l-landsproblem

Att man är sig själv närmast och ser till sina egna problem först är inget nytt utan något vi alla får jobba med hela tiden. Vid olika tillfällen kan det vara olika svårt att försöka lyfta blicken och se helheten. Men ibland blir man verkligen påmind om hur fjuttiga ens egna och de lokala problemen är och hur oproportionerlig ens upprördhet kan vara.

En psykopat i Frankrike avrättar judiska barn. En liga i Spanien tvingar minderåriga kvinnor till prostitution och tatuerar in streckkoder och pris på dem. Jag har haft svårt att släppa just de två händelserna i helgen. Sådant väcker frågor om individens och samhällets ansvar som är svåra att besvara. Samtidigt är det ändå en positiv tanke som återkommer hos mig, och det är att vi alla idag är överens om att sådant är oförsvarbart. Med undantag för några marginaliserade psykopater och extremister.

Det är ändå inte så länge sedan mycket av det som vi idag ser som oförsvarbart var inte bara försvarbart utan till och med normen. För inte så länge sedan hade kvinnor inte bestämmanderätt över sin egen kropp. Att avrätta barn har historiskt inte varit särskilt ovanligt i krigssituationer. Människor med kvinnligt kön eller i ung ålder har ofta behandlats som egendom snarare än människor. Idag är alla människors lika värde en självklarhet för de allra flesta, även om vi fortfarande ser undantag som pekar på en häpnadsväckande dålig människosyn.

Trots allt lever vi i den fredligaste och mest civiliserade epoken i mänsklighetens historia. Det som ibland kan få oss att tro annorlunda är dels att det helt enkelt finns fler människor och mer aktivitet än någonsin, och att elände och hemskheter dessutom rapporteras globalt. Det faktum att vi är mycket friskare, kunnigare och rikare än vad vi någonsin varit är inte något vi reflekterar över särskilt ofta. Men ibland blir man påmind av omvärlden om vilken tur man har haft, att man blivit född just nu och just här. Våra problem just här och just nu känns egentligen väldigt hanterbara i det perspektivet.