Billiga bra bostäder, finns dom?

Det hörs oftare och oftare slagord om billiga och bra bostäder åt alla i den politiska debatten, frågan är vad det betyder, hur det fungerar, och hur det ser ut i Norrköping.

Idag finns det såklart billiga bostäder i Norrköping, och det finns också en hel del bra bostäder. Däremot är det nog svårare att hitta en som är både billig och bra, på samma sätt som det är svårt att hitta en bil eller dator som är både billig och bra. Ju bättre en sak är, desto mer är människor villiga att betala, och det innebär att just den saken blir dyrare. En sprillans Ferrari kostar mer än en begagnad Ford.

Bostadsmarknaden är idag både reglerad och subventionerad i syfte att utjämna skillnaderna. Vore den inte det skulle bra bostäder i centrala lägen riskera bli så dyra att bara förmögna skulle kunna bo där, vilket inte är bra för samhället i stort. Samhällen mår bäst om människor med olika bakgrund och förutsättningar blandas. genom reglering ser vi till att de bra bostäderna inte blir för dyra.

För att se till att de billiga bostäderna inte blir för dåliga har vi en uppsjö med regler om hur bostäder måste se ut och fungera för att ens få kallas bostäder. En del tycker nog att vi till och med gått lite för långt i den frågan. Eftersom det både driver upp priserna och innebär att du som äger ditt hem faktiskt inte har rätt att utforma det som du vill. Men syftet är gott, att höja standarden så inte människor ska behöva bo i miljöer som är skadliga eller undermåliga.

Idén med bra och billiga bostäder åt alla är inte ny och försök har gjorts i stora delar av världen, däribland Sverige och Norrköping. Istället för ett samspel mellan företag, myndigheter och boende fattades politiska beslut på 60- och 70-talet om de beryktade miljonprojekten. Tanken var som vanligt god, men resultatet blev sämre.

Om vi med "bra" menar funktionella, och med "billiga" bara tittar kortsiktigt var miljonprojekten både bra och billiga. Såhär 40 år senare ser vi dock att bostäderna i förlängningen blev väldigt, väldigt dyra. Enorma underhålls- och energikostnader för att underhålla och försörja dåligt byggda hus med värmer är en långsiktigt dålig affär, även om investeringskostnaden per kvadratmeter är låg.

De sociala skador som uppstår när man skapar storskaliga och omänskliga miljöer, utan naturliga mötesplatser och utan respekt för människors behov, är också höga. Vi människor formar vår miljö, och sedan formar vår miljö oss, en kunskap som glömdes bort under den här epoken.

Miljömässigt var idén också en katastrof. Med enorma och enhetliga bostadsområden skapades också ett enormt och onödigt behov av transporter. Istället för att kunna gå och handla i kvartersbutiken var alla tvugna att ha bil, eller i bästa fall få tillgång till kollektivtrafik.

Den politiska idén om bra och billiga bostäder med en planekonomisk lösning var alltså en katastrof, både socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Vi betalar notan än idag. Alternativet till storskaliga politiskt beslutad satsningar om man vill sänka priserna på boende är såklart att reformera eller skruva på de regler som gäller för bostadsmarknaden idag. Dock lurar man både sig själv och andra om man inte förstår att detta också måste bekostas. I slutändan är det ett nollsummespel om du inte vill tillföra skattemedel. Om du vill ha en bättre lägenhet till ett lägre pris än idag måste någon annan betala mellanskillnaden. Om alla ska ha ett lägre pris får skattekollektivet betala mellanskillnaden. Någonstans måste det betalas.

Sist men inte minst kan vi fundera på vad kommunen har för roll och vad kommunen kan göra. En del förespråkar till exempel att kommunen ska ge bort eller sälja mark billigt så att byggare kan bygga billiga bostäder. Det är en oerhört dålig idé.

Dels utgör kostnaden för mark en försumbar del av kostnaden för att bygga bostäder. Men viktigare är att skillnaden inte heller skulle generera lägre hyror utan bara en större vinst för den första ägaren till bostaden. I praktiken skulle det bara innebära att vi förde över kapital från det gemensamma (kommunal mark) till det privata (den som bygger/äger huset) utan att få någonting tillbaka. Extra konstigt blir det naturligtvis när människor på vänstersidan i den politiska debatten föreslår detta.

Ett sätt som faktiskt kommunen skulle kunna påverka det är genom att införa ett kommunalt bostadsbidrag. Det är faktiskt möjligt. Huruvida det är önskvärt eller klokt vet jag inte, men till skillnad från alla andra förslag är det åtminstone realistiskt.

Science Talks

Efter ett besök på Neurologiskt Handikappades Riksförbund och ett på Effektfabriken var jag ikväll på Science Talks, på Visualiseringscenter. Kvällens föreläsning var "Bilden av klimatet växer fram", av Ola Uhrqvist. Första halvan var en intressant analys av hur själva bilden av vad klimatet är skapas och skapats i media och vetenskapen. Andra halvan var en ren informationsfilm som får premiär i januari.

Föreläsningen i sig var intressant med en del ny information, men jag är lite bekymrad över en sak i klimatforskningen, klimatpolitiken och klimatdebatten. Befolkningsökningen beskrivs alltid som ett grundläggande problem. Att nya människor föds, och att människor lever längre än någonsin måste i första hand ses som något positivt. Det är människors klimatpåverkan som är problemet, inte människor. Jag tror att det är viktigt att inte blanda ihop de två sakerna.

