Oy vey!

Tidigare bloggade jag om Boströms artikel om misstänkt organstöld av Israeler. Artikeln möttes av hysteriska anklagelser om anti-semitism och Israel krävde en ursäkt av Carl Bildt, för att inte tala om sanktioner mot Svensk tryckfrihet. Ja det är ju fördjävligt när man blir anklagad för nåt så otroligt obehagligt som att man skulle stjäla organ från ockuperade människor man skjutit ihjäl. Måste bli extra fördjävligt när det visar sig vara sant.

Vet inte om det kommer dyka upp nya anklagelser om nazism och anti-semitism nu när en Israelisk läkare erkänt att organstölderna inträffat. Eller kommer nu Israels ambassadör be Aftonbladet, Boström och Carl Bildt om ursäkt? Knappast troligt. Bara för att man har fel måste man ju inte erkänna det, eller ändra sig. Samma sak gäller väl för alla neo-liberaler och krigshetsare i Sverige. Man ska inte låta fakta grumla ens åsikter.

Konflikten mellan Israel och Palestina lär knappast lösas idag eller imorgon, men om det ska finnas något hopp om en lösning i framtiden krävs det nog att man är beredd att erkänna sina egna misstag. Oförätter som erkänns kan man lägga bakom sig, de som inte erkänns förgiftar relationerna i oändliga generationer. Som folkmordet på Armenier, som Turkiet fortfarande vägrar erkänna 90 år efter att det inträffat. Förhoppningsvis kan Israel agera snabbare.

Goda Nyheter - Gustav är tillbaka

Läste precis de bästa nyheterna på länge, och på den mest osannolika platsen. Gustav Fridolin kungör i Expressen (av alla ställen) att han återigen kandiderar till riksdagen.

Det är inte bara bra för Miljöpartiet, utan för hela Sverige. Landet mår bra av ärliga, drivna och intelligenta politiker. Punkt. Sedan får de vara sossar, liberaler eller vad de vill. Gustav är en tillgång för alla, förutom möjligtvis främlingsfientliga eller rovkapitalister. Men även de skulle dra nytta av en bättre miljö, en bättre skola och ett bättre samhällsklimat.

Gustav blev den yngsta riksdagsledamoten någonsin när han valdes in som 18-åring. Tyvärr satt han bara en mandatperiod innan han började jobba som journalist, men nu har han saknat politiken och är tillbaka. Nu får Miljöpartiet se till att han kommer med på en riksdagslista så vi får in honom, jag ställer gärna min plats till förfogande.

Ett steg fram, två steg bak

De södra delarna av USA är inte direkt kända för att vara socialt liberala, eller liberala över huvud taget, men nu har Houston lyckats välja en borgmästare som är både kvinna, homosexuell och liberal. Tre flugor i en smäll. Det är i och för sig inte så otroligt kontroversiellt som det låter. Dels tävlade hon mot en relativt okänd motståndare, och dels så har hon själv rejäla kopplingar till både armén och oljeindustrin, som båda är extremt viktiga i Texas. En tungviktare mot en lättviktare alltså, men ändå en rätt så rejäl symbolisk framgång.

En homosexuell kvinna kan alltså nå ganska långt i ett av världens mest kristna och konservativa länder. Samtidigt i kanske världens allra mest kristna och konservativa land försöker presidenten Yoweri få genom en lag som ska belägga "grov homosexualitet med dödsstraff" strax efter att han avskaffat mandatbegränsningen för sig själv. Understödd av amerikanska evangeliker.

Sveriges regering hotar nu med att dra in biståndet om lagen genomförs, vilket är bra. Men ännu viktigare är väl att Migrationsverket får direktiv om att bevilja uppehållstillstånd till HBT-personer från Uganda som söker skydd i Sverige. Hittills under Moderatregeringen har antalet skydssökande som får uppehållstillstånd från till exempel Irak minskat från 80% till 20%. Jag hoppas att vi kan visa mer mänsklighet mot de som söker skydd hos oss i framtiden.

Schweiz och minareter

Som de flesta säkert har hört så genomfördes en folkomröstning i Schweiz om huruvida byggandet av minareter skulle förbjudas. Förslaget från Schweiz motsvarighet till SD gick igenom med klar majoritet, 58% för, men det är osäkert om det kan genomföras utan en grundlagsändring. Det är ett tydligt exempel på något annat än bara populism och främlingsfientlighet, ett strukturellt feltänk hos väldigt många människor.

Många verkar tro att förbud är ett verksamt sätt att bli av med något man inte gillar. Islam i det här fallet, men det kan lika gärna handla om motorcykelgäng, droger eller nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Resultatet blir ofta det motsatta det man vill uppnå. Hur kommer ett förbud av minareter tolkas av muslimer? En grupp som redan ofta känner sig ovälkommen och marginaliserad får nu ytterligare bevis på att så är fallet. Kommer det att leda till att människor tänker "Jaha, men om min religion och kultur inte uppskattas här är det väl bäst att jag försöker anpassa mig" eller kommer det att leda till en radikalisering av tidigare mer balanserade grupper, och att radikala element får vatten på sin kvarn? Jag tror på det sistnämnda.

