Vem vill leda Sossarna?

Nu har Håkan Juholt avgått som ledare för Socialdemokraterna, en uppdrag som han aldrig kandiderade till. Man blev påmind igen när man läste hans avgångstal att uppdraget inte var något han sökte, utan något han blev erbjuden, och tackade ja till med "ödmjukhet och tacksamhet". Vare sig han eller någon annan hade kandiderat eller berättat vad de ville göra med partiet och med Sverige. Valet verkar ha varit ett resultat av ränksmideri och taktiskt spel, allt för att partiet ska kunna undvika en öppen process. Ingen av tusentals aktiva socialdemokraterna i landet hade räckt upp handen och sagt "Jag vill leda partiet", för så gör man inte.

Vid första misstaget åkte knivarna fram, plötsligt fanns en kultur av läckor, tips och skitsnack som vi aldrig tidigare sett maken till. Ledaren som aldrig kandiderat var uppenbarligen ansvarig inte bara för sina egna utan också partiets alla brister. Det framkom mycket åsikter om vad han gjorde fel, och vad partiet gjorde fel, men inga konstruktiva förslag. Ingen räckte heller upp handen och sa "Jag har en bra idé, jag vet vad vi ska göra", för så gör man inte.

Är det en kultur som är optimal för att skapa ett positivt ledarskap, ett konstruktivt diskussionsklimat eller en lustfylld grund för engagemang? Det verkar som att det är jantelagen som styr Sveriges före detta största parti. Socialdemokraterna har nu mobbat ut sina två senaste ledare, vem vill vara den tredje?