Schweiz och minareter

Som de flesta säkert har hört så genomfördes en folkomröstning i Schweiz om huruvida byggandet av minareter skulle förbjudas. Förslaget från Schweiz motsvarighet till SD gick igenom med klar majoritet, 58% för, men det är osäkert om det kan genomföras utan en grundlagsändring. Det är ett tydligt exempel på något annat än bara populism och främlingsfientlighet, ett strukturellt feltänk hos väldigt många människor.

Många verkar tro att förbud är ett verksamt sätt att bli av med något man inte gillar. Islam i det här fallet, men det kan lika gärna handla om motorcykelgäng, droger eller nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Resultatet blir ofta det motsatta det man vill uppnå. Hur kommer ett förbud av minareter tolkas av muslimer? En grupp som redan ofta känner sig ovälkommen och marginaliserad får nu ytterligare bevis på att så är fallet. Kommer det att leda till att människor tänker "Jaha, men om min religion och kultur inte uppskattas här är det väl bäst att jag försöker anpassa mig" eller kommer det att leda till en radikalisering av tidigare mer balanserade grupper, och att radikala element får vatten på sin kvarn? Jag tror på det sistnämnda.

Oavsett vad man tycker om religion eller olika åsikter är det inte bara moraliskt och demokratiskt fel att försöka förbjuda dem, det motverkar också syftet. Ett förbud av SD skulle till exempel bara innebära att främlingsfientliga krafter fick mer energi, mer argument, mer sympati och växte sig starkare. Själv är jag motståndare både till religion och främlingsfientlighet, men jag tror att det enda effektiva sättet att motverka det är att lyfta fram det i ljuset och peka på bättre alternativ. Öppenhet och debatt låter de bättre idéerna vinna, förbud och undangömmande skapar bara mer problem.

Budgetrecension av budgeten i en recession

I regeringens nya budget är inte helt oväntat är de med arbete och hög inkomst vinnarna, sjuka och arbetslösa förlorarna.

6,1 miljarder till 'arbetsmarknadspolitik'. Framförallt till olika arbetsmarknadsåtgärder. Ni vet, de där åtgärderna som Reinfeldt kritiserade Sossarna för. Sossarna "gömde arbetslösheten" genom att ha folk i åtgärder. Efter 3 års misslyckad politik använder (M) samma metod.

Jobbskatteavdraget utökas. Man använder alltså 10 miljarder till att sänka skatten för de som har jobb, istället för att skapa nya jobb eller göra det lättare för de som går arbetslösa. Helt i Moderaternas linje, de som har det bra ska få det bättre, de andra kan dra åt helvete.

480 miljoner går till att införa ett högkostnadsskydd för sjuklön åt företagen och en arbetslöshetsförsäkring för just företagare. Bra saker båda två.

Man sänker skatten för pensionärer för 3,5 miljarder. Rätt så självklart, pensionärer utgör en stor grupp väljare som man vill få över. I och med jobbskatteavdraget hamnade de i samma grupp som arbetslösa tidigare, nu vill man fjäska lite för dem så de får bli nästa-lika-bra-som-de-som-har-jobb. Grattis, ni blir inte tredje klassens medborgare, bara andra.

Polisen och domstolarna får 4 miljarder. Av någon anledning tror Moderater fortfarande att poliser och domstolar stoppar brott, det gör de inte. De utreder bara brott som inträffat. 4 miljarder till skolan, missbrukarvård eller socialarbetare skulle sänka brottsligheten, men det förstår de fortfarande inte.

Studenterna ska få lite mer i plånboken, typ 350kr i månaden. Eller... få och få, de ska få låna mer. Det var ju hyggligt. Miljöpartiet vill höja studiebidraget med 1000kr, Moderaterna tycker att de som väljer att studera gott kan skuldsätta sig lite mer.

Så av ungefär 25 miljarder lyckades de spendera 480 miljoner rätt. Typ 2%. Alltid något.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5831500.ab

Fler Odell på konstfack tack

Av nån anledning verkar en massa människor vara (sken-)heligt upprörda över Anna Odells "tilltag". Senast i raden av gnäll var att omhändertagandet och platsen på psyk kostat pengar. Herregud. Det var väl ändå jävligt bra investerade pengar?

Vi sidan av det mindre smickrande gnället har det åtminstone blivit en liten, liten debatt om hur allvarligt psyksjuka människor hanteras av rättsväsendet och samhället. De tusenlappar extra det kan ha kostat att spänna fast Anna på en brits gjorde med andra ord mer nytta än vad man kunde hoppats på. Trots den enorma nedmonteringen av psykvården pratas det väldigt lite om hur de sjuka behandlas. Själv trodde jag att mordet på Anna Lindh skulle sätta fart på debatten, men icke. Kanske nu då.

Sen finns det folk som Mathias Sundin (som åkte till USA för att valarbeta åt McCain, tjena) som tycker att man ska stänga konstfack för att han blivit upprörd över en konstnärs agerande. Okej att folkpartiet övergett sin social-liberala ideologi, men att gå direkt över till censur av konst är väl ändå att skjuta över målet. Inte första gången just han försökt tysta ner sådant som är obehagligt dock. Senast lyckades han få Norrköpings Stadsbibliotek att plocka ned en utställning om Israels övergrepp i Palestina.

Konst kanske bara ska vara att måla gråtande barn och kortspelande hundar?

Själv tycker jag om att bli provocerad, ifrågasatt och få tankeställare. Någonstans trodde jag det var DET som är konstens funktion. Om konstfack kunde få fram fler Anna Odell borde de få ökade anslag, inte stängas.

Ett stort grattis till Anna också för att det blev rättegång av det hela. Det ger garanterat mycket PR och en skjuts i karriären. Rättssystemet lyckas göra rätt av misstag...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5686325.ab

Judisk humor

Historiskt måste judar anses vara den folkgrupp som tagit fram flest framstående komiker. Särskilt med hänsyn till folkmängd. Det finns bara lite fler judar i världen än det finns svenskar. Typ som norrmän och svenskar tillsammans. Woody Allen, Jerry Seinfeld och Lenny Bruce är exempel på fantastiska judiska komiker. Och nu senast har Benny Dagan dykt upp, som dessutom har ett annat jobb vid sidan om, som Israels ambassadör.

Efter Donals Boströms artikel om Israelers misstänkta organstöld och handel med palestiniers organ på svarta marknaden menar nu Israels ambassadör efter att UD vägrat lägga sig i frågan att Israel inte kommer att ta Sveriges "eventuella anklagelser om människorättskränkningar" på allvar. Det är ju humor på hög nivå.

Dels är ju Sverige kanske världens mesigaste land. Vi står inte för något, om det inte är helt riskfritt. När Tyskarna håller på att vinna i världskriget så är vi på deras sida, när krigslyckan vänder byter vi snabbt kompisar.

Men framförallt är ju Israel absolut tokbäst på kränkningar av mänskliga rättigheter. Om det fanns ett OS i kränkningar skulle Israel plocka hem guldmedaljen, medan länder som Zimbabwe och Nordkorea, som ändå satsar hårt på den här grenen, skulle få nöja sig med mindra ädla valörer. Idén att Israel någonsin skulle bry sig ett dugg om Sveriges protester är lika skrattretande som att Sverige någonsin skulle kunna få stake nog att faktiskt protestera ordentligt.

Några saker som jag funderar på...

1. Är det inte skillnad på Israeler och Judar? Alla judar är ju definitivt inte Israeler (Leonard Cohen och Bob Dylan?), och alla Israeler inte judar. Så varför kan man inte kritisera Israel utan att vara anti-semit?

2. Om det nu skulle visa sig vara sant att Israeliska soldater plundrat palestinska kroppar och sålt organ, är det fortfarande anti-semitiskt att säga det då?