Oavsett vad man tycker om religion eller olika åsikter är det inte bara moraliskt och demokratiskt fel att försöka förbjuda dem, det motverkar också syftet. Ett förbud av SD skulle till exempel bara innebära att främlingsfientliga krafter fick mer energi, mer argument, mer sympati och växte sig starkare. Själv är jag motståndare både till religion och främlingsfientlighet, men jag tror att det enda effektiva sättet att motverka det är att lyfta fram det i ljuset och peka på bättre alternativ. Öppenhet och debatt låter de bättre idéerna vinna, förbud och undangömmande skapar bara mer problem.

Budgetrecension av budgeten i en recession

I regeringens nya budget är inte helt oväntat är de med arbete och hög inkomst vinnarna, sjuka och arbetslösa förlorarna.

6,1 miljarder till 'arbetsmarknadspolitik'. Framförallt till olika arbetsmarknadsåtgärder. Ni vet, de där åtgärderna som Reinfeldt kritiserade Sossarna för. Sossarna "gömde arbetslösheten" genom att ha folk i åtgärder. Efter 3 års misslyckad politik använder (M) samma metod.

Jobbskatteavdraget utökas. Man använder alltså 10 miljarder till att sänka skatten för de som har jobb, istället för att skapa nya jobb eller göra det lättare för de som går arbetslösa. Helt i Moderaternas linje, de som har det bra ska få det bättre, de andra kan dra åt helvete.

480 miljoner går till att införa ett högkostnadsskydd för sjuklön åt företagen och en arbetslöshetsförsäkring för just företagare. Bra saker båda två.

Man sänker skatten för pensionärer för 3,5 miljarder. Rätt så självklart, pensionärer utgör en stor grupp väljare som man vill få över. I och med jobbskatteavdraget hamnade de i samma grupp som arbetslösa tidigare, nu vill man fjäska lite för dem så de får bli nästa-lika-bra-som-de-som-har-jobb. Grattis, ni blir inte tredje klassens medborgare, bara andra.

Polisen och domstolarna får 4 miljarder. Av någon anledning tror Moderater fortfarande att poliser och domstolar stoppar brott, det gör de inte. De utreder bara brott som inträffat. 4 miljarder till skolan, missbrukarvård eller socialarbetare skulle sänka brottsligheten, men det förstår de fortfarande inte.

Studenterna ska få lite mer i plånboken, typ 350kr i månaden. Eller... få och få, de ska få låna mer. Det var ju hyggligt. Miljöpartiet vill höja studiebidraget med 1000kr, Moderaterna tycker att de som väljer att studera gott kan skuldsätta sig lite mer.

Så av ungefär 25 miljarder lyckades de spendera 480 miljoner rätt. Typ 2%. Alltid något.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5831500.ab

Fler Odell på konstfack tack

Av nån anledning verkar en massa människor vara (sken-)heligt upprörda över Anna Odells "tilltag". Senast i raden av gnäll var att omhändertagandet och platsen på psyk kostat pengar. Herregud. Det var väl ändå jävligt bra investerade pengar?

Vi sidan av det mindre smickrande gnället har det åtminstone blivit en liten, liten debatt om hur allvarligt psyksjuka människor hanteras av rättsväsendet och samhället. De tusenlappar extra det kan ha kostat att spänna fast Anna på en brits gjorde med andra ord mer nytta än vad man kunde hoppats på. Trots den enorma nedmonteringen av psykvården pratas det väldigt lite om hur de sjuka behandlas. Själv trodde jag att mordet på Anna Lindh skulle sätta fart på debatten, men icke. Kanske nu då.

Sen finns det folk som Mathias Sundin (som åkte till USA för att valarbeta åt McCain, tjena) som tycker att man ska stänga konstfack för att han blivit upprörd över en konstnärs agerande. Okej att folkpartiet övergett sin social-liberala ideologi, men att gå direkt över till censur av konst är väl ändå att skjuta över målet. Inte första gången just han försökt tysta ner sådant som är obehagligt dock. Senast lyckades han få Norrköpings Stadsbibliotek att plocka ned en utställning om Israels övergrepp i Palestina.

Konst kanske bara ska vara att måla gråtande barn och kortspelande hundar?

Själv tycker jag om att bli provocerad, ifrågasatt och få tankeställare. Någonstans trodde jag det var DET som är konstens funktion. Om konstfack kunde få fram fler Anna Odell borde de få ökade anslag, inte stängas.

Ett stort grattis till Anna också för att det blev rättegång av det hela. Det ger garanterat mycket PR och en skjuts i karriären. Rättssystemet lyckas göra rätt av misstag...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5686325.ab

Judisk humor

Historiskt måste judar anses vara den folkgrupp som tagit fram flest framstående komiker. Särskilt med hänsyn till folkmängd. Det finns bara lite fler judar i världen än det finns svenskar. Typ som norrmän och svenskar tillsammans. Woody Allen, Jerry Seinfeld och Lenny Bruce är exempel på fantastiska judiska komiker. Och nu senast har Benny Dagan dykt upp, som dessutom har ett annat jobb vid sidan om, som Israels ambassadör.