Ansvar för Ekonomin, Energin och Klimatet

Under hösten arbetar vi förtroendevalda i kommunstyrelsen med den budget som bestämmer var vi ska lägga de gemensamma resurser vi har. Budgeten är ett dokument som visar hur vi vill fördela de resurser vi har inom vår ekonomi, men hur skapar vi en mer robust ekonomi till att börja med?

I dag spenderar vi runt 300 miljoner kronor årligen på el och värme till våra skolor, dagis, kontor och lokaler. Det är inte ett effektivt sätt att använda våra gemensamma pengar på. Att det dessutom bidrar till klimatpåverkan gör inte saken bättre. Därför har jag nu gett stadsbyggnadskontoret i uppdrag att identifiera och analysera alla åtgärder som kan göras för att minska vår energiförbrukning. De som är lönsamma ska genomföras omgående. Den vinst som uppstår när vi minskar våra kostnader för el och värme använder vi sedan för att betala just det arbete och den teknik som krävs. Det innebär att vi inte längre väntar och sparar till det som kan betala sig självt, vi investerar direkt och använder sedan vinsten till att betala arbetet.

Samtidigt har vi i Norrköping ett annat problem, vår höga arbetslöshet. Den orsakar både mänskligt lidande och ekonomiska kostnader. Med vårt nya sätt att arbeta på kommer vi också att skapa många nya jobb, när ventilation- eller uppvärmningssystem ska ersättas eller effektiviseras, när väggar eller dåliga fönster ska bytas ut eller rustas upp. Då behövs det människor som arbetar.

Att vi nu investerar i våra lokaler innebär inte bara att vi får en bättre och mer robust ekonomi och att vi minskar vår klimatpåverkan. Vi får också en höjd kvalitet i våra skolor och äldreboenden, i våra kontor och offentliga lokaler. Vi skapar arbetstillfällen - och möjligheter till företagande - inom både bygg- och tekniksektorn.

Samtidigt vill jag uppmana både Norrköpingsbor och företag att se över sin energiförbrukning och fundera på ett lån för att investera i effektiviseringar. Med tillgången till rot-avdrag är det ofta en extremt lönsam affär både för privatekonomin och klimatet. Kombinationen av teknisk utveckling och stigande energipriser gör att investeringar som tidigare varit olönsamma nu går att räkna hem. Dessutom finns energirådgivare anställda inom kommunen för att ge invånare och företag råd i energifrågorna, både de ekonomiska och tekniska. Vi har nu möjligheten att tillsammans göra hela Norrköping både modernare, rikare och mer hållbart.

Ett nytt grönt parti

Under maj i år fick våra nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin mycket mediautrymme. Allra hetast var det såklart i anslutning till vår kongress där de blev valda. Samtidigt blev jag lite förvånad över att en sak fick så lite utrymme att jag inte ens tror de flesta miljöpartister vet om det. I samband med kongressen startades nämligen ett nytt grönt parti.

Joakim Pihlstrand-Trulp är inte känd för så många utanför Miljöpartiet men utmanade Gustav som språkrörskandidat på ett föredömligt sätt. På ett respektfullt och ödmjukt sätt var han tydlig med på vilket sätt han skilde sig från Miljöpartiets "mainstream" och förespråkade en mer radikal linje i alla våra kärnfrågor. Jag tillhör inte de som delar Joakims åsikter men respekterar både honom och sättet han framförde dem på.

Det är ingen hemlighet att en del miljöpartister känner likadant som Joakim. Att det nya Miljöparti som vuxit fram inte är ett radikalt alternativ. Uppdelningen brukar beskrivas som fundisar mot realos och är nog fortfarande ganska träffande. Det handlar delvis om innehåll men framförallt om metod och kultur. Miljöpartiet har gått från att vara en kamp- och proteströrelse, till att vilja påverka genom samarbete och förhandlingslösningar. Självklart känner sig inte de som är intresserade av kamp och protest bekväma i det, lika lite som jag skulle känna mig bekväm med att stå på barrikaderna istället för att sitta vid förhandlingsbordet. Frågan är då om Gröna Partiet kanske kan vara lösningen.

1917 delades den socialistiska rörelsen i två bitar: de som var ideologiskt renläriga blev Vänsterpartister, de som var mer pragmatiska blev Socialdemokrater. Samma sak är nu på väg att hända, eller har redan hänt, den Gröna rörelsen. Gustav fick på vår kongress 94,9% av rösterna. Det är naturligtvis ett helt massivt, för att inte säga otroligt, stöd i ett demokratiskt öppet val. Samtidigt har Miljöpartiet idag över 16000 medlemmar. Även om det bara skulle vara drygt 5% av våra medlemmar som föredrar en mer radikal och kampinriktad politik är det nästan tusen personer. Inte en dålig grund att bygga en politisk rörelse på. Redan idag har Gröna Partiet 240 medlemmar på Facebook, utan att särskilt många ens känner till att de existerar.

Jag tror att den här utvecklingen är bra för alla Gröna, oavsett hållning eller åsikt. Att vara i opposition i sitt eget parti kan inte vara särskilt roligt. Man engagerar sig ju för att man vill driva politik tillsammans med andra, inte för att protestera mot den politik som drivs av ens eget parti. Redan idag är vi många som vill ha en mer socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar värld, och vi blir fler hela tiden. Då kan det i längden bara vara positivt att det finns fler gröna alternativ för människor som vill engagera sig.

Därför vill jag önska Gröna Partiet, Joakim och alla andra som engagerar sig lycka till i arbetet, och även om vi inte tycker lika i alla frågor tror jag att vi alla jobbar för en bättre och mer hållbar värld.

