Sista bloggposten!

Eftersom jag tackat ja till ett erbjudande om att utveckla ett företag och därmed lämnar politiken blir detta mitt sista inlägg på bloggen. Kanske återupptar jag bloggandet i framtiden på min gamla blogg, ”Modernisera Sverige”, eller någon annanstans. Men för tillfället är det i alla fall slutbloggat.

Målsättningen när jag började blogga om stadsbyggande var att få igång diskussionen och kommunicera ut vad det är som händer i staden. Med tanke på mängden respons får jag nog anse det målet uppfyllt. För mig är stadsbyggandet den absolut viktigaste delen av politiken och samhällsutvecklingen, vi skapar våra fysiska strukturer och miljöer, och sedan skapar dom oss i flera generationer framåt. Därför tycker jag det är otroligt viktigt att vi diskuterar dom frågorna, och inte fastnar i det allmänna politiska tjafset om plånboksfrågor och hur många procent hit eller dit en ersättning ska höjas eller sänkas.

Även om det förekommit en del hot, hatbrev, och annat som man kan klara sig utan, tycker jag också det framkommit många bra idéer, diskussioner och förslag till hur vi ska kunna utveckla Norrköping. Den interaktiva 3D-kartan visar också att engagemanget är stort även bland yngre Norrköpingsbor. Tyvärr domineras debatten oftast av äldre vita män, och andra perspektiv och synpunkter kommer inte fram. Med moderna medier och teknik tror jag att man kan göra frågorna både tillgängliga och intressanta för fler, förhoppningsvis fortsätter den diskussionen och utvecklingen framöver.

Efter att ha ägnat drygt 6 år åt Miljöpartiet och politik känns det skönt att få starta något nytt. Särskilt efter de senaste två åren som i stort sett ägnats åt politiken dygnet runt. Det ingår i Miljöpartiets ideologi att man inte ägnar hela livet åt politik, och för mig ska det bli skönt att få en bättre balans i tillvaron. Dock är det något jag kommer att sakna mer än allting annat: Norrköpings kommuns fantastiska tjänstemän.

Vi är i Norrköping begåvade med en skara tjänstemän som antagligen är bättre än vad vi förtjänar. Vi har kreativa, kompetenta och inspirerande människor som varje dag gör Norrköping till en bättre stad och kommun. Själv har jag haft privilegiet att få möta väldigt många av de som jobbar med stadsbyggandets olika delar, och jag kan bara säga att jag är imponerad av deras professionalitet, kunnande och engagemang. Alldeles för sällan lyfts dessa fantastiska människor fram, men utan dem skulle Norrköping vara en fattigare, tråkigare och sämre plats att leva och utvecklas i. Stort tack till er alla för den här tiden, ni är både imponerande och inspirerande!

Grävskopor och seniorer

Idag togs första spadtaget för Riksbyggens seniorboende i Vilbergen. Dom kommer att bygga 29 lägenheter precis bakom Vilbergens Centrum, vilket ändå måste anses vara ett ganska perfekt läge. Närhet till handel, sjukhus, kollektivtrafik och Norrköpings mest anrika bowlinghall. Socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Det faktum att vi människor envisas med att bli friskare och leva längre är i grunden världens bästa nyhet, och skapar samtidigt en del nya utmaningar, inte minst inom byggbranschen. Det är väldigt ofta människor hör av sig till mig och undrar om och när det kommer att skapas olika former av seniorboende, nu är svaret att det byggs för fullt i Vilbergen. När Riksbyggen är klara med sina första 29 tänker dom bygga 29 till precis bredvid, om intresset är tillräcklig stort, vilket det verkar vara.

Samtidigt har vi skickar detaljplanen för Södra Vrinnevi till kommunfullmäktige för antagande. Det är en av våra större planer, vilket är anledningen att vi skickar den till KF, och kommer att utveckla området söder om sjukhuset. Bland annat är en annan typ av seniorboende intresserat av att etablera sig där, företaget Bovieran, som har ett väldigt unikt koncept.

I början på det här inlägget pratade jag om spadtag. Det stämde inte helt. När jag blev tillfrågad av Riksbyggen att vara med så bad jag halvt på skoj om att få en rejäl grävskopa istället för en spade. När jag kom dit stod det ett orangefärgat grävskopemonster på platsen som ska bebyggas, inga jäkla spadar här inte. Även om jag är en modern, jämställd och feministisk man måste jag erkänna: Jag kände mig skapligt macho när jag tog första ”spadtaget”. Enligt maskinisten var jag en naturbegåvning, så drygt 20 år av dataspelade har gett resultat.

Ny park i centrala stan

Även om Industrilandskapet idag är fantastiskt och en resurs för hela Norrköping så går det att fortsätta utveckla. Dels genom byggnation i stil med Katscha, men också genom att skapa någonting som saknas i området idag. Grönska.

I kvarteren Mjölnaren, Laxen och Vårdtornet utmed Västgötebacken planerar vi nu för en helt ny park centralt i staden. Idag är området en blandning av en del fina hus med stort värde, men främst öde parkeringsöknar och rivningstomter. Idén är nu att istället skapa liv och mer stad genom att tillföra bostäder och handel, men också en centralt belägen park både för besökare och boende.

Just nu finns ingen riktigt färdig idé om hur man ska gestalta parken eller vilka funktioner som upplevs som viktiga, därför vore det kul om många kom in med synpunkter och idéer. I dagarna kommer planen att skickas ut på utställning, och är man intresserad kan man redan nu sätta sig in i den här. Hur tycker du att Norrköpings nästa centrala park ska vara?

Argumenten mot att bebygga parkeringsplatsen vid Strömparken

Efter att ha läst alla yttranden, insändare, inlägg och kommentarer har jag nu försökt sammanfatta de argument som har förts fram mot att bebygga Torget 5, parkeringsplatsen bredvid Strömparken. Jag tar också fram de motargument som jag själv tycker är starkast. Resultatet blev ett väldigt långt inlägg, men med tanke på engagemanget i frågan kommer nogs åtminstone några personer att läsa hela.

Ett hus privatiserar/försämrar parken
Just risken att parken skulle försämras eller kunna upplevas som privat har varit en viktig fråga i planeringen och något vi diskuterat mycket. Därför innebär utformningen både en promenadväg genom huset och att bottenvåningen fylls av café, butik eller en restaurang. Med den utformningen tror jag parken kommer kännas både tryggare och mer attraktiv i framtiden. Om bottenvåningen hade varit privat eller en död yta hade den kanske haft en annan effekt, men när parken ramas in av ett café eller en restaurang tror jag det leder till att fler använder den.

Vet man att det finns människor i närheten känns det också tryggare att röra sig där även kvällstid. Att en vacker park inramas av en levande verksamhet som lockar människor tror jag är bättre än att den inramas av en gata och en sliten bilparkering, så som situationen ser ut idag.

Många är mot att det byggs
Ja, många är mot att det byggs av flera olika anledningar. Många är också för att det byggs, av flera olika anledningar, men dom verkar ibland ha glömts bort i debatten. Inte minst har hundratals Norrköpingsfamiljer redan anmält sitt intresse för att bo där.

Parkeringsplatser försvinner
I valet mellan ett antal parkeringsplatser och 35 energieffektiva lägenheter med närhet till spårvagn, resecentrum, handel, grönska och rekreation är valet självklart för mig. Vi har brist på bostäder, men inte på parkeringsplatser. På köpet får vi också lokaler för butik och restaurang, som kan locka mer människor att promenera i området och göra det ännu mer levande.

Huset skymmer det fina bankhuset
Ja det nya huset kommer att skymma bankhusets baksida från väster. Det ligger i sakens natur att nya hus skymmer gamla när staden utvecklas. Nya hus ställs bredvid gamla, ditt hus blir min utsikt och mitt hus blir din utsikt. Därför är det viktigt att vi får hög kvalitet på arkitekturen när det byggs nytt.

Huset är fult
Det sades bland annat om S:t Olofsskolan som ritades av Carl Bergsten att det var ett fult hus. Idag är det ett byggnadsminne. Vad vi kommer att tycka om detta hus i framtiden är omöjligt att säga idag, men om bara hus som alla var överens om var vackra skulle fått byggas hade vi nog inte haft några städer idag. Hus fyller också många andra funktioner än rent estetiska, även om de också är viktiga.

