tisdag 31 januari 2012

Lindös framtida utveckling


Efter en dryg timmas debatt och diskussion i fullmäktige antogs programmet för utveckling av Lindös småbåtshamn och närområdet. 79 ledamöter röstade för, 4 röstade mot. Det känns bra att det var ett så massivt stöd för programmet eftersom det handlar om långsiktiga och viktiga frågor. Då är det inte bra om det är stor oenighet eller små marginaler.

Det har funnits en hel del oro bland vissa Lindöbor, vilka nu borde kunna sova lugnt om nätterna. Oron har handlat om att hamnen skulle byggas igen med höghus. De som inte tyckt att det räckt att jag sagt nej till höghus måste vara nöjda nu, när det är uppenbart att hela Norrköpings högsta beslutande organ delar den uppfattningen.

Diskussionen om strandskyddet blev också mycket mer konstruktiv än den varit tidigare. De flesta har nu förstått att syftet med planeringen är att öka tillgängligheten till stranden, inte minska den. Vad gäller djur- och naturvärden hade Karin Jonsson(C) en poäng att ”där är loppet kört” vad gäller själva hamnen, men självklart ska vi visa stor hänsyn till de naturvärden som finns i den östra delen av området, bortom den redan exploaterade biten.

Päivi Johansson(M) lyfte frågan om huruvida man ska gå ut med visioner i program eftersom det kan skapa missförstånd, men jag måste hålla med Bengt Ekström(KD) som då frågade ”Om vi inte kan ha visioner i ett program, vart ska vi då ha dem?”. När det gäller planeringsfrågor hamnar vi politiker ofta i ett läge där vi vill vara arkitekter, ingenjörer eller byggledare. Som förtroendevalda har vi ansvaret för hela verksamheten och kan givetvis ge oss in och peta i detaljerna, men vem ska då ta ansvar för visionerna och de strategiska frågorna?

Imorgon ska jag träffa båtklubbarna och prata med dem om hur de vill utveckla sin verksamhet och göra Lindö ännu bättre. Nästa vecka hoppas jag hinna träffa bangolfklubben också. Nu har vi i stadsplaneringsnämnden fått i uppdrag av fullmäktige att jobba vidare med utvecklingen av Lindö, det ska bli en spännande utmaning.

måndag 30 januari 2012

Hedonistisk hållbarhet


Bjarke Ingels är en dansk arkitekt som grundat, BIG, en världsledande arkitektbyrå med fokus på hållbarhet. Det finns en uppfattning, antagligen rotad i protestantismen och jantelagen, att om vi ska få ett hållbart samhälle måste vi göra avkall på vår livskvalitet. Bjarke visar några konkreta exempel på det omvända, hur vi genom att vara kreativa både kan förbättra våra liv och skapa ett mer hållbart samhälle och en mer hållbar stad. Mycket intressant och inspirerande:

(om videon inte funkar, prova http://www.ted.com/talks/bjarke_ingels_hedonistic_sustainability.html )
Om du gillade det, kolla in deras hemsida för fler projekt: http://www.big.dk/

lördag 28 januari 2012

Två nya idéer


Idag tog jag spårvägen ut till Ringdansen i Navestad för att titta efter bra ställen att skapa möjligheter för bostäder utmed spårvägen. Dessutom hann jag prata med en hel del människor i området om olika saker. Jag fick med mig två nya idéer hem:
Den första är att tillåta radhus utmed Trumpetaregatan. Idag är det en ganska tråkig gata med låga parkeringshus på den södra sidan och en väldigt bred gräsmatta på den norra. Samtidigt ligger den väldigt nära både en spårvagnshållplats och Vrinneviskogen. Det som idag är en gräsmatta som slutar i en ful gata skulle istället kunna bli en park, inramad av radhus med trädgårdar. Det är nära till både handel, rekreation och kollektivtrafik av hög klass, och radhus där skulle både koppla ihop två stadsdelar och införa en ny typ av boende i ett område som idag är väldigt monotont.
Såhär ser gatan ut idag (på sommaren):



Den andra idén fick jag av en man som jag stannade och pratade med en stund. Idag har vi en sliten före detta scen mitt i Vasaparken som knappast gör någon lycklig, hans idé var att istället ha ett litet café där. På vintern skulle man kunna gå in och värma sig med en kopp kaffe, på sommaren kan man ställa ut lite stolar och sitta och fika medan man tittar på folk som går förbi eller har picnic i andra delar av parken. Klockrent förslag tycker jag.

fredag 27 januari 2012

Widar har en poäng


Den demokrati vi har idag är i grunden ett defensivt system. Det handlar om att granska, kontrollera och begränsa. Demokratin är i första hand till för att försvara demokratin i sig från att övertas av andra styrsätt. Det är heller inte ”det bästa” sättet att styra ett samhälle, bara mycket mindre dåligt än alla andra vi har prövat. Så sade Winston Churchill 1947 i ett tal i det brittiska parlamentet:

 "Democracy is the worst form of government, except for all those other forms that have been tried from time to time."

Widar Andersson är inne på samma spår i sin ledare, där han påpekar hur det i dagens demokrati är viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Jag tycker det han säger stämmer med verkligheten, och jag tycker det är jävligt synd.

Jag har ingen färdig analys av varför det är så eller vad man kan göra för att förändra det, men jag tycker att en förändring behövs. Vill vi ha ett samhälle där utvecklingen sker trots politiken och demokratin, eller ett samhälle där människor genom sitt politiska och demokratiska engagemang skyndar på, bidrar till och leder utvecklingen? Om målsättningen är att inte göra några fel, då är det enklaste sättet att nå det att inte göra någonting.

torsdag 26 januari 2012

Progressiv syn på kärnkraft?


Läste NT's ledarblogg och blev lite förundrad över ordvalet "en progressiv syn på utbyggd kärnkraft". Underförstått att Socialdemokraternas nya ledare(?) skulle vilja starta om det historiska misstaget att satsa på kärnkraftsutbyggnad.

Progressiv betyder inom politiken "framtidsinriktad". Att skattesubventionera en energiproduktion som inte bär sina egna kostnader, som de mest utvecklade länderna (Japan, Tyskland etc) håller på att avveckla känns inte så framtidsinriktat. Att satsa på en energikälla som är begränsad och farlig känns inte heller så framtidsinriktat. Resten av världen satsar på att bygga ut de förnyelsebara och obegränsade energikällorna, ska då sverge backa in i framtiden med en ohållbar och oekonomisk energikälla som grund?

Prognoserna visar att Sverige kommer att ha ett överskott av energi i framtiden, vi borde använda det utrymmet för att avveckla de sämsta och minst hållbara energikällorna. Vi har också chansen att skapa en mer robust energiförsörjning med ett decentraliserat system, genom att satsa på till exempel vindkraft. Istället för ett sårbart centraliserat system baserat på teknik från kalla kriget.

Det finns ett ord som passar bättre än progressiv för att beskriva en satsning på utbyggd kärnkraft. Det är ganska lätt att komma ihåg om man tänker på reaktor som i kärnkraftsreaktor. Ordet är "reaktionär" och betyder bakåtsträvande.

Bada i strömmen


Just nu jobbar vi med en plan för Strömsholmen. Det har gått årtionden sedan det var någon aktivitet att tala om på den lilla ön, vilket känns som lite utav en bortkastad chans. Tidigare fanns en intressent för att bygga en restaurang där, men de backade ur när det inte gick att få ekonomi i bygget. Tack vare en motion från Robert Tenselius (M) stannade vi då upp och började fundera, kanske kan man tillåta bostäder för att finansiera byggandet av en restaurang eller annan verksamhet som kan locka människor till ön.

En annan sak som jag har blivit lockad av är möjligheten att bada i strömmen. Själv är jag en badkruka med akut hajskräck, så jag håller mig på land, men det vore häftigt att kunna gå över Saltängsbron och se människor bada vid Strömsholmen. Därför pratade jag igår med Norrköping Vatten om att höja kvaliteten på vattnet i strömmen så den går att bada i. Jag misstänker att det finns en hel del barnfamiljer, och vuxna som är modigare än jag, och som skulle tycka det var härligt att kunna ta ett svalkande dopp mitt inne i stan på sommaren.

måndag 23 januari 2012

Nya lägen för vindkraft


På fredag morgon har vi ett extra insatt möte om planen för vindkraft i Norrköping. Den har tyvärr inte varit enkel att få till. Förutom försvarets invändningar mot de flesta förslag har det också visat sig att en konsult gjort en dålig miljökonsekvensbeskrivning som måste göras om. Men tack vare att SMHI utvecklat sitt kartmaterial har vi nu lyckats identifiera flera områden som har rätt vindförhållanden för att kunna utveckla vindkraft, både stora parker och mindre anläggningar. På fredag får vi veta vilka.