Går det att driva oppositionspolitik när man har makten?

Läste en debattartikel av den moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg där hon menar att Skatteverket gör fel som vill kräva att knallare på marknaden ska ha certifierade kassaapparater. Jag tycker hon försvarar den ståndpunkten bra, det går inte att ställa orimliga krav på små- och enmansföretagare som gör att de inte kan driva sin verksamhet. Ändå blir det väldigt konstigt...

Betty sitter ju i riksdagen som representant för Moderaterna. Det parti vars allians faktiskt vann valet senast, för andra gången i rad. Bettys partiledare är också statsministern, den mäktigaste personen i Sverige. Bettys partivän Henrik är ordförande i Skatteutskottet, där den Moderata alliansen bestämmer. Vad är problemet? Om Moderaterna inte vill att knallare ska behöva certifierade kassaapparater så är det bara att de bestämmer det. Man kan väl inte sitta och klaga över vad Skatteverket gör när man faktiskt är de som bestämmer över Skatteverket, och har gjort det i fem år.

Bro över strömmen

Svar på insändare som reagerat på artikeln i NT eller inslaget i NT24 om att bygga en träbro över strömmen:

Två insändare i fredagens tidning uttrycker oro för planerna att bygga bostäder vid Linköpingsvägen och den idé jag presenterade för att bygga en bro över strömmen vid Rhododendrondalen. Det tycker jag är bra.

Promenadstråket kring strömmen i de natursköna områdena är oerhört värdefullt för många Norrköpingsbor. Under hela året men särskilt under sommaren promenerar, vilar, umgås och motionerar många människor just där. Det är både gamla och unga, infödda och nya norrköpingsbor. Platsen är och ska vara en resurs som är till för alla i Norrköping.

När vi nu planerar för bostäder i området mellan Ebersteinska och Kneippen har jag varit oerhört tydlig med att byggandet inte får inskränka på de höga miljö- och rekreationsvärden som finns där. Byggande kommer bara att ske i området ovanför och får inte försämra skönhetsupplevelsen för alla oss som älskar att röra oss kring strömmen.

Vad gäller bron har jag svårare att förstå oron. Jag tror alla håller med om att utan Femöresbron skulle området inte bara bli mindre tillgängligt utan också mindre attraktivt. En vacker gångbro i trä mellan Dragsbron och Femöresbron skulle inte bara göra det möjligt för fler människor att njuta av promenadstråket och Folkparken, jag är också övertygad att den skulle göra området ännu vackrare.

Mitt och stadsplaneringsnämndens uppdrag är att skapa en god livsmiljö för Norrköpingsborna. Det gör vi genom att utveckla, förädla och tillvarata den fantastiska potential som vår stad har. Där är stråket kring strömmen en oerhört viktig pusselbit och något vi kommer att arbeta med under hela mandatperioden.

Mattias Stenberg (MP)

Kommunalråd

Ordförande stadsplaneringsnämnden

Gå gärna in och rösta!

Sluta prata om galningar

Det finns inget "galet" i terroristen Anders Breiviks agerande. Han har inte lidit av en psykos under de 9 år som han planerat sitt dåd. Tvärtom verkar han agerat helt rationellt och fullföljt de yttersta logiska slutsatserna av den ideologi han är en del av. Runt om i Sverige idag finns andra som delar hans värderingar, även om de ännu bara på idé-stadiet kan föreställa sig vilka slutsatser deras nationalistiska ideologi leder till. I grunden handlar det om att dela upp mänskligheten och omänskligförklara de som man definierat som motståndare. Allt våld, allt hat och all propaganda är berättigad eftersom den, som alltid, utgår från självförsvarets moral. Socialdemokrater försöker utplåna vårt samhälle, alltså är det okej att hetsa mot det, förtala dem och i slutändan även att döda dem, det är bara självförsvar. Samma sak gäller muslimer eller judar, svarta eller bruna. De är inte som oss, alltså är de ett hot, alltså måste de försvinna.

Det är tyvärr omöjligt att kalla det för galenskap eller psykos. Så har den mänskliga kulturen fungerat under långa perioder. Den tid av extrem öppenhet, demokrati, rättvisa och jämlikhet som vi i norra Europa upplevt under flera decennier är inte normen eller något universiellt. Det är resultatet av ett krig i nationalistisk anda som slutade med att en hel generation sa "Aldrig mer!". Det är resultatet av ett politiskt och demokratiskt arbete som förts av socialister, socialdemokrater och liberaler i hela Europa. Det oöverträffade välstånd som vi nått har nåtts med den exakt motsatta politiken till den som nationalistiska partier som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet vill föra.

Hycklandet, självförhärligandet och det onyanserade tänkandet som hela tiden gränsar till paranoida vanföreställningar är utmärkande när man läser Breviks manifest och anteckningar. Egna karaktärsbrister försvaras, rationaliseras och skrivs om. Andras förstärks, förvrängs och förvanskas. Exakt samma mönster återfinns i de rörelser som försöker göra sig rumsrena. Sverigedemokraternas riksdagsledamot uttrycker sig hånfullt, raljerande och föraktande när den första bomben sprängs i Oslo. Eftersom det i hans värld är självklart att det är muslimer som ligger bakom terrordådet. När det visar sig att det är en blond, kristen före detta medlem i SD's systerparti som avrättat nästan hundra oskyldiga barn och unga och sprängt en bomb i centrala Osla finns inte längre något kollektivt ansvar. Då handlar det om någon som är sjuk, eller en galning.

