Folkpartiet vill skattesubventionera charterresor

Under mandatperioden har Norrköpings kommun varit tvugna att skjuta till 84 miljoner för att flygplatsen ska kunna driva sin verksamhet. Folkpartiets Mathias Sundin tycker i gårdagens tidning att det är bra. Det känns något märkligt eftersom han tidigare gjort sig känd som stark förespråkare för den fria marknaden.

Idag råder en kraftig överetablering av flygplatser i Sverige. Vårt land har runt 200 flygplatser och bara en handfull klarar att hantera sina kostnader. Anledningen till att de finns kvar är att de spelar ut kommunerna mot varandra för att få bidrag för sin verksamhet. Att påstå att Norrköpings flygplats är särskilt viktig blir såklart lite löjligt, när vi har både Skavsta och Linköpings flygplats i närheten och inte särskilt långt till Arlanda.

I måndags röstade de borgerliga emot de rödgrönas förslag på en social investeringsfond. Borgarna är också emot "bidragssamhället". När det gäller sjuka, arbetslösa eller de som står utanför. Däremot går det alldeles utmärkt att låta flygplatser leva på bidrag och skattessubventionera charterresor. Borgarnas fossila politik är inte hållbar.

Av alla sätt vi har att transportera oss är flyget det som har mest negativ effekt på miljön och klimatet, det är det smutsigaste sättet vi har att förflytta oss. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet därför vill flytta över mer trafik på järnväg och driver både frågan om Ostlänken och höghastighetståg. En rödgrön seger i valet kommer att innebära en rekordsatsning på järnvägen i Sverige. Något som beräknas skapa mer än 10000 jobb, förbättra folks möjlighet att resa och samtidigt drastiskt minska Sveriges klimatpåverkan. Vi vill skapa jobb, satsa på människor och miljövänliga transporter. Det är en hållbar politik.

Alla pratar om MP...

På Centerns hemsida handlar de TRE första nyheterna inte om Centern, utan om Miljöpartiet. De enda personer som syns på bild är Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Alltså ett annats partis två förespråkare. Herr Reinfeldt själv går ut och säger att det är Miljöpartiet som är huvudmotståndaren i valet. Efter att slagits mot Socialdemokrater i drygt hundra år (på riktigt) är det plötsligt de gröna som är fienden. Vad är det som händer?

Idag är Miljöpartiet riksdagens minsta parti, med 19 ledamöter. Vad är det som skrämmer de andra så? Kan det vara att en grön våg sveper fram över hela Europa? I Tyskland slog de Gröna rekord och fick 10.7% i valet. Europaparlamentets fjärde största grupp är numer de Gröna. Svenska opinionsmätningar pekar åt samma håll.

Svensk och Europeisk politik har dominerats av konservativa och socialdemokrater i hundra år. Allt fler är trötta på de gamla partierna, den gamla politiken, som skapat många av de nuvarande problemen. De vill ha en ny politik, och nya lösningar på både dagens och framtidens problem.

Moderaternas uttalade strategi är att inte nämna Maria Wetterstrand vid namn, hon är för populär, har för starkt stöd. Efter valet kanske de inte behöver nämna henne vid namn heller, då kanske de bara kan säga "statsministern".

Stolthet betyder frihet

Som vit hetero man, född i ett av världens rikaste länder tillhör jag den mest priviligerade gruppen som någonsin funnits. När jag söker jobb behöver jag inte oroa mig för att hamna sist i högen av ansökningar, jag behöver inte oroa mig för att bli diskriminerad eller att någon ska slå ner mig p.g.a min sexualitet. Ändå är Prides manifestation för frihet i högsta grad aktuell för mig. Frihet är nämligen en besynnerlig sak. Om vi har två äpplen och delar på dem får vi ett var, men om du får mer frihet får jag också det. Frihet gagnar alla.

Det finns grupper i samhället som tror att de stärker sig själva genom att frånta andra människors deras friheter. Höger-kristna som tror att det stärker deras egna äktenskap om bögar inte får gifta sig i kyrkan. Sverigedemokrater som tror att de blir starkare om andra grupper inte får utöva sin religion eller kultur. De är rädda, ängsliga och arga. Och de har fel.

Det faktum att fundamentaliser får uttrycka sina åsikter garanterar också att jag får uttrycka mina. Om bögar får hångla öppet och gifta sig i kyrkan ökar det också min frihet. Pastor Martin Niemöller uttryckte det bäst:

THEY CAME FIRST for the Communists,

and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

THEN THEY CAME for the Jews,

and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

THEN THEY CAME for the trade unionists,

and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

THEN THEY CAME for me

and by that time no one was left to speak up.

Pride är inte bara ett firande av HBTQ-rörelsen, inte bara en manifestation för frihet för en liten grupp i samhället. Det är en viktig pågående revolution för solidaritet, medkänsla, kunskap och rättvisa. Som gagnar oss alla.

Tunnlar dåliga, omröstningar bra

Nu lovar de rödgröna i Stockholm att låta innevånarna avgöra om "Förbifart Stockholm" ska byggas eller inte. Det är bra. Det som är ännu bättre är att något unikt ska ske i omröstningen, den ska vara rättvis.

Tidigare folkomröstningar i Sverige har minst sagt haft sina problem. Kärnkraftsomröstningen med sina märkliga Ja, Nej och Mjae alternativ. EU-omröstningen där pengar ströddes över Ja-sidan medan Nej-sidan fick vara utan. Nu ska båda sidor få likvärdig finansiering i kampanjen, och alternativen ska vara tydliga. Antingen 21km ny väg, eller utökad kollektivtrafik med tunnelbana. Oavsett vad svaret blir är det bra för demokratin.

Just nu misstänker jag att tunnelkramarna leder i opinionen. Antagligen beror det på en missuppfattning som är lätt att förstå. Folk tror att mer väg minskar tätheten i trafiken, och löser trängselproblemen. Tyvärr är det inte sant. Kortsiktigt lyckas ibland en nybyggd väg avlasta tidigare rutter, men som de flesta stadsplanerare vet fylls snart de nya vägarna och trängseln är tillbaka.

Att bygga nya vägar kommer aldrig minska trafiken. Självklart är det inte heller hållbart ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi behöver hitta alternativa metoder för att lösa de problem som vårt gamla transportsätt skapat. Utbyggd kollektivtrafik och smartare stadsplanering är två sådana lösningar. Jag tror och hoppas Stockholmarna är smarta nog att förstå det när det ska röstas.