Det blir lyxbostäder för de rika
Det är ett återkommande argument mot all nybyggnation som sker eller föreslås i Norrköping. Ofta följs det av förslaget att bygga bostäder för ”vanligt folk”. Problemet är att nyproducerade lägenheter är dyra, inte på grund av att de byggs på trevliga ställen, utan för att det är dyrt att bygga nytt. Antagligen finns det en hel del effektiviseringar man kan göra i byggbranschen, men oavsett det kommer nog alltid en nybyggd lägenhet vara dyrare än en gammal och avskriven. På 60- och 70-talet byggde man ”billigt” genom massproduktion och enorma statliga subventioner. Jag tror inte att vi kommer tillbaka till en tid där staten går in med massivt produktionsstöd och jag tror inte heller att människor vill bo i massproducerade bostadsenklaver i framtiden.

När en ny lägenhet produceras frigörs dock andra lägenheter när människor flyttar till vad dom upplever som ett bättre boende. Slutar vi däremot producera nya bostäder stiger priset på de som finns, och det blir inte heller möjligt för människor att anpassa sitt boende efter sin livssituation.

Egentligen är det här inte en fråga för stadsplaneringsnämnden utan för byggbranschen och staten, men eftersom argumentet kommer upp så ofta tyckte jag ända att det behövde beröras.

Man ska inte bygga på parkmark
Området som ska bebyggas är en bilparkering, inte en park. Däremot anger detaljplanen idag parkmark. Det innebär att man skulle kunna bygga en park där, men det har man inte gjort. Det har som jag förstår det inte heller funnits några planer på att göra det, något som tekniska nämndens ordförande bekräftar på sin blogg.

Det borde bli park istället
Idag har vi en målsättning att alla Norrköpingsbor ska ha ett grönområde av bra kvalitet inom gångavstånd. Det innebär att vi kommer att skapa nya parker på andra ställen och höja kvaliteten på de parker vi redan har. I just Strömparken görs idag en jätteinvestering för att höja kvaliteten, få in vatten, fiske och lekmiljöer för barn. Att göra ännu mer investeringar just där, när det finns behov på andra platser, är inte aktuellt enligt tekniska nämnden. Jag delar den åsikten.

Det är inom strandskyddsområde
Området är idag anspråkstaget som en markparkering, tydligt avskiljd från strömmen av både en gång- och cykelbana samt en park. Det är tydligt att det inte är en del av stranden. Jag ser inga problem med att strandskyddet upphävs här eftersom det inte kan anses skada några av de intressen strandskyddet är till för att bevaka, dvs allmänhetens tillgång till stranden och strandens djur- och växtliv.

Ett hus kommer att skugga parken
Huset byggs på den östra sidan av parken som redan idag består av hög bebyggelse. Möjligtvis kan en del av parken skuggas några minuter, tidigt på förmiddagen.

Cityfiskes verksamhet måste få vara kvar
Ja, absolut. Det vore minst sagt idiotiskt att bygga både en laxtrappa och en laxbäck och sedan inte ha kvar fiskeverksamheten. Cityfiskes verksamhet är viktig på många sätt, inte minst ur integrationssynpunkt, och därför måste den självklart få finnas kvar.

Det finns självklart också många argument FÖR att bebygga området, men det skulle göra det här inlägget orimligt långt.

När är man politiker?

När jag läste Folkbladet idag fick jag veta att det ska arrangeras en demonstration mot Hyresbostäders tilltänkta hus på Torget 5, alltså parkeringsplatsen brevid Strömparken. Det som förvånade mig var att tre av fyra personer som ligger bakom arrangemanget är politiker.

Både Åke Bjurham(FP), Sylva Hedell(FP) och Friederike Gerlach(MP) sitter i kommunfullmäktige, Norrköpings högsta beslutande organ. Detta framgår inte i tidningen, vilket jag tycker är märkligt.

Är man brevbärare fortsätter man såklart inte dela ut brev efter att man gått hem från jobbet. Som byggnadsarbetare bygger inte hus när man är ledig. Men som förtroendevald är man alltid förtroendevald, dygnet runt. Det är inte ett jobb, det är ett demokratiskt uppdrag.

Som politiker kan man inte hoppa in och ut ur sitt uppdrag för att det passar just då. Man kan inte heller låtsas att man inte har ansvaret för den kommun man sitter med och styr. Sätter man sig på stolen i kommunfullmäktige har man get upp den lyx det innebär att inte behöva ta ansvar. Åke, Sylva och Friederike kan inte låtsas att de inte är politiker.

Kunskap, kunskap och mer kunskap

Häromveckan släppte arkitekten Ola Andersson sin bok "Vykort från Utopia". Idag publicerade han en debattartikel i DN som är bland det bästa jag läst om stadsbyggande. Mycket av det han skriver handlar inte bara om Stockholm utan gäller lika mycket för Norrköping. Efter att ha läst debattartikeln har jag nu också bestämt mig för att köpa hans bok.

Innan jag fick privilegiet att ägna mig åt politik på heltid läste jag ganska mycket böcker, idag blir det oftare handlingar, tjänsteskrivelser, utredningar och planer som läses. Men trots allt hinner jag fortfarande med att läsa en del böcker, och då blir det ofta sådana som handlar om stadsplanering.

För dig som är intresserad av ämnet skulle jag rekommendera Jane Jacobs "Life and death of the great american cities", den finns även på svenska och är allmänt erkänd som ett mästerverk. Jag misstänker att man kan ägna hela livet åt att studera städer utan att förstå hur allt fungerar, och därför är det ju bra att man kan läsa böcker av människor som gjort just det.

Idag bär det av till Umeå för Miljöpartiets kongress, och då har jag "Spacematrix: space, density and urban form" i bagaget. Hur kan man motstå en bok med den titeln?

Vad har MP med bensinpriset att göra?

Aftonbladet idag hade en insändare som ondgjorde sig över de höga bensinpriserna. Inget ovanligt i det. Skribenten placerade skulden för det på Miljöpartiet. Det är inte heller särskilt ovanligt har jag upptäckt, men för mig nästan obegripligt. Vad har Miljöpartiet med dagens bensinpriser att göra?

Mig veterligen har Miljöpartiet aldrig suttit i regering. Miljöpartiet är inte heller en aktör på petroleummarknaden. Ändå verkar en del människor tro att Miljöpartiet styr priset på bensin. En del av de reformer som Miljöpartiet vill genomföra skulle innebära en högre skatt på bensin, och därmed ett högre pris, men... de har ju inte genomförts, eftersom Miljöpartiet alltid suttit i opposition. Ja, bensinen skulle bli dyrare om Miljöpartiet styrde Sverige, men nu gör vi ju inte det, så då kan det knappast vara på grund av oss som bensinen kostar vad den gör.

Alla vinner med mer stad i staden

Jag lyckades få min debattartikel om stadsbyggande publicerad på en lördag, vilket jag har förstått är den dagen då tidningen har minst läsare. Dessutom har jag hört att debattsidan är den minst lästa sidan av alla. Trots det verkar åtminstone en del ha läst den, eftersom jag fått både kommentarer och sms.

Det är egentligen tre påståenden jag kommer med i artikeln som jag tycker behöver diskuteras, för de är rätt så grundläggande utgångspunkter:

1. Jag påstår att täta och blandade städer har mindre miljöpåverkan än förorter och glesbygd.

2. Jag påstår att vi behöver skapa mer tät och blandad stad eftersom efterfrågan på det är väldigt hög och tillgången är väldigt låg.

3. Jag påstår att alla blir vinnare om vi bygger där vi redan har byggt och på så sätt använder våra gemensamma resurser mer effektivt.

Är vi överens om dom grundläggande bitarna blir det enklare att lösa detaljfrågorna. Även om jag menar att samtliga mina tre påståenden är enkla att leda i bevis tror jag inte alltid man har det perspektivet.

Språkrör på besök

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson var i Norrköping under dagen. När våra nationella politiker är här så vill man såklart passa på och lyfta fram de saker vi som kommun kan vara lite extra stolta över. Därför åkte vi efter hennes föreläsning om klimatfrågan ut till Hageby och sedan vidare till Ringdansen för att titta närmare på Hyresbostäders verksamheter.

I den gamla panncentralen(?) bakom vårdcentralen ligger verksamheten Portalen. Där finns nu både offentliga och privata aktörer som jobbar med att skapa nätverk och rusta människor för arbetsmarknaden. Just kontakten mellan den offentliga sektorn och den privata tror jag är avgörande för att sådant ska fungera. I dagens samhälle kan man inte arbeta i ett vakuum eller välja att jobba i stuprör, man behöver hitta andra att samverka med oavsett om man är en offentlig eller privat aktör.