Marviken är en plats som är väldigt intressant för vindkraftsutveckling. Idag står där Sveriges (världens?) enda olje-eldade kärnkraftverk, en symbol för dubbel dumhet. Vattenfall har tidigare använt det som reservkraftverk men har nu bestämt sig för att avveckla verksamheten. Förutom att vindförhållandena är bra där finns också redan utbyggd infrastruktur, och området är redan sönderexploaterat. En intressent finns också redan, företaget Rewind har slagit sig samman med Hyresbostäder och en lokal förening som heter Kolmårdsvind för att försöka bygga vindkraft där.

Just att få in lokala föreningar i vindkraften är extra kul. Det skapar både en lokal demokratisk förankring och nytta för norrköpingsbor. Omställning till ett mer hållbart samhälle sker inte genom att någon annan gör det åt oss, utan här måste kommun, näringsliv, föreningar och privatpersoner samarbeta. Jag hoppas att vi ska få till flera sådana samarbeten i Norrköping. Vi behöver vindkraften, både för energin det ger och för jobben det skapar.

Partier i utveckling


Moderaterna och Miljöpartiet är de två partier som växer idag, men med helt olika förutsättningar. Moderaterna sitter i regeringsställning och har genomfört i stort sett alla reformer de gick till val på 2006. Utvecklingen av partiet har varit från ett gnälligt parti i opposition till ett parti som framförallt lägger fokus på att ta ansvar för makten och förvaltandet av system som de byggt. Kritiken handlar om att de har slut på idéer och att de inte brinner, ingen påstår däremot att de är oseriösa eller inte tar ansvar.

Miljöpartiet sitter i opposition i riksdagen och det präglar både tankar, idéer och retorik. Men hur kommer det att se ut 2014? Jag tror att chansen är rätt stor att Miljöpartiet utgör regeringsunderlag efter nästa val, oavsett hur det går för de två stora partierna. Både Moderater och Socialdemokrater får svårt att bilda regering utan Miljöpartiet nästa val.

Därför tycker jag det är bra med det initiativ Miljöpartiet nu tagit, att ta fram ett nytt partiprogram i en bred demokratisk process. Jag hoppas också att fokus för riksdagsgruppen ligger på att föra fram konstruktiva förslag som människor kan förstå, identifiera sig med och stödja. Att stödja eller söka stöd hos regeringen för att få genom egna förslag, eller att göra regeringens förslag grönare och bättre är också viktigt. Jag röstade på Miljöpartiet till riksdagen för att de skulle göra Sverige grönare och bättre, och det går att göra även i opposition, om man är konstruktiv.

Samtidigt sitter ofta kulturen kvar. Miljöpartiet är sprunget ur en proteströrelse. Även om vi är många som anslutit till partiet efter att vi blev mer konstruktiva lever sådant självklart kvar. En del ser det också som politikers roll att fokusera på brister. Jag håller delvis med om det. Självklart måste vi kunna analysera och identifiera brister i vårt samhälle och våra system, men det finns något som är ännu viktigare: Att komma med förslag som är realistiska, verklighetsförankrade, gör världen bättre och som kan få stöd av en majoritet. Det är som jag ser det det största ansvaret för oss som är politiskt aktiva.

Förra veckan tillbringade jag tre timmar på ett mp-möte och när jag gick därifrån reflekterade jag över en sak. Under dessa tre timmar av politiskt diskussion hade ingen fört fram någon ide som han eller hon vill genomföra. Vi hade lyckats identifiera många problem och hittat många argument mot andras förslag, men inte tagit fram några egna. Vi hade ägnat hela kvällen åt att försöka lista ut vad vi är emot.

Politiskt ledarskap kan inte handla om vad man är mot och vad man inte vill göra, det måste handla om vad man vill göra och hur man ska genomföra det. Vi kan ha hur många argument som helst mot saker, men om vi ska vara ett förnyande och förändrande parti tror jag vi måste fokusera på vad vi vill istället för vad vi inte vill.

Även om vi är i opposition i riksdagen är vi med och styr de flesta landsting och 98 kommuner, däribland Norrköping. Där kan vi inte ägna oss åt oppositionspolitik eller sätta oss på läktaren och gnälla. Vi måste jobba fram förslag som är realistiska och genomförbara, som vi kan få med oss andra partier på. Vi måste visa att vi både kan leverera konstruktiva förslag och ta ansvar för den makt vi fått av väljarna. Vi kan inte längre vare en proteströrelse utan vi måste vara en rörelse som kan skapa förändring och utveckling.

lördag 21 januari 2012

Vem vill leda Sossarna?


Nu har Håkan Juholt avgått som ledare för Socialdemokraterna, en uppdrag som han aldrig kandiderade till. Man blev påmind igen när man läste hans avgångstal att uppdraget inte var något han sökte, utan något han blev erbjuden, och tackade ja till med "ödmjukhet och tacksamhet". Vare sig han eller någon annan hade kandiderat eller berättat vad de ville göra med partiet och med Sverige. Valet verkar ha varit ett resultat av ränksmideri och taktiskt spel, allt för att partiet ska kunna undvika en öppen process. Ingen av tusentals aktiva socialdemokraterna i landet hade räckt upp handen och sagt "Jag vill leda partiet", för så gör man inte.

Vid första misstaget åkte knivarna fram, plötsligt fanns en kultur av läckor, tips och skitsnack som vi aldrig tidigare sett maken till. Ledaren som aldrig kandiderat var uppenbarligen ansvarig inte bara för sina egna utan också partiets alla brister. Det framkom mycket åsikter om vad han gjorde fel, och vad partiet gjorde fel, men inga konstruktiva förslag. Ingen räckte heller upp handen och sa "Jag har en bra idé, jag vet vad vi ska göra", för så gör man inte.

Är det en kultur som är optimal för att skapa ett positivt ledarskap, ett konstruktivt diskussionsklimat eller en lustfylld grund för engagemang? Det verkar som att det är jantelagen som styr Sveriges före detta största parti. Socialdemokraterna har nu mobbat ut sina två senaste ledare, vem vill vara den tredje?

Norrköping är en kunskapsstad


Är direkt hemkommen från "Topmöde" med Nordic City Network i Lilleström, Norge, där politiker och tjänstemän från vissa nordiska städer samlades för att diskutera de nordiska kunskapsstädernas utveckling. Norrköping är en av fem svenska städer som ingår i nätverket tillsammans med Lund, Malmö, Uppsala och Umeå.

Norrköping är idag en kunskapsstad. Till skillnad från Lund och Uppsala har vi ingen lång tradition av att vara det, men vi är det idag. Att universitet etablerade sig här för femton år sedan är antagligen den enskilt viktigaste händelsen i Norrköpings moderna historia. Universitetets ankomst till staden var dock bara avstampet, vi är fortfarande mitt uppe i utvecklingen och en väldigt spännande fas av vår historia. Då är det inspirerande att träffa politiker och tjänstemän från andra nordiska städer som antingen har gått genom eller genomgår precis den förändringen.

För de som vill veta mer om Nordic City Network och framtidens städer kan jag rekommendera hemsidan: http://www.nordiccitynetwork.com/

onsdag 18 januari 2012

En del vill inte ha fler Norrköpingsbor


De flesta städer har en strategi för hur man ska kunna attrahera fler invånare och bli större, en del är mer framgångsrika än andra. Samtidigt finns det såklart en problematik kring att bli fler, precis som det gör kring alla förändringar. I vissa sammanhang stöter jag också på människor som faktiskt inte tycker att vi ska bli fler i Norrköping. Jag tänker inte gå in på vad för värderingar som ligger bakom den åsikten men jag undrar om de har några idéer för hur en stad eller kommun ska kunna jobba för att få färre eller oförändrade invånarantal? Eftersom vi faktiskt har fri bosättningsrätt som en grundläggande demokratisk princip i Sverige, åtminstone för svenska medborgare.

