måndag 31 maj 2010

Det handlar inte om Judar

Nu när israels regim och militär återigen kränker mänskliga rättigheter, mördar och terroriserar är det viktigt att komma ihåg en sak: Det handlar inte om judar.

Igår stoppades Noam Chomsky vid gränsen till Israel. Han är en 81 år gammal professor i lingvistik vid Massachusetts Institute of Technology. En ikon inom freds- och vänsterrörelsen. Han var inbjuden att hålla en föreläsning i ett Palestinskt universitet. Han är jude.

Med på en av båtarna är Hedy Epstein, 1976 års mottagare av Nobels Fredspris. Hon är 85 år gammal och överlevde förintelsen. Hon har ägnat sitt liv åt att arbeta för fred. Hon är judinna.

Andra judiska passagerare är Henry Ascher, barnläkare och forskare i flyktingmedicin. Dror Feiler, konstnär och ordförande i Judar för Israel-Palestinsk fred.

Det handlar inte om judar och palestinier. Det handlar om en högerextrem regim som använder terror som ett verktyg för att behålla sin makt.

Judar är också offer för den terror-regim som vill polarisera, demonisera och dominera Palestina. Idag flyr många intellektuella judar Israel. Judar med impopulära åsikter släpps inte in. Hämnd är inte judiskt. Den Israeliska regimen är inte en representant för det judiska folket, bara för en reaktionär extremistisk makt- och förtryckarapparat. Både judar och palestinier behöver vårt stöd.

Ett modigt Sverige

I morse bordade Israeliska kommandos båtar i flottan Ship to Gaza som är på väg med förnödenheter till de drabbade och utsatta i Palestina. Rapporterna varierar men 2-16 personer uppges ha dödats. Det var obeväpnade. De hade öppet deklarerat att de färdas till Gaza för att hjälpa befolkningen. De har stöd av EU och de befann sig på internationellt vatten.

Att använda rädsla som metod för att uppnå politiska mål, genom att attackera civila, är terrorism. Det Israel sysslar med är statsterror. Det finns starka fredliga krafter i området. Palestinska kvinnor, Israeliska intellektuella, internationella fredsorganisationer, demokratiska nätvärk, vanliga människor som är trötta på krig. Det är de som är den Israeliska regimens fiender.

Israels regering har låst fast sig i en sprial av våld, förtryck och terror. För att kunna bibehålla sin makt och undvika reformer krävs ett grövre och grövre våld. Målet är att polarisera, att driva de olika parterna så långt från varandra som möjligt, för att till varje pris undvika förhandlingar, relationer och fred. Den Israeliska regimen är inte intresserad av fred, de är bara intresserade av dominans. Genom terrorhandlingar som den här hoppas de att ännu fler människor ska bli rädda. Att de ska känna att deras situation är hopplös, och att de ska drivas till desperata handlingar, så att den israeliska regimen kan fortsätta berättiga sitt agerande.

Någon måste bryta våldscykeln, men vem? Kanske ett neutralt litet land i norr som har en historia av diplomati och fredsförhandling? Det finns modiga svenskar ombord på båten. Författaren Henning Mankell och den miljöpartistiska riksdagsmannen Mehmet Kaplan är två av dem. Kan de få hjälp av Sveriges regering? Kan Sveriges regering stå upp för de humana intressena och de modiga människor som fortfarande orkar arbeta för fred?

lördag 29 maj 2010

Politikens droger

"Knarkare" är sådana som använder droger som samhället inte godkänt för rekreationellt bruk. Uppstående, moraliska och fina människor dricker sprit och röker tobak istället. Maria Larsson förfasar sig över att 1,2-1,8% av Sveriges barn lever i familjer där minst en person rökt hasch senaste året. Hur många barn lever i familjer där det dricks alkohol minst en gång om året? Senaste månaden? Varje dag?

Alkohol och tobak står för över 90% av alla drogrelaterade dödsfall i Sverige. Det går knappt att hitta ett fall av misshandel eller en våldtäkt där alkohol inte är inblandat. Cigaretter skördar mer än fem miljoner liv varje år över världen. I Sverige är de vanligaste dödsorsakerna hjärt- och kärlsjukdomar (alkohol) och cancer (cigaretter). Men det är vanliga, fina, duktiga svenskar som röker och dricker. Lättare att ge sig på redan marginaliserade människor som använder andra droger.