Självklart passade vi också på att titta på miljö- och energiarbetet i Ringdansen. En del är naturligtvis de direkta fysiska investeringar som gjorts, men nu arbetar man också aktivt med att medvetandegöra energiförbrukningen. De ”energiambassadörer” som numer jobbar i stadsdelarna sprider både engagemang och kunskap. Samtidigt har Ringdansen idag dessutom bland Sveriges mest nöjda hyresgäster, man är både stolt och glad över sin stadsdel. Det tror jag är viktigt.

Demokratibranschen

Igår hade vi en halvdagsutbildning för stadsplaneringsnämnden för att ge alla möjligheten att utveckla sin kunskap och reflektera kring uppdraget. Inbjuden för att hålla i det hela var Axel Danielsson, expert på området och författare till kioskvältaren "Kommunal nämndadministration".

I nämnden har vi många som är nya, som jag själv, men också en del med otroligt mycket erfarenhet. Vi har före detta kommunalrådet Gunnar Bredin, som själv var ordförande i nämnden på 90-talet. Vi har oppositionsrådet Karin Jonsson som suttit 30 år för Centern i fullmäktige. Sist men inte minst har vi min vice ordförande, Mårten Arnberg, med nära 50 års erfarenhet av politik som både suttit ordförande i nämnder och arbetat på regeringskansliet.

Jag vet inte hur dessa extremt erfarna människor upplevde det men efter tio minuter av utbildningen var i alla fall allt mitt självförtroende som bortblåst. Axel hade en förmåga att formulera provocerande frågor och ställa saker på sin spets som verkligen tvingade oss att ifrågasätta våra idéer om hur saker och ting fungerar, eller hur de ska fungera. "Demokratibranschen" som han kallar den offentliga sektorn är komplicerad, men också väldigt intressant. Axel lyckades i alla fall få kommunallagen att bli mer spännande än Da Vinci Koden.

Se upp för ytmonstret

Miljöpartiet arbetar just nu fram ett nytt partiprogram till valet 2014. Istället för en sluten intern process har Miljöpartiet som målsättning att prata med 250 000 människor för att arbeta fram en ny grön politik för det Sverige vi vill ha 2025. En av delarna är en partiprogramsbloggblogg där olika politiska frågor debatteras, och även de som inte är politiker är med och skriver.

En av dem är Meta Berghauser Pont, forskare och arkitekt, som skriver om urbanitet och "ytmonstret" suburbia. För den som är intresserad av stadsutveckling och hur framtidens politik på det området behöver se ut kan jag rekommendera hennes inlägg.

Asfaltspartiet de Gröna

Häromdagen skrev min partivän Bengt Cete ett tänkvärt inlägg om hur viktigt det är att vi tar hand om vår asfalt om vi ska kunna ta hand om våra barn. Häromveckan hyllade jag Trafikverkets kapacitetsutredning. Vart är världen på väg, när Miljöpartister pratar om hur viktig asfalten är och ställer sig på Trafikverkets sida?

Bengt utgår precis som jag från en ganska grundläggande insikt: Oavsett vad vi politiker tycker och vill så är inte naturlagarna förhandlingsbara. Det leder också till vissa logiska slutsatser. Om vi inte tar hand om våra fysiska investeringar innan de förstörs blir det mycket dyrare i längden, när vi måste laga dem i efterhand. Då får vi mindre pengar över till den skola för våra barn som vi vill prioritera.

Precis som Trafikverket tycker vi också att det är viktigt att vi inte fortsätter bygga ut det nationella vägnätet. Vi har redan alla de vägar vi behöver och borde istället lägga resurserna på att underhålla investeringarna och stärka järnvägsnätet.

De strukturer och fysiska miljöer som vi byggt eller som naturen skapat är grunden för vårt samhälle. Tar vi hand om vår miljö så tar vår miljö hand om oss. Skapar vi effektiva strukturer och använder våra resurser klokt, så får vi också mer resurser över till allt det roliga vi vill göra.

Stans största projekt

Att Lundbergs tänker bygga nya bostäder i kvarteret Spinnrocken har nog inte så många missat. Det ska bli 112 nya hyresrätter mellan nybyggda Lyckan och Spiralenparkeringen. Ett bra projekt där människor kommer att ha handel, service och kollektivtrafik precis runt hörnet. Det gör det enkelt att leva ett aktivt och hållbart liv.

Men det allra största projektet som är på gång är inte Spinnrocken utan kvarteret Krogen, där Botrygg har planer på att bygga hela 130 lägenheter. Även om kvarteret idag är slitet och sunkigt är läget ganska klockrent. Folkparken utanför porten, spårvagnen runt hörnet och 500 meter till resecentrum. Att en sådan här plats varit obebyggd så länge vittnar om hur svårt det är att få till byggen idag.

Något som är extra kul med projektet är blandningen av upplåtelseformer. Inom stadsplaneringen eftersträvar vi en blandad stad för att skapa ett hållbart samhälle. Då handlar det både om att blanda verksamheter, service och handel, men också olika former av boende. Här har Botrygg tänkt ha alla former av lägenheter inom samma kvarter, både hyresrätter, bostadsrätter och ägarrätter. När man dessutom har lokaler i bottenvåningen för butiker och verksamheter lyckas man skapa en väldigt bra pusselbit i stadsbyggnadspusslet.

Sjukhuset och staden

Både norr och söder om Vrinnevisjukhuset pågår idag planering för att kunna utveckla området och integrera sjukhuset i staden. I den norra delen hade vi nyligen en arkitekttävling som planeringen kommer att utgå från, och i den södra räknar vi med att ha en färdig detaljplan i sommar. Campus Norrköping har till exempel en enorm konkurenskraft just i och med sitt centrala läge, vilket gynnar både universitetet och staden. Att de viktiga funktionerna och de kontaktintensiva verksamheterna finns inne i stadskroppen är oerhört viktigt för stadens utveckling.

När mycket av staden planerades och byggdes resonerade man inte så. Istället för en sammanhängande och hållbar stad valde man att bygga separerade enklaver. I Norrköping lade man sjukhuset, en av stadens viktigaste funktioner och största arbetsplatser, utanför stadskroppen. I Linköping gjorde man samma misstag med universitetet. Idag skulle vi aldrig komma på tanken att göra det utan arbetar istället med att försöka reparera de misstagen som begicks.

Därför blev jag lite oroad när jag häromveckan såg ett utspel från en Finspångspolitiker som ville att Landstinget ska placera sin nya vårdcentral utanför Finspångs kärna. Det skulle dels skapa ökad trafik och onödigt bilberoende, men också innebära att Finspång missade alla de fördelar och synergier det innebär för stadskärnan att ha en sådan verksamhet.

I dagens NT och Folkblad kan jag däremot läsa att Miljöpartiet i Finspång argumenterar för en central placering, och varför det är bättre både för verksamheten, staden och invånarna. Jag hoppas att Finspång går på Miljöpartiets linje och inte upprepar de misstag Linköping och Norrköping har gjort.

Många kreativa förslag till industrilandskapet

Jag tror det blev drygt 1200 besökare på lördagen och något färre på söndagen. Totalt skulle jag i alla fall gissa på att ca: 2000 norrköpingsbor var på Norrköpings Bodagar. Själv måste jag ha pratat med 100 människor om stadsbyggnadsfrågor och Norrköping vilket kändes mycket positivt. Särskilt eftersom så många uttryckte en glädje över den utveckling Norrköping haft på senare år, med omvandlingen från grå industristad till levande kultur- och kunskapsstad.

Dessutom var många intresserade av att komma in med synpunkter och idéer kring hur vi kan utveckla industrilandskapet. Senast jag kollade vår interaktiva karta var den full av små rosa pluppar med idéer. Kartan kommer att vara öppen ett tag till, så var inte blyga om ni har en idé, eller surfa in och kolla vad andra vill hitta på.

Med ny teknik kan du vara med och forma framtiden

Imorgon lanserar vi officiellt vårt nya verktyg som gör att alla kan vara med och utforma framtidens Norrköping. Det gör vi på Norrköpings Bodagar i Louis de Geer, där vi håller på både lördag och söndag mellan 11 och 16. Förra året var det en succé, vi hade räknat med kanske 800 besökare och fick över 2000. I år blir det förhoppningsvis ännu fler.