Här är de enda jag kan komma på:
1. Sluta ta mot flyktingar.
En stor del av befolkningsökningen i Norrköping beror på vårt mottagande av flyktingar, anhöriga och ensamkommande flyktingbarn. Det finns sätt att motverka det, som vissa kommuner också valt att göra.
2. Skapa en oattraktiv och människofientlig miljö.
Om vi slutar städa, låter stan falla sönder och allmänt jobbar för att skapa en otrevlig attityd i vårt bemötande av våra medmänniskor kan vi säkert se till att bara de som verkligen är tvungna att bo här flyttar hit eller stannar kvar.

Själv tycker jag precis det motsatta. Jag tycker det är bra om Norrköping är en inbjudande, attraktiv och framgångsrik stad, även om det innebär att människor jag ännu inte känner flyttar hit. Jag tycker också att vi ska ha en generös och human flyktingpolitik.

Argumenten om att befolkningsökning globalt är ett problem blir nonsens i sammanhanget, människor blir inte fler totalt bara för att de väljer att leva i just Norrköping. Vill man börja begränsa den totala befolkningen, eller befolkningen i Norrköping, så tycker jag faktiskt att man ska ta sitt personliga ansvar och börja med sig själv.

tisdag 17 januari 2012

Det blir inget hus i Strömparken, det blir barn och fiskar


Folkpartiets Sylva Hedell går ut i en debattartikel i dagens NT och motsätter sig å det bestämdaste att det byggs hus i Strömparken. Jag vet inte om hon har missuppfattat vad det handlar om eller om hon avsiktligt väljer att uttrycka sig så för att skrämma läsare, men självklart finns det inga planer på att bygga hus i Strömparken. Däremot finns en detaljplan på utställning för kvarteret Torget som tillåter ett hus på vad som idag är en sliten parkeringsplats bredvid Strömparken. Att bygga hus på slitna parkeringsplatser ligger exakt i linje med vad vi vill göra. Att påstå att det minskar parkytan eller begränsar parkens funktion verkar för mig, som bor i stan, helt absurt. Jag har aldrig sett någon sola, leka, fika eller ha picnic på parkeringsplatsen.

De två argument som har funnits mot planen har handlat om att ett framtida hus skymmer det vackra bankhuset på andra sidan gatan, och att ett bostadshus nära parken skulle kunna ge känslan av att den blir mer privat. Den första invändningen är ofrånkomlig, nya hus skymmer helt enkelt gamla hus. Det är inte mycket att göra åt och det ingår i konceptet med en stad att vi ställer hus bredvid varandra. Därför tycker jag det är viktigt att vi satsar på kvalitet i den arkitektoniska utformningen, och därför tog vi i december nya riktlinjer för markanvisningar som gör just det.

Det andra argumentet tycker jag är starkare. Ett bostadshus skapar en osynlig ”privat sfär” kring sig där det kan kännas som om man inkräktar, det är så innegårdar fungerar. Alla som har gått in på en innegård där de inte hör hemma förstår säkert känslan. Inne i staden och utanför innegårdarna tycker jag det är viktigt att alla känner att de har rätt att vara där, och för att minska risken att känslan av att inkräkta uppstår har vi gjort flera åtgärder.

Dels avgränsas huset naturligt från parken både av den gång- och cykelväg som passerar mellan dem, och dels av de träd som redan idag utgör en tydlig gräns och som kommer stå kvar. Men hela bottenvåningen på huset är också nu avsedd för utåtriktade verksamheter som butiker och restauranger. När man passerar en servering eller affär uppstår inte känslan av intrång, utan tvärtom höjer det känslan av trygghet och attraktivitet. De framtida boende får istället en ”innegård” på taket, vilket är ett nytt spännande grepp för Norrköping.

Det som verkligen ska byggas i parken är en lekmiljö av vatten, för både barn och fiskar. En laxtrappa för att leda fisk upp till Hästskodammen och stärka fritidsfisket, och en ny lekmiljö för barn som bor i centrala stan där det idag råder brist på just den typen av kreativa lekmiljöer för de yngsta Norrköpingsborna.