Efter Donals Boströms artikel om Israelers misstänkta organstöld och handel med palestiniers organ på svarta marknaden menar nu Israels ambassadör efter att UD vägrat lägga sig i frågan att Israel inte kommer att ta Sveriges "eventuella anklagelser om människorättskränkningar" på allvar. Det är ju humor på hög nivå.

Dels är ju Sverige kanske världens mesigaste land. Vi står inte för något, om det inte är helt riskfritt. När Tyskarna håller på att vinna i världskriget så är vi på deras sida, när krigslyckan vänder byter vi snabbt kompisar.

Men framförallt är ju Israel absolut tokbäst på kränkningar av mänskliga rättigheter. Om det fanns ett OS i kränkningar skulle Israel plocka hem guldmedaljen, medan länder som Zimbabwe och Nordkorea, som ändå satsar hårt på den här grenen, skulle få nöja sig med mindra ädla valörer. Idén att Israel någonsin skulle bry sig ett dugg om Sveriges protester är lika skrattretande som att Sverige någonsin skulle kunna få stake nog att faktiskt protestera ordentligt.

Några saker som jag funderar på...

1. Är det inte skillnad på Israeler och Judar? Alla judar är ju definitivt inte Israeler (Leonard Cohen och Bob Dylan?), och alla Israeler inte judar. Så varför kan man inte kritisera Israel utan att vara anti-semit?

2. Om det nu skulle visa sig vara sant att Israeliska soldater plundrat palestinska kroppar och sålt organ, är det fortfarande anti-semitiskt att säga det då?

Religulous

Ibland kan jag önska att jag vore bättre på att se dokumentärer. Jag skulle vilja tycka det var fascinerande med 8 timmars discovery, men i ärlighetens namn tycker jag att det är rätt så tråkigt för det mesta. Men i och med Michael Moore har det uppstått en ny form av genre som kallas dokumentär, men som egentligen inte är det. En dokumentär bör ju uppfylla journalistiska krav på objektivitet, och en vetenskaplig dokumentär bör ju kunna granskas. Moore uppfyller inga av de kraven, det är mer att jämföra med en krönika än en tidningsartikel. Ett politiskt inägg eller en essä. Men han lyckas med något annat, nämligen att vara underhållande.

Men fan vet om inte Bill Mahers "dokumentärfilm" Religulous är ännu roligare. För de av er som inte känner till Maher var han programledare för den politiska/humoristiska talkshowen Politically Incorrect vilken lades ner efter en kontrovers där Maher argumenterat att terroristattentaten elfte september inte var "fega". Nu är kör han "Real Time with Bill Maher" på HBO istället.

För er som är kriminellt lagda går det att ladda ner filmen här, och ni andra fegisar eller ni som är för lata för att se hela filmen kan kolla på sammanfattningen här på Youtube:

Magiskt tänkande

Minns du när man var liten och låg och tänkte på något man ville ha. Nåt särskilt godis, en bilbana eller en lärare som Jennifer Leigh Rice. Och du trodde att om du bara önskade dig det tillräckligt mycket kanske det skulle bli så. Det är helt normalt bland barn och kallas magiskt tänkande. En del växer aldrig ifrån det och skapar sig mer 'vuxna' strukturer för att berättiga det. Typ bygger enorma hus att ängna sig åt sitt magiska tänkande i, har på sig särskilda underkläder eller eldar helt enkelt upp folk som har mage att ifrågasätta att det verkligen skulle fungera.

Enligt en SIFO-undersökning känner 44% av Sveriges befolkning störst förtroende för miljöpartiet när det gäller klimatfrågan. Siffran är som högst bland yngre, och som lägst bland folk över 65 år. Bland medelålders män finns en massa som känner störst förtroende för Moderaterna i den frågan. Jag tror jag hörde några av dem på bussen för ett tag sen, två medelålders gubbar som pratade om 'klimatbluffen' som bara var till för att förstöra ekonomin och försöka ge dem dåligt samvete för att de åkte bensinbil.

Intressant att magiskt tänkande kan vara så starkt bland medelålders män och pensionärer. Bara man verkligen inte vill att klimatet ska ändras så händer det nog inte. Jag menar det var ju jättekallt några veckor i april liksom, hur kan man då prata om global uppvärmning?

På Newsmill skriver metallarbetaren Henrik Unné att klimatförändringar är naturliga och att miljörörelsen försöker skada ekonomin. Nu kan man ju undra vad en metallarbetare vet om klimatförändringar. Svaret är naturligtvis mycket lite. Ingenting faktiskt. Men han är uppvuxen i USA och där får man ju lära sig att ingen åsikt är för dum för att skrikas högt, och att fakta, kunskap och utbildning bara är i vägen för den högre (och höger) sanningen.