Förutom bostadsbolag, energirådgivare och andra aktörer inom bostäder är självklart stadsbyggnadskontoret där. Vi kommer att prata med besökare om våra och deras visioner för Industrilandskapet. Dessutom kommer vi för första gången testa vårt nya verktyg: en übercool interaktiv 3D karta över Industrilandskapet. Där kan du se hur det ser ut idag och vilka planer som finns, men framförallt kan du själv få fram dina egna idéer till oss. Klicka bara på en plats och skriv, eller bifoga en bild på det du vill ha där.

Med ny teknik tror jag att vi kan skapa en helt ny dimension i hMed ny teknik kan du vara med och forma framtidenur vi bygger vår stad tillsammans. Det som tidigare varit svårt blir nu enkelt, tillgängligt och framförallt roligt. Även om premiären som sagt är i morgon kan jag inte låta bli att lägga ut länken redan nu. Hoppas att ni kan slita er och gå till Louis de Geer i helgen och vara med live också.

Vårt nya verktyg: Cityplanner - Vision Industrilandskapet

Miljöpartiets stadsbyggnadspolitik

För en vecka sedan skrev Hans Stigsson Michajlov, en av NT's ledare, ett blogginlägg där han undrade om jag verkligen är miljöpartist. En lite konstig fråga kan jag tycka, jag är ju ändå MP's högsta politiska representant i kommunen. Vår regionordförande var snabbt ute på sin blogg och förklarade hur det ligger till, men jag inser att problemet är att väldigt många faktiskt inte vet vad Miljöpartiets politik är, åtminstone i de frågor jag ansvarar för.

Hans och och en del andra verkar bli förvånade när jag så tydligt förespråkar en förtätning av staden, istället för att protestera mot att det byggs. Att jag säger "HÖGRE!" och "JA!" när de förväntar sig att jag ska säga "LÄGRE!" eller "STOPP!". Mångas bild verkar vara att miljöpartister är sådana som ska protestera mot byggen, inte driva på dem. Inget kunde vara mer fel.

Det finns inget parti som är så byggfixerat som Miljöpartiet. Vi vill satsa mer än alla andra på att bygga både järnväg och bostäder. Vi är också väldigt klara över hur och var det ska byggas, det vill säga genom att förtäta städerna. Däremot verkar vi ha misslyckats med att kommunicera ut detta, vilket vi får ta och rätta till. Vårt språkrör Åsa Romsom erkänner också att vi inte varit tillräckligt tydliga i en debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver samtidigt:

Vi måste se möjligheterna med förtätning på platser i städerna där det finns möjlighet till goda kollektivtrafikförbindelser. Vi ska driva på så att bebyggelsen och stadsplaneringen förstärker ekologiska värden, levande centrum och folkhälsa.

Vårt andra språkrör, Gustav Fridolin, är också engagerad i de bostadspolitiska frågorna och skriver i sin artikel "Bygg för en grön omställning":

Bostadsbyggandet och stadsplaneringen är en del i den gröna omställning som är nödvändig för miljö och ekonomi. Vi kan bygga städer som inte glesar ut sig allt mer, som inte blir allt mer bilberoende och som inte skapar ökad segregation. När vi bygger nya bostäder finns också chansen att bygga den typ av tätare och mer sammanhållen stad som skapar ett rikt kulturliv och många kontaktytor och där resor kan ske till fots, cykel och kollektivtrafik i större utsträckning. Det är i omvandlingen, tillbyggnaden och förnyelsen av staden vi också kan få mer varierade stadsdelar och en ökad integration.

Ett vanligt missförstånd verkar vara att blanda ihop detta med den bostadspolitik som fördes på 60- och 70-talet, då miljonprogrammen byggdes. Den politik som fördes då handlade om det motsatta. Då handlade det inte om att förtäta staden utan tvärt om, att glesa ut den. I Norrköping revs täta kvarter i staden och storskalig men gles bebyggelse uppfördes utanför kärnan. Istället för att förtäta så glesade man ut, istället för att blanda så delade man upp.

Miljöpartiets politik är motsatsen till 60- och 70-talets. Vi vill ha en tät, blandad och variationsrik stad. Inte en gles, separerad och enformig. Vi är inte heller ute efter att maximera antalet gräsmattor eller öppna ytor, utan att höja kvaliteten på de ytor vi har och göra det möjligt för fler att använda dem. Karolina Skog som är ansvarigt kommunalråd för Miljöpartiet i Malmö bemöter också den vanliga missuppfattningen att en tät stad skulle vara mindre grön än en gles och utspridd stad.

Den urbana myten att täthet skulle stå i motsatsförhållande till grönska kan vi bryta ner genom att skapa konkreta exempel på gröna stadsrum med mikroparker, gröna tak och väggar, gröna skolgårdar, urban odling och rekreationsytor med kvalitet snarare än kvantitet. Erfarenheterna kommer att sprida sig själva genom den magiska dragningskraft det gröna har på människor. Förtätning ger, tvärt emot vad många tror, möjlighet att göra staden mer tålig och anpasslig för ett ändrat klimat.

Det är också vad vi gör i Norrköping, istället för att skapa mer kvadratmeter park där det redan finns höjer vi kvaliteten på de vi har. Yta för nya parker skapar vi istället där det idag råder brist på dem så att fler ska ha gröna lungor inom gångavstånd.

Under "Vår politik" på Miljöpartiets hemsida kan man läsa:

MILJÖPARTIET VILLatt stadsplaneringen i våra städer ska vara effektiv och resurssnål, för att föra människor närmare varandra och för att minska onödiga bilresor. Affärer med mat, kläder, husgeråd och annat som människor behöver till vardags ska finnas där människor bor och lever, inte i industriområden, längs motorleder och i tätorternas utkanter dit det är svårt att ta sig utan bil.

Självklart står det alla fritt att tycka att vi har helt fel. Det ser jag inte som ett problem utan ganska självklart att en del gör, höll alla med Miljöpartiet skulle vi inte behövas. Däremot är det olyckligt ur en demokratisk synvinkel om människor uppfattar att vår politik är någon annan än den egentligen är. Inte minst för att man då kan råka rösta på fel parti!

En annan Miljöpartist, Tomas Melin, sammanfattade egentligen vår politik på ett sätt som är ganska enkelt att komma ihåg: "Att bygga tätt är rätt". Det är nog inte alltid sant, eftersom stadsbyggnad är ohyggligt komplicerat, men det är en bra tumregel.

Bra jobbat av Håkan och Tekniska

Äntligen hävs nu sekretessen så vi kan få fakta på bordet kring IL Recyclings verksamhet. Informationen just nu pekar på att vi som kommun bör kunna begära tillbaka nästan 18 miljoner på grund av avtalsbrott. Det känns skönt att tekniska nämnden och kontoret med Håkan Liljeblad i spetsen drivit på i den här frågan och haft tummen i ögat på entreprenören,  det får aldrig vara okej att göra ett dåligt jobb när man arbetar på uppdrag av kommunen.

Sedan 90-talet har Norrköping väldigt lite av egen verksamhet inom det tekniska området utan agerar oftast som beställare på en marknad. Skötseln av våra gemensamma gator, parker och lokaler sker genom upphandling. Jag tycker det är bra med konkurrens om det innebär att vi får bättre kvalitet till en lägre kostnad, men ser inget egenvärde i vare sig privat eller offentlig drift. Det viktiga för mig är resultatet, att jobbet blir bra gjort, inte vem som gör jobbet. Men när vi inte har någon egen verksamhet att jämföra med blir det desto viktigare att vi är kompetenta och aktiva köpare, som följer upp, kontrollerar och ställer krav. I det här fallet kan det faktum att Håkan och hans kollegor varit gjort ett bra jobb kanske spara 18 miljoner åt skattebetalarna.

Samtidigt undrar jag om det verkligen är det bästa att vara helt beroende av marknaden och inte ens kunna jämföra med en egen verksamhet. Inom skolan har vi en mix av offentliga och privata aktörer, samma sak inom omsorgen. Kanske borde vi fundera på att ha det även inom den tekniska sidan. Med en egen verksamhet borde det bli enklare att göra jämförelser och ställa krav även på de privata utförarna. En balans är antagligen som vanligt det bästa.

Bygg hur mycket du vill!