Sylva påstår också att hon istället vill förtäta staden utanför stadskärnan, men har protesterat både mot utvecklingen av Lindö och mot att ge människor som bor i Marby möjligheten att bygga om sina hus. Folkpartiet har tidigare varit positiva till de här förändringarna, och vi har haft en konstruktiv dialog om hur vi ser på stadens utveckling. Är detta en svängning i Folkpartiets politik?

Ny blogg och nya tag i energifrågan


Den här bloggposten och följande är kopierade från min NT-blogg för att skapa en kontinuitet i posterna. Alla datum är justerade för att visa vilket datum orginalartikeln är skriven.
Den mindre nyheten är att jag flyttar min blogg från blogspot (http://moderniserasverige.blogspot.com/) till NT, den större nyheten är att vi idag tagit ett nytt steg i energifrågan i kommunen.

Energieffektivisering är i ropet. För inte så länge sedan körde till exempel E.ON sin kampanj "Goodbye standbye" och allt fler företag och privatpersoner väljer att se över sin energiräkning för att hitta besparingar och vinster. Enligt den plan vi har ska kommunen minska sin energianvändning med 50% fram till 2030, och hela kommunen ska minska sin användning med 30%.

Det är ett ambitiöst mål men jag är övertygad om att vi kan nå dit, särskilt med den nya modell för finansiering som vi jobbar med från och med i år. Det nya med modellen är att vi inte längre väntar med att göra lönsamma investeringar utan gör dem direkt, och sedan låter den vinst som uppstår i och med minskad energinota betala investeringen. Det skapar både jobb och en mer effektiv, klimatsmart kommun. Idag betalar vi runt 300 miljoner per år i energinota, de pengarna kan vi göra bättre saker för.

Idag var jag ett första möte med representanter från näringslivet för att diskutera hur företag och föreningar kan vara med och bidra till att vi uppnår våra miljö- och klimatmål. Ett av budskapen jag förde fram är hur viktigt det är att kunna visa på ekonomiska vinster för att investeringarna faktiskt ska bli av. Visst inser de flesta hur viktig klimatfrågan är, men ska det bli verkstad av förändringarna måste man också kunna visa på lönsamhet. Ett företags syfte är ändå i första hand att gå med vinst.

Mötet var väldigt konstruktivt och det visade sig att det finns en väldig samsyn bland kommun och både stora och små företag kring vad som behövs. Ett förslag som kom fram flera gånger var att skapa ett nätverk för utbyte av kunskap och erfarenheter i energifrågan, vilket vi nu också kommer att göra. Kommunens roll i det hela blir att samordna och skapa en arena.

Med stigande energipriser är jag övertygad om att detta är en viktig framtidsfråga. Ska vi då ha ett robust näringsliv måste vi hänga med i den här utvecklingen och helst ligga i framkant. Vi ska inte konkurrera med billig arbetskraft, och vi kan inte längre konkurrera med billig energi. Vi ska konkurrera med effektivitet och kompetens.


söndag 15 januari 2012

En del vill inte att Norrköping ska växa


De flesta städer har en strategi för hur man ska kunna attrahera fler invånare och bli större, en del är mer framgångsrika än andra. Samtidigt finns det såklart en problematik kring att bli fler, precis som det gör kring alla förändringar. I vissa sammanhang stöter jag också på människor som faktiskt inte tycker att vi ska bli fler i Norrköping. Jag tänker inte gå in på vad för värderingar som ligger bakom den åsikten men jag undrar om de har några idéer för hur en stad eller kommun ska kunna jobba för att få färre eller oförändrade invånarantal? Eftersom vi faktiskt har fri bosättningsrätt som en grundläggande demokratisk princip i Sverige, åtminstone för svenska medborgare.

Här är de enda jag kan komma på:

1. Sluta ta mot flyktingar.
En stor del av befolkningsökningen i Norrköping beror på vårt mottagande av flyktingar, anhöriga och ensamkommande flyktingbarn. Det finns sätt att motverka det, som vissa kommuner också valt att göra.