Precis som med kreationisterna (ni minns, Ella Bohlin som tror att dinosaurierna dog ut efter syndafloden) så erbjuder de inte heller någon annan förklaring. 100 miljoner års bundet kol ligger under marken. Vad händer om vi på några decennier släpper ut det i luften samtidigt som vi minskar planetens kapacitet att binda det? Det håller vi på att få reda på nu. Att blunda, hålla för öronen och ägna sig åt magiskt tänkande

hjälper inte. Det behövs seriösa människor som är beredda att ta seriösa beslut, baserade på fakta. Inte medelålders män som tror att om man bara låtsas som ingenting så försvinner problemen.

Äntligen Kändis: Del 2

Min storhet och mediala genomslagskraft bara fortsätter att öka. Nu finns jag på Youtube, precis som StarWars-killen och den där skånska tjejen som spydde i direktsändning. Kan det bli större?

Ta det lungt, du kommer (antagligen) inte bli mördad

Rosafärgade glasögon verkar vara obligatoriskt när folk blickar bakåt. Folk tror på allvar att det var bättre förr, eller i alla fall att det blir sämre och sämre. Massmedia hakar på i det eviga malandet om att brottsligheten ökar och blir råare. Deras uppgift är ju trots allt att sälja annonser, inte att undersöka verkligheten.

Fråga vem som helst på gatan så kan han eller hon berätta att brottsligheten har ökat och att våld blivit både vanligare och råare. Det enda som hjälper är hårdare straff och övervakning. Eller?

I Landskrona monterade de upp kameror i centrum för att motverka brottsligheten. Befolkningen upplever nu att våldet och brottsligheten i området minskat, de känner sig tryggare. Men i själva verket har det ökat i området med ca: 70%.

Om ditt barn ska hem till en vän och leka, och vännens pappa har en vapensamling så känns det säkert mer oroande än om han har en simbassäng. Men faktum är att simbassänger är farligare.Hundra gånger farligare.

Idén att gruppvåldtäkter och dödsmisshandlar inte fanns förr i tiden utan skulle vara något modernt påfund är ju väldigt märklig.

Våldtäkt och misshandel har varit en del av mänskligheten under hela historien, och var om något mycket, mycket vanligare förr. På 1800-talet bodde ca: 3 miljoner människor i Sverige, och varje år mördades runt 150 av dem. Idag bor det drygt 9 miljoner här och cirka 50 mördas varje år. Mord var alltså nio gånger vanligare då än nu. Och våldtäkt kunde inte ens ske inom äktenskapet eftersom det var kvinnans plikt att ställa upp på samlag.

Under hela 90-talet minskade till exempel antalet gruppvåldtäkter, och övrig brottslighet verkar ha mer att göra med konjunktur än något annat. Vilket är rimligt. Med dålig ekonomi kommer arbetslöshet och social utslagning, som leder till mer brott. Något som verkligen ökat är dock anmälningsbenägenheten. En kvinna i en relation som blir våldtagen (de flesta våldtäkter sker i relationer) är nuförtiden mycket mer benägen att anmäla. Samma sak gäller misshandel, både av män och kvinnor. Förr i tiden kunde man som kille få ett kok stryk utan att för den skull anmäla. Det ansågs mer accepterat att män misshandlade män.

Att vår känslighet för brott ökar är såklart bra. Självklart ska varje våldtäkt och misshandel anmälas. Men varför minskar folks trygghetskänsla när det verkar som om att vi bara blir tryggare och tryggare? Folk verkar tro att det var tryggare förr, trots att det var mycket större chans att du blev våldtagen eller mördad då, och trots att medellivslängden bara fortsätter att öka och öka.

Och varför tror så många politker att hårdare straff minskar brottsligheten trots att all forskning visar på motsatsen? Det är kanske inte lika gångbart att begära fler lärare och kuratorer i skolan eller mer sociala insatser som att begära mer poliser och kameror. Trots att kuratorer, lärare och socialarbetare stoppar brott medan poliser bara utreder dem.

En för Ella, alla för Alf

Jag röstade runt halv tio på morgonen den 7:e juli. Jag var lite stressad när jag gjorde det eftersom jag var ute och ambulerade som vallokals-samordnare eller nåt. Skulle åka runt och bjuda på kaffe och bullar till de som delar ut valsedlar och finnas tillhanda om något behövdes eller gick fel. Så jag hade bråttom. Rätt parti blev det, i rätt röstlokal med rätt röstkort. Tyvärr så glömde jag en sak, att kryssa.

Tyckte inte att det betydde så mycket förren en grön surtant berättade att hon tänkte kryssa en viss politiker för att göra henne glad. Hon kommer inte att komma in med det är ju i alla fall trevligt att se att folk kryssat henne, resonerade hon. Jag köper det helt och hållet. Nu ser jag krysset som en fri "Bra jobbat, du är duktig!"-bonus som man kan dela ut till en person man tycker förtjänar det. Klantigt av mig att missa att använda den lilla gratis-möjligheten att dela ut lite positiv feedback.

En person som många kryssade är ju Alf Svensson. Tillräckligt många för att första kandidaten Ella Bohlin inte skulle få åka till Parlamentet. Då härjas det om att gubbar tvingat bort den unga fräscha tjejen till förmån för den gamla ingrodda gubben. Märkligt, tycker jag. De gamla gubbarna i valberedningen var ju de som satte Ella först, det var ju väljarna som petade bort henne till förmån för gamle Alf.