Nu när vädret börjar tillåta mänsklig aktivitet utomhus passar jag på att promenera runt och titta på de områden i staden som vi nu planerar för. Idag tittade jag bland annat på ”Klockan 1”, mitt emot De Geergymnasiet, som är ett intressant förtätningsprojekt. Som vanligt är det en sunkig och otrygg parkeringsplats som vi hoppas ska bli nya bostäder istället. Här föreslår vi dessutom hela 7 våningar plus en takvåning. Med tanke på platsens höjd lär man få en fantastisk utsikt över Norrköping. Kvarteret har också potential för en riktigt spännande innergård, väldigt tre-dimensionell och lummig, även om den idag är lite eftersatt och har onödigt mycket staket. Samtidigt har vi en byggnad av hög bevarandeklass att ta hänsyn till precis brevid.

Jag var också inne och tittade på innergården till studentboendet på S:t Persgatan. Där träffade jag på en kille som pluggar till arbetsterapeut, som jag pratade med om några olika idéer till stadsutveckling. Han var positivt inställd till det mesta. ”Bygg hur mycket du vill!”, skrattade han när jag frågade om han också tyckte det var okej att bygga där just han bodde.

Senare stötte jag på ett par från Skärblacka som var ute och gick med sin hund i Industrilandskapet. På helgerna åker de in till stan för att promenera, och passar på att ta hunden med sig. Jag berättade om förslaget Katscha som vann tävlingen och de tyckte det lät bra att få in mer hus i området, särskilt om det var en spännande arkitektur. De tyckte att det var en bra idé att få in bostäder för att göra Industrilandskapet mer tryggt och levande på kvällar och helger. Nu när barnen flyttat hemifrån hade de också funderat på att flytta in till Norrköping, även om de trivdes i villan. Det som drog var såklart vår stadskärna och närheten till allt som den har att erbjuda. Vi får se om de blir sugna på de lägenheter vi hoppas få till vid De Geergymnasiet, då behöver de i alla fall inte ta bilen när de ska promenera i Industrilandskapet.

Vilda Västern i Vilbergen

Ibland är stadsplanering extra spännande. Till exempel när vi accepterar något okänt och säger ja till en helt ny och spännande idé, utan att egentligen ha en aning om konsekvenserna. Så kan man beskriva Delta-X som vi hade uppe på förra nämndsammanträdet. ”Rena vilda västern”, som en nämndledamot uttryckte det i tidningen.

För att få idéer om hur vi bättre kan integrera Vrinnevisjukhuset med staden och bryta den barriär som Gamla övägen är för Vilbergen anmälde vi området norr om sjukhuset till Europan, en internationell tävling för arkitekter under 40 år. Av många högkvalificerade tävlingsbidrag var det till slut två svenskar tog hem förstapriset, Pelle Backman och Ebba Hallin. Deras förslag är minst sagt kreativt och spännande.

I grunden verkar det handla om att skapa fungerande nätverk från den befintliga stadsstrukturen och möjliggöra en ”organisk” utveckling av området genom att ”universell” användning av marken och att skapa byggrätter i olika storlekar i det finmaskiga nätet. På så sätt hoppas de att man kan aktivera de överblivna och oanvända ytor som skapats av den funktionalistiska planeringen. Fungerar det skulle det kunna bli vägledande för hur man kan stärka och förbättra miljonprogramsområden på ett organiskt sätt utan dramatiska åtgärder.

Om inte annat har Pelle och Ebba höjt nivån på stadsplaneringen i Norrköping bara genom sin kreativa och nytänkande idé.

Katscha - Respekt och Fantasi

Idag avslöjade juryn för markanvisningstävlingen vi haft för "stabben" sin vinnare. Stabben är betongplattan mitt emot Arbetets Museum på den södra sidan. Jag är otroligt nöjd, det var nämligen Katscha som vann.

Jag tycker det är ett helt fantastiskt förslag. Det känns som att Arbetets Museums kusin rest hit från framtiden för att hälsa på. Lyckas vi få till det här huset i Norrköping skapar vi verkligen ett stort värde för framtiden. I tävlingsprogrammet stod att förslagen ska "berika" Industrilandskapet, ett kaxigt krav med tanke på hur fantastiskt Industrilandskapet redan är, men Katscha lyckas med det.

Stort grattis till Kai Wartiainen och Ingrid Reppen, arkitekterna bakom förslaget, och till företaget Ivarsson Byggnads AB. Men framförallt ett enormt grattis till oss Norrköpingsbor som förhoppningsvis kommer att få njuta av det här nya inslaget i Industrilandskapet. Känns jävligt kaxigt. :)

l-landsproblem

Att man är sig själv närmast och ser till sina egna problem först är inget nytt utan något vi alla får jobba med hela tiden. Vid olika tillfällen kan det vara olika svårt att försöka lyfta blicken och se helheten. Men ibland blir man verkligen påmind om hur fjuttiga ens egna och de lokala problemen är och hur oproportionerlig ens upprördhet kan vara.

En psykopat i Frankrike avrättar judiska barn. En liga i Spanien tvingar minderåriga kvinnor till prostitution och tatuerar in streckkoder och pris på dem. Jag har haft svårt att släppa just de två händelserna i helgen. Sådant väcker frågor om individens och samhällets ansvar som är svåra att besvara. Samtidigt är det ändå en positiv tanke som återkommer hos mig, och det är att vi alla idag är överens om att sådant är oförsvarbart. Med undantag för några marginaliserade psykopater och extremister.

Det är ändå inte så länge sedan mycket av det som vi idag ser som oförsvarbart var inte bara försvarbart utan till och med normen. För inte så länge sedan hade kvinnor inte bestämmanderätt över sin egen kropp. Att avrätta barn har historiskt inte varit särskilt ovanligt i krigssituationer. Människor med kvinnligt kön eller i ung ålder har ofta behandlats som egendom snarare än människor. Idag är alla människors lika värde en självklarhet för de allra flesta, även om vi fortfarande ser undantag som pekar på en häpnadsväckande dålig människosyn.

Trots allt lever vi i den fredligaste och mest civiliserade epoken i mänsklighetens historia. Det som ibland kan få oss att tro annorlunda är dels att det helt enkelt finns fler människor och mer aktivitet än någonsin, och att elände och hemskheter dessutom rapporteras globalt. Det faktum att vi är mycket friskare, kunnigare och rikare än vad vi någonsin varit är inte något vi reflekterar över särskilt ofta. Men ibland blir man påmind av omvärlden om vilken tur man har haft, att man blivit född just nu och just här. Våra problem just här och just nu känns egentligen väldigt hanterbara i det perspektivet.

Vision för Industrilandskapet

Igår var jag på presentationen av de 46 djupintervjuer som genomförts med representanter för olika verksamheter i Industrilandskapet. Både folk från universitetet, företag, föreningar, institutioner och bolag har varit med. Det är det första steget i att ta fram en vision för vad vi vill göra med vad som i min mening är Norrköpings största resurs, och en viktig kugge i vår framtida utveckling.

Även om det är svårt att sammanfatta 46 timslånga intervjuer i en presentation var det några saker som var väldigt tydligt att alla var eniga om:

1. Industrilandskapet ska framförallt stå för forskning, utveckling och företagande, men även kultur och stadsliv är viktigt.
2. Bostäder behövs i området för att få en blandning och en stadsdel som lever även på kvällar och helger
3. man vill ha mer ”puls”!

Den 14:e och 15:e april kommer vi köra ”Norrköpings Bodagar” på Louis DeGeer, där olika aktörer i bostadsbranschen får visa upp sig. I samband med det kommer även stadsbyggnadskontoret att vara där och ge alla Norrköpingsbor chansen att vara med och ta fram visionen för framtidens industrilandskap. Alla som är intresserade av vår stads utveckling borde ta chansen och komma dit.

Omodernt och ohållbart

Jag hittade en artikel på DN debatt av Per Wirtén, där han "försvarar" ett miljonprogram mot "angrepp" från planerare och politiker. Det blir absurdt på flera sätt men för mig känns det framförallt märkligt att läsa ett sådant brandtal till försvar mot de mest misslyckade strategier vi haft i samhällsplaneringen: modernismen och trafiksepareringen.

Modernismen (eller funktionalismen) är en ideologi som kom till Sverige på 30-talet och som tyvärr legat bakom nästan all stadsplanering fram tills ganska nyligen. Självklart fanns det som vanligt en god tanke bakom idén, men resultatet blev ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbart samhälle. Modernismen är ironiskt nog hopplöst omodern.