Men om över en miljard muslimer ska bära det kollektiva ansvaret för all terrorism som sker med muslimska förtecken, om alla invandrare ska skuldbeläggas kollektivt för brott som begås av någon som fötts utanför Sverige, då måste enligt deras egen logik Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och alla andra nationalistiska rörelser bära ansvaret för terrorattacken i Oslo och på Utøya. Man måste se att detta inte är en ensam galning utan den fullt logiska slutsatsen av någon som tar deras politik på allvar. SD må ha putsat bort de grövsta rasistiska uttrycken från sin politik i sitt försök att göra sig själva rumsrena, tonat ner den värsta delen av sin nationalistiska retorik, men under den sminkade ytan finns föraktet för de svaga och hatet mot de som är olika kvar. Förhoppningsvis ser fler människor nu vad det synsättet leder till och ifrågasätter sig själva, sina värderingar och sin politiska tillhörighet.

Alternativ till rättvisa?

Nu har vi tagit beslut i Kommunstyrelsen om att höja Norrköpings Kommuns etiska ambitioner ytterligare. Sedan 2007 är Norrköping en Fair Trade City tillsammans med 40 andra svenska kommuner. Förra året var 97% av det kaffe som kommunen upphandlade etiskt, 38% av bananer, 31% av choklad och 14% av té. Nu höjer vi målen till 100, 50 och 25% som ska uppnås inom två år. Samtidigt börjar vi också ställa krav på textilier. Alla profilprodukter med kommunens logga och en fjärdedel av arbetskläderna ska vara etiskt certifierade till 2013.

Märkligt nog var detta något som Alliansen (med undantag av KD) var emot. Utan diskussion lämnade de in ett yrkande om att Norrköping ska lämna FTC och reserverade sig mot beslutet att höja de etiska målen. Medan allt fler människor engagerar sig i internationella rättvisefrågor, handlar etiskt och ekologiskt, så finns det alltså de som inte bara låter bli utan aktivt är motståndare till det. Självklart kostar det lite extra, men varje krona du sparar på att handla får de fattiga i andra länder stå för. Frihandel innebär inte frihet för människorna som arbetar, utan bara frihet för multinationella företag att hänsynslöst utnyttja arbetskraft och exploatera ekosystem bortom bristningsgränsen. Kortsiktiga vinster får gå före långsiktig hållbarhet och ekonomisk utveckling i länderna som behöver det som mest.

Ingen motivering gavs och inte heller kan det vara en "ideologisk" fråga eftersom flera Alliansstyrda kommuner, däribland Linköping, också jobbar aktivt med dessa frågor. Det borde vara en självklarhet att en kommun också tar ett moraliskt ansvar för sin konsumtion.

Fri parkering för "miljöbilar"?

För ett antal år sedan infördes fri parkering för så kallade miljöbilar. Anledningen var såklart att uppmuntra folk att köpa bilar med mindre utsläpp av gifter och växthusgaser. Nu föreslår Tekniska Nämnden att kommunen tar bort den möjligheten som del i ett sparpaket som behövs för att få budgeten i balans.

Idag är det över 3000 bilar som har fri parkering och definitionen på en "miljöbil" är väldigt generös. Majoriteten av alla dessa bilar drivs till exempel på bensin. Idag när det finns både biogasbilar och elbilar på marknaden känns inte det så modernt. Även den bästa bensindrivna bil är fossil och därmed inte hållbar. I miljöpartiet pågår dessutom en diskussion om huruvida det egentligen finns någonting som kan kallas "miljöbil". Även en elbil eller biogasbil kräver ändliga resurser att framställa och oavsett vilket tar den upp plats och sliter på gator på samma sätt som en bensinbil.

Samtidigt handlar Miljöpartiets politik om att göra det enklare för människor att leva hållbart. När det gäller transporter handlar det då om att göra mer hållbara sätt att röra sig enklare, mer tillgängliga och mer attraktiva. Idén att alla skulle kunna klara sig utan ett motordrivet individuellt fordon är inte realistisk, i alla fall inte inom den närmaste framtiden. Därför borde vår politik också handla om att försöka påverka och göra det enklare att välja det mest hållbara transportsättet för bilar också.

Därför tycker jag att vi istället för att ta bort möjligheten till fri parkering ska skärpa definitionen av vad som är en miljöbil så den bara innefattar biogasbilar och elbilar. Det skulle innebära att vi kan tillgodogöra oss 90-95% av besparingen och samtidigt uppmuntra människor att köpa det allra mest hållbara. Vad tycker du?

Omröstning - Tekniska Nämndens budgetprioriteringar

Nämnden har i sin budget valt att göra 4 av 6 besparingar. De man valde att inte göra var färdtjänsten och skolskjutsen. Det känns bra ur ett socialt och moraliskt perspektiv att man inte sparar på det som berör de allra yngsta och de allra äldsta. Man sparar alltså dels genom att höja parkeringsavgifterna, men också genom att dra ner på kollektivtrafik, stadsmiljö och natur samt vägunderhåll.

Omröstningen på min blogg rankade åtgärderna i följande ordning, från mest populär till minst:

1. Parkeringsavgifter (65%)
2. Skolskjuts (25%)
3. Kollektivtrafik (14%)
4. Stadsmiljö/natur (11%)
5. Färdtjänst (11%)
6. Vägunderhåll (8%)

Att höja parkeringsavgifter var alltså den åtgärd som föreslogs överlägset oftast. Mest förvånande tycker jag är att så många föreslog neddragningar inom skolskjutsen, och att vägunderhållet prioriterades så högt.