2. Skapa en oattraktiv och människofientlig miljö.
Om vi slutar städa, låter stan falla sönder och allmänt jobbar för att skapa en otrevlig attityd i vårt bemötande av våra medmänniskor kan vi säkert se till att bara de som verkligen är tvungna att bo här flyttar hit eller stannar kvar.

Själv tycker jag precis det motsatta. Jag tycker det är bra om Norrköping är en inbjudande, attraktiv och framgångsrik stad, även om det innebär att människor jag ännu inte känner flyttar hit. Jag tycker också att vi ska ha en generös och human flyktingpolitik. Argumenten om att befolkningsökning globalt är ett problem blir nonsens i sammanhanget, människor blir inte fler totalt bara för att de väljer att leva i just Norrköping. Vill man börja begränsa den totala befolkningen tycker jag faktiskt att man ska ta sitt personliga ansvar och börja med sig själv.

fredag 13 januari 2012

Partier i utveckling


Moderaterna och Miljöpartiet är de två partier som växer idag, men med helt olika förutsättningar. Moderaterna sitter i regeringsställning och har genomfört i stort sett alla reformer de gick till val på 2006. Utvecklingen av partiet har varit från ett gnälligt parti i opposition till ett parti som framförallt lägger fokus på att ta ansvar för makten och förvaltandet av de system som de nu byggt upp. Kritiken handlar om att de har slut på idéer och att de inte brinner ingen påstår däremot att de är oseriösa eller inte tar ansvar.

Miljöpartiet sitter i opposition och det präglar både tankar, idéer och retorik. Men hur kommer det att se ut 2014? Jag tror att chansen är rätt stor att Miljöpartiet utgör regeringsunderlag efter nästa val, oavsett hur det går för de två stora partierna. Både Moderater och Socialdemokrater får svårt att bilda regering utan Miljöpartiet nästa val. Särskilt med tanke på KD's kräftgång och hur Centerns förväntade uppsving efter valet av ny partiledare uteblev.

Därför tycker jag det är bra med det initiativ Miljöpartiet nu tagit, att ta fram ett nytt partiprogram i en bred demokratisk process. Jag hoppas också att fokus för riksdagsgruppen ligger på att föra fram konstruktiva förslag som människor kan förstå, identifiera sig med och stödja. Att stödja eller söka stöd hos regeringen för att få genom egna förslag, eller att göra regeringens förslag grönare och bättre är också viktigt. Jag röstade på Miljöpartiet till riksdagen för att de skulle göra Sverige grönare och bättre, och det går att göra även i opposition, om man är konstruktiv.

Samtidigt sitter ofta kulturen kvar. Miljöpartiet är sprunget ur en proteströrelse, och även om vi är många som anslutit till partiet efter att vi blev mer konstruktiva lever sådant självklart kvar. En del ser det också som politikens och politikers roll att fokusera på brister. Jag håller delvis med om det. Självklart måste vi kunna analysera och identifiera brister i vårt samhälle och våra system, men det finns något som är ännu viktigare: Att komma med förslag som är realistiska, verklighetsförankrade, gör världen bättre och som kan få stöd av en majoritet. Det är som jag ser det det största ansvaret vi som är politiskt aktiva har.

Igår tillbringade jag tre timmar på ett möte och när jag gick därifrån reflekterade jag över en sak. Under dessa tre timmar av politiskt diskussion hade ingen fört fram någon ide som han eller hon vill genomföra. Vi hade lyckats identifiera många problem och hittat många argument mot andras förslag, men inte tagit fram några egna. Vi hade ägnat hela kvällen åt att försöka lista ut vad vi är emot.

Politiskt ledarskap kan inte handla om vad man är mot och vad man inte vill göra, det måste handla om vad man vill göra och hur man ska genomföra det. Vi kan ha hur många argument som helst mot saker, men om vi ska vara ett förnyande och förändrande parti tror jag vi måste fokusera på vad vi vill istället för vad vi inte vill.