Idag är utmaningen inom stadsbyggande ofta att reparera de misstag som begicks under modernismens fana, då blir man också förvånad över att se någon förfäkta dessa förlegade idéer. Jag uppfattar egentligen tre huvudargument i artikeln, som skulle kunna vara övertygande om de var sanna, men det är de inte:

Argument 1: Trafikseparering är säkert
Det finns inget stöd för att trafikseparerade gator i miljonprogramsstil skulle vara säkrare än stadsgator där gående, cyklister och bilar blandas. Norrköping har ett riktigt extremexempel med Skvallertorget. Här är all trafik numera helt blandad. Från att tidigare ha varit den mest olycksdrabbade korsningen i staden är det idag en av de absolut säkraste. Trafikseparering ger ökad hastighet, inte ökad säkerhet.

Argument 2: Modernismen utgick från barnens behov
Här anför Wirtén det faktum att ett miljonprojekt på 70-talet marknadsfördes under parollen "Ett klätterträd till varje barn!", inte ett jättestarkt argument. Modernismens idé om att effektivisera staden genom storskalighet och uppdelning är allt annat än barnvänligt. Frånvaron av socialt trygga lekmiljöer i form av innegårdar kompenseras knappast av den goda tillgången på stora tomma gräsmattor.

Argument 3: Modernismen är "vänster" och det är "höger" att vara mot den
Modernismen är snarare totalitär och toppstyrd. Storskaliga och förutbestämda lösningar ska tillhandahållas utan möjlighet till flexibilitet, individualitet eller påverkan. Man ser staden och därmed människorna som ett problem som ska sorteras och lösas. Man ska inte göra misstaget att blanda ihop de som bor i modernistiska stadsdelar med modernismen som ideologi.

Jag är själv uppvuxen i Norrköpings modernistiska stadsdelar, Hageby och Navestad, det innebär inte att jag försvarar modernismens ideologi, tvärtom. Jag är också väldigt glad över de satsningar vi fått till i just de stadsdelarna, med den stora omvandlingen av ringarna och elementhusen, och den nya spårvagnslinjen. I stadsplaneringsnämnden har vi i år gett i uppdrag till kontoret att se hur vi kan "skapa strukturer som stödjer företagande, integration och god hälsa" i Hageby. Då handlar mycket om att åtgärda modernismens misstag och istället skapa mötesplatser, blandning av bostäder, variation, närhet och mångfald.

Starbucks i Norrköping?

När jag är utomlands brukar jag snabbt lokalisera en Starbucks i den stad jag befinner mig i. Tillgång till en vettig kopp kaffe av något slag känns rätt avgörande för att en verksamhet ska fungera, oavsett om det är jobb eller semester som verksamheten består av. Utan kaffe stannar nog Sverige, eller åtminstone en hel del svenskar. För mig är då just Starbucks garantin för en god kopp kaffe när man är utomlands.

I Sverige finns dock bara ett Starbucks just nu, på Arlanda flygplats. Två till är planerade, ett i Malmö och ett i Göteborg. Totalt vill man ha tio kaféer i Sverige, jag tycker det vore kul om Norrköping blev en av dem.

Vi har en detaljplan på utställning för området Saltängen 1:1, det vill säga den parkering/bussplats som ligger mitt emot Carl Johan parken och tågstationen. Den som har gott minne kommer ihåg att jag bråkade lite med Länsstyrelsen om den eftersom jag vill ha lite kaxig arkitektur där. Det området borde vara perfekt läge för ett Starbucks tycker jag.

Super sustainable Norrköping?

Super sustainable city är en "think tank" som på ett intressant och ofta inspirerande sätt visar hur vi med stadsutveckling skulle kunna lösa mänsklighetens utmaningar. Bland annat presenterar de en vision för hur staden Göteborg skulle kunna förtätas kring Göta älv. Det stämmer för övrigt med hur jag vill att Norrköping ska utvecklas.

Den offentliga diskussionen om stadsutveckling handlar däremot ofta om olika detaljfrågor istället för de riktigt viktiga strategiska frågorna. Är man för eller mot en väg? Är man för eller mot ett hus? Är man för eller mot en bro? Om man inte först pratar om de stora frågorna blir det svårt att komma överens om de små. Därför har stadsplaneringsnämnden gett i uppdrag att ta fram ett program för arkitektur och stadsbyggnad i Norrköping.

I Norrköping har vi en av Sveriges bästa stadsarkitekter, Dag Johansson, ordföranden i Sveriges stadsarkitektförening. Han kommer att leda arbetet och alla Norrköpingsbor har möjligheten att vara med. Genom workshops och öppna möten kommer man kunna vara med och skapa framtidens Norrköping. Jag hoppas att så många som möjligt tar den chansen när arbetet drar igång i vår.

Äntligen bygger vi broar

Idag skriver NT om bron som vi nu bygger för att koppla samman staden, öka tillgängligheten till vattnet och skapa fler attraktiva stråk. Förhoppningsvis kan bron också ge möjlighet för Strömsholmen att vakna ur sin dvala och leva upp till sin potential. Vi kommer framöver att utveckla den södra sidan av Strömmen så den blir mer promenadvänlig och levande, med utrymme för uteserveringar och mer grönska.

Som vanligt finns det också en hel del invändningar när Norrköping utvecklas. Invändningar och kritik kan i sig vara väldigt nyttigt och leda till bättre beslut, när de är konstruktiva och sakliga. En del av dem är det, men mycket handlar också om felaktigheter och missuppfattningar.

En vanlig missuppfattning är att byggandet av den här bron finansieras av skattemedel som annars kunde läggas på skola eller omsorg. Så är det helt enkelt inte, och det är ingen åsikt utan bara ett konstaterande av fakta. Budgeten på 26 miljoner för bron bygger helt och hållet på exploateringsmedel. Det innebär alltså att vi tar kostnaden för bron och lägger det på markpriset, vilket också är logiskt eftersom bron höjer värdet på marken dramatiskt. Bron betalas alltså av de företag som vill använda marken, inte av oss skattebetalare.

Det finns också en uppfattning om att kommunens investeringar alltid drar över budget. Den baseras självklart på de stora byggprojekt som under åren gått fel. Jag tänker främst på renoveringen av badhuset, plantagen och nu strykbrädan. Anledningen till att det blir stora nyheter när det inträffar är såklart att det inte händer särskilt ofta. Under 2010 överskreds den totala investeringsbudgeten inom stadsplaneringsnämndens område med 0.6%. Förra året var den nere på 0.05%. Det är aldrig okej när det går fel eller pengar används oansvarigt, men bilden av att det skulle vara regel snarare än undantag är inte sann.

Jag tycker det är kul och inspirerande att ha en dialog om stadens utveckling, annars skulle jag aldrig ha engagerat mig politiskt. Det är otroligt häftigt med andra medborgare som också har idéer om hur stan kan utvecklas, och som dessutom sätter sig in i frågorna. Som jag ser det är staden ett gemensamt projekt för oss alla.

Samtidigt är det så att vi i Norrköping tycker väldigt olika, vi kommer inte vara överens. Det finns stora skillnader i synen på stadsutveckling och då tycker jag det är viktigt att jag är tydlig med vad jag vill. Jag vill ha en tät, variationsrik och blandad stad. Jag vill att staden ska växa på höjden och genom att vi bygger igen parkeringsplatser, rivningstomter och oanvända gräsmattor. Jag vill inte att staden sprider ut sig på åkrarna och glesas ut, jag vill att Norrköping växer inåt och förtätas. Jag vill ha mer stad i staden, mer park i parkerna och mer liv på gatorna. De gamla ideologierna om att dela upp staden, skapa stora ytor och massproducera bostäder vill jag förpassa till soptippen.

Idag hörs mest de som inte vill ha förändring alls, eller som ser förändring i sig som något negativt som ska stoppas. Det är för mig inget alternativ. Jag engagerade mig politiskt för att rädda världen och förändra Norrköping, inte för att bevara ett status quo som inte är hållbart. Jag och Miljöpartiet gick till val på att ”Modernisera Norrköping”, inte ”Stoppa utvecklingen”. Jag hoppas att det är fler som vill vara med och göra Norrköping bättre, som älskar Norrköping och därför vill ha mer och som tycker att det är spännande när vi nu går in i ett nytt skede av vår historia. Norrköping har all potential i världen, det är jag helt övertygad om, men då måste vi också våga låta staden leva och utvecklas. Då måste även de som vill ha förändring, som vill investera i staden och som vill att vi utvecklas få höras.