Den genomsnittliga röstaren röstade bara på 1,37 av de 6 förslagen, medan nämnden har beslutat om 4. Kanske borde jag ha gjort så man var tvungen att välja minst två alternativ. Ännu mer intressant hade varit om man kunnat välja exakt hur mycket man vill spara/höja och vilka konsekvenser det får. Nämnden måste nämligen spara 31 miljoner och det låter sig tyvärr inte göras med bara åtgärder inom ett område.

Detaljplan för Svärtinge 1:6

Just nu arbetar Stadsbyggnadskontoret med att ta fram en detaljplan för att ge möjlighet till utveckling av den delen av Svärtinge som ligger mellan Glan, Finspångsvägen och Stugvägen. Syftet är att skapa möjlighet till handel och service, att bygga fler bostäder, en förskola, att ge möjlighet för skolan och fotbollsföreningen att utveckla sin verksamhet. Samtidigt som vi tillvaratar miljö-, natur- och rekreationsintressen. Det är helt klart ett utmanande uppdrag med många faktorer att ta hänsyn till.

Under planprocessens samråd har det framkommit en mängd bra och kloka synpunkter. Den västra delen av detaljplanen är förhållandevis enkel. Där handlar det om att skapa möjlighet för en förskola, centrumhandel och ett antal bostäder. Samtidigt som man ökar kvaliteten på och tillgängligheten till naturområdet kring Glan. Den östra delen är mer komplicerad. Där krockar intresset för rekreation, naturvärden och miljö med intresset för utveckling av fotbollsverksamheten och skolan.

I det ursprungliga förslaget tas en väldigt stor del av marken i anspråk av utbyggnaden av fotbollsplaner och en sporthall. Det påverkar dels natur- och miljövärden, men också de boendes möjlighet till rekreation och friluftsliv. Samtidigt är det självklart också viktigt att fotbollsverksamheten för unga kan utvecklas och att skolan kan erbjuda barnen bra aktiviteter. Som vanligt handlar det inte om att välja mellan bra och dåligt, utan om att väga flera värdefulla saker mot varandra och försöka hitta så bra gemensamma lösningar som möjligt. Vilket gör att samråd och medborgardialog blir ännu viktigare än vanligt.

På besök i paradiset

Om jag ska vara helt korrekt så var det ett besök i Örebro, men inramningen var ganska paradisisk. Jag besökte nämligen Bovierans nyöppnade hus där folk började flytta in i veckan. Konceptet är väldigt spännande och handlar om att skapa en harmonisk och stimulerande gemensam miljö för de boende. Där den traditionella innergården är inglasad, grön året runt, och inte heller så traditionell. Snarare tropisk och exotisk. Det andra som imponerar är hur de lyckats hålla nere både kostnaderna och energianvändningen (57kwh/m2) vilket gör den tillgänglig för en stor målgrupp och bra ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det skulle vara kul att kunna erbjuda den här typen av boende till Norrköpingsbor. Det finns stor efterfrågan på seniorboende i stan och där kan Bovieran komma in som ett spännande alternativ. Den härligt gröna innergården skapar också fysiskt välmående och stimulerar till sociala möten, något som vi måste lägga större vikt vid när vi utvecklar staden. Därför tittar vi nu på om Bovieran skulle kunna passa in i något av våra projekt t.ex i Södra Vrinnevi, eller kanske Brånnestad.

Norrköpings attraktiva innerstad

Onsdagens ledare i NT påstår att höjda parkeringsavgifter i City skulle döda Norrköpings stadskärna. Att billiga parkeringsplatser är det som lockar människor till vår stad. Att Norrköpings kärna är så oattraktiv att ingen är beredd att betala tio kronor extra för att åka dit med bil. Jag håller inte med.

Attraktivitet och en levande stad skapar vi genom vackra hus, välplanerade torg och parker för vuxna och barn, mångfald och skönhetsupplevelser som samspelar med sin omgivning och människor. Framförallt skapar vi det med människor. Människor som promenerar, handlar, smiter in på ett café eller träffar en kompis på en uteservering. Det skapar attraktivitet och livskvalitet.

Norrköping har en bra grund att stå på med sin rika historia. Trots misstaget med rivningsvågen har vi ett fantastiskt kulturarv som vi lyfter och förädlar. Runt Knäppingsborg och inom Industrilandskapet, utmed strömmen och i City. Samtidigt ställer vi om Norrköping till en mer hållbar stad genom att göra det lättare att gå, cykla och åka spårvagn. Vi gör det möjligt för fler att röra sig tryggt och säkert i en attraktiv stadsmiljö. Det vinner hela Norrköping på.

Tron på bil, miljonprogram och fabriker som ekonomisk motor i byggandet av stad är för länge sedan övergiven. Den lever bara kvar i sinnet på de som fastnat i sina politiska dogmer. Som inte ser till verkligheten, värdet och vetskapen om hur man skapar förutsättningar för en riktig stad. En stad som lockar till kreativitet och möten. Det är dit både människor och företag söker sig. Där finns den ekonomiska utvecklingen i den moderna staden.

Möten, handel, uteserveringar och upplevelser skapar en levande stadskärna. Människor i rörelse skapar en levande stadskärna. Bilar och parkeringsplatser är bara ett av alla sätt att ta sig till den. Det är också det sämsta sättet ur miljösynpunkt, hälsosynpunkt och ur ett skönhetsperspektiv. Därför prioriterar vi nu gång, cykel och kollektivtrafiken före bilen. Baserat på vad vi lärt oss av historien och vad forskningen säger om framtiden. Både för miljön, människorna och stadens skull.

Folk åker inte till staden för billiga parkeringsplatsers skull. Norrköping ska inte vara, och kommer aldrig någonsin igen att vara något grått lågbudgetalternativ. Vi är ingen Sovjetisk fabriksstad. Vi är en vacker och spännande stad. Där stadskärnan är vår stolthet och vårt ansikte mot omvärlden.

Nu vill vi göra mer för att fortsätta utveckla, modernisera och göra den ännu mer attraktiv på ett hållbart sätt. Och vi kommer att göra mer. Fler gångstråk för handel och nöjen, mer grönska, mer mötesplatser och mer upplevelser. Med respekt för vår historia ska vi fortsätta bygga framtiden så att även våra barn och barnbarn kan få förmånen att växa upp och leva i en av Sveriges mest attraktiva och hållbara städer.

Lite enklare att förstå höjda P-avgifter

Vi börjar med förutsättningarna. Norrköpings kommun behöver spara pengar. Trots att det "går bra för Sverige" går det inte så bra för kommunerna. Alliansregeringen väljer att använda statens pengar till skattesänkningar istället för att ge dem till kommunerna. Alla som röstade på Alliansen visste att de prioriterade "mer pengar i plånboken" och de vann ett i ett demokratiskt val. Det är ett demokratiskt beslut som vi kommunpolitiker får rätta oss efter oavsett vad vi tycker. Så ska det vara.

Kommunen har lite förenklat tre ansvarsområden. Utbildning, omsorg och samhällsbyggnad. När vi nu tvingas spara tvingas vi också prioritera. Vi valde att spara mindre på utbildning och omsorg, och mer på samhällsbyggnaden.

Tekniska Nämnden får ungefär 90% av pengarna som Kommunfullmäktige fördelar till samhällsbyggnad, resten går till planering och myndighetsutövande. De tvingas nu spara väldigt mycket. Då har man valt att både skära ner på sina utgifter och öka sina intäkter för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Utgifterna är till exempel skolskjuts, färdtjänst och underhåll av gator, parker och torg. Intäkterna är P-avgifter och andra taxor.

Man kan inte BÅDE få mer i plånboken OCH mer skattesubventioner eller offentlig service. Man måste välja. Självklart kan kommunen höja skatterna för att hålla parkeringsavgifterna nere, men det är det inget parti som har föreslagit ännu. Faktum är att alla förtroendevalda för alla partier inser detta i nämnden. Ingen i nämnden har föreslagit att inte höja avgifterna. Gör vi inte det måste vi skära ner mer på annat. Man kan inte får mer och betala mindre. Nu har de flesta i Sverige röstat på "betala mindre till samhället" och då får man också mindre av samhället samtidigt som en del saker blir dyrare.

För den som vill grotta ner sig i frågan kan man ladda ner kommunens budget och läsa mer om Tekniska Nämnden. Kommunfullmäktige kommer att fatta beslut om taxan i början på sommaren, så fram tills dess kan man komma med förslag på hur man skulle kunna antingen öka intäkterna eller skära ner på utgifterna. Områdena man har att välja mellan är stadsmiljö och naturvård, vägar och trafik, skolskjuts, färdtjänst och kollektivtrafik.

Tips till Fredrik om han vill hjälpa undersköterskor och lärare

Läste att anledningen till den senaste skattesänkningen är att Fredrik vill att det ska löna sig mer att arbeta, för undersköterskor och lärare. Det låter väl sympatiskt tycker jag, att han vill att människor som gör något så viktigt som att undervisa eller vårda andra människor ska få lite mer pengar.

Men om man nu vill att de som jobbar inom skola och vård ska tjäna mer, borde man inte höja deras löner? När man sänker skatten för de som tjänar pengar innebär det ju att alla som tjänar pengar får mer i plånboken, men den offentliga sektorn som betalar all vårdpersonal och all utbildningspersonal får mindre.

Om man nu har till exempel 5 miljarder över att spendera och vill att det ska löna sig för just lärare och sköterskor är det väl vettigt att man använder dem till just det. Istället för att de som tjänar mest, vilket ju knappast är undersköterskor, ska få den största biten av kakan. Dessutom innebär ju de sänkta skatterna att man INTE har råd att vare sig höja lönerna eller anställa mer av just de grupperna.

I realiteten tar man alltså pengarna från just sköterskor och lärare. Sedan delar man ut dem enligt principen att den som redan tjänar mest också är den som behöver och förtjänar det största tillskottet.

Fredrik, det är inte så himla svårt. Om du vill att det ska löna sig mer för en sköterska att arbeta så använder du pengarna till att höja hans eller hennes lön. Du behöver inte ta en omväg över en skattesänkning och riskera att tappa större delen av pengarna i plånboken på de som redan tjänar mest. Jag tror faktiskt inte så många i Sverige skulle ha något emot att du gjorde det mer lönsamt att vara lärare eller undersköterska, om du verkligen gjorde det.

Fråga #1 - Stadsmiljö

En välmående befolkning är grunden för ett välfungerande samhälle och en god ekonomi. Folkhälsan påverkas i väldigt stor utsträckning av stadens miljö. Närhet till grönområden, mötesplatser som uteserveringar, caféer och gågator, tillgång till rekreation och skönhetsupplevelser. Alla dessa faktorer är viktiga för att skapa ett framgångsrikt och välfungerande samhälle.

Jag vill att Norrköping ska bli Sveriges vackraste mellanstora stad, med en levande och attraktiv stadskärna. För att nå det krävs att vi vågar investera i det som skapar attraktivitet och välmående hos människor. Att vi skapar och höjer kvaliteten på våra grönområden. Att vi omvandlar genomfartsgator till stadsgator och stadsgator till gågator. Att vi vågar bygga både kreativt och hållbart när vi bygger nytt, och att vi vågar sticka ut.

När människor kommer till Norrköping vill jag att staden ska kommunicera att här lever vi ett gott och aktivt liv. Här lever vi i kreativa, fungerande miljöer som skapar socialt sammanhang och välmående. Jag vill att den som besöker oss ska vilja stanna, och att man ska sakna Norrköping när man åker härifrån. Därför kommer attraktiviteten i Norrköpings stadsmiljö att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Fråga #2 - Medborgardialog

Samtidigt som de ekonomiska och sociala skillnaderna ökar i samhället ökar också det upplevda avståndet mellan politiker och andra medborgare. Allt färre engagerar sig i aktivt i samhällets utveckling. Det är en trend som kan och måste brytas. Engagerade medborgare är en resurs som vi behöver ta tillvara i mycket större utsträckning och som kan vara en tillgång i vårt gemensamma samhälle, samtidigt som det stärker den representativa demokratins legitimitet.

Att hitta nya vägar, metoder och forum för att engagera våra invånare och demokratisera våra processer har ett stort egenvärde. Men det skapar också förutsättningar för bättre och mer socialt hållbara beslut. När människor känner sig delaktiga och kan påverka sin tillvaro tar de också ett större ansvar. Jag kommer att fokusera på de som är berörda av beslut, men ännu inte aktiva. Och särskilt ungdomar och unga vuxna, som ofta har svårare att göra sin röst hörd.

Avståndet är inte så stort som människor tror. Det är faktiskt lättare att påverka än de flesta vet. Man kan gå med i ett parti som man sympatiserar med eller en intressegrupp som driver de frågor man tycker är viktiga. Jag själv gick med i Miljöpartiet för fem år sedan och har sedan dess haft en väldigt stor möjlighet att påverka. Idag är jag Kommunalråd och möjligheten är ännu större.

Men även om man inte går med i ett parti kan man maila, ringa eller skriva till politiker. De flesta är intresserade av att svara och av att ha en dialog. Men det kan bli mycket bättre och vi behöver engagera fler människor i det demokratiska arbetet och vårt samhälle. Därför kommer medborgardialog som ett sätt attt öka invånares inflytande och delaktighet att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Fråga #3 - Energieffektivisering

Idag betalar Norrköpings kommun ca: 300 miljoner per år för el och värme. När elpriserna nu harmoniserar med nivåerna i EU kommer prislappen att fortsätta att öka. Samtidigt är energisektorn en av de absolut största klimatpåverkarna. Att både slösa med resurser och samtidigt skada vår gemensamma livsmiljö och vårt klimat är idiotiskt, det finns inget annat sätt att beskriva det. Det måste åtgärdas.

Kommunen har en Energiplan tagen i fullmäktige som innebär att vi till 2030 ska effektivisera energianvändningen i kommunens lokaler med 50%. Når vi vår målsättning så frigör vi 150 miljoner per år, räknat på dagens låga energikostnader. Vi slösar helt enkelt just nu bort över 400 lärare per år. Och priset på energi kommer att fortsätta öka. I den takt vi effektiviserat fram till nu kommer vi inte att nå ens halvvägs innan 2030.

Genom att samordna energieffektivisering och underhåll av lokaler i totalprojekt kan man slå två flugor i en smäll och skapa samordningsvinster. Slitna lokaler som faller sönder innebär kapitalförstöring, samtidigt som de läcker resurser i form av energi och pengar. Dessutom är det inte så kul att gå i en sunkig skola eller bo på ett dåligt underhållet vårdhem. Genom samordning i totalprojekt kan vi lösa båda problemen samtidigt. Då frigör vi resurser för annan verksamhet, samtidigt som vi bevarar värdet på våra investeringar. Därför kommer energieffektivisering att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Debatt om kollektivtrafiken

De som är politiskt aktiva i Norrköping har antagligen inte kunnat undgå att 1991-94 års Kommunstyrelseordförande, numer ledamot i fullmäktige, krävt svar på sina frågor om varför inte Kommunen sätter in extra busstrafik till Lindö. Idag fick han det (igen) av mig i NT:

----

Stefan Hagfeldt anser i måndagens tidning att han inte fått svar på sina frågor. Frågorna gällde busslinje 116 till Lindö. Faktum är att Stefan fick svar på exakt de frågor han ställde i sin interpellation, men inte på sina ”övriga” frågor. Då kan det vara på sin plats att förklara vad de övriga frågorna gällde.

Stefan har enligt egen utsago suttit och åkt busslinjen fram och tillbaka och försökt räkna hur många som åker med SMS-biljett och notera om någon tjuvåker, och frågar sedan om jag har någon aning om hur många det är. Eller exakt hur många turer som gått under olika tidpunkter. Det har jag inte, och det finns en anledning till det.

Mitt ansvarsområde är större än bara en enda busslinje och bara en enda stadsdel. Norrköpings kommun sträcker sig från Arkösund till Skärblacka, inte bara från Lindö till Repslagaregatan. Vi har över trettio busslinjer som går till olika stadsdelar och orter, inte bara en. Det vore omöjligt för mig att sitta och åka fram och tillbaka på alla dessa bussar, det skulle vara ett enormt slöseri med tid och skattemedel. Dessutom tycker jag att vi ska fatta beslut om kollektivtrafiken baserat på fakta och underlag, inte på att en politiker sitter och åker buss någon enstaka gång och räknar hur många som betalar för sig.