Sen undrar jag hur jävla fräsch Ella är egentligen. Hon går till val på ultrakonservativa idéer och ett starkt motstånd till alkohol och droger, och kommer att sätta sig i Berlusconis krist-konservativa grupp. Men ännu värre är ju att hon intellektuellt befinner sig kvar på medeltiden. Ella tror nämligen att människor och dinosaurier levt tillsammans.

Ella Bohlin är kreationist. För er som missat det är kreationister ett gäng kristna

fundamentalister som tror att världen skapats av gud för cirka 6.000 år sedan. På riktigt. De tror att dinosaurer levde tillsammans med människorna, och att Noa blev 900 år gammal och fick ombord två av alla världens djur på sin båt för några tusen år sedan.

Vid jämförelse kanske inte Alf är så gammal i alla fall...

Hjärnkapacitet inte prioriterad

Senaste valrörelsen berättade Fredrik Reinfeldt för oss att miljö- och kulturfrågorna inte var prioriterade. I efterhand verkar det ju dessutom som att kompetens hos ministrar inte heller var en prioriterad fråga. Snabbt fick två gå för skattefiffel och obetalda licenser, och en sjukskrev sig för att slippa prata med pressen.

Nu har Kulturministern varit på bjudmiddag och berättat hur glad hon blev av domen mot männen bakom Pirate Bay. Under pågående rättsprocess. Okej att man inte prioriterar kulturfrågor, men innebär det att man kan utse någon som uppenbarligen sov på Samhällskunskapen till minister?

Äntligen kändis!

Carola och Blondinbella kommer att få konkurrens. Efter att ha hållt ett inspirerat tal av Obama-klass på mp:s kongress (jag stakade mig nästan inte alls och minst tre personer förstod säkert vad jag sa) är jag nu på väg mot total kändisstatus. Jag har nämligen omnämnts i både Expressen och DN.

Jag vill tacka Lillemor Idling (till höger) på TT, och de redaktörer som valde att inte skära notisen innan mitt namn hann komma med. Nu väntar jag bara på att inbjudningarna till filmpremiärer och kändisfester ska börja ramla in. Behöver kanske ett par nya jeans om jag ska gå på gala eller blir bjuden till Nobelfesten... måste jag betala för dem själv nu när jag är kändis?

Tillbaka från kongressen

Kom tillbaka från kongressen igår. Egentligen inte särskilt milöpartistiskt att ha ett kongresschema som startar kl 8.00 på morgonen och håller på tills efter 22.00 på kvällen. Vad hände med 7 timmars arbetsdag?

Men införandet av påverkanstorg, som för övrigt användes på Norrköpings kongress första gången, har gjort kongressarbetet mer överkomligt. Förr kunde man fastna i utskottsarbete fram till småtimmarna och ändå bara få delta i en liten del av ämnena som ska behandlas på en kongress, nu lyckades vi hålla schemat nästan hela tiden. Dessutom tillåter påverkanstorgen att folk som är blyga (läs: normala människor) kan vara med i debatten på ett annat sätt. Alla är väl inte helt förtjusta i idén att gå upp i en talarstol framför 500 människor och påverkanstorget låter fler människor komma till tals.

Trots detta finns det folk som gnäller och vill återgå till den gamla formen av utskott och plenumdebatt. Den enda förklaringen jag kan komma på är att de tycker om sin egen röst så mycket att de vill säkerställa att så många som möjligt får höra den på en gång. Själv föredrar jag vår mer anarkistiska och demokratiska metod. Den som skriker högst är inte alltid den som har bäst idéer.

Sophämtare, undersköterskor och EU-politiker

På måndag kommer Carl Schlyter till Norrköping och ska snacka EU med oss, samtidigt som vi drar igång vår valrörelse. Jag har insett att jag känner en djup tacksamhet. Inte för att han kommer och pratar EU med oss, för precis som de flesta tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt med EU-frågor, men för att han gör skitjobbet.

Det känns som att EU-politik är ett destillat av allt som är tråkigt med politik. Det är långt från verkligheten, komplicerat, byråkratiskt och grått. I kommunal-politiken vet man hela tiden att man är nära de människor som påverkas av ens beslut, och många av besluten har en väldigt direkt effekt. När vi höjde introduktionsbidragen fick hundratals flyktingar i Norrköping en bättre möjlighet att leva ett drägligt liv. När vi beviljade bidrag till JMLigan i Futsal så fick en massa ungdomar som annars inte är så aktiva chansen att testa något nytt, ha roligt och

utvecklas. Men vad får man ut av att vara EU-politker (ja förutom massa pengar då om man sitter i parlamentet)?

Det är självklart viktigt, precis som att hjälpa pensionärer som fått liggsår eller se till att avfall sorteras rätt... men det känns jävligt skönt att någon annan är beredd att göra det så jag slipper.

På fredag börjar miljöpartiets kongress i Skövde. Jag åker redan imorgon kväll. Tre dagar med bara politik. Vore det inte för att det är massa miljöpartister där så vet jag inte om jag skulle stå ut. ;)

Kan man vara jämställd och lat?

