Kom tillbaka från kongressen igår. Egentligen inte särskilt milöpartistiskt att ha ett kongresschema som startar kl 8.00 på morgonen och håller på tills efter 22.00 på kvällen. Vad hände med 7 timmars arbetsdag?
Men införandet av påverkanstorg, som för övrigt användes på Norrköpings kongress första gången, har gjort kongressarbetet mer överkomligt. Förr kunde man fastna i utskottsarbete fram till småtimmarna och ändå bara få delta i en liten del av ämnena som ska behandlas på en kongress, nu lyckades vi hålla schemat nästan hela tiden. Dessutom tillåter påverkanstorgen att folk som är blyga (läs: normala människor) kan vara med i debatten på ett annat sätt. Alla är väl inte helt förtjusta i idén att gå upp i en talarstol framför 500 människor och påverkanstorget låter fler människor komma till tals.
Trots detta finns det folk som gnäller och vill återgå till den gamla formen av utskott och plenumdebatt. Den enda förklaringen jag kan komma på är att de tycker om sin egen röst så mycket att de vill säkerställa att så många som möjligt får höra den på en gång. Själv föredrar jag vår mer anarkistiska och demokratiska metod. Den som skriker högst är inte alltid den som har bäst idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar