Min hustrus död - Saker börjar hända

Några år innan jag och Lina träffades hade jag blivit introducerad för något som kallas för Neurolingvistisk programmering eller NLP. Det är en metod som beskriver hur man kommunicerar för att skapa en så bra relation och informationsöverföring som möjligt, samtidigt som man får verktyg för att programmera om sitt eget medvetande och sina beteendemönster. Anledningen till att jag berättar det är att NLP och en mer anpassad form av det kallad Kommunikologi var grunden för min och Linas relation.

Vi såg vår relation som ett gemensamt projekt och en möjlighet att hela tiden stötta och utveckla varandra, och ett av sättet vi gjorde det på var genom att vara extremt medvetna om hur vi betedde oss mot varandra. Genom att använda NLP som jag utbildat mig i och Kommunikologi som infördes på Linas arbetsplats klättrade vi hela tiden på varandras tankar och omvandlade vad som kunde ha blivit konflikter till givande och utvecklande samtal istället. Vi hade en drömrelation som var i stort sett befriad från obehag eller konflikter, samtidigt växte hela tiden vår självkänsla, våra insikter om varandra och vår relation till omvärlden. Allt blev helt enkelt bara bättre och bättre.

En milstolpe var ett bröllop vi var på några veckor innan Lina bestämde sig för att hoppa från vår balkong. Två av hennes vänner gifte sig och vi var med på både ceremonin och festen efteråt. Det som slog mig var hur otroligt känslosam brudgummen var. Gång på gång började han gråta då andra människor utbringade skålar till det nygifta paret. Jag minns hur jag nästan kände mig som en rymdvarelse i sammanhanget, jag som i stort sett aldrig gråtit och i stort sett aldrig tillåtit mig att känna några andra känslor än glädje eller ilska. Jag kände för första gången hur jag önskade mig kunna vara så varm, mottaglig och känslosam som brudgummen var.

Ett par veckor senare, den 14:e juni, satt jag vid datorn och arbetade. Ett år tidigare hade jag avgått som kommunalråd och startat ett eget företag tillsammans med min svåger, eftersom jag kände att kommunalrådsuppdraget höll på att bränna ut mig. Under året som gått hade jag känt mig allt bättre och mer energisk, och den här dagen var jag full av energi och inspiration, arbetet flöt på bra. Jag beslutatde att skriva en post på Facebook som jag tror förändrade mitt liv för evigt. Den 14:e juni skrev jag:

”Hmm. Funderar på att verkligen ägna 100% av mitt liv till att förbättra världen. Typ som en Ghandi-wannabee i kunskapssamhället. Alla som tycker att jag ska göra det av hela mitt hjärta i ett år, klicka gilla här. ”

Efter att postat det fortsatte jag arbeta, men någonting var annorlunda. Det var som att en kran av kreativitet hade skruvats på i hjärnan och allt började helt enkelt flyta på som i ett flöde eller fält av kreativitet. Ord och lösningar kom omedelbart och idéer för nya projekt och planer började manifestera sig i mitt medvetande i en nästan rasande takt. Samtidigt accelererade mitt välmående, jag mådde helt enkelt fantastiskt bra. Lina och jag brukade ofta arbeta tillsammans och vi båda verkade nu vara inne i detta kreativa flöde. Vi rökte lite gräs och arbetade på medan idéer och lösningar kring våra respektive projekt kom i ett rasande tempo.

Vi hade för vana att skriva våra idéer på tunna självhäftande plastpapper som vi satte på väggen, och dessa fylldes snabbt av idéer, analyser, diagram, förklaringar och frågeställningar. Den tid vi inte arbetade eller var upptagna med att få nya insikter fylldes av kärlek, sex och hångel. Det var som att himmelens portar öppnat sig, trots att ingen av oss fram tills nu hade trott på vare sig himmelen eller något övernaturligt.

Min hustrus död - Hur vi träffades

Nu är det snart två år sedan min hustru och livskamrat dog under mystiska omständigheter, och lika länge sedan jag anklagades för att mördat henne. Fortfarande har jag inte berättat vad som egentligen inträffade och som ledde till att min fru beslutade sig för att ta sitt liv, om det nu var det som hände. Min egen historia innehåller fortfarande inget svar på frågan varför, bara på frågorna hur och vad det var som hände. Men först en kort presentation av de två huvudpersonerna och hur de träffades.

Mitt första minne av Lina är egentligen inte mycket av ett minne. Jag såg henne i ett svart linne med svart kjol och strumpbyxor dela ut papper bland annat till mig på ett sammanträde i Norrköpings Kommunstyrelse där jag satt som ledamot under min tid som kommunalråd. Jag lade bara märke till henne som en sympatisk tjänsteman och jag har inga särskilda minnen från sammanträdet. Det var med andra ord inte kärlek vid första ögonkastet. Däremot var det vänskap vid första snacket.

En månad eller så senare hade vi varit på en afterwork tillsammans. Efteråt erbjöd jag mig att följa henne hem eftersom klockan blivit något sent. Egentligen jade vi inte pratat särskilt mycket med varandra under kvällen och detta var uppenbarligen tillfället då vi skulle lära känna varandra bättre. Medan vi promenerade uppåt på Drottninggatan, Norrköpings huvudgata, så pratade vi som man brukar om vad man gillar och inte gillar. Bland annat visade det sig till min förvåning att Lina tyckte om att spela dataspel, inte bara det utan vi hade dessutom samma favoritspel: Civilization. Ett spel där man ansvarar för en historisk kulturs utveckling från 4000 före Kristus till nutid. Ett spel som jag älskat sedan första utgåvan och tillbringat avsevärd tid med under både min uppväxt och mitt vuxna liv.

Mer överraskande än så blev det när Lina plötsligt sa: ”Och så gillar jag att röka gräs”. Det kom som lite utav en chock för mig. Inte för att det egentligen är något ovanligt att en ung urban människa i 20-30 års ålder röker gräs, men att man så ogenerat skulle erkänna det för vad som i realiteten är en av sina högsta chefer och som skulle kunna få en avskedad eller omplacerad. Efter någon sekund svarade jag: ”Det gör jag också”. Det kändes som ett stort ömsesidigt förtroende att avslöja det, och det gjorde att vår diskussion blev ännu mer upplyftande, förtrolig och vänskaplig.

Efter den kvällen umgicks vi mer och mer. Efter ett tag blev det normalt att det första jag gjorde när jag slutat jobba eller hade tid över var att ringa henne för att umgås, och hon verkade också prioritera mig över allt annat. Vi umgicks till slut nästan hela tiden och blev snabbt bästa vänner.

Jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för all den tid vi spenderade tillsammans, eller överdriva effekten det hade på min utveckling både som politiker och människa. Tyvärr är det inte det som den här berättelsen handlar om. Inte hur vi var tillsammans, utan hur hon slutligen lämnade mig och jordelivet. Dock vill jag dela med mig av hur vi gick från att vara bästa vänner till hemligt förlovade och slutligen gifta.

