, låter sig inte göras så lätt.

Miljöpartiets politik baseras på solidaritet med människor och ekosystem. I en gammelpolitikers öron låter det som vänster. Miljöpartiet tror på individer, att människor både kan och vill ta ansvar. För en gammelpolitiker låter det som liberalism, alltså höger. Inte konstigt att grå politiker blir förvirrade. Istället för att tjata om höger och vänster, vad sägs om att gå framåt?

Knark, Sex och Olja

Hur skapar man en ekologisk katastrof? I receptet ingår knark, sex, olja, korruption och massor av girighet. Berättelsen om hur en stor del av Mexikanska golfen och kusten dödades är full av spännande ingredienser. I Sverige har vi fokuserat mest på effekterna av oljekatastrofen och missat orsakerna och vad som hände innan Deepwater Horizon gick under och tog Mexikanska golfen med sig.

Året 2007 spenderade Oljebolagen i USA $83.000.000 bara på lobbyism i Washington. Det är över 600 miljoner kronor. På ett år. Det är ungefär en och en halv miljon kroner per kongressledamot. Det är dessutom bara de redovisade vita pengarna som spenderades på advokater och lobbyister för att få den Amerikanska regeringen att ytterligare avreglera och subventionera gas och oljesektorn. Hur många miljoner man gett i "campaign contributions", dvs lagliga mutor, till olika ledamöter vet vi inte.

Vilken tur då att det finns en myndighet som ska reglera oljebolagen och se till att de sköter sig. Att de regler och krav som inte lobbyisterna fått bort ännu åtminstone efterföljs. Den myndigheten heter Mineral Managment Service (MMS). Eller hette. Det namnet är så smutskastat att de ny byter namn till Bureau of Ocean Energy Management, Regulation, and Enforcement (BOEMRE).

2008 avslöjades nämligen flera korruptionsskandaler. De på MMS har tagit emot mutor, droger och haft sex med kvinnor anställda av oljebolagen. De som var satta att kontrollera oljebolagen bjöds på lyxsemestrar, kokain, presenter och sex av dem de skulle kontrollera. Som tack bjussade MMS oljebolagen på "kategoriska undantag" från miljöskyddsregler. Men det var fortfarande så att bolagen skulle ha en plan utifall något gick snett. En förberedelse ifall en katastrofartad olycka inträffade. En "disaster response plan".

En sådan plan hade BP och alla de andra bolagen också. Märkligt nog ingick det i planen att man vid oljespill i Mexikanska golfen skulle försöka rädda valrossar och sälar. Två djurarter som inte finns i Mexikanska golfen. Ville man ha klarhet i varför kunde man kanske ringa den marinbiolog som stod som ansvarig kontaktperson vid en katastrof. Det var professor Peter Lutz. Dock fanns det två problem:

1. Professor Lutz hade aldrig tillfrågats om att stå med som kontaktperson vid händelse av en katastrof
2. Professor Lutz har varit död i fem år.

Bolagen har dessutom kopierat planen av varandra, så att samma valrossar som inte existerar ska räddas, och samma döda professor ska kontaktas, oavsett vilken miljö eller vilket land katastrofen sker i. Och oavsett vilket bolag. Så allvarligt såg bolagen på säkerhetsfrågorna.

Den 2:e april i år, 18 dagar innan Deepwater Horizon exploderade, sade president Barack Obama i ett tal om jobb och ekonomi såhär:

It turns out, by the way, that oil rigs today generally don’t cause spills. They are technologically very advanced.

Jag gillar Obama och jag tror han vill väl. Men det är svårt att få fram sanningen när Oljebolagen spenderar hundratals miljoner varje år på att dölja den, på att stoppa insyn och på att muta politiker och tjänstemän. Det tvåpartisystem som existerar i USA idag tillåter inget Miljöparti. Det är synd, för det skulle behövas.

SvD: 1 2 3 4 5 6

DN: 1 2 3 4 5

AB: 1 2 3 4

Ingen ifrågasätter att en del fått mer pengar

Är det någon som ifrågasätter att ganska många människor fått mer pengar i plånboken de senaste 4 åren? Expressen och SvD tycker i alla fall att det är en nyhet såhär i valtider.