Jag har ansvar för över 130 000 människor som bor i Norrköpings kommun, inte bara de 5 000 som bor i Lindö. I staden har även Hageby, Eneby, Klockaretorpet, Vilbergen och alla andra stadsdelar behov av kollektivtrafik, det har man på landsbygden också. Kanske till och med större behov än i Lindö, där andelen bilar och mängden pengar per hushåll är högst i hela staden.

Efter att Stefan dessutom från talarstolen deklarerat att han vill kunna ta ett par glas vin efter han varit på symfonikonsert och ta bussen hem istället för taxi valde jag att inte förlänga debatten. När han sedan försöker gömma sig bakom undersköterskors behov av arbetsresor, när det så uppenbart handlar om ett egenintresse, blir det bara genant. Som ledamot i fullmäktige har man inte bara en stadsdel och en grupp människor att ta hänsyn till utan hela kommunen med alla dess invånare.

Vad debatten borde handla om är hur vi skapar bästa möjliga kollektivtrafik till lägsta möjliga kostnad, åt så många som möjligt. Vilka som har de största behoven och hur vi bäst kan tillgodose dem med så liten miljöpåverkan som möjligt. Det är några av de frågor som jag ställer mig, och som Stefan Hagfeldt borde ställa sig.

Ingen skulle vara lyckligare än jag om vi kunde satsa mer pengar på kollektivtrafiken i Norrköping, men vi har de ekonomiska förutsättningarna vi har och då gäller det att få ut så mycket som möjligt av dem. Jag noterar också att Stefan Hagfeldts prat om att ”slå vakt” om kollektivtrafiken inte återspeglar sig i något budgetförslag Moderaterna lagt. Däremot utlovas det ofta skattesänkningar som skulle innebära ännu större neddragningar. Det är lätt att lova saker om man inte behöver ta ansvar.

Besynnerligheten i borgarnas inställning till bolag

Linköping, som är en borgerligt styrd kommun, har ett kommunalt energibolag som årligen pumpar in hundratals miljoner i den kommunala verksamheten. Samtidigt skapar den både trygghet i energiförsörjning för staden, och trygghet i ekonomisk försörjningen för alla de som arbetar där. En oerhört framgångsrik affär för Linköping helt enkelt.

Samtidigt röstar borgarna i Norrköping nej till att ens utreda frågan om Norrköping skulle ha ett eget energibolag. Man är inte bara mot ett kommunalt energibolag, man är mot att ens ta reda på vad det skulle innebära för kommunen. Hur kan man vara benhård ideologisk motståndare mot en sak i en kommun, medan grannkommunen där man sitter i styre tycker tvärtom?

Själv är jag i grunden mycket positiv till idén med ett kommunalt energibolag som till 100% sysslar med förnyelsebar energi. Men trots det vill jag ändå först att frågan utreds. Man ska inte fatta beslut bara på ideologisk grund, utan på fakta. Särskilt viktigt blir det när det handlar om stora framtidsfrågor. Därför upplever jag det som konstigt när inte bara åsikter frikopplas från fakta, utan de dessutom skiljer sig diametralt från åsikterna samma partier har i kommunen bredvid. Ska man ha ideologiska skygglappar borde de åtminstone matcha varandra.

Frihet, liberalism och människors möjlighet att påverka

Gustav Fridolin skrev en debattartikel i DN som på ett inspirerande sätt sammanfattar hur det som vi idag kallar Sverige, med politik som verktyg, utvecklats de senaste hundra åren. Hur människors frihet, initiativkraft och vilja lyckades forma världens kanske bästa land. Men också hur den utvecklingen avstannat eller börjat gå bakåt, och hur vi Gröna kan vara och är alternativet för de som tror på framtiden.

På ett ganska avslöjande sätt pekar han på hur regeringen framstår som ideologiska motståndare till sin egen politik. Kort sagt, man säger en sak och gör en annan. Hur mycket regeringen än försöker framstå som ett mittenalternativ i retoriken pekar politiken som förs tydligt åt höger. Man pratar liberalt men agerar i varje fråga konservativt. Hur kan det gå till?

Är man lagd för konspirationsteorier tycker man naturligtvis att det är naturligt att politiker säger en sak och gör en annan, själv tror jag att det helt enkelt handlar om en märklig förändring i vad "frihet" betyder för de borgerliga. Frihet handlar inte om människors frihet (social liberalism) utan bara om finansens frihet. För regeringen är det viktiga att pengar är fria, inte människor. Avregleringar och utförsäljningar är enligt det synsättet alltid av godo, oavsett hur det påverkar människor. Den magiska marknaden löser alla problem och skapar den bästa av alla världar. Hur eller varför det skulle fungera kan man inte förklara, det bara är så.

Som en rolig notis irriterade Gustavs artikel en lokal folkpartist som utger sig för att vara liberal. En folkpartist som är känd för att vilja förbjuda konstutställningar och hundar. Som åkte till USA för att frivilligt valarbeta åt den konservativa kandidaten McCain, istället för den liberala Obama. Han menar att Gustav inte vet vad liberal betyder, jag menar att Folkpartiet borde ta bort ordet "Liberalerna" ur sitt partinamn. På samma sätt som Vänsterpartiet tog bort ordet "Kommunisterna" när de övergav den kommunistiska ideologin. Allt annat är falsk marknadsföring.