onsdag 12 juni 2013

Hur vi politiker skapar kannibaldroger

En del stater i USA har infört drogtester i skolan för att komma till rätta med det ökande missbruket bland ungdomar, och liknande förslag har förts fram i Sverige. Debatten handlar som vanligt om helt fel sak, dvs huruvida det är bra om unga människor tar farliga droger eller inte. Anledningen till att det är fel debatt är att nästan ingen förutom de mest extrema bland "drogliberaler" naturligtvis är helt överens om att det inte är bra att bruka farliga droger, särskilt inte när man är ung. En mer logisk fråga är vad för effekter drogtester i skolor har på unga människors användning av droger.

När jag först fick höra förslagen för några år sedan tyckte jag de var rimliga. Att det vore bra om ungdomar inte är drogpåverkade i skolan är rimligtvis något alla kan vara överens om, frågan är om det blir resultatet.

När man undersöker effekterna av drogtester så visar det sig att konsumtionen av droger inte minskar, men att de som använder droger byter till substanser som snabbare försvinner ur kroppen och är svårare att upptäcka. För att avgöra om experimentet gjort nytta måste man då såklart ställa följdfrågan: Vilka droger har ungdomarna bytt till?

Den vanligaste förbjudna drogen bland ungdomar över hela världen är cannabis. En av egenskaperna som cannabis har är att även om de kemikalier som orsakar ruset försvinner efter ett par timmar så finns icke aktiva restprodukter kvar i upp till flera veckor. Cannabis är med andra ord en drog som är lätt att upptäcka, samtidigt som det är den överlägset mest förekommande. Om man vill få människor att sluta bruka cannabis så fungerar drogtester i skolan. Rädslan för att bli upptäckt gör att många byter till andra droger.

Problemet är att nästan alla andra droger är farligare än cannabis. Tunga droger som kokain, alkohol och meta-amfetamin försvinner snabbt ur blodet och är svåra att upptäcka, men desto mer skadliga och beroendeframkallande. Drogtester ger alltså resultat, men inte ett resultat vi kan vara nöjda med. Dom enda vinnarna är de som vill sälja farliga droger till unga människor i riskzonen.

Samma problem återkommer alltid när vi försöker använda rättsväsendet och repression för att lösa ett folkhälsoproblem. Jakten på brukaren skadar både brukaren själv och samhället, medan vinsterna ökar på den svarta marknaden i takt med att straffen skärps. Ju hårdare straff, desto högre pris, desto mer vinst. Ur de kriminella gängens perspektiv är det bättre ju mer som totalförbjuds och ju hårdare straffen blir. När en langare åker in så står två nya redo att ta över den lukrativa handeln.

För att undvika straff mixtrar drogproducenterna oavbrutet med sina recept, vilket innebär att "samma" drog kan innehålla helt olika ingredienser och innebära helt olika risker. Precis som försäljning av träsprit och hembränt blir ett problem när människor inte har tillgång till kontrollerad alkohol, så blir konsumtionen bara farligare av totalförbud. Ingen drog blir säkrare av att produktionen överlämnas till hänsynslösa kriminella.

Utan den politik vi har idag hade vi aldrig haft kannibaldroger. Dessa oberäkneliga och svårbehandlade droger är ett direkt resultat av den hårda linje vi nu testat i fyra decennier. Kan vi testa en ny politik? Mitt enda krav är att den ger de resultat vi alla kan enas om att vi vill ha: Mindre skador från missbruk av droger och mindre kriminalitet. Om det sedan innebär att vi inte längre kan behandla missbrukare som lägre stående varelser så tycker jag det är ett pris vi får vara beredda att betala. Vi kan alltid hitta någon att sparka på, det måste inte vara dom som redan ligger, även om det är enklast. Vad sägs om att sparka lite på dom politiker som gett oss en av de sämsta resultaten i EU istället?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar