För en vecka sedan skrev Hans Stigsson Michajlov, en av NT's ledare, ett blogginlägg där han undrade om jag verkligen är miljöpartist. En lite konstig fråga kan jag tycka, jag är ju ändå MP's högsta politiska representant i kommunen. Vår regionordförande var snabbt ute på sin blogg och förklarade hur det ligger till, men jag inser att problemet är att väldigt många faktiskt inte vet vad Miljöpartiets politik är, åtminstone i de frågor jag ansvarar för.
Hans och och en del andra verkar bli förvånade när jag så tydligt förespråkar en förtätning av staden, istället för att protestera mot att det byggs. Att jag säger "HÖGRE!" och "JA!" när de förväntar sig att jag ska säga "LÄGRE!" eller "STOPP!". Mångas bild verkar vara att miljöpartister är sådana som ska protestera mot byggen, inte driva på dem. Inget kunde vara mer fel.
Det finns inget parti som är så byggfixerat som Miljöpartiet. Vi vill satsa mer än alla andra på att bygga både järnväg och bostäder. Vi är också väldigt klara över hur och var det ska byggas, det vill säga genom att förtäta städerna. Däremot verkar vi ha misslyckats med att kommunicera ut detta, vilket vi får ta och rätta till. Vårt språkrör Åsa Romsom erkänner också att vi inte varit tillräckligt tydliga i en debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver samtidigt:
Vi måste se möjligheterna med förtätning på platser i städerna där det finns möjlighet till goda kollektivtrafikförbindelser. Vi ska driva på så att bebyggelsen och stadsplaneringen förstärker ekologiska värden, levande centrum och folkhälsa.
Vårt andra språkrör, Gustav Fridolin, är också engagerad i de bostadspolitiska frågorna och skriver i sin artikel "Bygg för en grön omställning":
Bostadsbyggandet och stadsplaneringen är en del i den gröna omställning som är nödvändig för miljö och ekonomi. Vi kan bygga städer som inte glesar ut sig allt mer, som inte blir allt mer bilberoende och som inte skapar ökad segregation. När vi bygger nya bostäder finns också chansen att bygga den typ av tätare och mer sammanhållen stad som skapar ett rikt kulturliv och många kontaktytor och där resor kan ske till fots, cykel och kollektivtrafik i större utsträckning. Det är i omvandlingen, tillbyggnaden och förnyelsen av staden vi också kan få mer varierade stadsdelar och en ökad integration.
Ett vanligt missförstånd verkar vara att blanda ihop detta med den bostadspolitik som fördes på 60- och 70-talet, då miljonprogrammen byggdes. Den politik som fördes då handlade om det motsatta. Då handlade det inte om att förtäta staden utan tvärt om, att glesa ut den. I Norrköping revs täta kvarter i staden och storskalig men gles bebyggelse uppfördes utanför kärnan. Istället för att förtäta så glesade man ut, istället för att blanda så delade man upp.
Miljöpartiets politik är motsatsen till 60- och 70-talets. Vi vill ha en tät, blandad och variationsrik stad. Inte en gles, separerad och enformig. Vi är inte heller ute efter att maximera antalet gräsmattor eller öppna ytor, utan att höja kvaliteten på de ytor vi har och göra det möjligt för fler att använda dem. Karolina Skog som är ansvarigt kommunalråd för Miljöpartiet i Malmö bemöter också den vanliga missuppfattningen att en tät stad skulle vara mindre grön än en gles och utspridd stad.
Den urbana myten att täthet skulle stå i motsatsförhållande till grönska kan vi bryta ner genom att skapa konkreta exempel på gröna stadsrum med mikroparker, gröna tak och väggar, gröna skolgårdar, urban odling och rekreationsytor med kvalitet snarare än kvantitet. Erfarenheterna kommer att sprida sig själva genom den magiska dragningskraft det gröna har på människor. Förtätning ger, tvärt emot vad många tror, möjlighet att göra staden mer tålig och anpasslig för ett ändrat klimat.
Det är också vad vi gör i Norrköping, istället för att skapa mer kvadratmeter park där det redan finns höjer vi kvaliteten på de vi har. Yta för nya parker skapar vi istället där det idag råder brist på dem så att fler ska ha gröna lungor inom gångavstånd.
Under "Vår politik" på Miljöpartiets hemsida kan man läsa:
MILJÖPARTIET VILLatt stadsplaneringen i våra städer ska vara effektiv och resurssnål, för att föra människor närmare varandra och för att minska onödiga bilresor. Affärer med mat, kläder, husgeråd och annat som människor behöver till vardags ska finnas där människor bor och lever, inte i industriområden, längs motorleder och i tätorternas utkanter dit det är svårt att ta sig utan bil.
Självklart står det alla fritt att tycka att vi har helt fel. Det ser jag inte som ett problem utan ganska självklart att en del gör, höll alla med Miljöpartiet skulle vi inte behövas. Däremot är det olyckligt ur en demokratisk synvinkel om människor uppfattar att vår politik är någon annan än den egentligen är. Inte minst för att man då kan råka rösta på fel parti!
En annan Miljöpartist, Tomas Melin, sammanfattade egentligen vår politik på ett sätt som är ganska enkelt att komma ihåg: "Att bygga tätt är rätt". Det är nog inte alltid sant, eftersom stadsbyggnad är ohyggligt komplicerat, men det är en bra tumregel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar