Stad eller museum

Norrköping har en stadsantikvarie som inte riktigt stämmer in på bilden av, eller man kanske ska säga fördomen om, hur en antikvarie är. De flesta tror nog att antikvarier är sådana som bara är intresserade av historien. Så är det inte med Norrköpings stadsantikvarie, som både är delaktig i samhällsdebatten utifrån flera roller, men också mån om att inte vara "en bromskloss" för stadens utveckling.

I ett blogginlägg oroar sig Bror-Tommy dock för att jag i min iver att skapa en mer hållbar stad ur miljösynpunkt kanske skulle missa värdet i vår gamla befintliga bebyggelse. Därför tänkte jag redogöra lite för min syn på det som är vårt kanske mest synliga kulturarv, vår historiska bebyggelse.

Men först vill jag bara peka på att en hållbar stad inte bara tar hänsyn till miljön ur ett rent tekniskt perspektiv. Om vi bara skulle ta hänsyn till ekologiska värden och miljöpåverkan skulle vi antagligen nå bäst resultat av att alla Norrköpingsbor bodde i en enorm och energieffektiv skyskrapa vid vårt resecentrum. Men då skulle vi inte bara missa alla andra hållbarhetsfaktorer utan också hela poängen med en stad.

Staden är en livsmiljö som vi människor kontinuerligt skapar för oss själva och som är i konstant förändring. Vi formar staden, och staden formar sedan oss. Vare sig Bror-Tommy eller jag ser staden som ett museum där tiden är frusen, utan som en levande organism som hela tiden utvecklas. Det innebär att nya delar kommer till och att gamla försvinner, eller får nya funktioner.

Just det sistnämnda, nya funktioner, är något som vi i Norrköping blivit väldigt bra på. Industrilandskapet är det allra mest lysande exemplet, där de hus som tidigare hyst textilindustrier idag fått helt nya funktioner som universitet, bostäder, handel och kontor. Det är ett väldigt bra exempel på vad jag kallar för hållbar stadsutveckling. Dels är det ekonomiskt och ekologiskt smart att "återanvända" hus, på samma sätt som vi återanvänder andra saker som vi använder oss av, men det är också väldigt klokt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.

Skönhetsupplevelsen vi får av våra gamla byggnader är i sig ett reellt och stort värde. En vacker miljö är inte en "lyx" utan något som har ett väldigt konkret och mätbart värde. Vår hälsa förbättras av att vi lever i miljöer som vi upplever som attraktiva, det har ett stort värde samhällsekonomiskt. Samtidigt har det också rent affärsmässigt ett värde för Norrköping, eftersom företag och människor som idag vill etablera sig värdesätter just attraktiva miljöer väldigt högt. Vill vi få människor och företag att stanna, flytta till och må bra i Norrköping måste vi fortsätta skapa och utveckla just sådana kreativa miljöer. Då är våra gamla byggnader med sina höga arkitektoniska värden extremt värdefulla.

Men vi behöver också vår historia för att veta vilka vi har varit och vilka vi är. När jag besöker nybyggda stadsdelar i andra städer slås jag ofta av att de är historielösa. Det som saknas är de "årsringar" som uppstår när gammalt blandas med nytt. Västra Hamnen i Malmö är ett fantastiskt exempel på hur man kan bygga attraktivt och hållbart, men på grund av bristen på äldre byggnader saknas en hel dimension. Därför är jag tacksam att vi i Norrköping har så många gamla byggnader kvar, som ger oss möjligheten att utveckla och modernisera staden på ett sätt så att resultatet inte bara berättar vilka vi är och vill bli, utan också vilka vi varit. Därför är jag också tacksam att vi har en stadsantikvarie som inte ser staden som ett museum fruset i tiden, utan istället är med i den spännande utvecklingen av vår framtida stad.