Bra av Centern, dåligt av Sverige

Sedan Centerns utkast till idéprogram presenterades har i stort sett hela det mediala och politiska etablissemanget tävlat om att avfärda och förlöjliga allt som sticker ut eller är nytt. Det finns någon form av upprördhet över att ett politiskt parti presenterar idéer som inte följer exakt i den svenska mittfåran. Man tycker inte bara att idéerna är dåliga, utan tycker att dom inte borde få presenteras. Det är inte bara så att du har fel, du får inte tycka så, och gör du det så ska du hålla käften. Det är knappast ett intellektuellt debattklimat.

Själv tycker jag det är uppfriskande att en politisk debatt äntligen handlar om det som faktiskt är politiska frågor. Inte huruvida man ska ha 100kr mer eller mindre i plånboken, utan vilken typ av idéer vi vill bygga vårt samhälle på. Anledningen till att Centern plötsligt överväger radikala ändringar i sin politik är såklart det svikande väljarstödet, och det faktum att de gamla kärnväljarna är en minskande grupp som inte längre räcker för att hålla Centern i riksdagen. Men oavsett varför det sker tänkte jag åtminstone bemöta förslagen utifrån deras innehåll. Jag tycker nämligen att det är ett större problem att vi har ett anti-intellektuellt debattklimat än att ett litet parti presenterar idéer som en del tycker är tokiga. Så låt oss titta lite på de mest kontroversiella punkterna:

Fri invandring
Nu tillhör jag redan ett parti som tycker att människor ska få röra sig fritt och bo var de vill. Det vore trevligt om vi blev flera. Framförallt bygger motståndet mot den här idén på en helt absurd uppfattning, nämligen den att Sverige omedelbart skulle översvämmas av utlänningar om vi inte försöker hindra människor från att flytta hit. Sanningen är att nästan alla människor i hela världen har två saker gemensamt. Dom vill bo i det landet dom är födda, och dom har ingen aning om vad Sverige är.

Det står ingen armé av utlänningar vid vår gräns och hoppas på att politikerna ska öppna gränserna så de kan rusa in, sno våra jobb, våldta våra kvinnor och leva på socialbidrag. Tyvärr tror jag inte antalet människor som flyttar hit skulle öka så markant, men det skulle bli smidigare, enklare och bättre för dom som valde att göra det.

Möjlighet till månggifte
I den här frågan finns det enligt mig bara två rimliga ståndpunkter. Antingen är man positiv, eller så bryr man sig inte. Människor har idag tack och lov friheten att älska och bo tillsammans med vem dom vill och hur många dom vill. Det kan inte på något sätt vara min sak att lägga mig i hur andra vill organisera sitt kärleksliv. Jag drabbas på inget sätt av att Kalle och Ola gifter sig, eller att Kim, Robin och Zaid gör det.

Jag väljer att vara positiv till att fler människor får friheten att gifta sig med människorna dom älskar. Tycker du inte om månggifte så är ju lösningen enkel, gift dig inte med mer än en person. Ingen kommer att tvinga dig. 

Avskaffande av skolplikten
Det här förslaget har avsiktligt misstolkats som att C inte vill att barn går i skolan. Läser man programmet förstår man att det inte är fallet. Det handlar istället om att öka föräldrarnas ansvar, elevernas frihet och skolornas möjlighet att anpassa sin utbildning. Jag tycker intentionerna är bra, även om jag är osäker på att ett avskaffande av nuvarande skolplikt är rätt metod att nå de målen. Men frågan är värd att diskuteras, särskilt med tanke på att Sveriges skola under kapten Björklund utvecklats i fel riktning.

Federalism
Återigen inte ett särskilt kontroversiellt förslag. Centern tror att beslut blir bäst om de fattas så nära de som påverkas som möjligt, en värdering som Miljöpartiet delar. Det är inget nytt. Om man väljer att kalla det för federalism eller decentralisering är en smaksak.

Platt skatt
För mig är det en god idé med den progressiva skatt som vi har idag och jag stödjer inte förslaget om en platt skatt. Men förslaget är ganska vanligt och det är rimligt att åtminstone ett av sveriges åtta riksdagspartier driver frågan.


Det känns naturligtvis lite märkligt att ägna en lång bloggpost åt att försvara ett annats partis impopulära åsikter. Det rimliga kanske vore att sälla sig till mängden av kritiker eller skadeglatt titta på medan drevet attackerar ens politiska motståndare. Men för mig är det den sämsta sidan av politiken. Jag tror att nästan alla som är politiskt aktiva eller engagerade vill göra Sverige till ett bättre land. Vi som land vinner inget på att försöka döda möjligheten till konstruktiv diskussion eller omedelbart avrätta och förlöjliga idéer som sticker ut. Det är inte modernt och det är inte värdigt ett demokratiskt och progressivt land.

Två kvinnor sticker ut från mängden och vågar tycka att idéerna är värda att diskutera, och att politisk diskussion är bra. Den ena är Lena Melin på aftonbladet och den andra är Kikki Liljeblad, ordförande för Socialdemokraterna i Norrköping. Intelligenta och balanserade kvinnor båda två.

Artiklar: DN 1, 2,  SvD, AB 1, 2