Billiga bra bostäder, finns dom?

Det hörs oftare och oftare slagord om billiga och bra bostäder åt alla i den politiska debatten, frågan är vad det betyder, hur det fungerar, och hur det ser ut i Norrköping.

Idag finns det såklart billiga bostäder i Norrköping, och det finns också en hel del bra bostäder. Däremot är det nog svårare att hitta en som är både billig och bra, på samma sätt som det är svårt att hitta en bil eller dator som är både billig och bra. Ju bättre en sak är, desto mer är människor villiga att betala, och det innebär att just den saken blir dyrare. En sprillans Ferrari kostar mer än en begagnad Ford.

Bostadsmarknaden är idag både reglerad och subventionerad i syfte att utjämna skillnaderna. Vore den inte det skulle bra bostäder i centrala lägen riskera bli så dyra att bara förmögna skulle kunna bo där, vilket inte är bra för samhället i stort. Samhällen mår bäst om människor med olika bakgrund och förutsättningar blandas. genom reglering ser vi till att de bra bostäderna inte blir för dyra.

För att se till att de billiga bostäderna inte blir för dåliga har vi en uppsjö med regler om hur bostäder måste se ut och fungera för att ens få kallas bostäder. En del tycker nog att vi till och med gått lite för långt i den frågan. Eftersom det både driver upp priserna och innebär att du som äger ditt hem faktiskt inte har rätt att utforma det som du vill. Men syftet är gott, att höja standarden så inte människor ska behöva bo i miljöer som är skadliga eller undermåliga.

Idén med bra och billiga bostäder åt alla är inte ny och försök har gjorts i stora delar av världen, däribland Sverige och Norrköping. Istället för ett samspel mellan företag, myndigheter och boende fattades politiska beslut på 60- och 70-talet om de beryktade miljonprojekten. Tanken var som vanligt god, men resultatet blev sämre.

Om vi med "bra" menar funktionella, och med "billiga" bara tittar kortsiktigt var miljonprojekten både bra och billiga. Såhär 40 år senare ser vi dock att bostäderna i förlängningen blev väldigt, väldigt dyra. Enorma underhålls- och energikostnader för att underhålla och försörja dåligt byggda hus med värmer är en långsiktigt dålig affär, även om investeringskostnaden per kvadratmeter är låg.

De sociala skador som uppstår när man skapar storskaliga och omänskliga miljöer, utan naturliga mötesplatser och utan respekt för människors behov, är också höga. Vi människor formar vår miljö, och sedan formar vår miljö oss, en kunskap som glömdes bort under den här epoken.

Miljömässigt var idén också en katastrof. Med enorma och enhetliga bostadsområden skapades också ett enormt och onödigt behov av transporter. Istället för att kunna gå och handla i kvartersbutiken var alla tvugna att ha bil, eller i bästa fall få tillgång till kollektivtrafik.

Den politiska idén om bra och billiga bostäder med en planekonomisk lösning var alltså en katastrof, både socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Vi betalar notan än idag. Alternativet till storskaliga politiskt beslutad satsningar om man vill sänka priserna på boende är såklart att reformera eller skruva på de regler som gäller för bostadsmarknaden idag. Dock lurar man både sig själv och andra om man inte förstår att detta också måste bekostas. I slutändan är det ett nollsummespel om du inte vill tillföra skattemedel. Om du vill ha en bättre lägenhet till ett lägre pris än idag måste någon annan betala mellanskillnaden. Om alla ska ha ett lägre pris får skattekollektivet betala mellanskillnaden. Någonstans måste det betalas.

Sist men inte minst kan vi fundera på vad kommunen har för roll och vad kommunen kan göra. En del förespråkar till exempel att kommunen ska ge bort eller sälja mark billigt så att byggare kan bygga billiga bostäder. Det är en oerhört dålig idé.

Dels utgör kostnaden för mark en försumbar del av kostnaden för att bygga bostäder. Men viktigare är att skillnaden inte heller skulle generera lägre hyror utan bara en större vinst för den första ägaren till bostaden. I praktiken skulle det bara innebära att vi förde över kapital från det gemensamma (kommunal mark) till det privata (den som bygger/äger huset) utan att få någonting tillbaka. Extra konstigt blir det naturligtvis när människor på vänstersidan i den politiska debatten föreslår detta.

Ett sätt som faktiskt kommunen skulle kunna påverka det är genom att införa ett kommunalt bostadsbidrag. Det är faktiskt möjligt. Huruvida det är önskvärt eller klokt vet jag inte, men till skillnad från alla andra förslag är det åtminstone realistiskt.