Vägen mellan Lindö och Marby

Förslaget om att ta bort vägförbindelsen mellan Marby och Lindö fick en hel del uppmärksamhet i både NT och Folkbladet. Jag har också fått en hel del kommentarer om det. Mest positiva, men också en del kritiska. När två helt olika uppfattningar står mot varandra kommer alltid en sida att bli besviken, oavsett vilket beslut man fattar.

Jag tycker det är viktigt att vara tydlig med att förslaget inte handlar om att stoppa utvecklingen i Marby och Unnerstad, utan om att den fortsatta planeringen ska ske utifrån att ingen väg byggs. Att vägfrågan har dragits i långbänk har inte gynnat någon och jag tycker att det är dags att lägga den bakom oss och se framåt istället. Nu kan vi istället för att diskutera vägfrågan fokusera på att lösa de problem som finns kvar och fundera på hur vi ska få till en bra och hållbar utveckling av området.

Ett nytt och ett gammalt språkrör i Norrköping

Miljöpartiet hade årsmöte idag med val av styrelse och språkrör. Linda Koskinen fortsätter som ordförande och Stefan Arrelid går in på sitt trettonde år som manligt språkrör, en riktig trotjänare i partiet. Däremot valdes Eva Karlsson till nytt kvinnligt språkrör.

Eva är idag ordförande i byggnads- och miljöskyddsnämnden i Norrköping. Eva brinner verkligen för de konkreta miljöfrågorna och är dessutom utbildad inom området. Hon representerar också Miljöpartiet i kommunfullmäktige idag, vilket ger henne en överblick över kommunens politiska landskap.

Eva är inte helt ny på språkrörsposten utan hade en kortare period för några år sedan innan hon var tvungen att omprioritera sin tid. Livet som fritidspolitiker är inte alltid lätt att få ihop. Hennes blogg hittar ni här på NT.

Nytt inslag i Industrilandskapet!

Industrilandskapet är helt fantastiskt. Hur många städer kan skryta med en så otroligt kreativ och spännande miljö, med vattenfall och omvandlade industribyggnader? Det är också en sådan tydlig symbol för Norrköpings utveckling från industristad till kunskapsstad. Istället för textil produceras nu kunskap och kultur i byggnaderna. Området är en pärla och en av våra största resurser. Men det är en sak som saknas i området, och det är bostäder.

Det tänker vi nu råda bot på. En arkitekttävling pågår just nu och medan juryn arbetar med förslagen visar vi nu upp dem på Arbetets museum fram till den 1:e april. Du kan läsa allt om tävlingen här men jag rekommenderar verkligen ett besök antingen på Bomässan eller Arbetets museum för att titta närmare på förslagen. Själv tycker jag speciellt ett av förslagen är helt fantastiskt. Här är ett smakprov på alla.

Utredningen om Strykbrädan

Moderaten Bengt Andersson och jag är båda ersättare i styrelsen för Rådhus AB, moderbolaget som ägs av Norrköpingsborna och i sin tur äger alla dotterbolag i kommunen. Ett av dem är bolaget Etablering AB, vars ombyggnad av Strykbrädan orsakat stora rubriker eftersom kostnaderna rusat iväg något enormt, dessutom utan rimliga förklaringar.

När det här uppdagades gav styrelsen i Rådhus AB uppdrag om att tillsätta en utredning, ledd av KPMG, för att ta reda på vad som hänt. Vi har också haft ett antal extrainkallade möten för att följa upp hur utredningen fortskrider. Vi som sitter i styrelsen är alltså fullt informerade, däremot har rapporten inte kunnat offentliggöras i och med att det skulle kunna försvåra för kommunen att få tillbaka pengarna.

Nu går min styrelsekollega Bengt ut på bloggen och kräver att processen snabbas på. Jag kan inte annat än att instämma! Samtidigt måste jag säga att med tanke på det engagemang hela styrelsen visat måste det vara årets bästa exempel på att sparka in en öppen dörr. Jag tror inte Bengt får mothugg från nån, vi vill alla ha korten på bordet så snabbt som möjligt.

Lärare eller lokaler?

Utbildningskontoret och Lokalförsörjningen har ett avancerat pussel att lägga varje år för att få ihop det för Norrköpings skolor. I dagens NT, Folkblad och på Norrköpings hemsida kan man läsa förslaget på hur höstens skola ska organiseras. Men huvudfrågan är egentligen om vi ska betala för lärare eller lokaler.

Jag tror i och för sig inte att det råder någon oenighet om att vi inte vill betala för tomma eller underutnyttjade lokaler. Alla ställer nog upp på argumentet att det är bättre att betala för en lärare än ett klassrum eller en korridor som inte används. Alternativet att betala för mer lokaler än man behöver är ju att man måste spara på andra delar av verksamheten. Idag tror jag själva lokalkostnaden är run 12-13% av kostnaden för skolan, kan vi få ner den blir det pengar över till den pedagogiska verksamheten.

Däremot blir det såklart tråkigt för de som behöver byta skola, förhoppningsvis tycker man ju om den skolan man går till idag.

Jobba tills du är 1000 år

Redan i somras förannonserade Reinfeldt den höjning av pensionsåldern han nu föreslagit. Han inledde i och för sig sitt tal i Almedalen med en reflektion om huruvida det finns liv i rymden, så alla kanske inte tog det på allvar när han började prata om en annan syn på åldrande och yrkesliv. Nu verkar det som om de flesta förstått att han menar allvar. Själv tycker jag han är alldeles för blygsam, man borde få jobba i åtminstone 1000 år, om man själv vill.

För tre år sedan gick Nobelpriset i medicin till tre forskare som upptäckt hur åldrande fungerar på kromosomnivå. Aubrey de Grey, en engelsk forskare, menar att den första 1000-åringen redan är född. Han har en rolig och spännande föreläsning om det här.

Det här väcker självklart en otrolig massa spännande frågor om hur våra samhällen ska fungera i framtiden. Egentligen tror jag inte heller att man kommer jobba tills man är 1000 år. Inte för att jag tror det är omöjligt att någon skulle kunna det, utan för att jag inte tror att det vi idag kallar "jobb" kommer att finnas om ett årtusende.

Men om vi återgår till Reinfeldts förslag så verkar han få kritik för att vilja TVINGA människor att arbeta tills 75, medan har jag uppfattat det som att han vill skapa FRIHETEN att arbeta tills man är 75. Själv tycker jag en siffra i grund och botten är ganska korkad. Jag har träffat pigga 80-åringar och utslitna 50-åringar, rimligtvis borde pensionsåldern baseras på huruvida man kan och vill, inte hur många varv runt solen man gjort.

Den nya Hörsalsparken

Vår omvandling av Hörsalsparken har fått en del kritik. Personangreppen mot tjänstemän och förtroendevalda, något som tyvärr utmärker mycket av den offentliga debatten i Norrköping, tänker jag inte besvara. Däremot tycker jag just sakfrågan om tillgänglighet är viktig och förtjänar att diskuteras. Det är bra att frågan lyfts och att ämnet hålls vid liv.

Jag vill att Norrköpings stad ska vara tillgänglig för alla, och det är den inte idag. Hörsalsparken är idag inte tillgänglig fullt ut för vare sig synskadade eller rullstolsburna. Men den kommer att vara det när vi är klara med omvandlingen. Hela parken kommer då att kunna användas även av dem som sitter i rullstol. Däremot kommer man fortfarande behöva använda samma väg som idag för att ta sig till Gamla Torget om man är rullstolsburen.

Tillgänglighetsperspektivet är idag år 2012 en naturlig del i all planering, men staden är till störste delen byggd under en tid när det perspektivet inte existerade. När vi började planera för omvandlingen av parken försökte vi bland annat få till just den hiss som efterfrågas. Kortfattat kan man säga det inte gick av tre anledningar. Problem med att bygga den, problem med att ta hand om den och problem med att få tillstånd för den.

En hiss skulle på grund av de tekniska förutsättningarna bli extremt dyr att bygga, men ännu viktigare är att den skulle bli omöjlig att ta hand om. Erfarenhet från andra kommuner visar att den typen av hissar är omöjliga att skydda från vandalisering. Sist men inte minst är huset och området skyddat ur kulturmiljösynpunkt, vilket gör att det är osannolikt att vi ens skulle få tillstånd att bygga en hiss där.