Just nu håller jag på och tvättar, men det är tveklöst så att min partner utför majoriteten av hushållsarbetet här hemma. Fördelningen ser ut så att jag ansvarar för inköp, matlagning och tvätt. Hon ansvarar för städning, disk och strykning. I sig är inte uppdelningen särskilt orättvis. Dels är arbetsbördan hyfsat jämnt fördelad och dels får vi göra det vi tycker minst illa om. I teorin.

I praktiken är det så att hon lägger ner bra mycket mer tid och energi på det här oavlönade arbetet. Hon städar ofta och bra, jag tvättar sällan och slarvigt. Men är det på grund av att jag är lat eller för att jag är en mansgris? Jag kallar ju mig själv feminist. Jag tycker ju att samhället diskriminerar mot kvinnor och att vi måste ändra det... men innebär det att jag inte längre har rätt att lata mig?

Adam Smith löser inga problem

Man brukar säga att man inte kan köpa sig lycka, om man inte räknar lycka av den typ som finns att köpa av schaviga snubbar i anorak eller håglösa kvinnor i nätstrumpor. Eller som Arnold Schwarzenegger sa: "Jag är inte ett dugg lyckligare nu när jag har 80 miljoner dollar än jag var när jag hade 70 miljoner dollar.". Däremot verkar det som att man i alla fall kan undvika vissa faktorer som gör en olycklig, om man har pengar. Ingen blir ju gladare av att gå hungrig eller sova i en trappuppgång.

Vår moderata regering verkar inte kunna tänka i andra faktorer än pengar. Trots konventionell visdom verkar de sätta likatecken mellan pengar och lycka. Eller så bryr de sig inte om lycka. Eller så är det faktiskt så att för dem så är pengar det enda som räknas. Det enda som kan mätas och det enda som betyder något.

Det går såklart inte att blunda för att ekonomin är viktig. Den fördelningsstruktur vi har i samhället bygger på marknadsekonomi som Adam Smith var pappa till. Med oändlig tillväxt som mål och med så lite inflytande från 'staten' som möjligt. Det kallas liberalism och ska visst betyda frihet på något sätt. Frihet från statligt inflytande, frihet att disponera sina tillgångar. Det låter ju bra. Eller?

Resultatet blir som vi ser över hela världen. Rika företag tjänar pengar på att tjuvfiska längs Somalias kust medan andra företag passar på att dumpa kemiskt och radioaktivt avfall där. När somaliska fiskare gör motstånd kallas de pirater och den (statliga) militären sätts in för att ha ihjäl dem. Så länge företagen kan tjäna pengar vill de inte att staten lägger sig i, men när deras intressen hotas vill de väldigt gärna att skattefinansierad militär eller polis trycker till dem som skär i vinstmarginalerna. Vare sig det är somaliska eller svenska pirater. Men så kan man ju inte tycka, för då är man ju kommunist. Eller?

Det ekonomiska system som vi har idag är ju uppenbarligen pinsamt dåligt på att lösa våra problem. Klimatförändringar, sociala orättvisor, systematisk nedsmutsning och förgiftning. Det som ger kortsiktig vinst är 'bra' enligt marknadsliberalerna. Oavsett hur det påverkar människor eller natur. Det blir som ett religiöst mantra. Låt marknaden bestämma. Det marknaden gör är bra per definition. Precis som att det Gud gör är alltid gott och riktigt, även om det handlar om att lemlästa barn eller utrota hela befolkningar.

Vad har vi för alternativ då? Kommunismen verkar ju inte ha fungerat särskilt bra, finns det något annat? Jag vet inte. Men kanske borde vi lägga lite mer energi på att försöka komma på något. 17- och 18-talets system verkar i alla fall inte kunna hantera den situation som vi har flera hundra år senare. Borde vi kanske ha ett system som syftar till att göra människor friskare och lyckligare istället för att försöka pressa ut varje droppe tillväxt och produktivitet utan tanke på effekterna?

Medan du funderar på lite lösningar kan jag tipsa om tre (lagliga) sätt att köpa dig lite lycka.

1. Shakti spikmatta

Jag brukar inte tro på sånt här hokus pokus men efter en rekommendation av min kompis så

köpte jag en matta åt min sambo, vi har båda ryggproblem. Nu har vi en matta var. Istället för att behöva motionera eller gå till massör/kiropraktor kan man nu lägga och läsa en bok på mattan. Det verkar fungera ungefär som massage, men bättre. Inte lika mysigt som att ha en söt tjej knådandes på ens rygg, men hur många massörer och sjukgymnaster är egentligen söta tjejer? Min senaste var en gammal finsk sadist som verkade ta ut Sveriges svek under finska vinterkriget på stackars oskyldiga små svenskar. Man blir precis så lycklig av den här mattan som det ser ut på bilden. Kostar typ 600 spänn i diverse hölsobutiker eller kan beställas från deras hemsida.

