Vi valde rätt som valde rött

I måndags togs den Rödgröna budgeten i Kommunfullmäktige. Under valrörelsen var det ofta väljare som hade frågor kring varför Miljöpartiet valt att samarbeta med de röda istället för de blå. En rimlig fråga och samtidigt en fråga med olika svar. I många kommuner och regioner samarbetar vi gröna istället med den borgerliga Alliansen, eller andra konstellationer. Vi ser inte politiken ur en skala från höger till vänster utan politiken, liksom verkligheten, har fler dimensioner än så. Miljöpartiet är inte ett höger- eller vänsterparti, det är ett framåtparti.

När vi debatterade och analyserade de olika budgetförslagen framkom några väsentliga skillnader mellan det borgerliga och det rödgröna förslaget. Skillnader som bekräftade att vi som vill framåt har valt rätt. Fyra saker gjorde det extra tydligt:

På första sidan i Alliansens budget står det att när ekonomin blir bättre vill de sänka kommunalskatten. Vi Rödgröna vill istället använda de resurserna till att öka kvaliteten på skolan, äldreomsorgen, sociala insatser och inte minst förbättra stadens och landsbygdens miljö. Man kan inte både få lägre skatter och bättre kvalitet, då väljer vi kvalitet och hållbarhet framför ökad privatkonsumtion.

Det blir också uppenbart att ”frihet” betyder väldigt olika saker beroende på vem som använder ordet. För mig är det frihet att ha inflytande över min situation och kunna påverka hur mitt liv utformas. För att uppleva frihet måste jag också ha en trygghet. Frihet står inte i motsats till trygghet utan tvärtom. I Alliansens politik är frihetsbegreppet mycket mindre. Där handlar det om att kunna välja vilket märke det ska vara på en produkt du köper på en marknad. I slutändan visar det sig att det snarare handlar om friheten för bolag och ekonomiska intressen, snarare än individen och människans frihet.

Den största enskilda avvikelsen i budgeten gällde dock arbetslösheten. Där ville borgarna ge nästan 18 miljoner mindre till vuxenutbildning, svenskundervisning och arbetsmarknadsåtgärder. Resonemanget handlade om bara om två saker ”vi gillar inte bidrag” och ”man borde kunna jobba effektivare”. Det kändes väldigt märkligt.

De bidrag som Moderaterna pratar om handlar om det sista skyddsnät vi har i samhället. Det som finns för att hindra att folk svälter eller tvingas sova utomhus. Det är lagstadgat och även om man skulle vilja vägra betala ut det så kan man tack och lov inte det. Det vet även borgarna. Alltså handlar det om att genomföra extremt drastiska nedskärningar inom utbildning och de andra åtgärder vi har för att rusta folk för arbetsmarknaden. Folk får inte jobb för att de svälter, de får inte heller lättare att få jobb utan utbildning eller åtgärder.

När man ser till ambitionerna och helheten visar det sig att röda och blå ofta vill ungefär samma saker. Förutom kanske när det gäller synen på frihet eller hur man ska tackla arbetslösheten. Skillnaden är framförallt att de röda är beredda att betala de investeringarna det kräver. Därför blir valet för oss gröna i Norrköping i slutändan ganska enkelt.