Genom skatten betalar vi alla för gemensamma tillgångar. Som vägar, sjukhus, skolor, poliser, dagis, parker... listan kan göras väldigt lång och det gemensamma för sakerna på listan är att vi alla vill ha dem. Vi vill ha bra skola, bra vård, bra miljö. Om vi skär ner på pengarna vi är beredda att spendera på det vi har gemensamt, och istället sänker skatten så kommer de som tjänar mycket att få mest och dom som tjänar inget få... inget. Men vi kommer alla att få mindre av det gemensamma.

Sämre skolor, sämre vård och sämre miljö. Det är effekten av skattesänkningarna. Har det inneburit att de som har jobb fått mer pengar i plånboken? Ja. Men på bekostnad av att alla fått det lite sämre. Är det så vi vill ha det? Det får vi se efter nästa val. Alliansens politik är i alla fall enkel att beskriva: Sköt dig själv och skit i andra. Det vinner du (kanske) på om du har gott om pengar.

Själv föredrar jag den gröna parollen: Var dig själv och bry dig om andra.

Obama och Hitler

Jag är ganska intresserad av utrikespolitik och gillar att hålla koll på vad som händer i USA. Faktum är att jag råkade vara i USA under förra presidentvalet. Till skillnad från vissa Norrköpingspolitiker åkte jag inte dit för att valarbeta åt Republikanernas kandidat, utan för att vara "Best man" åt en vän som gifte sig med en Amerikanska. Men jag spenderade mycket tid med att följa debatterna och diskutera politik. Jag lyckades dessutom få med mig en souvernir hem, en "McCain/Palin" trädgårdsskylt som jag under livsfarliga omständigheter stal från en tomt mitt i natten. "Livsfarliga" för att en person med en sådan skylt garanterat har vapen hemma och inte skulle tveka att skjuta någon i sin trädgård.

USA's politiska arena är minst sagt... speciell. Men det senaste tar ändå priset. En republikansk kongressledamot jämförde Obama med Hitler, för att Obama tvingat BP att finansiera åtgärder för att rädda kusten från BP's oljekatastrof.

Nästa gång jag tycker att högern i Sverige går för långt i sin smutskastning eller sysslar med skrämselpropaganda eller oseriös retorik ska jag tänka på att det kunde vara mycket värre. Än så länge har ingen borgerlig riksdagsledamot jämfört Mona Sahlin med Stalin i riksdagens talarstol. Det jag däremot tycker är märkligt är hur många svenska högerpolitiker kan ha USA som en förebild.

Littorin fick chansen av Aftonbladet

När Littorin fick frågorna om sexköp av Aftonbladet vägrade han kommentera och smet därifrån. Senare lovar han att låta sig intervjuas men väljer istället att avgå 16 timmar efter frågorna och inte ta några frågor. Det sista vi får se av honom är ett fult försök att manipulera genom att skylla på media och använda sina egna barn som sköld. Jag själv var en av de som köpte lögnen och tyckte synd om honom. Efter det har han, Moderaterna, Statsministern och Regeringen fått alla chanser att reparera misstaget. Och misslyckats kapitalt.

När Aftonbladet i tre dagar är tysta om vad för brott Littorin begått så har Littorin och Moderaterna en gyllene chans. De kunde ha kallat till en presskonferens och lagt fram sin sida av händelserna. På så sätt kunde de ha "ägt" nyheten istället för att kastas fram och tillbaka i mediastormen. En strategi som hade varit både intelligent ur ett politiskt och medialt synsätt, men också det ärliga och rätta att göra hade varit att gå ut med hela sanningen och sedan göra sig tillgänglig. Istället gjorde man tvärtom. Man Gömde sig, höll inne med information och sedan försökte man ljuga sig ur krisen.

Uppenbarligen har Sven Otto lyssnat på någon som sagt att det är en rimlig taktik att neka i och med att preskriptionstiden för brottet har löpt ut. I och med att det inte kommer att kunna avgöras i domstol är det enligt någon inhyrd PR-strateg lika sannolikt att det är sant som att det är falskt. Eftersom du inte kommer att dömas kan du lika gärna blåneka hela vägen, motsatsen kommer aldrig att bevisas.

Det är en önskedröm och självklart inte sant. Även om Littorin inte kommer att dömas i domstol är han redan dömd. I media, av väljare och av sina kollegor. Som Lena Melin säger:

"Sven Otto Littorin lämnar alltså regeringen för att han fått frågor om någonting som han fyra dagar senare uppger att han aldrig har gjort."

Redan där blir det löjligt uppenbart. Hade Littorin varit oskyldig hade han självklart svarat på Aftonbladets frågor direkt. Hade han då påstått kategoriskt att han aldrig köpt sex hade det kunnat bli trovärdigt. Om man måste gömma sig i fyra dagar och få PR-rådgivning för att kunna svara att man inte gjort det så blir det inte så trovärdigt. Jag tror att alla som aldrig köpt sex kan svara på den frågan även om de blir väckta mitt i natten. Det är uppenbart att Littorin ljuger. Dessutom verkar det som om Statsministern vet att han ljuger, varför skulle han annars så metodiskt frusit ut och redigerat bort sin gamla bundsförvant?

Nu kan det vara för sent. Även om Moderaterna till slut skulle inse hur krishanteringen bör fungera kan det ha gått för långt. Lögnerna är redan ljugna, trovärdigheten förbrukad. Men ska man på både ett politiskt och personligt plan kunna lägga detta bakom sig måste man göra vissa enkla saker, som den här regeringen tycker är så svårt:

1. Statsministern måste erkänna sitt misstag, att krishanteringen inte fungerade och att han själv hanterat frågan dåligt.
   
   
2. Littorin måste berätta sanningen. Hela sanningen. Var 13:e man i Sverige påstås ha köpt sex, Littorin är långt ifrån unik. Han låg i skilsmässa och var ur balans. Det är mänskligt att göra misstag och man kan bli förlåten, men ska man bli det måste man också vara ärlig.
   
   
3. Littorin måste be om ursäkt. Be om ursäkt till Anna, den prostituerade. Be om ursäkt till media för sin medvetna manipulation och smutskastning. Be om ursäkt till väljarna. Och be om ursäkt till sin familj för vad han har tvingat dem att genomlida, och för hur han försökt använda sina barn som sköld.

Ska Moderaterna och Littorin ha någon chans att lägga detta bakom sig måste de göra detta. Varje ny lögn och varje försök att gömma, manipulera eller distrahera från sanningen bidrar bara till att hålla liv i krisen. Moderaternas image som regeringsdugliga har skjutits i sank i och med denna senaste ministerskandal. Regeringsduglighet har varit Alliansens slagord i valrörelsen hittills, kanske väljer de att tona ner det nu.

Aftonbladet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Svenska Dagbladet 1 2 3 4 5
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Expressen 1 2

Den attraktiva staden

För några månader råkade Maria Wetterstrand avslöja på Facebook att hon tycker Norrköping är sveriges vackraste stad. Även om jag inte varit i lika många städer som Maria är jag böjd att hålla med. Ända sedan jag var tonåring har jag gillat Norrköping, trots att 'normen' då var att gnälla och längta till Stockholm eller någon annan stad. Dock så har Norrköping förändrats mycket till det bättre sedan jag var arton, så idag är fler människor positiva. Och vår stad kan förändras ännu mer.

Från att ha varit en industristad håller Norrköping på och ställer om till en kunskaps-stad och en handels-stad. Universitetet och nyöppnade Visualiseringscenter är exempel på kunskapsoaser som placerats i det vackra industrilandskapet. Tyvärr har man inte lyckats integrera handeln på samma sätt. Alltför mycket har hamnat utanför staden i stora externhandelscentrum.

Idag lanserade Miljöpartiet en politik som går ut på att göra staden grönare, roligare, mer attraktiv och mer hållbar. Ett steg i det är att satsa på utbyggnad av cykel- och gångvägar, eller parker. Ett annat är att sätta stopp för mer etablering av externhandel.

Vi har redan idag för mycket externhandel i Norrköping. Det riskerar att utarma handeln i city, vilket leder till en stad utan liv i centrum. Samtidigt skadar det lokala näringsidkare och miljön. Externhandel förutsätter bilåkande och många transporter, samtidigt som vinster ofta går till internationella storbolag istället för våra lokala företagare. Både en förlust för miljön, det lokala näringslivet och vår stadsmiljö.

