Äntligen kändis!

Carola och Blondinbella kommer att få konkurrens. Efter att ha hållt ett inspirerat tal av Obama-klass på mp:s kongress (jag stakade mig nästan inte alls och minst tre personer förstod säkert vad jag sa) är jag nu på väg mot total kändisstatus. Jag har nämligen omnämnts i både Expressen och DN.

Jag vill tacka Lillemor Idling (till höger) på TT, och de redaktörer som valde att inte skära notisen innan mitt namn hann komma med. Nu väntar jag bara på att inbjudningarna till filmpremiärer och kändisfester ska börja ramla in. Behöver kanske ett par nya jeans om jag ska gå på gala eller blir bjuden till Nobelfesten... måste jag betala för dem själv nu när jag är kändis?

Tillbaka från kongressen

Kom tillbaka från kongressen igår. Egentligen inte särskilt milöpartistiskt att ha ett kongresschema som startar kl 8.00 på morgonen och håller på tills efter 22.00 på kvällen. Vad hände med 7 timmars arbetsdag?

Men införandet av påverkanstorg, som för övrigt användes på Norrköpings kongress första gången, har gjort kongressarbetet mer överkomligt. Förr kunde man fastna i utskottsarbete fram till småtimmarna och ändå bara få delta i en liten del av ämnena som ska behandlas på en kongress, nu lyckades vi hålla schemat nästan hela tiden. Dessutom tillåter påverkanstorgen att folk som är blyga (läs: normala människor) kan vara med i debatten på ett annat sätt. Alla är väl inte helt förtjusta i idén att gå upp i en talarstol framför 500 människor och påverkanstorget låter fler människor komma till tals.

Trots detta finns det folk som gnäller och vill återgå till den gamla formen av utskott och plenumdebatt. Den enda förklaringen jag kan komma på är att de tycker om sin egen röst så mycket att de vill säkerställa att så många som möjligt får höra den på en gång. Själv föredrar jag vår mer anarkistiska och demokratiska metod. Den som skriker högst är inte alltid den som har bäst idéer.

Sophämtare, undersköterskor och EU-politiker

På måndag kommer Carl Schlyter till Norrköping och ska snacka EU med oss, samtidigt som vi drar igång vår valrörelse. Jag har insett att jag känner en djup tacksamhet. Inte för att han kommer och pratar EU med oss, för precis som de flesta tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt med EU-frågor, men för att han gör skitjobbet.

Det känns som att EU-politik är ett destillat av allt som är tråkigt med politik. Det är långt från verkligheten, komplicerat, byråkratiskt och grått. I kommunal-politiken vet man hela tiden att man är nära de människor som påverkas av ens beslut, och många av besluten har en väldigt direkt effekt. När vi höjde introduktionsbidragen fick hundratals flyktingar i Norrköping en bättre möjlighet att leva ett drägligt liv. När vi beviljade bidrag till JMLigan i Futsal så fick en massa ungdomar som annars inte är så aktiva chansen att testa något nytt, ha roligt och

utvecklas. Men vad får man ut av att vara EU-politker (ja förutom massa pengar då om man sitter i parlamentet)?

Det är självklart viktigt, precis som att hjälpa pensionärer som fått liggsår eller se till att avfall sorteras rätt... men det känns jävligt skönt att någon annan är beredd att göra det så jag slipper.

På fredag börjar miljöpartiets kongress i Skövde. Jag åker redan imorgon kväll. Tre dagar med bara politik. Vore det inte för att det är massa miljöpartister där så vet jag inte om jag skulle stå ut. ;)

Kan man vara jämställd och lat?

Just nu håller jag på och tvättar, men det är tveklöst så att min partner utför majoriteten av hushållsarbetet här hemma. Fördelningen ser ut så att jag ansvarar för inköp, matlagning och tvätt. Hon ansvarar för städning, disk och strykning. I sig är inte uppdelningen särskilt orättvis. Dels är arbetsbördan hyfsat jämnt fördelad och dels får vi göra det vi tycker minst illa om. I teorin.

I praktiken är det så att hon lägger ner bra mycket mer tid och energi på det här oavlönade arbetet. Hon städar ofta och bra, jag tvättar sällan och slarvigt. Men är det på grund av att jag är lat eller för att jag är en mansgris? Jag kallar ju mig själv feminist. Jag tycker ju att samhället diskriminerar mot kvinnor och att vi måste ändra det... men innebär det att jag inte längre har rätt att lata mig?

Adam Smith löser inga problem

Man brukar säga att man inte kan köpa sig lycka, om man inte räknar lycka av den typ som finns att köpa av schaviga snubbar i anorak eller håglösa kvinnor i nätstrumpor. Eller som Arnold Schwarzenegger sa: "Jag är inte ett dugg lyckligare nu när jag har 80 miljoner dollar än jag var när jag hade 70 miljoner dollar.". Däremot verkar det som att man i alla fall kan undvika vissa faktorer som gör en olycklig, om man har pengar. Ingen blir ju gladare av att gå hungrig eller sova i en trappuppgång.

Vår moderata regering verkar inte kunna tänka i andra faktorer än pengar. Trots konventionell visdom verkar de sätta likatecken mellan pengar och lycka. Eller så bryr de sig inte om lycka. Eller så är det faktiskt så att för dem så är pengar det enda som räknas. Det enda som kan mätas och det enda som betyder något.

Det går såklart inte att blunda för att ekonomin är viktig. Den fördelningsstruktur vi har i samhället bygger på marknadsekonomi som Adam Smith var pappa till. Med oändlig tillväxt som mål och med så lite inflytande från 'staten' som möjligt. Det kallas liberalism och ska visst betyda frihet på något sätt. Frihet från statligt inflytande, frihet att disponera sina tillgångar. Det låter ju bra. Eller?

Resultatet blir som vi ser över hela världen. Rika företag tjänar pengar på att tjuvfiska längs Somalias kust medan andra företag passar på att dumpa kemiskt och radioaktivt avfall där. När somaliska fiskare gör motstånd kallas de pirater och den (statliga) militären sätts in för att ha ihjäl dem. Så länge företagen kan tjäna pengar vill de inte att staten lägger sig i, men när deras intressen hotas vill de väldigt gärna att skattefinansierad militär eller polis trycker till dem som skär i vinstmarginalerna. Vare sig det är somaliska eller svenska pirater. Men så kan man ju inte tycka, för då är man ju kommunist. Eller?

Det ekonomiska system som vi har idag är ju uppenbarligen pinsamt dåligt på att lösa våra problem. Klimatförändringar, sociala orättvisor, systematisk nedsmutsning och förgiftning. Det som ger kortsiktig vinst är 'bra' enligt marknadsliberalerna. Oavsett hur det påverkar människor eller natur. Det blir som ett religiöst mantra. Låt marknaden bestämma. Det marknaden gör är bra per definition. Precis som att det Gud gör är alltid gott och riktigt, även om det handlar om att lemlästa barn eller utrota hela befolkningar.

Vad har vi för alternativ då? Kommunismen verkar ju inte ha fungerat särskilt bra, finns det något annat? Jag vet inte. Men kanske borde vi lägga lite mer energi på att försöka komma på något. 17- och 18-talets system verkar i alla fall inte kunna hantera den situation som vi har flera hundra år senare. Borde vi kanske ha ett system som syftar till att göra människor friskare och lyckligare istället för att försöka pressa ut varje droppe tillväxt och produktivitet utan tanke på effekterna?

Medan du funderar på lite lösningar kan jag tipsa om tre (lagliga) sätt att köpa dig lite lycka.

1. Shakti spikmatta

Jag brukar inte tro på sånt här hokus pokus men efter en rekommendation av min kompis så

köpte jag en matta åt min sambo, vi har båda ryggproblem. Nu har vi en matta var. Istället för att behöva motionera eller gå till massör/kiropraktor kan man nu lägga och läsa en bok på mattan. Det verkar fungera ungefär som massage, men bättre. Inte lika mysigt som att ha en söt tjej knådandes på ens rygg, men hur många massörer och sjukgymnaster är egentligen söta tjejer? Min senaste var en gammal finsk sadist som verkade ta ut Sveriges svek under finska vinterkriget på stackars oskyldiga små svenskar. Man blir precis så lycklig av den här mattan som det ser ut på bilden. Kostar typ 600 spänn i diverse hölsobutiker eller kan beställas från deras hemsida.

2. Nytt duschmunstycke

Vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Gjorde ett impulsköp på Claes Ohlsson för någon vecka sedan och kom hem med ett massagemunstycke till duschen. Fem lägen som man

kommer åt genom att vrida på den runda skivan. Massagefunktionen måste vara en eufemism för "onanifunktion för kvinnor" för jag kan inte se något annat användningsområde, men sambon verkar nöjd i alla fall. Själv gillar jag 'mist' som blir som en smekning i ansiktet. Dessutom sparar det säkert vatten eller är miljövänligt eller nåt. Så har du inte råd med mattan kan du hitta ett duschmunstycke för så lite som 79kr.

3. Öronproppar

Klart underskattad apoteksprodukt. Att ha ett par öronproppar i fickan innebär att du bär

omkring på möjligheten att skapa ett privat rum. Perfekt om man sitter på bussen och nån snorunge börjar skrika, eller om man råkar gå förbi ett första maj tal av Maud Olofsson. Nuförtiden kan jag inte sova utan. Dessutom är de faktiskt inte engångsgrejer. Det går alldeles utmärkt att skölja dem och använda om dem. Efter ett par tvättningar tappar de i elasticitet men sålänge inte hunden tuggar i sig dem är de fortfarande användningsbara. Ett oerhört billigt sätt att köpa sig lycka, bara 18.50 på apoteket.