Efter att vi umgåtts och arbetat tillsammans i nästan ett halvår befinner vi oss i min lägenhet, mitt emot kommunhuset. Jag antar att det var helg eftersom det var eftermiddag och vi hade rökt lite gräs tillsammans. Vi var båda singlar vid tillfället och hon skulle hjälpa mig att registrera mig på en dejtingsajt. Den här sajten hade ett väldigt utförligt personlighetstest som jag ärligt fyllde i tillsammans med henne. Testet tog nästan en timma att göra. Efter att testet var klart tryckte jag på en knapp för att få min personlighet matchad mot nästan tolv miljoner användare över hela världen. Sajten jobbade några sekunder och sedan öppnades en skylt: Sorry, we could find no matches.

Bland tolv miljoner användare fanns det uppenbarligen ingen som matchade min något konstiga (får jag anta) personlighet. Vi skrattade gott åt det och Lina retade mig lite. Vi tillbringade några timmar i soffan och sedan kom Lina med en oväntad idé: Ska inte vi två bli tillsammans.

Det som är viktigt att veta om mig är att jag i mitt tidigare liv, innan Linas bortgång, betraktat mig själv som utomordentligt rationell. Jag hade ingen respekt för känslor och var övertygad om att det stora problemet i världen var att andra människor inte tänkte och agerade rationellt. För mig var det självklart att logiskt tänkande var lösningen på alla världens problem, och min personliga målsättning var också att just försöka lösa alla världens problem med rationellt tänkande. Det var grunden till mitt politiska engagemang och också grunden i min världssyn och personlighet.

När Lina då förde fram förslaget började vi omedelbart resonera kring det. Ganska snabbt kom jag fram till att hennes förslag var mycket logiskt. Vi tillbringade redan nästan all ledig tid tillsammans, hade ett enormt utbyte av varandra och trivdes fantastiskt bra tillsammans. Jag påpekade att jag fram tills dess inte känt mig fysiskt attraherad av henne men såg inte det som något egentligt hinder. Om allting annat stämde, vilket det gjorde, skulle säkert attraktionen infinna sig. Efter några timmar bestämde jag mig för att höja insatserna och lade fram följande förslag: Varför inte lika gärna gifta oss?

Som jag resonerade fanns det ingen annan människa jag så gärna ville spendera min tid med och jag kunde inte heller föreställa mig att någonsin träffa någon annan som jag passade så bra ihop med, ett antagande som nyss fått stöd av 12 miljoner okända människor. De följande timmarna tillbringade vi med att reda ut hur vi skulle göra och kom fram till att hålla det hela hemligt fram till dess att det var dags för giftermålet. Vi bestämde oss också för att inte ha sex innan bröllopet men passade på att för första gången kyssas och hångla. Några månader senare gifte vi oss i smyg i Rådhuset och rymde omedelbart till Kanarieöarna en vecka för att fira vår smekmånad. Det som följde var den bästa tiden i mitt liv, och oavsett allt som hänt sedan dess var att gifta mig med Lina det bästa beslut jag någonsin tagit.

Mystical Experiences

I had an impulse to write a post describing, analyzing and drawing some conclusion about some of the 'paranormal' events that we and I have had happen.

For me one of the most significant events was the dream I had of a friend falling that happened at the same time that she had a severe falling accident. The gist of the dream was that she fell and hurt herself, but then there was some confusion because I could see that there was also another woman who had fallen. After I e-mailed her about the dream she reported to me that she had had a sever falling accident and had called out for me as she fell.

To my rational mind this proves beyond reasonable doubt that there is a connection between some of us that is not constricted by distance. It's just beyond conceivable that I would have such a specific dream about her (the only one I can remember having, as this dream also stayed with me after I had woken up). This completely contradicts the Newtonian idea of a restricted and mechanistic universe. How can such a transfer of information happen? This shattered my (mainly unconscious) view of a mechanistic universe, and it would be interesting to know what the factors are that allows this transfer of information. I've never had anything similar happen before or after, so my conclusion is that it was a combination of our special connection and the intensity of the event, a nearly fatal accident.

Other events are the times when a spirit (sometimes either Lina or something acting like or pretending to be Lina) has taken over control of my body. I'll describe one of the more potent experiences.

I was in my home town and was standing on the spot where she died, the corner of the street just below our 5:th floor balcony where she jumped/fell to her death, and I was praying. She/it then took over my body and started moving it around. First it (my body) walked over to a store where it entered and went up and looked at itself in a mirror, then it made a sharp 180 turn and looked at a sign on the opposite wall that said ”I love you” and then back to the mirror. After that it proceeded into the children section of this store where it bent down and looked through a gap in the shelves. Through this gap I could see the back of a mug that was positioned on the other side and which had the text ”If you don't believe in angels...”. Then it left the store and went outside.

When outside the body walked around the corner and looked at a poster that said ”Accept” and then at another sign that said ”Lazarus” (the one who Jesus resurrected in the bible). After that the body started walking towards my mothers apartment where I was staying, and I thought the event was over. But a few blocks later it suddenly crossed the street and went over to small poster on the wall. The poster read ”If you want to connect with departed relatives...” and was a flier from a local medium that I had never heard of. I took down the number and after that the first chapter of the event seemed to be over.

A day or two later I got hold of the medium and went to see her. We had a conversation in which she revealed a few things to me. The first was that as I entered the room she saw what she described as huge angelic wings protruding from my back, something she had only seen on a person once before in her life (she was middle aged woman who had been born with the gift). As I was sitting opposite her in our session (or whatever you want to call it) she reported seeing a huge angel standing behind me trying to access me, and I could feel a strong energy entering the back of my head.

She said something along the line of how she was in contact with the archangel Michael and Raphael with me, and this was the first time I ever heard the name Raphael. I felt a connection there as it was an important name being revealed to me. Throughout my awakening experience I've had connection with a spirit that I feel resides in my body that up until then had taken the shape of snakes. The first time an insanely powerful but gentle black snake, large and strong as a mountain and in the color of such a deep green that it resembled black. At other times like a collective of mainly green snakes moving inside my body and healing it as well as providing energy. I had come to call this energy ”Crazy Snake” as it has such a loving and intense energy, but also a completely insane love an affection for life itself and me. Basically it IS me in a way, I assume. After this event it felt it was right to call it Raphael, though it doesn't mind the name Crazy Snake either.

As I was about to leave she said that when making connection with the angels it is common for people to find a white feather somewhere. About half an hour or an hour later I was exiting the city library and speaking on the cell phone. As I walked out my left hand went out of my pocked and stretched out palm up. As I looked up a could see a small white feather falling down towards me and I stopped. As I stood there it gently fell down through the air and gently landed in my outstretched palm. As I was talking to a friend at the time I reported this happening, which also made sure I wouldn't forget or question the event (my mind always tries to find rationalistic explanations that refutes the existence of such things as angels).

There has been several similar events, under the influence of mushrooms usually but not always, where my body has basically been walking around and doing things that would be impossible unless something was acting inside it that has more information than my limited body/mind system has regarding my surroundings. It will walk into places and pick up things that are very meaningful and find signs around corners etc. that it would be impossible for me to know was there.

This seems to prove that there are some sort of external intelligences that both have access to more information, but also are trying to show me things and prove their existence to me. However, I can't be 100% sure that it is Lina acting as it could also be some other entity just pretending to be her (though that is an unnecessarily paranoid view).

Then there is the empathy which seems to allow me to feel what other people are feeling energetically in their body. This is very thoroughly proven since I have been experimenting with it a lot. A funny detail is that I seem to feel a mirrored image of the other person. For example when I've felt other peoples leg pain, if they experience it in their right leg, I experience it in my left leg. A small and curious detail.

This and a lot of other evidence that cannot be explained away as the 'subconscious' or 'hallucinations' (whatever those are supposed to be if) is enough evidence that the rationalistic world view that I used to subscribe to has to be discarded. The old assumptions and behavioral patterns has to be, and are being, dissolved. Unfortunately it is not for me an option to simply switch to a mythology based on other peoples experiences (ie: religions), since there is no way for me to know they are true if they are not verifiable through my own experience. Buddhism is the one that has come closest since I have myself been able to verify many of their assumptions through meditation.

For me it is also of great importance that my original awakening and mystical experience happened before the death of my soul mate, since I would otherwise have simply dismissed it as a defense mechanism trying to make sense of a deeply traumatic event. But to be honest, I really have to dismiss that whole event entirely to NOT believe that we are living in a magical, mystical and ultimately intelligent universe. Hopefully this summary is enough to dispel most, if not all, of the doubt that has been plaguing me (and perhaps you). At the very least it felt good to put some of these happenings into print and get a black and white confirmation that I was wrong, so so wrong about the way life, the universe and everything works.

Hur vi politiker skapar kannibaldroger

En del stater i USA har infört drogtester i skolan för att komma till rätta med det ökande missbruket bland ungdomar, och liknande förslag har förts fram i Sverige. Debatten handlar som vanligt om helt fel sak, dvs huruvida det är bra om unga människor tar farliga droger eller inte. Anledningen till att det är fel debatt är att nästan ingen förutom de mest extrema bland "drogliberaler" naturligtvis är helt överens om att det inte är bra att bruka farliga droger, särskilt inte när man är ung. En mer logisk fråga är vad för effekter drogtester i skolor har på unga människors användning av droger.

När jag först fick höra förslagen för några år sedan tyckte jag de var rimliga. Att det vore bra om ungdomar inte är drogpåverkade i skolan är rimligtvis något alla kan vara överens om, frågan är om det blir resultatet.

När man undersöker effekterna av drogtester så visar det sig att konsumtionen av droger inte minskar, men att de som använder droger byter till substanser som snabbare försvinner ur kroppen och är svårare att upptäcka. För att avgöra om experimentet gjort nytta måste man då såklart ställa följdfrågan: Vilka droger har ungdomarna bytt till?

Den vanligaste förbjudna drogen bland ungdomar över hela världen är cannabis. En av egenskaperna som cannabis har är att även om de kemikalier som orsakar ruset försvinner efter ett par timmar så finns icke aktiva restprodukter kvar i upp till flera veckor. Cannabis är med andra ord en drog som är lätt att upptäcka, samtidigt som det är den överlägset mest förekommande. Om man vill få människor att sluta bruka cannabis så fungerar drogtester i skolan. Rädslan för att bli upptäckt gör att många byter till andra droger.

Problemet är att nästan alla andra droger är farligare än cannabis. Tunga droger som kokain, alkohol och meta-amfetamin försvinner snabbt ur blodet och är svåra att upptäcka, men desto mer skadliga och beroendeframkallande. Drogtester ger alltså resultat, men inte ett resultat vi kan vara nöjda med. Dom enda vinnarna är de som vill sälja farliga droger till unga människor i riskzonen.

Samma problem återkommer alltid när vi försöker använda rättsväsendet och repression för att lösa ett folkhälsoproblem. Jakten på brukaren skadar både brukaren själv och samhället, medan vinsterna ökar på den svarta marknaden i takt med att straffen skärps. Ju hårdare straff, desto högre pris, desto mer vinst. Ur de kriminella gängens perspektiv är det bättre ju mer som totalförbjuds och ju hårdare straffen blir. När en langare åker in så står två nya redo att ta över den lukrativa handeln.

För att undvika straff mixtrar drogproducenterna oavbrutet med sina recept, vilket innebär att "samma" drog kan innehålla helt olika ingredienser och innebära helt olika risker. Precis som försäljning av träsprit och hembränt blir ett problem när människor inte har tillgång till kontrollerad alkohol, så blir konsumtionen bara farligare av totalförbud. Ingen drog blir säkrare av att produktionen överlämnas till hänsynslösa kriminella.

Utan den politik vi har idag hade vi aldrig haft kannibaldroger. Dessa oberäkneliga och svårbehandlade droger är ett direkt resultat av den hårda linje vi nu testat i fyra decennier. Kan vi testa en ny politik? Mitt enda krav är att den ger de resultat vi alla kan enas om att vi vill ha: Mindre skador från missbruk av droger och mindre kriminalitet. Om det sedan innebär att vi inte längre kan behandla missbrukare som lägre stående varelser så tycker jag det är ett pris vi får vara beredda att betala. Vi kan alltid hitta någon att sparka på, det måste inte vara dom som redan ligger, även om det är enklast. Vad sägs om att sparka lite på dom politiker som gett oss en av de sämsta resultaten i EU istället?

En human drogpolitik baserad på vetenskap

Vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Det är ett talesätt som de senaste årtionden tyvärr visat sig stämma in på svensk narkotikapolitik. Många goda intentioner och en vision om ett narkotikafritt samhälle har skapat ett samhälle utan plats för de som fastnar i missbruk och beroende. Det är dags att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk.

Sedan 70-talet har ett konsensus kring drogpolitiken funnits i Sverige. Vi har lärt oss att alla droger är livsfarliga, att alla som använder droger är knarkare och att knarkare är farliga människor, inte människor i behov av hjälp. Politiker, media, skola och polis har slutit upp bakom visionen om ett narkotikafritt samhälle. En vacker vision med en god intention, som ofta är fallet med politik. Resultatet blev tyvärr det motsatta.

I dag är dödligheten bland narkotikamissbrukare dubbelt så hög som för bara tio år sedan, allt fler unga har testat narkotika och det tunga missbruket har fördubblats. Samtidigt har länder som valt att avkriminalisera och satsa på vård nått stora framgångar.

Nu har Miljöpartiet sin kongress och förslaget är att vår nya politik "bör utgå från de metoder som forskningen visat vara mest effektiva för att lindra skadeverkningarna av missbruk och beroende, både för samhället och för individen”. Samma politik Miljöpartiet driver i övriga världen och som i klartext innebär att missbrukare behandlas som sjuka, inte som kriminella. Anledningen att Miljöpartiet gör det är att forskningen dömt ut den politik vi har Sverige.