Efter valet vill jag arbeta för en attraktiv innerstad istället för mer köpcentrum utanför staden. Jag vill prioritera lokalt företagande istället för internationella butikskedjor. Och framförallt fortsätta göra Norrköpings stad till en attraktiv plats att bo, arbeta och driva sitt företag i.

Vilka är Verklighetens Folk?

Börjar bli väldigt trött på "verklighetens folk". Denna fruktansvärt obehagliga retorik av partiledare Hägglund. Vilka är dessa "verklighetens folk" egentligen? Hittills vet vi bara vilka det inte är. Till exempel är de inte homosexuella, icke-kristna eller "kulturvänster".

Ännu mer irriterande är det eviga malandet om att politiker inte ska lägga sig i folks liv. Om det inte är så att du är homosexuell och vill gifta dig. Eller skaffa barn. Eller kvinna och vill ha jämställdhet. Eller göra abort. Eller om du laddat ner en fil på internet. Eller ringt ett utlandssamtal.

Kristdemokraterna är ett missnöjesparti som grundades för att driva tre frågor:

• Kristendomsundervisning i skolan
• Abortförbud
• Kvinnorna tillbaka till spisen

Då är det en väldigt lång resa man måste göra om man ska lura i någon att KD är ett parti som värnar om individens frihet.

Att dela upp människor i verkliga och inte är ett väldigt otäckt sätt att driva politisk propaganda. Alla vi som inte passar in i KD's syn på världen, vad är vi om vi inte är verklighetens folk?

Alla människor är verkliga. Alla människor lever i sin egen verklighet. Och den som börjar dela upp människor på det vis som Hägglund gör är verkligen ute på tunn is. I sin desperata jakt på väljare och folklighet har Hägglund irrat sig ut i extremhögerns retorik.

Urflippad Filippa Floppar i Folkhälsofråga

Moderaterna är det enda parti i Stockholms landsting som inte vill motarbeta spridningen av HIV och Hepatit B och C. Det låter ju helt orimligt, eller hur?

Vi testar såhär istället: Filippa tror att om missbrukare får möjlighet att byta in en smutsig kanyl mot en ren så kommer folk att börja knarka. Njae. Det lät inte heller så smart.

Okej men visst är det viktigt att samhället skickar ut en signal att det inte är okej att injicera heroin? För det skulle väl totalt tillintetgöra den information och drogupplysning som finns i samhället om man lät knarkare använda rena sprutor? Då skulle väl folk inte längre förstå att det är farligt med heroin? Att knarkare idag blir bostadslösa, tvingas begå brott, prostituerar sig, blir utestängda från samhället och till slut dör är väl inte en tillräckligt stark signal?

Det är fruktansvärt svårt att hitta vettiga argument mot ett sprututbytesprogram, och Filippa har verkligen inte lyckats. Programmen räddar liv. De minskar smittspridning, både bland narkomaner och andra. Det är en ekonomisk vinst eftersom rena kanyler är billiga och HIV-infektioner är otroligt dyra. Det skapar en kontakt mellan missbrukare och vården som kan användas till rehabilitering. Det fungerar. Argumenten för är många och starka. Argumenten mot är ett illa dolt förakt för utsatta människor.

I Stockholm lyckades Filippa och Moderaterna tvinga till en återremiss och på så sätt skjuta upp beslutet. Därför är det skönt att se att Östergötland nu inför programmet, i enlighet med rekommendationer från WHO, UNAIDS och Röda Korset. En human, modern och ekonomiskt lönsam hälsoreform.

Läs mer på Hälsan är Grön om du är grön, på Liberati om du är liberal och Folkbladet om du är röd. Röda, Gröna och Blå förstår, men Filippa och M är kvar i gamla spår.

Sven Otto och Sanningen

Enligt Aftonbladet ska Moderaternas Arbetsmarknadsminister ha begått brott under valrörelsen 2006. När det gäller brottets art är Aftonbladet själva misstänkt ohederliga, eller åtminstone manipulativa. De håller inne informationen (så länge) med hänvisning till att Littorin i och med sin avgång inte längre är en offentlig person.

Om man vill vara cynisk, och det tror jag man kan kosta på sig att vara här, så vill Aftonbladet bara driva upp intresset för nyheten. Särskilt om de kan göra det samtidigt som de plockar "moraliska poäng" på att undanhålla informationen; "Han är inte längre en offentlig person". Självklart kommer sanningen att komma fram, nyheten kommer aldrig att ta slut så länge folk vill veta. Och självklart förstår Aftonbladet detta.