Även om vi är i opposition i riksdagen är vi med och styr de flesta landsting och 98 kommuner, däribland Norrköping. Där kan vi inte ägna oss åt oppositionspolitik eller sätta oss på läktaren och gnälla. Vi måste jobba fram förslag som är realistiska och genomförbara, som vi kan få med oss andra partier på. Vi måste visa att vi både kan leverera bra konstruktiva förslag och ta ansvar för den makt vi fått av väljarna. Vi kan inte längre vare en proteströrelse utan vi måste vara en rörelse för förändring och utveckling i en hållbar riktning.

onsdag 4 januari 2012

Stad eller museum

Norrköping har en stadsantikvarie som inte riktigt stämmer in på bilden av, eller man kanske ska säga fördomen om, hur en antikvarie är. De flesta tror nog att antikvarier är sådana som bara är intresserade av historien. Så är det inte med Norrköpings stadsantikvarie, som både är delaktig i samhällsdebatten utifrån flera roller, men också mån om att inte vara "en bromskloss" för stadens utveckling.


I ett blogginlägg oroar sig Bror-Tommy dock för att jag i min iver att skapa en mer hållbar stad ur miljösynpunkt kanske skulle missa värdet i vår gamla befintliga bebyggelse. Därför tänkte jag redogöra lite för min syn på det som är vårt kanske mest synliga kulturarv, vår historiska bebyggelse.


Men först vill jag bara peka på att en hållbar stad inte bara tar hänsyn till miljön ur ett rent tekniskt perspektiv. Om vi bara skulle ta hänsyn till ekologiska värden och miljöpåverkan skulle vi antagligen nå bäst resultat av att alla Norrköpingsbor bodde i en enorm och energieffektiv skyskrapa vid vårt resecentrum. Men då skulle vi inte bara missa alla andra hållbarhetsfaktorer utan också hela poängen med en stad.


Staden är en livsmiljö som vi människor kontinuerligt skapar för oss själva och som är i konstant förändring. Vi formar staden, och staden formar sedan oss. Vare sig Bror-Tommy eller jag ser staden som ett museum där tiden är frusen, utan som en levande organism som hela tiden utvecklas. Det innebär att nya delar kommer till och att gamla försvinner, eller får nya funktioner.


Just det sistnämnda, nya funktioner, är något som vi i Norrköping blivit väldigt bra på. Industrilandskapet är det allra mest lysande exemplet, där de hus som tidigare hyst textilindustrier idag fått helt nya funktioner som universitet, bostäder, handel och kontor. Det är ett väldigt bra exempel på vad jag kallar för hållbar stadsutveckling. Dels är det ekonomiskt och ekologiskt smart att "återanvända" hus, på samma sätt som vi återanvänder andra saker som vi använder oss av, men det är också väldigt klokt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.


Skönhetsupplevelsen vi får av våra gamla byggnader är i sig ett reellt och stort värde. En vacker miljö är inte en "lyx" utan något som har ett väldigt konkret och mätbart värde. Vår hälsa förbättras av att vi lever i miljöer som vi upplever som attraktiva, det har ett stort värde samhällsekonomiskt. Samtidigt har det också rent affärsmässigt ett värde för Norrköping, eftersom företag och människor som idag vill etablera sig värdesätter just attraktiva miljöer väldigt högt. Vill vi få människor och företag att stanna, flytta till och må bra i Norrköping måste vi fortsätta skapa och utveckla just sådana kreativa miljöer. Då är våra gamla byggnader med sina höga arkitektoniska värden extremt värdefulla.


Men vi behöver också vår historia för att veta vilka vi har varit och vilka vi är. När jag besöker nybyggda stadsdelar i andra städer slås jag ofta av att de är historielösa. Det som saknas är de "årsringar" som uppstår när gammalt blandas med nytt. Västra Hamnen i Malmö är ett fantastiskt exempel på hur man kan bygga attraktivt och hållbart, men på grund av bristen på äldre byggnader saknas en hel dimension. Därför är jag tacksam att vi i Norrköping har så många gamla byggnader kvar, som ger oss möjligheten att utveckla och modernisera staden på ett sätt så att resultatet inte bara berättar vilka vi är och vill bli, utan också vilka vi varit. Därför är jag också tacksam att vi har en stadsantikvarie som inte ser staden som ett museum fruset i tiden, utan istället är med i den spännande utvecklingen av vår framtida stad.