2. Nytt duschmunstycke

Vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Gjorde ett impulsköp på Claes Ohlsson för någon vecka sedan och kom hem med ett massagemunstycke till duschen. Fem lägen som man

kommer åt genom att vrida på den runda skivan. Massagefunktionen måste vara en eufemism för "onanifunktion för kvinnor" för jag kan inte se något annat användningsområde, men sambon verkar nöjd i alla fall. Själv gillar jag 'mist' som blir som en smekning i ansiktet. Dessutom sparar det säkert vatten eller är miljövänligt eller nåt. Så har du inte råd med mattan kan du hitta ett duschmunstycke för så lite som 79kr.

3. Öronproppar

Klart underskattad apoteksprodukt. Att ha ett par öronproppar i fickan innebär att du bär

omkring på möjligheten att skapa ett privat rum. Perfekt om man sitter på bussen och nån snorunge börjar skrika, eller om man råkar gå förbi ett första maj tal av Maud Olofsson. Nuförtiden kan jag inte sova utan. Dessutom är de faktiskt inte engångsgrejer. Det går alldeles utmärkt att skölja dem och använda om dem. Efter ett par tvättningar tappar de i elasticitet men sålänge inte hunden tuggar i sig dem är de fortfarande användningsbara. Ett oerhört billigt sätt att köpa sig lycka, bara 18.50 på apoteket.

Någonting är fel...

Jag tror att det är ett sjukdomstillstånd orsakat av brist på signalsubstanser i hjärnan att inte vara kär i Annika Lantz. Nu har jag tillbringat nästan en timma med att läsa hennes blog samtidigt som jag lyssnar på henne i P1. Det går liksom inte att inte älska henne. Jag skulle vilja ha en makro- och en mikro-Annika. En ca: 12 centimeter lång Annika som kan sitta på min axel och prata i mitt öra när jag är ute och går på stan, och en sex till åtta meter lång Annika på vår innegård. Då kan jag krypa in och lägga mig mellan hennes bröst och lyssna på henne medan jag njuter av vårsolen.

Tyvärr har hon slutat spela, men medan hon huserade i landslaget fanns det en anledning att titta på damfotbollen. Malin Moströms kolsvarta vinnarblick, hårda arbete och grymma djupledspassningar var i en klass för sig. I intervjuer framgick det snabbt att hon dessutom har en begåvning som med god marginal passerar den vi vant oss vid hos manliga fotbollsspelare (även om jag medger att det kanske inte säger så mycket). Kanske den bästa kvinnliga fotbollsspelaren vi haft och garanterat en av de smartaste.

Sen har vi Maria Wetterstrand. När vi diskuterar politiker brukar

jag säga att henne största svaghet är att hon är för intelligent (det är inte 'folkligt' att vara så smart). Ska man ha en svaghet är det väl knappast den värsta man kan ha. Nuförtiden är hon ju dessutom lite rolig till och från. Vet inte om det beror på att hon blivit mamma eller att hon växt in i rollen som politiker, men att kunna kombinera knivskarp intelligens med humor och mänsklighet, dessutom som politiker, är anmärkningsvärt.

Det intressanta är att om man gör en sökning på dessa tre intelligenta, framgångsrika och begåvade kvinnor på google får man sammanlagt 273.000 träffar. Gör man en sökning på enbart Linda Rosing får man 286.000. Jag vet inte om det är google, internet eller oss det är fel på.

Tanka solidariskt och miljövänligt

Jag äger tre exemplar av spelet Counter-Strike. I min 'ungdom' spelade jag en ohygglig massa CS. Mitt rekord var drygt 70 timmars spelande, på en vecka. Eftersom jag gillade spelet så fantastiskt mycket och spelade det under flera år så slutade det med att jag hade köpt tre exemplar. Första köpte jag för att jag tyckte spelet var bra och jag ville stödja tillverkaren. Andra köpte jag när jag skulle installera om det och inte hittade min CD, och tredje stödköpte jag bara för att jag kände för det misstänker jag. Jag kommer inte att köpa några fler dataspel.

På min hårddisk har jag cirka 25 gig med musik. De flesta artisterna har jag också köpt CDs med, men nu har jag inte ens en vanlig stereo utan lyssnar på all musik genom datorn. Har nog köpt ca: 200 CDs i mitt liv. Det blir inga fler.

Det finns också en del DVD-filmer, och ännu fler VHS i min lägenhet. Men jag tänker fan i mig inte köpa en enda upphovsrättsskyddad produkt till. Hädanefter är det 100% nedladdning som gäller.

I och med att vårt samhälle nu med domen i TPB-målet, IPRED och FRA-lagen beslutat att försvara storföretags obsoleta affärsmodeller och statlig överhet istället för privatpersoners integritet och frihet blir det en solidaritetshandling att fildela.

Besluten är både juridisk, ekonomiskt och politiskt efterblivna. Att döma ut 1 års fängelse och löjliga 30 miljoner i böter för att tillhandahålla en sökmotor är naturligtvis groteskt. Särskilt groteskt blir det ju när man inser att nämndemän, rådman och åklagare inte vet vad de talar om. Ungefär som att be en skomakare ta beslut om en kärnreaktor.

Ekonomiskt är det samma gamla visa. Etablerade industrier försöker genom lobbyism stoppa utvecklingen som sprungit ifrån dem istället för att anpassa sig. Som att Kulramsarbetarnas Riksförbund skulle lyckats förbjuda datorer.

Politiskt visar det på ett enormt demokratiskt underskott. Regeringen befinner sig flera mil från väljarna i frågan. En så kallad 'liberal' regering som skyndar till storföretagens hjälp mot medborgarna och gladeligen river upp rättsskydd och den personliga integriteten. Ungefär lika logiskt som att en 'socialistisk' regering skulle lämna ut flyktingar till tortyr. Ah... just det ja. Sverige är upp och ner. Liberalerna vill ha hårdare straff, mer kontroll, hårdare tag i skolan... socialdemokraterna slåss om att vara mest frihandelsvänliga.

Som Paulo Coelho säger har människan en drift att dela med sig av information. Internet har potentialen att vara den mest demokratifrämjande, frihetsskapande och utvecklande uppfinningen sedan skrivkonsten. Uppenbarligen går ekonomiska intressen före sådana flummiga begrepp.

Jag tänker i alla fall göra mitt för att hjälpa till. Dels tänker jag sluta ge mina surt inspelade pengar till de som vill inskränka min frihet, jag kommer hädanefter att tanka ner allt jag är intresserad av utan att betala för det, och lämna datorn på dygnet runt så att andra kan tanka från mig. Självklart kommer jag att använda Piratebay, även om jag tycker Mininova är bättre. Sen ska jag kolla i bokhyllan och se om det är några böcker av Coelho jag inte har och gå och stödköpa dem. Jan Guillou åker i pappersinsamlingen.

Vem är minst sämst?

För många år sedan satt jag på en restaurang på Kungsgatan i Norrköping och snackade med en taxichaffis. Jag jobbade själv som telefonförsäljare vid tillfället och vi diskuterade vem av oss som tillhörde den mest föraktade yrkesgruppen.

Själv tyckte jag att taxichaffis var ett förhållandevis nobelt yrke. Trots allt tillhandahåller man ju en tjänst som folk behöver, särskilt då äldre och handikappade som annars skulle ha svårt att ta sig någonstans. Som försäljare bestod mitt arbete i att övertyga folk att köpa produkter de inte behöver. För mig var det självklart att jag förtjänade ett större förakt än min taxikompis.

När vi ställde frågan till restaurangägaren, en assyrier (såklart) formulerade jag den såhär:

"Om din dotter kom hem och sa att hon var kär i två killar och inte kunde bestämma sig, den ena var en taxichaffis och den andra en telefonförsäljare, vilken skulle du vilja att hon valde?"

"Telefonförsäljare!" Blixtsnabbt. Ingen tvekan. När vi sedan ställde frågan till en "etnisk svensk" så blev svaret lika stensäkert "Taxichaffis".

Okej, med ett så imponerande statistisk urval skulle jag vilja påstå att vi med säkerhet kan dra slutsatsen att det finns grundläggande kulturella värderingsskillnader i synen på service respektive försäljning mellan svenskfödda och utlandsfödda. Någonting som dock verkar universiellt är föraktet för en annan yrkesgrupp. Politiker.

Ingen litar på politiker, oavsett var de kommer ifrån. Och ingen tycker om dem. Politiker ljuger, fifflar och gör av med våra surt förvärvade pengar. Desutom kan de ingenting, förstår ingenting, och har ingen aning om hur vanliga människor har det. Märkligt egentligen. Var kommer dessa underliga djur som kallas politiker ifrån? Är de inte ordentligt socialiserade eller vad handlar det om?

För drygt 3 år sedan knallade jag in på Miljöpartiets kansli i Norrköping och sa att jag ville bli medlem och hjälpa till inför valet. Sedan dess har jag blivit vald till vice Ordförande i lokalavdelningen och sitter i kommunens Arbetsmarknad- och Vuxenutbildningsnämnd, samt Kultur- och Fritidsnämnden. Sedan dess har jag träffat massvis med politiker. Är de då så konstiga som man kan tro? Nej, de är bra mycket konstigare än så.

Det verkar som en del människor (antagligen på grund av barndomstrauman) är beredda att lägga massor av tid och energi, oftast utan ersättning, för att göra samhället och världen "bättre". Folk deltar i möten, läser massor av skittråkiga protokoll och rapporter och går på studiebesök eller pratar med personal för att sätta sig in i frågor som oftast inte berör dem själva, med idén att de ska kunna fatta så bra beslut som möjligt. Oerhört märkligt. Det visar sig att till och med de med de mest befängda idéer (lär: Kristdemokrater och Moderater) ändå i grunden drivs av något sorts sjukligt behov av att kunna påverka sin omgivning och göra situationen bättre för sina medmänniskor. Som sagt, mycket märkliga djur.

Det finns antagligen en evolutionsbiologisk förklaring till detta betéende, och jag funderar på att maila Richard Dawkins för att be honom forska i ämnet. Själv har jag drabbats av en motvillig respekt för mina politiska motståndare, något som förhoppningsvis går över i den kommande valrörelsen.