Det man kan sluta sig till är att Aftonbladet åtminstone anser sig själva att ha starka bevis, och uppenbarligen är det ett tillräckligt allvarligt brott för att en minister omedelbart ska avgå och vägra svara på frågor. I det informationsvakuum som Aftonbladet skapar så sprider sig nu skvaller och spekulationer som en löpeld. Själv känner jag mig manipulerad. Först av Sven Otto och Moderaterna, sedan av Aftonbladet.

Om det är som Aftonbladet säger, att Littorin avgick p.g.a ett allvarligt brott han avslöjats med att ha begått, då känner jag mig ljugen för. Uppenbarligen vet Reinfeldt vad det handlar om och har valt att backa upp lögnen. Det känns både förolämpande och korkat. Förolämpande att förtroendevalda ljuger för mig, korkat för att de borde inse att de bara gör saken värre för sig själva. Varje lögn gör bara att nyheten växer.

Dessutom hade jag förhoppningen att det skulle leda till att vi pratar om hur vi ser på och behandlar våra politiker. En debatt om hur vi kan förbättra demokratin, öka människors delaktighet. Hur vi ska få tillgängligheten till makt och inflytande att öka. Hur vi ska skapa en mänskligare, mer verklig och modernare politisk dimension i samhället. Det är en debatt jag gärna hade velat se.

Vem vill bli Arbetsmarknadsminister?

Det var ett känslosamt framträdande av Sven Otto Littorin inför en samlad press idag. Ministern berättade med gråten i halsen om hur medierna behandlat hans familj under den senaste tidens vårdnadstvist. Jag tycker det var starkt på många sätt och att det väcker frågor.

Är det okej av media att behandla politiker på det här sättet? Information och transparens är grundläggande fundament i en demokrati så medborgarna måste ha rätt till information om de människor de väljer. Men vilken information är rimlig, hur mycket information, och finns det några gränser för hur enträget man får försöka få fram informationen? Det enskilda fallet med Littorin är fullt av uppenbara övertramp från journalister, det råder det ingen tvivel om, men hur ser systemet ut, var vill vi ha gränserna?

I rollen som till exempel minister har politikern tydligt avgränsade ansvarsområden. Finansministern har ett demokratiskt ansvar för ekonomin, men inte för sitt kärleksliv. Om en minister eller politiker använder skattepengar på fel sätt är det av intresse för medborgarna. Om en politiker är otrogen mot sin partner, eller har en psykiskt sjuk vän eller familjemedlem är det kanske intressant för medborgare, men inte något de har att göra med.

Det största, viktigaste och mest relevanta krav på information om våra politiker vi kan ställa är hur de utför sitt uppdrag, vad deras mål är, vilka metoder de vill använda och hur deras vision för framtiden ser ut. Det är frågor som borde ställas hela tiden.

Tyvärr tror jag Sven Otto har rätt, att det kommer att bli svårare att engagera människor i politiken om den här utvecklingen fortsätter. Alla riksdagspartier utom Miljöpartiet minskar redan i antal medlemmar. Vad betyder det för demokratin? Kan du tänka dig att bli minister i Sverige? Om inte så har vi ett demokratiskt problem. Ska bara "stålmän" eller människor med perfekta liv kunna bli politiker?

Dags att rensa lite i lögnträsket

Det är kul med valrörelse. Särskilt för alla oss samhällsengagerade som är intresserade av politik och att förbättra världen. Det som inte är särskilt kul är när politiker börjar ljuga om sina motståndare. Jag tänkte passa på att reda ut tre påhitt som cirkulerar om Miljöpartiet.

Lögnen: Miljöpartiet vill förbjuda inrikesflyg söder om Sundsvall

Sanningen: Miljöpartiet vill få bort behovet av inrikesflyg i de relativt tätbefolkade södra delarna av Sverige genom att bygga höghastighetståg och rusta upp befintlig järnväg. Samtidigt är Miljöpartiet väldigt kritiskt till att som idag skattesubventionera flyget. Flyget är det enda transportsätt som inte betalar skatt för sitt bränsle och sveriges kommuner spelas idag ut mot varandra av flygbolagen för att skattesubventionera flygplatserna. Det har lett till att det är billigare att flyga från Norrköping till Barcelona än att ta tåget till Göteborg. Det är inte hållbart.

