Hållbart jordbruk i kommunen

För tre år sedan skrev Miljöpartiet en motion om ett GMO-fritt Norrköping. På väg fram till beslutet ändrades det till ekologisk odling på kommunal mark. I slutändan fick formellt sett stadsplaneringsnämnden (som ansvarar för kommunens markreserv) i uppdrag av fullmäktige att ställa krav på ”ekologiska produktionsmetoder” vid jordbruk på den mark vi äger gemensamt i kommunen.

Ett trettiotal företag och företagare arrenderar idag totalt nästan 2000 hektar mark av kommunen för olika former av livsmedelsproduktion. Alla har väldigt olika förutsättningar. Det kan handla om små plättar, stora plättar eller små delar av stora plättar man hyr av kommunen. Man kan också odla en himla massa saker på en massa olika sätt. Eller hålla olika djur på ytterligare olika sätt. Det blev uppenbart när jag idag träffade fem stycken bönder med väldigt olika förutsättningar.

Utan att fastna i för- och nackdelar med olika former av odlingar eller certifieringsmetoder kan jag ändå konstatera, att om vi ska bygga ett långsiktigt hållbart samhälle behöver vi hitta en mängd olika sätt att göra det på. Det finns inte ett sätt, en magisk formulering eller en idé som löser alla problem. Idag kan vi ställa krav på nya arrendatorer att de ska bruka jorden på ett visst sätt, och vi kan skapa ekonomiska incitament som gör det lättare att ta ett stort miljöansvar. Det är några steg på vägen. Men vi är som samhälle inte ens överens om vilka metoder som faktiskt är de bästa eller mest miljövänliga.

I slutändan undrar man ändå hur mycket påverkan vi egentligen har i kommunen, jordbrukspolitiken styrs ju idag mestadels från Bryssel. Olika bidragskvoter och subventioner från EU bli i slutändan det som avgör vad som odlas och hur. Det känns minst sagt lite konstigt.