Den mänskliga driften att skilja på vi och dom, att demonisera de som inte är som oss och att vilja straffa och skada de som inte konformerar sig är stark. Allt som oftast blir det den starke som slår på den svage. Stat, institutioner och strukturer som används för att ytterligare trycka ner de som redan har det svårast. Ett exempel på det är demoniseringen, jakten på och marginaliseringen av droganvändare.

En human och modern politik borde istället erbjuda vård, chans till rehabilitering och hjälp för de som är beroende eller missbrukar. Oavsett om det är en drog som samhället godkänt eller inte. Ingen blir friskare av stryk eller straff. Barn mår inte bättre av att mamma eller pappa hamnar i fängelse för att politiker moraliserar över deras missbruk samtidigt som de blundar för sitt eget. Moralisering är en drog som vi alla borde rehabiliteras från.

onsdag 26 maj 2010

Varför väljer ungdomarna GU?

Miljöpartiet är det enda riksdagsparti som växer i antal medlemmar. Samtidigt växer ungdomsförbundet Grön Ungdom så det knakar, medan andra ungdomsförbund har svårt att få med och engagera nya medlemmar. Varför är det så?

Självklart finns det ett stort intresse för MP's frågor bland yngre. Klimat och miljö-frågor är viktiga för dem, samtidigt som progressiv politik inom andra områden inte är lika främmande för yngre som för äldre. Men jag tror att det finns en viktig skillnad mellan GU och de andra förbunden: det är på riktigt.

Grön Ungdom driver samma politik som Miljöpartiet. Den riktiga politiken. Inte någon hitta-på-politik, inte något radikalt alibi, inte springa runt med clown-näsor och ropa "fucka facket forever". De driver riktig politik och riktiga frågor, och när Grön Ungdom talar så lyssnar Miljöpartiet.

Unga människor kan tänka, skapa och föra ut politik. De behöver inte stå i pappas kostym och upprepa vad partiledaren sagt i TV dagen innan. Man behöver inte skicka en heltidsanställd politiker, som gick ut gymnasiet för snart tio år sedan, att representera ungdomar. Inte om man låter de unga ta ansvar och vara med och bestämma.

På kongressen fick Grön Ungdom in sina profilerade frågor i Miljöpartiets valmanifest, och deras språkrör Maria och Jakop fick stående ovationer. Ingen lyfter på ögonbrynen, såhär är det. Dels är GU som organisation representerat i MP's beslutande organ, dels är gröna ungdomar fullvärdiga medlemmar i Miljöpartiet, dels tar vi dem på allvar. Av Miljöpartiet i Norrköpings representanter på kongressen var 2 av 5 gröna ungdomar. I Grön Ungdom får man inflytande på riktigt.

tisdag 25 maj 2010

Arbetslinjen allt krokigare

Att sänka skatten så de som jobbar tjänar mer, och skära ner i försäkringar och bidrag så att de som inget jobb har får det sämre, så har Alliansen försökt skapa jobb i snart 4 år. Den politiken bygger på uppfattningen att arbetslösheten är ett individuellt problem. Att det är ditt fel att du inte har ett jobb. Det ska löna sig att arbeta, säger Alliansen, och halverar lönen för unga.

Jobbskatteavdraget gjorde att de som redan har arbete tjänar mer, hur skapar det mer jobb? Nedskärningar i A-kassa och minskade stöd gjorde att de som inte har arbete får det sämre, hur skapar det mer jobb?

Faktum är att en halvering av lönen för ungdomar inte heller kommer att skapa mer jobb, det kommer däremot skapa en ny underklass. I Björklunds Sverige blir du inte en riktig människa förren du fyllt 23. Alla som hunnit bli vuxna enligt Björklunds definition kanske drar en suck av lättnad, tills de inser att en 21-åring kan anställas för att göra deras jobb till halva priset...

Så ska Sverige styras enligt Alliansen, genom att skapa grupper som man spelar ut mot varandra. Ge först medelklassen privilegier, skapa sedan en stor underklass för att hota privilegierna. Så pressas i slutändan lönerna ner, facket avväpnas och marknaden får styra det nya kalla samhället. Vi har haft det samhället förut, på 1800-talet och början av 1900-talet. Det är dags att modernisera Sverige, inte gå bakåt.

En modern politik för arbete innebär:

  • Sänkta arbetsgivaravgifter för arbetslösa som nyanställs
  • Entrepenörsår för att uppmuntra företagande
  • Förenklingar i regelsystemen för småföretagare
  • Statligt riskkapital som gör att småföretag vågar växa
  • Bra och yrkesinriktade utbildningar
  • Enkla och tillgängliga trygghetssystem

Det skulle vara riktiga förändringar som skapar arbete, istället för symboliska åtgärder som bara skapar utslagning och ett kallare samhälle.

måndag 24 maj 2010

En fungerande kompass

Efter fiaskot med valkompassen har Jesper Räf från MP och Mikael Nilsson från PP gått genom svaren, undersökt partiernas ståndpunkter och sedan gjort en kompass som faktiskt fungerar.

Problemet med den tidigare kompassen var att man räknade summor istället för avvikelser. Det som är intressant är ju hur mycket din åsikt avviker eller inte avviker från respektive parti. Med det gamla systemet gick det till exempel inte att bli Piratpartist hur man än svarade, samtidigt kunde man bli Sverigedemokrat även om man var jättepositiv till invandring.

Den nya kompassen mäter helt enkelt vilket parti du avviker minst från, ligger närmast, och ger därför ett mer rättvisande svar. När jag gjorde testet hamnade jag ungefär så som jag trodde, jag blev kanske något mindre Socialdemokrat än jag trott. Testa själv!

söndag 23 maj 2010

Tillbaka till dåtiden

Valfrihet är viktigare än jämlikhet säger Göran Hägglund. En i och för sig trevlig kille, men som bygger sin politik på en bronsålderstext. Vem är det som har valfriheten i ett ojämlikt samhälle?

Frihet och jämlikhet hör samman. En progressiv politik tillåter båda föräldrarna att vara med sina barn. De bronsålders-konservativa vill slopa pappamånaderna och satsa på vårdnadsbidraget, Alliansens största kvinnofälla. Kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen medan pappa förvärvsarbetar. Att en pappa skulle vilja stanna hemma ses som 'onormalt'.

En del spekulerar i att KD ligger under riksdagsspärren i flera mätningar för att de har en "otydlig profil". Jag tror inte det är problemet. Det är tydligt vad KD vill, det är bara det att inte många i Sverige vill gå bakåt i tiden, särskilt i jämställdhetsfrågor. Det är därför Kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen.

Maria Wetterstrand en robot?


En cyborg skickad från framtiden för att rädda klimatet? Känns som ett givet upplägg om Hollywood får göra film om Maria Wetterstrands liv. Om Natalie Portman kan lägga på sig lite muskler får hon gärna spela huvudrollen. Men varför en cyborg eller robot, är hon inte en vanlig människa?

Maria framställs i artiklar som lite kall. Vädigt intelligent och kunnig men inte så varm och gullig, ni vet, de där kvaliteterna som kvinnor ska ha. För inte diskuterar man väl hur mycket Björklund gillar att kramas, eller hur Reinfeldt först blev kär i Filippa? Maria tycker inte heller att det har med hennes uppdrag som politiker att göra, och det har hon rätt i.

Under Earth Hour låg journalister och gömde sig i buskarna utanför Marias hus. De ville se om hon råkade tända en lampa eller använda elektricitet på något annat sätt. Det gjorde hon inte. I Aftonbladet får man läsa att folk hela tiden försöker övertala henne att ställa upp i mer privata sammanhang och TV-soffor som inte handlar om politik. Det gör hon inte. Maria håller fokus på det som är viktigt, politiken.

Det kanske är därför hon, som ett av två språkrör för Riksdagens minsta parti, har förtroendesiffror som bara kan jämföras med statsministern. Det kanske är därför det mesta negativa man får höra om henne handlar om huruvida hennes frisyr eller kavaj är snygga eller tillräckligt kvinnliga. När det gäller integritet, intelligens och kompetens går det inte att hitta något att klaga på.

För drygt ett år sedan fick man mer träffar om man googlade Linda Rosing, än vad man fick på Maria Wetterstrand, Annika Lantz och Malin Moström tillsammans. Idag får man åtta gånger så många träffar på Maria som på Linda. Kanske håller något på att ändras, till det bättre.

lördag 22 maj 2010

Galenskaper och Civilkurage

En svensk författare riskerar sitt liv på en båt för att hjälpa ett av världens mest misshandlade folk. Henning Mankell är en av passagerarna på Ship to Gaza och Per Gahrton kräver idag i Aftonbladet att vår svenska utrikesminister gör vad han kan för att skydda skeppet.

Vad innehåller då skeppen som kan göra att Israel hotar att använda militära medel för att stoppa dem? Bomber, vapen och biologiska stridsmedel? Nej, byggmaterial, vattenreningsverk och material för möjliggöra återuppbyggnad av de Palestinska områden som bombats sönder av Israelisk militär.

Jag gillar faktiskt Bildt lite grann. Han var en av Sveriges sämsta statsministrar men jag gillar honom som person. Han är den enda i Sverige som har en sån superdryg von-Oben-attityd men ändå kommer undan med det. Jag tycker hans kommentar efter folkomröstningen om Seyfo var klockren. När en journalist frågar hur han tror det påverkar hans auktoritet som utrikesminister svarar han med ett skratt: "Ja, vad tror DU?". Roligt och klockrent.

Nu hoppas jag bara att han kan visa lite kurage igen. När israeliska övergrepp och organstölder avslöjades krävde Israel en ursäkt för detta "förtal", som sedan visade sig vara sant. Carl Bildt bad inte om ursäkt. Om han kan hjälpa skeppen att nå Palestina med förnödenheter lovar jag att be om ursäkt för allt elakt jag sagt om honom.

fredag 21 maj 2010

Hur står det till med tidningarnas kompass?

Mig stämmer den hyfsat på. Jag blir i första hand Miljöpartist, sedan Vänster, därefter Fi och S. Men efter att NT har testat Kommunalråden och jag inventerat min bekantskapskrets av politiker verkar kompassen helt snurrig. Framförallt två partier verkar ha främjats, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Det känns ganska allvarligt. Självklart förstår de flesta att sådana här kompasser och barometrar inte är direkt vetenskapliga, men de ska ändå ger en indikation. Just nu har 13% av Aftonbladets läsare angett att de röstar som kompassen säger åt dem. Test och kompasser har ju en gloria av opartiskhet över sig, och man kan tycka att ett test i Sveriges största tidningar ska vara mer seriöst än de i Veckorevyn.

Extra märkligt har man viktat när man tagit med Sverigedemokraterna. Trots att jag svarat att invandringen berikar Sverige OCH satt det som en viktig fråga får jag mer poäng hos SD än hos Piratpartiet, efter att jag svarat att jag vill att fildelning för privat bruk avkriminaliseras. Är man helt emot eller för ett partis kärnfråga bör det rimligtvis visa sig.

Tidningarna och media har ett uppdrag att ge den information som medborgare behöver för att göra medvetna demokratiska val. Det är såklart extra viktigt i valtider. Om de gör det börjar jag undra hur det ligger till med deras moraliska kompass.

En arbetstid i tiden

Nu i helgen antog Miljöpartiet ett valmanifest som innehåller en punkt om kortare arbetstid. En inte helt okontroversiell fråga. Argumenten för att genomföra det är många, men också väldigt spretiga med olika utgångspunkt. Argumenten mot är få och enkla att förstå, men inte nödvändigtvis riktiga.

Minskad arbetstid ger till exempel förbättrad hälsa, ökad lycka, mindre klimatpåverkan och mer jobb till arbetslösa. Samtidigt är det som Martin Andrén skriver så att vi idag har fossila energislavar som arbetar åt oss, och därför kanske snarare behöver arbeta mer i framtiden än vad vi gör idag. När energislavarna tar slut och de riktiga slavarna i tredje världen inte längre vill jobba åt oss. Men det finns en lag om minskad avkastning. Diminishing returns på engelska. Den är applicerbar på det mesta.

Är du hungrig? Då skulle antagligen en ostfralla göra dig glad. Två skulle säkert göra dig gladare men inte dubbelt så glad som en.
Och tio stycken skulle kanske skapa problem istället (vart ska jag göra av alla dessa mackor innan de blir gamla?). Samma sak med investeringar, som till exempel din arbetsinsats.

Det säger sig självt att den åttonde timmen på jobbet inte är lika produktiv som den första, fjärde eller femte. Ju tröttare vi blir desto sämre jobbar vi. Faktum är att när vi jobbar övertid kostar vi ibland pengar. Inom tillverkningsindustrin sker så många misstag efter en viss övertid att företagen faktiskt förlorar pengar på att låta folk arbeta. Ändå är det övertiden som ger bäst betalt.

Jag tycker att ju mer flexibla system vi har, desto bättre. Ju mer människor kan bestämma själva och ha inflytande över sin situation, desto bättre. Vissa delar av sitt liv vill man kanske arbeta mer, och andra mindre. Då vore det bra med ett system som är anpassat efter det och som samtidigt inte uppmuntrar till bortkastat arbete. Ett system som är anpassat efter både människan och miljön. Ett system som är hållbart.

onsdag 19 maj 2010

En ohelig allians i Norrköping

Frågan om Alliansen kan tänka sig att regera med SD är besvarad, i alla fall i Norrköping. Centern och Moderaterna har nu öppnat för ett maktskifte baserat på stöd från Sverigedemokraterna. Lite överraskande. Jag visste inte att de var så maktsugna att de var beredda att sätta sig med avdankade rasister för att få vara med och styra. Nu består alltså Norrköpingsalliansen av sex stycken partier. Utöver de fyra vanliga har vi SPI och SD som stödpartier, båda värdekonservativa och främlingsfientliga.

Bengt Westerberg stormade ut ur studion när det förra främlingsfientliga partiet, Ny Demokrati, bjöds in. Hur reagerar dagens FP i Norrköping? Kristdemokraterna har en bra och generös flyktingpolitik, hur kommer de att trivas med den hat-politik som SD vill driva? Hur mycket av sina principer är man beredd att sälja.

Innan Centerns och Moderaternas utspel hade jag funderat på hur vi ska lösa situtionen i Norrköping. Det kändes logiskt att det block som får flest mandat får styra, och att man försöker bereda plats för ett parti från den andra sidan. Om vi Rödgröna får fler mandat än Alliansen kunde vi bjuda in Centern, om Alliansen får fler kan de bjuda in oss. Nu har det borgerliga blocket alltså bestämt sig för att samarbeta med de bruna, istället för de röda eller gröna. Jag sitter hellre i opposition än i en majoritet som lutar sig på SD.

torsdag 13 maj 2010

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.


måndag 10 maj 2010

Brev till Steven Levitt

Ekonomen Steven Levitt vid Chicagos Universitet är känd för böckerna Freakonomics och den senaste Superfreakonomics, som jag har på nattduksbordet just nu. Tyvärr är han en av många som lever i villfarelsen att det existerar ett Nobelpris i ekonomi. Jag bestämde mig för att bli en sån där gnällig person som skickar brev till andra för att påpeka felaktigheter:
Hi Steven.

I'm reading your brilliant book Superfreakonomics after enjoying Freakonomics a year or so ago. Before I lambast you for your horrible errors I'd like to flatter you a bit and tell you what a brilliant, talented and funny man you are. I've truly enjoyed both the interesting content and that way that you and the other Stephen relates it in a concise and often humoristic way. Well done indeed.

Even the sun has its spots though, or at least so they say (I've not been able to confirm this). In your latest work you several times mention the Nobel Prize in Economics. Obviously the main problem with that is that there is no Nobel Prize in Economics. The prizes are: Physics, Medicine, Chemistry, Literature and Peace.

What you're thinking of is the Swedish federal banks prize in economics, in memory of Alfred Nobel. It was created in 1968 for the 300 anniversary of the Sveriges Riksbank. It is no more a Nobel Prize than my recently created "Mattias Stenbergs prize for underwater pretzel eating in memory of Alfred Nobel". So there.

I'm guessing that you've been flooded by angry mails from other Swedes, and you may already have corrected this. In that case I apologize. I did not want to be one of the 38 imaginary people witnessing a crime and not reporting it, so I decided to rather risk taking action than be one of many who will watch an injustice be done and not intercede. In case this was indeed a completely superfluous e-mail I've attached a picture of two cats hugging that my girlfriend thought was very cute, so it won't have been completely worthless.

Best regards
Your adoring fan

Mattias Stenberg
Norrköping
Sweden

lördag 8 maj 2010

Bra klimat i Vänsterpartiet

Oavsett fråga tycker jag alltid att det är lite skönt när en partistyrelse blir överkörd. Inte att jag vill att de ska bli det hela tiden, då har man nog valt fel styrelse, men att styrelsen då och då blir tillrättavisad av medlemmarna visar att man har en demokrati som fungerar.

Den här gången gällde det Klimatfrågan, och huruvida den skall stå med i Vänsterns valplatform som en prioriterad fråga. Inte särskilt kontroversiellt egentligen, många vänsterpartister är väldigt miljö- och klimatmedvetna och de flesta inser hur oerhört viktig frågan är. Jag tror att Partistyrelsen hade ett annat resonemang än det rent politiska, jag tror att de tänkte taktiskt.

Problemet med Klimatfrågan för andra politiska partier är att området redan är "inmutat". Alla mätningar visar att i miljö- och klimatfrågor har Miljöpartiet överlägset störst förtroende. Det innebär att risken finns att man "ger" röster till MP genom att prata om det.

Självklart är jag som Miljöpartist bara glad att fler partier lyfter frågan. Och självklart är jag glad om det ger mer röster till oss. Men ännu gladare är jag att en så viktig fråga, som vi var ensamma om att driva så länge, äntligen är högt upp på agendan i andra partier också. Ska vi kunna genomföra de förändringar som behövs så krävs det att andra inser vikten av problemet. I Moderaternas handlingsprogram kommer klimatet långt ner, och där kan man läsa:

"En modern miljöpolitik vilar på marknadsekonomisk grund. En stark ekonomi och tillväxt är förutsättningar för att finna lösningar på miljöutmaningarna"

Man har med andra ord inte förstått någonting. Tillväxtfokuseringen och marknadsekonomin är vad som skapat problemet. Lösningen ligger i politiken, i folkrörelsen och i omställningen till ett hållbart samhälle. Att tro att marknaden ska lösa klimatkrisen är som att tro att man kan bota cancer genom att röka cigaretter.

måndag 3 maj 2010

Pilla inte på snoppen

Till MP's kongress i Uppsala är det inlämnat en motion med just den rubriken. Motionen tar upp problematiken med omskärelse, manlig sådan. Att kvinnlig omskärelse är en hemsk företeelse som måste motverkas med alla medel är i stort sett alla överrens om i västvärlden. Men manlig omskärelse är fortfarande norm i en del västerländska länder.

Sett över hela världen är ungefär 20% av alla män och pojkar omskurna. I USA är siffran den omvända, där är det bara 20% av den manliga befolkningen som INTE är omskuren. Att hålla på och skära i könsorgan är (självklart) ett religiöst påfund. Det är i gamla testamentet vi får lära oss att vi måste stympa vår penis för att ingå i förbund med en magisk varelse som styr vår värld.

Då kan man ju undra hur detta går ihop med Barnkonventionen. Det gör det ju såklart inte. Inte heller har det med religionsfrihet att göra. Dels är det ju inte en religiös frihet att få sin snopp karvad i mot sin vilja, utan ett religiöst tvång. Dels finns det inga religiösa barn, bara barn med religiösa föräldrar.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionens attsats att MP "tar ställning mot" omskärelse. Jag tycker det är synd. Att förbjuda omskärelse vore både fel och ansvarslöst, det skulle bara innebära att det sker utomlands eller i källarlokaler, men att ta ställning mot kan väl också innebära att utbilda, informera och opinionsbilda. Det känns lite barockt att vi i Sverige idag har läkare som skär bort förhuden på spädbarn bara för att deras föräldrar tror på en bronsåldersgud.