Lögnen: Peter Eriksson har en SUV som han kör omkring i

Sanningen: Peter Eriksson kör en bensinsnål Citroen. Han har aldrig haft en SUV. Hans förra fru ägde en SUV för flera år sedan.

Lögnen: Maria Wetterstrand flygpendlar till Finland

Sanningen: Maria är gift med en Finsk riksdagsledamot och åker ofta till Finland, så långt stämmer det. Men hon åker färja. De få gånger det inte är praktiskt möjligt så flyger hon, och då är hon dessutom så medveten att hon klimatkompenserar, något hon naturligtvis inte är skyldig att göra.

Det är ett privilegium att bo i en demokrati, mindre än hälften av alla länder är demokratiska. Men det innebär också ett särskilt ansvar, både för medborgare, journalister och politiker. Medborgarna måste informera sig, engagera sig och inte minst rösta. Journalister måste försöka ge medborgarna den information de behöver för att fatta medvetna beslut. Och politiker måste säga sanningen. Att ljuga om sina motståndare är inte en okej 'taktik', det är direkt skadligt för demokratin. Det ökar inte bara politikerföraktet utan undergräver hela det politiska systemet.

Att ha olika perspektiv är naturligt. Att välja ut just de fakta som stöder ens ståndpunkt är förståeligt. Att avsiktligt ljuga om fakta och hitta på saker är moraliskt och demokratiskt korrupt. Då har maktbegäret tagit över helt och respekten för människors demokratiska rättigheter försvunnit.

En Afrikansk framgång

Ett av alla sorgebarn i Afrika är Somalia. Landet som i snart nitton år slitits sönder av klanledare, krigsherrar, religiösa fanatiker och internationella företag. Det är egentligen svårt att kalla det för ett land. Det finns inget rättssystem och ingen fungerande regering. Landet är laglöst och utnyttjas hänsynslöst av både interna och externa krafter. Förutom en liten del, uppe i nordväst.

Efter att diktatorn Siad Barre störtades 1991 förklarade sig den nordvästra delen av Somalia självständigt under namnet Somaliland. De senaste femton åren har det rådit fred där, och häromdagen hände något väldigt speciellt. Den sittande presidenten Kahin förlorade valet till oppositionsledaren Silanyo. Och accepterade det.

Det kändes som ett oerhört viktigt steg. Att uppnå fred och stabilitet i en region där tillvaron tidigare präglats av fattigdom, krig och klanpolitik är i sig en enorm prestation, men ur en demokratisk synvinkel är det som precis hänt nästan lika viktigt. Att en ledare erkänner sig besegrad i ett demokratiskt genomfört val, gratulerar motståndaren och sätter sig på oppositionens bänk är inte direkt en vanlig företeelse i Afrika. Nu har Somaliland bevisat att de är en riktig demokrati och både folk och region ser de fördelar som demokratin för med sig i form av stabilitet, trygghet och ekonomisk utveckling. Somaliland skulle kunna stå som ett gott exempel på hur man kan göra. Om vi bara ville låta dem göra det.

Problemet är att inget land erkänner Somalilands existens, vi i Europa betraktar det fortfarande som en del av Somalia. Trots att Somaliland har en egen regering (som fungerar!), egna pass, egen ekonomi och ett fungerande rättssystem. Man vill inte ändra på gränser som uppstått vid avkolonialiseringen. De konstgjorda gränser som vi i Europa tvingade på dem till att börja med. Bör de vara viktigare än att erkänna ett land som faktiskt fungerar? Och som skulle kunna fungera ännu bättre om de fick möjlighet att göra avtal med andra länder?

Efter hårt arbete från de Rödgröna erkännde Sveriges Riksdag till slut folkmordet i Seyfo, trots att Moderaterna och deras utrikesminister var emot beslutet. Här har vi chansen att göra verklig nytta igen. Att ge upprättelse åt ett folk som fortfarande lever, att bidra till att stärka de goda krafterna i regionen och lyfta de goda exempel som finns. Sverige skulle kunna vara först i världen med att erkänna Somaliland som den fungerande nation det är.