Ett land som valt att frångå förbudspolitiken är Portugal. Sedan 2000 behandlas inte längre den enskilde missbrukaren som kriminell. I stället för åklagare är det civila komissioner bestående av läkare, socialarbetare och jurister som ansvarar för fallen. Deras uppdrag är att se till att människor med ett skadligt bruk får adekvat vård. Målet var att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall i landet. Alla undersökningar bekräftar att Portugal lyckats samtidigt som man inte sett någon markant ökning i skadligt narkotikabruk (EMCDDA 2012).

Det fanns en tid då vi trodde att tonårsgraviditeter och könssjukdomar kunde bekämpas genom att inte prata sex med våra ungdomar eller genom att skrämmas och hota med hemska konsekvenser om de prövade. Syftet gott, att skydda våra ungdomar, men metoden ledde till fler graviditeter och sjukdomar. Metoden fungerade inte då och gör det inte nu heller. På samma sätt som unga kvinnor tvingades till farliga och illegala aborter då, tvingas de i dag till prostitution som resultat av sitt narkotikamissbruk. I Portugal får dessa kvinnor i första hand socialt stöd och vård. I Sverige stämplas de som kriminella.

Det är dags för ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem det gamla sättet att tänka har skapat. Det första steget är att ha en seriös och vuxen diskussion om hur vår drogpolitik ska se ut i framtiden. Vi vill se en mer human drogpolitik baserad på vetenskap, därför uppmuntrar vi miljöpartister att stödja partistyrelsens förslag.

----

Ovanstående publicerades som debattartikel i NT den 25:e maj 2013, signerad av mig och Arvin Yarollahi (MP), läkare. Tack till alla som stödde våra förslag på kongressen och som såg till att vi nu har en human drogpolitik baserad på vetenskap.

Gör hamnbolaget en 180-graders svängning om Esterön?

Förra sommaren hade jag en bra kontakt med företaget First Camp som jag försökte få att etablera en verksamhet på Esterön. Vi arbetade fram en bra idé om hur dom skulle kunna utveckla sin verksamhet och samtidigt också rusta upp och tillgängliggöra hela Esterön. Tyvärr hann vi inte bli klara med arbetet innan jag avgick, men jag förutsatte att det skulle fortsätta. Ett av problemen vi stötte på var bland annat att hamnbolaget motsatte sig att Esterön utvecklades.

Därför blev jag överraskad när jag ser i NT att förre VD:n för hamnbolaget säger såhär om läget på Esterön: "Som det är nu är det ett svek mot Norrköpingsborna" under rubriken "Kommunens ansvar att Esterön förfaller".

Anledningen till att Esterön inte används till rekreation är på grund av hamnbolaget som han tills nyligen var VD för inte ville det. Bedömningen var då att bolagets möjlighet att tillgodose framtida utbyggnadsbehov kunde äventyras om det fanns verksamheter på Esterön, och att man därför motsatte sig att öppna Esterön för rekreation.

Innebär det här att hamnbolaget ändrat sig, eller att förre VD:n ändrat uppfattning? Eller har han inte hört talas om frågan under sin tid som VD? Märkligt blir det i alla fall. Jag uppmuntrar First Camp att förnya sitt försök, om Norrköpings Hamn och Stuveri inte motsätter sig en utveckling av projektet borde det inte vara några problem att ro i hamn.

Något komiskt blir det när VD:n för bolaget som stoppat utvecklingen skyller på dom som försökt utveckla området, och menar att det är deras fel att ingenting har hänt.

Orcher är inte onda (och blir inte snälla av stryk heller)

Idag kan man läsa följande citat i Aftonbladet:

"– Jag har ju orchernas version, men jag vill inte föregripa utredningen"

Jag har alltid upprörts över vår diskriminering av orcher. Bara för det finns orcher som är kriminella eller brukar våld innebär ju inte det att alla orcher är onda, lika lite som att alla alver är kloka och alla dvärgar är giriga. Det är en självklarhet och en fråga om rättssäkerhet att ingen ska diskrimineras pga etnicitet, och att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Dessutom visar all forskning att orcher inte blir snällare eller mår bättre av att man plågar dom eller tvingar ner dom under jorden. Istället riskerar dom att falla offer för kriminella nätverk och maktgalna trollkarlar. Det vinner ingen på.

När man forskar på var orcher kommer från visar det sig dessutom att de från början är alver som råkat illa ut. Tänk på det ni som har turen att vara alver just nu. Om du fick veta att någon du älskar hade råkat illa ut och blivit orch, skulle du vilja att vi lät Sauron och Saruman ta hand on henom? Att vi försökte hugga huvudet av henom eller att vi spärrar in henom i underjorden? Att vi förklarar att om man blir orch får man skylla sig själv och inte förvänta sig något annat än våld och förföljelse från oss riktiga människor?

Därför är det samtidigt tragiskt att samma person slår fast:

– Orcher ska ju förgöras, det vet barnen. Men vissa barn sköter sig inte. De slänger sten och slår på orcherna med pinnar. De blir helt enkelt en risk för både orcherna och för varandra och får inte vara kvar.

Jag tycker vi borde ha en politik som bygger på humanism och vetenskap och som försöker minska lidandet för både orcher, dvärgar, alver och alla andra medvetna varelser. Jag tror inte på ett samhälle fritt från orcher. Jag tror inte heller vi får färre orcher genom att plåga och stöta ut dom, eftersom det i dom flesta orchers fall är just lidande och utanförskap som gjort att dom är orcher idag. Eftersom vem som helst dessutom kan bli orch och dom flesta redan känner någon som är det, så borde det ligga i allas intresse att vi får en mer human politik. Orcher är inte födda onda och blir inte heller snälla av stryk.

Dubbelmoral och hyckleri bland Sossarna i Norrköping

Kikki Liljeblad är ordförande för både Socialdemokraterna och Kultur- och fritidsnämnden. Uppenbarligen har dessa prestigefyllda uppdrag med alla dess privilegier gjort att hon fullkomligt tappat kontakt med verkligheten. Det märks när man läser hennes senaste blogginlägg, där hon redan i rubriken slår fast att "Om kultur ochfritidsnämnden får mer pengar kommer vi ligga mer med varandra".

Jag är ingen moralist och har självklart inga invändningar mot att nämndledamöter ligger med varandra. Men när Kultur- och fritidsnämndens ordförande går ut och ber om mer pengar till det när flera verksamheter i kommunen med underskott då reagerar jag.

Istället för att be om mer pengar att ha sex för själva kan väl Kultur- och fritidsnämnden presentera sina förslag för hur man ska få andra att ha mer sex. Självklart har priviligerade fritidspolitiker som spenderar kvällar tillsammans i romantiska miljöer inga problem att bli sexuellt tillfredsställda, men för oss som lever i verkligheten är det inte alltid möjligt. Att nämnden då äskar pengar för att ha ännu mer sex upplever jag nästan som provocerande. Hur kan man när den sexuella situationen ser ut som den gör vilja ge mer till de som redan har mest?

Men Kikki slutar inte där. Angående att svenskar inte längre ligger med varandra säger hon:

Några hävdar att det inte blir några barn gjorda vilket i sig är ett stort problem.

Denna "någon" som har fräckheten att hävda att mindre sex också leder till färre barn (och därför skadar tillväxten) är Aftonbladet. Som vanligt väljer den ansvariga politikern att försöka blanda bort korten och skyller på media. Enligt Kikki är det verkliga problemet uppenbarligen att media "hävdar" att mindre sex leder till färre barn (något jag anser är ett statistisk säkerställt faktum och inte en åsikt). Man vill skjuta fokus till budbäraren istället för att ta tag i problemet: Att den sexuella njutningen minskat för alla oss som inte har turen att sitta i Norrköpings kultur- och fritidsnämnd.

När en ordförande och sekreterare i en nämnd nyligen gifte sig (på sin fritid och för sina egna pengar) krävde sossarna att en av dem skulle sluta. Är man miljöpartist får man visst inte gifta sig, men uppenbarligen är det okej att ha orgier för skattepengar under nämndsammanträdena bara man är socialdemokrat. Dubbelmoral, hyckleri och/eller syftningsfel verkar vara normen i sosse-eliten.

***********************

TILLÄGG:
Kikki påpekade vänligt att ironi inte alltid går fram så bra i text. För tydlighetens skull vill jag då klargöra följande:

- Att jag inte på allvar tror att ledamöterna i KFN har sex på sina sammanträden
- Att jag inte heller tror att Kikki eller någon annan i KFN kommer att prioritera ledamöternas egna sexliv om KFN skulle få en utökad budgetram
- Att jag inte tror att fritidspolitiker lever privilegierade liv eller umgås i särskilt romantiska miljöer (om man inte råkar gå igång på kommunala kontor och offentliga möteslokaler).
- Att jag inte är sur över att en sosse inte tyckte det var okej att jag och Lina gifte oss

Sist men inte minst tycker jag inte heller att Kikki tappat kontakten med verkligheten. Tvärtom tyckte jag Kikkis bloggpost var fantastiskt delvis just för att den var så djupt förankrad i verkligheten, medan mina egna lätt försvinner iväg i teoretiska resonemang och misslyckade försök att vara rolig. Anledningen till att jag bloggade om den var för att locka fler att läsa den.

Samtidigt kunde jag naturligtvis inte låta blir att göra mig lustig över den enda karaktärsbrist jag hittills upptäckt hos Kikki: hennes förmåga till hysteriskt roliga syftningsfel. I övrigt instämmer jag till 100% i allt hon skriver, men jag börjar också fundera på en sak: Var går gränsen mellan att vara en klok och modern ung kvinnlig socialdemokrat och att vara Miljöpartist? Jag kan inte se någon skillnad.

Bra av Centern, dåligt av Sverige

Sedan Centerns utkast till idéprogram presenterades har i stort sett hela det mediala och politiska etablissemanget tävlat om att avfärda och förlöjliga allt som sticker ut eller är nytt. Det finns någon form av upprördhet över att ett politiskt parti presenterar idéer som inte följer exakt i den svenska mittfåran. Man tycker inte bara att idéerna är dåliga, utan tycker att dom inte borde få presenteras. Det är inte bara så att du har fel, du får inte tycka så, och gör du det så ska du hålla käften. Det är knappast ett intellektuellt debattklimat.

Själv tycker jag det är uppfriskande att en politisk debatt äntligen handlar om det som faktiskt är politiska frågor. Inte huruvida man ska ha 100kr mer eller mindre i plånboken, utan vilken typ av idéer vi vill bygga vårt samhälle på. Anledningen till att Centern plötsligt överväger radikala ändringar i sin politik är såklart det svikande väljarstödet, och det faktum att de gamla kärnväljarna är en minskande grupp som inte längre räcker för att hålla Centern i riksdagen. Men oavsett varför det sker tänkte jag åtminstone bemöta förslagen utifrån deras innehåll. Jag tycker nämligen att det är ett större problem att vi har ett anti-intellektuellt debattklimat än att ett litet parti presenterar idéer som en del tycker är tokiga. Så låt oss titta lite på de mest kontroversiella punkterna:

Fri invandring
Nu tillhör jag redan ett parti som tycker att människor ska få röra sig fritt och bo var de vill. Det vore trevligt om vi blev flera. Framförallt bygger motståndet mot den här idén på en helt absurd uppfattning, nämligen den att Sverige omedelbart skulle översvämmas av utlänningar om vi inte försöker hindra människor från att flytta hit. Sanningen är att nästan alla människor i hela världen har två saker gemensamt. Dom vill bo i det landet dom är födda, och dom har ingen aning om vad Sverige är.

Det står ingen armé av utlänningar vid vår gräns och hoppas på att politikerna ska öppna gränserna så de kan rusa in, sno våra jobb, våldta våra kvinnor och leva på socialbidrag. Tyvärr tror jag inte antalet människor som flyttar hit skulle öka så markant, men det skulle bli smidigare, enklare och bättre för dom som valde att göra det.

Möjlighet till månggifte
I den här frågan finns det enligt mig bara två rimliga ståndpunkter. Antingen är man positiv, eller så bryr man sig inte. Människor har idag tack och lov friheten att älska och bo tillsammans med vem dom vill och hur många dom vill. Det kan inte på något sätt vara min sak att lägga mig i hur andra vill organisera sitt kärleksliv. Jag drabbas på inget sätt av att Kalle och Ola gifter sig, eller att Kim, Robin och Zaid gör det.

Jag väljer att vara positiv till att fler människor får friheten att gifta sig med människorna dom älskar. Tycker du inte om månggifte så är ju lösningen enkel, gift dig inte med mer än en person. Ingen kommer att tvinga dig. 

Avskaffande av skolplikten
Det här förslaget har avsiktligt misstolkats som att C inte vill att barn går i skolan. Läser man programmet förstår man att det inte är fallet. Det handlar istället om att öka föräldrarnas ansvar, elevernas frihet och skolornas möjlighet att anpassa sin utbildning. Jag tycker intentionerna är bra, även om jag är osäker på att ett avskaffande av nuvarande skolplikt är rätt metod att nå de målen. Men frågan är värd att diskuteras, särskilt med tanke på att Sveriges skola under kapten Björklund utvecklats i fel riktning.

Federalism
Återigen inte ett särskilt kontroversiellt förslag. Centern tror att beslut blir bäst om de fattas så nära de som påverkas som möjligt, en värdering som Miljöpartiet delar. Det är inget nytt. Om man väljer att kalla det för federalism eller decentralisering är en smaksak.

Platt skatt
För mig är det en god idé med den progressiva skatt som vi har idag och jag stödjer inte förslaget om en platt skatt. Men förslaget är ganska vanligt och det är rimligt att åtminstone ett av sveriges åtta riksdagspartier driver frågan.


Det känns naturligtvis lite märkligt att ägna en lång bloggpost åt att försvara ett annats partis impopulära åsikter. Det rimliga kanske vore att sälla sig till mängden av kritiker eller skadeglatt titta på medan drevet attackerar ens politiska motståndare. Men för mig är det den sämsta sidan av politiken. Jag tror att nästan alla som är politiskt aktiva eller engagerade vill göra Sverige till ett bättre land. Vi som land vinner inget på att försöka döda möjligheten till konstruktiv diskussion eller omedelbart avrätta och förlöjliga idéer som sticker ut. Det är inte modernt och det är inte värdigt ett demokratiskt och progressivt land.

Två kvinnor sticker ut från mängden och vågar tycka att idéerna är värda att diskutera, och att politisk diskussion är bra. Den ena är Lena Melin på aftonbladet och den andra är Kikki Liljeblad, ordförande för Socialdemokraterna i Norrköping. Intelligenta och balanserade kvinnor båda två.

Artiklar: DN 1, 2,  SvD, AB 1, 2

Sista bloggposten!

Eftersom jag tackat ja till ett erbjudande om att utveckla ett företag och därmed lämnar politiken blir detta mitt sista inlägg på bloggen. Kanske återupptar jag bloggandet i framtiden på min gamla blogg, ”Modernisera Sverige”, eller någon annanstans. Men för tillfället är det i alla fall slutbloggat.

Målsättningen när jag började blogga om stadsbyggande var att få igång diskussionen och kommunicera ut vad det är som händer i staden. Med tanke på mängden respons får jag nog anse det målet uppfyllt. För mig är stadsbyggandet den absolut viktigaste delen av politiken och samhällsutvecklingen, vi skapar våra fysiska strukturer och miljöer, och sedan skapar dom oss i flera generationer framåt. Därför tycker jag det är otroligt viktigt att vi diskuterar dom frågorna, och inte fastnar i det allmänna politiska tjafset om plånboksfrågor och hur många procent hit eller dit en ersättning ska höjas eller sänkas.

Även om det förekommit en del hot, hatbrev, och annat som man kan klara sig utan, tycker jag också det framkommit många bra idéer, diskussioner och förslag till hur vi ska kunna utveckla Norrköping. Den interaktiva 3D-kartan visar också att engagemanget är stort även bland yngre Norrköpingsbor. Tyvärr domineras debatten oftast av äldre vita män, och andra perspektiv och synpunkter kommer inte fram. Med moderna medier och teknik tror jag att man kan göra frågorna både tillgängliga och intressanta för fler, förhoppningsvis fortsätter den diskussionen och utvecklingen framöver.

Efter att ha ägnat drygt 6 år åt Miljöpartiet och politik känns det skönt att få starta något nytt. Särskilt efter de senaste två åren som i stort sett ägnats åt politiken dygnet runt. Det ingår i Miljöpartiets ideologi att man inte ägnar hela livet åt politik, och för mig ska det bli skönt att få en bättre balans i tillvaron. Dock är det något jag kommer att sakna mer än allting annat: Norrköpings kommuns fantastiska tjänstemän.

Vi är i Norrköping begåvade med en skara tjänstemän som antagligen är bättre än vad vi förtjänar. Vi har kreativa, kompetenta och inspirerande människor som varje dag gör Norrköping till en bättre stad och kommun. Själv har jag haft privilegiet att få möta väldigt många av de som jobbar med stadsbyggandets olika delar, och jag kan bara säga att jag är imponerad av deras professionalitet, kunnande och engagemang. Alldeles för sällan lyfts dessa fantastiska människor fram, men utan dem skulle Norrköping vara en fattigare, tråkigare och sämre plats att leva och utvecklas i. Stort tack till er alla för den här tiden, ni är både imponerande och inspirerande!

Grävskopor och seniorer

Idag togs första spadtaget för Riksbyggens seniorboende i Vilbergen. Dom kommer att bygga 29 lägenheter precis bakom Vilbergens Centrum, vilket ändå måste anses vara ett ganska perfekt läge. Närhet till handel, sjukhus, kollektivtrafik och Norrköpings mest anrika bowlinghall. Socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Det faktum att vi människor envisas med att bli friskare och leva längre är i grunden världens bästa nyhet, och skapar samtidigt en del nya utmaningar, inte minst inom byggbranschen. Det är väldigt ofta människor hör av sig till mig och undrar om och när det kommer att skapas olika former av seniorboende, nu är svaret att det byggs för fullt i Vilbergen. När Riksbyggen är klara med sina första 29 tänker dom bygga 29 till precis bredvid, om intresset är tillräcklig stort, vilket det verkar vara.

Samtidigt har vi skickar detaljplanen för Södra Vrinnevi till kommunfullmäktige för antagande. Det är en av våra större planer, vilket är anledningen att vi skickar den till KF, och kommer att utveckla området söder om sjukhuset. Bland annat är en annan typ av seniorboende intresserat av att etablera sig där, företaget Bovieran, som har ett väldigt unikt koncept.

I början på det här inlägget pratade jag om spadtag. Det stämde inte helt. När jag blev tillfrågad av Riksbyggen att vara med så bad jag halvt på skoj om att få en rejäl grävskopa istället för en spade. När jag kom dit stod det ett orangefärgat grävskopemonster på platsen som ska bebyggas, inga jäkla spadar här inte. Även om jag är en modern, jämställd och feministisk man måste jag erkänna: Jag kände mig skapligt macho när jag tog första ”spadtaget”. Enligt maskinisten var jag en naturbegåvning, så drygt 20 år av dataspelade har gett resultat.

Ny park i centrala stan

Även om Industrilandskapet idag är fantastiskt och en resurs för hela Norrköping så går det att fortsätta utveckla. Dels genom byggnation i stil med Katscha, men också genom att skapa någonting som saknas i området idag. Grönska.

I kvarteren Mjölnaren, Laxen och Vårdtornet utmed Västgötebacken planerar vi nu för en helt ny park centralt i staden. Idag är området en blandning av en del fina hus med stort värde, men främst öde parkeringsöknar och rivningstomter. Idén är nu att istället skapa liv och mer stad genom att tillföra bostäder och handel, men också en centralt belägen park både för besökare och boende.

Just nu finns ingen riktigt färdig idé om hur man ska gestalta parken eller vilka funktioner som upplevs som viktiga, därför vore det kul om många kom in med synpunkter och idéer. I dagarna kommer planen att skickas ut på utställning, och är man intresserad kan man redan nu sätta sig in i den här. Hur tycker du att Norrköpings nästa centrala park ska vara?

Argumenten mot att bebygga parkeringsplatsen vid Strömparken

Efter att ha läst alla yttranden, insändare, inlägg och kommentarer har jag nu försökt sammanfatta de argument som har förts fram mot att bebygga Torget 5, parkeringsplatsen bredvid Strömparken. Jag tar också fram de motargument som jag själv tycker är starkast. Resultatet blev ett väldigt långt inlägg, men med tanke på engagemanget i frågan kommer nogs åtminstone några personer att läsa hela.

Ett hus privatiserar/försämrar parken
Just risken att parken skulle försämras eller kunna upplevas som privat har varit en viktig fråga i planeringen och något vi diskuterat mycket. Därför innebär utformningen både en promenadväg genom huset och att bottenvåningen fylls av café, butik eller en restaurang. Med den utformningen tror jag parken kommer kännas både tryggare och mer attraktiv i framtiden. Om bottenvåningen hade varit privat eller en död yta hade den kanske haft en annan effekt, men när parken ramas in av ett café eller en restaurang tror jag det leder till att fler använder den.

Vet man att det finns människor i närheten känns det också tryggare att röra sig där även kvällstid. Att en vacker park inramas av en levande verksamhet som lockar människor tror jag är bättre än att den inramas av en gata och en sliten bilparkering, så som situationen ser ut idag.

Många är mot att det byggs
Ja, många är mot att det byggs av flera olika anledningar. Många är också för att det byggs, av flera olika anledningar, men dom verkar ibland ha glömts bort i debatten. Inte minst har hundratals Norrköpingsfamiljer redan anmält sitt intresse för att bo där.

Parkeringsplatser försvinner
I valet mellan ett antal parkeringsplatser och 35 energieffektiva lägenheter med närhet till spårvagn, resecentrum, handel, grönska och rekreation är valet självklart för mig. Vi har brist på bostäder, men inte på parkeringsplatser. På köpet får vi också lokaler för butik och restaurang, som kan locka mer människor att promenera i området och göra det ännu mer levande.

Huset skymmer det fina bankhuset
Ja det nya huset kommer att skymma bankhusets baksida från väster. Det ligger i sakens natur att nya hus skymmer gamla när staden utvecklas. Nya hus ställs bredvid gamla, ditt hus blir min utsikt och mitt hus blir din utsikt. Därför är det viktigt att vi får hög kvalitet på arkitekturen när det byggs nytt.

Huset är fult
Det sades bland annat om S:t Olofsskolan som ritades av Carl Bergsten att det var ett fult hus. Idag är det ett byggnadsminne. Vad vi kommer att tycka om detta hus i framtiden är omöjligt att säga idag, men om bara hus som alla var överens om var vackra skulle fått byggas hade vi nog inte haft några städer idag. Hus fyller också många andra funktioner än rent estetiska, även om de också är viktiga.

Det blir lyxbostäder för de rika
Det är ett återkommande argument mot all nybyggnation som sker eller föreslås i Norrköping. Ofta följs det av förslaget att bygga bostäder för ”vanligt folk”. Problemet är att nyproducerade lägenheter är dyra, inte på grund av att de byggs på trevliga ställen, utan för att det är dyrt att bygga nytt. Antagligen finns det en hel del effektiviseringar man kan göra i byggbranschen, men oavsett det kommer nog alltid en nybyggd lägenhet vara dyrare än en gammal och avskriven. På 60- och 70-talet byggde man ”billigt” genom massproduktion och enorma statliga subventioner. Jag tror inte att vi kommer tillbaka till en tid där staten går in med massivt produktionsstöd och jag tror inte heller att människor vill bo i massproducerade bostadsenklaver i framtiden.

När en ny lägenhet produceras frigörs dock andra lägenheter när människor flyttar till vad dom upplever som ett bättre boende. Slutar vi däremot producera nya bostäder stiger priset på de som finns, och det blir inte heller möjligt för människor att anpassa sitt boende efter sin livssituation.

Egentligen är det här inte en fråga för stadsplaneringsnämnden utan för byggbranschen och staten, men eftersom argumentet kommer upp så ofta tyckte jag ända att det behövde beröras.

Man ska inte bygga på parkmark
Området som ska bebyggas är en bilparkering, inte en park. Däremot anger detaljplanen idag parkmark. Det innebär att man skulle kunna bygga en park där, men det har man inte gjort. Det har som jag förstår det inte heller funnits några planer på att göra det, något som tekniska nämndens ordförande bekräftar på sin blogg.

Det borde bli park istället
Idag har vi en målsättning att alla Norrköpingsbor ska ha ett grönområde av bra kvalitet inom gångavstånd. Det innebär att vi kommer att skapa nya parker på andra ställen och höja kvaliteten på de parker vi redan har. I just Strömparken görs idag en jätteinvestering för att höja kvaliteten, få in vatten, fiske och lekmiljöer för barn. Att göra ännu mer investeringar just där, när det finns behov på andra platser, är inte aktuellt enligt tekniska nämnden. Jag delar den åsikten.

Det är inom strandskyddsområde
Området är idag anspråkstaget som en markparkering, tydligt avskiljd från strömmen av både en gång- och cykelbana samt en park. Det är tydligt att det inte är en del av stranden. Jag ser inga problem med att strandskyddet upphävs här eftersom det inte kan anses skada några av de intressen strandskyddet är till för att bevaka, dvs allmänhetens tillgång till stranden och strandens djur- och växtliv.

Ett hus kommer att skugga parken
Huset byggs på den östra sidan av parken som redan idag består av hög bebyggelse. Möjligtvis kan en del av parken skuggas några minuter, tidigt på förmiddagen.

Cityfiskes verksamhet måste få vara kvar
Ja, absolut. Det vore minst sagt idiotiskt att bygga både en laxtrappa och en laxbäck och sedan inte ha kvar fiskeverksamheten. Cityfiskes verksamhet är viktig på många sätt, inte minst ur integrationssynpunkt, och därför måste den självklart få finnas kvar.

Det finns självklart också många argument FÖR att bebygga området, men det skulle göra det här inlägget orimligt långt.

När är man politiker?

När jag läste Folkbladet idag fick jag veta att det ska arrangeras en demonstration mot Hyresbostäders tilltänkta hus på Torget 5, alltså parkeringsplatsen brevid Strömparken. Det som förvånade mig var att tre av fyra personer som ligger bakom arrangemanget är politiker.

Både Åke Bjurham(FP), Sylva Hedell(FP) och Friederike Gerlach(MP) sitter i kommunfullmäktige, Norrköpings högsta beslutande organ. Detta framgår inte i tidningen, vilket jag tycker är märkligt.

Är man brevbärare fortsätter man såklart inte dela ut brev efter att man gått hem från jobbet. Som byggnadsarbetare bygger inte hus när man är ledig. Men som förtroendevald är man alltid förtroendevald, dygnet runt. Det är inte ett jobb, det är ett demokratiskt uppdrag.

Som politiker kan man inte hoppa in och ut ur sitt uppdrag för att det passar just då. Man kan inte heller låtsas att man inte har ansvaret för den kommun man sitter med och styr. Sätter man sig på stolen i kommunfullmäktige har man get upp den lyx det innebär att inte behöva ta ansvar. Åke, Sylva och Friederike kan inte låtsas att de inte är politiker.

Kunskap, kunskap och mer kunskap

Häromveckan släppte arkitekten Ola Andersson sin bok "Vykort från Utopia". Idag publicerade han en debattartikel i DN som är bland det bästa jag läst om stadsbyggande. Mycket av det han skriver handlar inte bara om Stockholm utan gäller lika mycket för Norrköping. Efter att ha läst debattartikeln har jag nu också bestämt mig för att köpa hans bok.

Innan jag fick privilegiet att ägna mig åt politik på heltid läste jag ganska mycket böcker, idag blir det oftare handlingar, tjänsteskrivelser, utredningar och planer som läses. Men trots allt hinner jag fortfarande med att läsa en del böcker, och då blir det ofta sådana som handlar om stadsplanering.

För dig som är intresserad av ämnet skulle jag rekommendera Jane Jacobs "Life and death of the great american cities", den finns även på svenska och är allmänt erkänd som ett mästerverk. Jag misstänker att man kan ägna hela livet åt att studera städer utan att förstå hur allt fungerar, och därför är det ju bra att man kan läsa böcker av människor som gjort just det.

Idag bär det av till Umeå för Miljöpartiets kongress, och då har jag "Spacematrix: space, density and urban form" i bagaget. Hur kan man motstå en bok med den titeln?

Vad har MP med bensinpriset att göra?

Aftonbladet idag hade en insändare som ondgjorde sig över de höga bensinpriserna. Inget ovanligt i det. Skribenten placerade skulden för det på Miljöpartiet. Det är inte heller särskilt ovanligt har jag upptäckt, men för mig nästan obegripligt. Vad har Miljöpartiet med dagens bensinpriser att göra?

Mig veterligen har Miljöpartiet aldrig suttit i regering. Miljöpartiet är inte heller en aktör på petroleummarknaden. Ändå verkar en del människor tro att Miljöpartiet styr priset på bensin. En del av de reformer som Miljöpartiet vill genomföra skulle innebära en högre skatt på bensin, och därmed ett högre pris, men... de har ju inte genomförts, eftersom Miljöpartiet alltid suttit i opposition. Ja, bensinen skulle bli dyrare om Miljöpartiet styrde Sverige, men nu gör vi ju inte det, så då kan det knappast vara på grund av oss som bensinen kostar vad den gör.

Alla vinner med mer stad i staden

Jag lyckades få min debattartikel om stadsbyggande publicerad på en lördag, vilket jag har förstått är den dagen då tidningen har minst läsare. Dessutom har jag hört att debattsidan är den minst lästa sidan av alla. Trots det verkar åtminstone en del ha läst den, eftersom jag fått både kommentarer och sms.

Det är egentligen tre påståenden jag kommer med i artikeln som jag tycker behöver diskuteras, för de är rätt så grundläggande utgångspunkter:

1. Jag påstår att täta och blandade städer har mindre miljöpåverkan än förorter och glesbygd.

2. Jag påstår att vi behöver skapa mer tät och blandad stad eftersom efterfrågan på det är väldigt hög och tillgången är väldigt låg.

3. Jag påstår att alla blir vinnare om vi bygger där vi redan har byggt och på så sätt använder våra gemensamma resurser mer effektivt.

Är vi överens om dom grundläggande bitarna blir det enklare att lösa detaljfrågorna. Även om jag menar att samtliga mina tre påståenden är enkla att leda i bevis tror jag inte alltid man har det perspektivet.

Språkrör på besök

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson var i Norrköping under dagen. När våra nationella politiker är här så vill man såklart passa på och lyfta fram de saker vi som kommun kan vara lite extra stolta över. Därför åkte vi efter hennes föreläsning om klimatfrågan ut till Hageby och sedan vidare till Ringdansen för att titta närmare på Hyresbostäders verksamheter.

I den gamla panncentralen(?) bakom vårdcentralen ligger verksamheten Portalen. Där finns nu både offentliga och privata aktörer som jobbar med att skapa nätverk och rusta människor för arbetsmarknaden. Just kontakten mellan den offentliga sektorn och den privata tror jag är avgörande för att sådant ska fungera. I dagens samhälle kan man inte arbeta i ett vakuum eller välja att jobba i stuprör, man behöver hitta andra att samverka med oavsett om man är en offentlig eller privat aktör.

Självklart passade vi också på att titta på miljö- och energiarbetet i Ringdansen. En del är naturligtvis de direkta fysiska investeringar som gjorts, men nu arbetar man också aktivt med att medvetandegöra energiförbrukningen. De ”energiambassadörer” som numer jobbar i stadsdelarna sprider både engagemang och kunskap. Samtidigt har Ringdansen idag dessutom bland Sveriges mest nöjda hyresgäster, man är både stolt och glad över sin stadsdel. Det tror jag är viktigt.

Demokratibranschen

Igår hade vi en halvdagsutbildning för stadsplaneringsnämnden för att ge alla möjligheten att utveckla sin kunskap och reflektera kring uppdraget. Inbjuden för att hålla i det hela var Axel Danielsson, expert på området och författare till kioskvältaren "Kommunal nämndadministration".

I nämnden har vi många som är nya, som jag själv, men också en del med otroligt mycket erfarenhet. Vi har före detta kommunalrådet Gunnar Bredin, som själv var ordförande i nämnden på 90-talet. Vi har oppositionsrådet Karin Jonsson som suttit 30 år för Centern i fullmäktige. Sist men inte minst har vi min vice ordförande, Mårten Arnberg, med nära 50 års erfarenhet av politik som både suttit ordförande i nämnder och arbetat på regeringskansliet.

Jag vet inte hur dessa extremt erfarna människor upplevde det men efter tio minuter av utbildningen var i alla fall allt mitt självförtroende som bortblåst. Axel hade en förmåga att formulera provocerande frågor och ställa saker på sin spets som verkligen tvingade oss att ifrågasätta våra idéer om hur saker och ting fungerar, eller hur de ska fungera. "Demokratibranschen" som han kallar den offentliga sektorn är komplicerad, men också väldigt intressant. Axel lyckades i alla fall få kommunallagen att bli mer spännande än Da Vinci Koden.

Se upp för ytmonstret

Miljöpartiet arbetar just nu fram ett nytt partiprogram till valet 2014. Istället för en sluten intern process har Miljöpartiet som målsättning att prata med 250 000 människor för att arbeta fram en ny grön politik för det Sverige vi vill ha 2025. En av delarna är en partiprogramsbloggblogg där olika politiska frågor debatteras, och även de som inte är politiker är med och skriver.

En av dem är Meta Berghauser Pont, forskare och arkitekt, som skriver om urbanitet och "ytmonstret" suburbia. För den som är intresserad av stadsutveckling och hur framtidens politik på det området behöver se ut kan jag rekommendera hennes inlägg.