Vi bestämmer hur många jobb det blir

Rubriken på Aftonbladet lyder "168 000 nya jobb i vår" men om man läser vidare hittar man nyckelordet. Behov. Enligt Sifos undersökning finns det behov att anställa 168 000 nya människor fram till sommaren. Jag tror de flesta håller med om att det inte är samma sak som att det kommer att anställas 168 000.

För att den privata sektorn ska kunna anställa så många som möjligt behöver vi genomföra förändringar. Vi behöver sänka arbetsgivaravgifterna framförallt för små och medelstora företag. Det är de som växer och har anställningsbehoven. Vi behöver förenkla det krångliga regelsystem som gör att småföretag har svårt att klara sig, svårt att utveckla sin verksamhet och svårt att arbeta effektivt. Sist men inte minst behöver vi se till att små företag kan låna pengar till sin utveckling, särskilt när vi försöker ta oss ur en finanskris.

Regeringen lovade att förenkla för företagarna. Istället blev det krångligare. Regeringen lovade att göra det billigare att anställa, istället tog de bort den sänkning av arbetsgivaravgiften som Miljöpartiet fått genom för just småföretagen. De förändringar som istället genomförts har medfört att storföretagen som redan har tusentals anställda sparat miljoner, men inte skapat nya jobb.

Företagarförbundet som representerar 35 000 småföretagare i Sverige har gett Miljöpartiets politik högt betyg. Regeringens vårbudget fick lägsta tänkbara. Den gröna politiken har tre konkreta förslag:

• Sänkt arbetsgivaravgift för små och medelstora företag
• Minska krånglet och förbjud staten att kräva in samma uppgifter fler gånger eller från flera olika myndigheter
• Använd Vattenfalls rekordvinster till att skapa en riskkapitalsfond för småföretag, särskilt inom forskning och miljösektorn

Politiken avgör hur många av dessa jobb som kan omsättas i verklighet. Moderaterna äger inte längre frågan om arbetet, det har de gjort ett alldeles för dåligt jobb de senaste 4 åren för att kunna göra. Nu behöver vi se till att Moderaterna blir arbetslösa, så vi kan skaffa fram jobben.

Sol, vind och ungdom

Kom just hem efter att ha hållt i en kurs om medlemsrekrytering för Grön Ungdom i östra Sverige. En promenad i vårsolen genom Norrköpings vackra stadsmiljö var en underbart skön avrundning på två stimulerande timmar, med begåvade och engagerade ungdomar. Passade på att stanna på kaffe hos vårt eminenta Kommunalråd och prata vindkraft.

Nyligen tillbaka från Gotland var Stefan imponerad av utbyggnaden som skett där. Snart kommer regionen att vara självförsörjande, eller till och med kunna exportera el. Utan miljöbelastning, och på ett hållbart sätt. Dessutom skapar det arbete. En vinst för alla inblandade.

Inte bara industrier, hus och apparater kan drivas av förnyelsebar energi. Själv känner jag hur batterierna laddas av solstrålarna i nacken när jag promenerar hem. Barn leker och spelar boll i parkerna. Vuxna flyttar kaffestunden utomhus på serveringarna. Katterna ligger och njuter i solen. Gröna ungdomar ger hopp om framtiden. Äntligen vår.

Idioter och Nationalekonomer

Att vi människor är till för att skapa ökad BNP genom att arbeta och konsumera så mycket som möjligt, det vet vi nog alla. Jag vet inte exakt när denna stora existensiella fråga om varför vi finns till besvarades, eller vem det var som besvarade den, men nuförtiden är det i alla fall solklart att det är så. 94,6% av Sveriges riksdagsledamöter skriver under på att en kontinuerligt ökande BNP, ekonomisk tillväxt, är det självklara målet med Sveriges ekonomiska politik.

Man brukar säga att bara idioter och nationalekonomer tror på en oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser. Tyvärr vet jag inte hur många av de 330 ledamöterna som är nationalekonomer. Men en sak som jag vet, och som forskning visar, är att vi blir inte lyckligare av mer pengar. Tvärtom leder ökad BNP bortom en viss gräns till det motsatta. När dessutom jakten på evig tillväxt resulterar i miljökatastrofer, utbrändhet och klimatförändringar, då syns det rätt tydligt att vi håller på att gräva vår egen grav.

Tillväxt betyder ökad BNP. Bruttonationalprodukten är marknadsvärdet på det totala mängden varor och tjänster som producerats i ett land. Marknadsvärdet. Marknadsvärdet i att du läser en bok eller leker med dina barn är noll. Samma som marknadsvärdet i att du umgås med några kompisar, badar eller har sex. En bilolycka däremot bidrar till att öka vår BNP, eller om du går ut en natt och slår sönder alla stans fönster. Vill man ha en riktig skjuts i BNPn så kan man starta krig (om man vet att man vinner). Så då är frågan: Är BNP verkligen ett smart sätt att mäta ett lands framgång? Är det ett rimligt politiskt mål? Är det verkligen det som människor vill ha?

The New Economics Foundation har tagit fram Happy Planet Index, som istället mäter hur effektivt en nation lyckas omvandla materiella resurser till välmående och långlivnad hos befolkningen. Det är en spännande och revolutionerande idé. Att mäta hur lyckliga människor blir i relation till hur mycket resurser de förbrukar och hur stort ekologiskt avtryck de gör. Idag finns det bara 19 riksdagsledamöter som tror på att skapa ett hållbart samhälle med fokus på människor och naturens välmående istället för oändlig konsumption. Som tror att kvalitet är bättre än kvantitet, för oss i den delen av världen som redan har för mycket prylar. Som opinionsläget ser ut kommer det att bli fler. De behöver bli många fler.

Fimpar eller fritt företagande

Var ute med hunden och såg något som kommit fram i tövädret. Gräsmattan vid huset bredvid hade på en yta av kanske två kvadratmeter samlat på sig ca: 250 cigarettfimpar. En balkong på bottenvåningen där jag sett en gubbe stå och röka såg helt klart ut som en väldigt sannolik ursprungsplats för dem. Medan jag plockade upp efter Maya så funderade jag på om jag skulle plocka upp fimparna och lämna tillbaka dem till balkongsinnehavaren. Helgens maginfluensa har väl gjort mig lite grinig.

Det finns en neo-liberal eller konservativ tes som säger att gemensamt ägd egendom alltid kommer att förstöras, till exempel genom överexploatering eller brist på underhåll. Att om ingen ensamt äger den kommer den inte att skyddas eller brukas på ett hållbart sätt. Exemplet brukar handla om en bonde som hugger ner alla träd eller något liknande, men mer relevant i dagens Svenska samhälle är nog de gemensamma stadsmiljöer som vi alla äger tillsammans. Jag tror inte att det är en självklarhet att det förstörs bara för att det är något vi alla har istället för någons privata egendom, men jag tror det behövs en pedagogik för att få folk att förstå när de förstör för sig själva.

Stefan Arrelid berättade för mig om hur många samtal han får från folk som är arga över att Kommunen inte omedelbart städat i en park efter att nån varit där och svinat ner. Att det är väldigt arga på Kommunen, men inte på den som varit där och svinat. Jag gillar Miljöpartiets idé om att involvera så många människor som möjligt i det politiska systemet av flera anledningar, en av dem är att man får en sån möjlighet att förstå hur saker hänger ihop. Den peng som läggs på att städa upp ölburkar i en park kunde ha lagts på att anlägga en ny lekplats, eller sänka färdtjänsttaxan, eller energieffektivisera ett skolkök.

Insikten om hur mycket vi äger och förvaltar tillsamman är rätt så fundamental. Själv är jag inte socialist, jag tror på en så kallad blandekonomi. En bra mix av fritt företagande och gemensamt ägande, där man drar nytta av både systemens fördelar. Att avreglera och privatisera allting som vår nuvarande regering försöker göra är ett recept på ett kallt klassamhälle med enorma klyftor och utslagning, där några har allt och de andra inget. Jag tror vi måste förvalta och utveckla det vi har gemensamt och samtidigt skapa så bra grogrund som möjligt för kreativitet, entrepenörskap och eget företagande. Det är skönt att det är valår, så man kan vara med och hjälpa till och driva den politiken.