Vi lyckas inte fullt ut med tillgänglighetsfrågan här, vilket är tråkigt, men vi kommer en bra bit på vägen. Med en ramp mot Prästgatan skapar vi ytterligare en tillgänglig ingång, och med tydliga och hårdgjorda ytor gör vi så att både synskadade och rullstolsburna kan nyttja hela parken. Det är inte perfekt men det är en väldigt tydlig förbättring mot idag, och ett steg framåt ur tillgänglighetssynpunkt.

Vi kommer inte att nå full fysisk tillgänglighet idag, inte imorgon och inte nästa dag heller. Men politiskt upplever jag att det finns en stark vilja och ett intresse, inte bara hos mig utan från många andra politiker och från många partier. Jag upplever också att vi har kompetenta och engagerade tjänstemän som arbetar bra med frågorna. Därför blir staden mer och mer tillgänglig för varje sak vi gör. Vi satsar också flera miljoner på att anpassa offentliga lokaler, hållplatser och på att ta bort enkla hinder ur stadsmiljön. Vi lär som sagt inte bli klara i år eller nästa år, men vi jobbar vidare mot en vision om en stad och ett samhälle som är tillgängligt och inkluderande för alla människor.

Nytt badhus i stan

Ikväll hade vi samråd för detaljplanen Ljura 1:2. Här jobbar vi fram en detaljplan för parkeringen utanför Centralbadet. Vi prövar förutsättningarna både för bostäder och andra funktioner, dels en förskola och seniorbostäder, men också ett nytt badhus med rehabfunktioner. Här kan du läsa mer om planen.

 

 

Det var ett trevligt samråd även om det inte var så välbesökt. Bara drygt tio personer hade tagit sig ner till Rosen ikväll för att diskutera stadens utveckling. De pratstunder jag hann med var dock givande, det kom bland annat förslag på att ta ett större grepp även om det område som ligger söder om Centralbadet, det som idag är fotbollsplaner och ridklubbens område.

 

Alla jag pratade med höll också med om att trafiksituationen på Dagsbergsvägen inte är bra. Utformningen av den gatan inbjuder verkligen till vårdslös körning, vilket inte direkt skapar trygghetskänslor för de som bor och rör sig till fots eller på cykel i området. Den hastighetsöversyn vi nu kommer att genomföra för staden verkar vara efterlängtad.

Moderata Marie Morell Muckar Med Media

Jag måste erkänna att jag skrattade när jag klickade på NT’s artikel om hur Marie Morell polisanmält NT, efter att Moderaternas planer på att avveckla vårdcentraler läckt ut. Det politiska innehållet har jag skrivit om och det är inte mycket att skratta åt, så det var inte det som gjorde det. Att Marie över huvud taget kommit på idén att anmäla NT är såklart lite komisk, men mera den sortens humor som får en att skaka lite på huvudet medan man försiktigt drar på smilbanden. Det som var roligt var naturligtvis bilden.

Det kan vara värt att tänka på innan man polisanmäler en tidning: Det är tidningen som bestämmer vilka bilder som publiceras. Alla har vi tillfällen där vi inte gör oss själva riktigt rättvisa, då är det inte bra att ligga illa till hos fotografen.

Strömparkens och Norrköpings framtid

Nu är en av våra absolut största satsningar på Norrköpings stadsmiljö igång, det handlar om utvecklingen av Strömparken. Det är ett jävligt spännande projekt rent ut sagt, och det kommer verkligen att skapa en häftig och kreativ upplevelse mitt inne i stadskärnan. I framtiden kommer man kunna strosa genom parken och se laxar hoppa och leka sig fram mot Hästskodammen, om allt vill sig väl.

Självklart är satsningen allra viktigast för alla de som sysslar med fritidsfisket vid strömmen, men även en sån som jag som inte ens äter fisk tycker att det ska bli ett riktigt spännande inslag. Hur många städer i Sverige har 18 meter vattenfall och laxar hoppandes mitt i centrala staden? Inte bara fiskar kommer att kunna leka här, för de lite yngre Norrköpingsborna skapar vi också lekmiljöer. Idag saknas det möjligheter till lek för barn i delar av den centrala staden, så jag tror att en satsning på det kommer att vara välkommet.

Tyvärr har den här satsningen kommit lite i skymundan då debatten mest har handlat om husbygget på parkeringen brevid Refvens Grund, något som en del vill få till att vi förstör eller bygger i parken. Sanningen är att vi satsar mer än vad vi någonsin gjort på att höja kvaliteten i en av Norrköpings mest centrala parker, och samtidigt skapar vi hyreslägenheter nära grönska, vatten och kollektivtrafik i världsklass.

Norrköping är redan idag en väldigt attraktiv och spännande stad, trots skador som åsamkats av rivningsvågen på 60- och 70-talet. Vi har unika förutsättningar med vårt fantastiska vatten och kulturarv, något som vi ska ta tillvara nu när vi fortsätter utvecklas som stad. Att utveckla staden genom förtätning innebär inte att vi skadar vårt kulturarv eller våra grönområden, utan tvärtom, att vi höjer kvaliteten, tillför nya funktioner och gör dem mer åtkomliga. Strömparken är bara ett exempel på det, jag kommer presentera flera av kommunens projekt framöver.

Men ska den här positiva utvecklingen fortsätta krävs också mod från de som är kreativa, positiva och intresserade av att utveckla staden. Industrinedläggningar och rivningsvåg har skapat en bitterhet och en jantelag i Norrköping. En del upplever varje förändring som något hotfullt. Entrepenörer som startat företag i Norrköping får ofta höra att "det där går aldrig", politiker som sticker ut hakan får hatbrev. Det är baksidan av att ha en historia som arbetarstad med kriser i bagaget.

Men den tiden är över nu. Entrepenörerna blir fler, våra ungdomar går idag vidare till universitet och jobb skapas i sektorer vi aldrig tidigare haft. Kort sagt så växer ett nytt och bättre Norrköping fram ur vår historia. Mitt politiska ansvar är den fysiska miljön, och jag lovar att fortsätta vara drivande för att även den ska utvecklas. Med våra fysiska strukturer och miljö skapar vi förutsättningar för företagande, för möten mellan människor, för hälsa och för ett gott liv. Dock vill jag vara väldigt tydlig med en sak: Allt detta innebär förändring.

Höjdskräck är inte hållbart

Det förvånar mig inte att det finns människor som är kategoriska motståndare till höga hus. En del verkar helt enkelt tycka att det är fult med höga hus, och det kan man väl få tycka. Själv tycker jag inte det är höjden som avgör om ett hus är vackert eller inte, utan andra egenskaper. Det finns fula låga hus och vackra höga, och tvärtom.

Däremot förvånar det mig när Naturskyddsföreningens lokalavdelning börjar förespråka låg bebyggelse i den centrala staden. Deras ordförande skriver i en insändare till FÖ att de föredrar att ett envåningshus byggs på parkeringsplatsen intill Refvens Grund. Om man av personliga estetiska skäl tycker att hus ska vara låga kan väl det vara en sak, men Naturskyddsföreningen ska väl i första hand syssla med hållbarhet.

Alla människor behöver någonstans att bo, det är ett grundläggande behov som vi är ganska överens om. Frågan är hur vi ska tillfredsställa detta behov på ett sådant hållbart sätt som möjligt. Hur tillgodoser vi fleras behov utan att ta för mycket mark i anspråk? Vi bygger på höjden. Hur minskar vi energibehovet? Vi bygger på höjden. Hur minskar vi behovet av transporter? Vi bygger på höjden.

Att inte behöva ta onödigt mycket mark i anspråk borde ligga även i Naturskyddsföreningens intresse. De fem våningar med bostäder som de inte vill tillåta på parkeringen vid Refvens Grund måste skapas någon annanstans. Ska vi bara tillåta en våning istället för sex tar det helt enkelt upp sex gånger så mycket plats.

Att minska energianvändningen borde också ligga i deras intresse. Energianvändning står idag för en stor del av vår miljö- och klimatpåverkan. Att flera familjer bor tillsammans i ett flervåningshus är otroligt mycket mer energieffektivt än att vi sprider ut oss i en massa envåningshus.

Sist men inte minst slösar vi som samhälle bort en oförsvarlig mängd både tid och resurser på onödiga transporter av oss själva och våra varor. Större delen av detta beror på dålig planering som följd av att bränsle, och därmed transporter, varit i det närmaste gratis. För att minska behovet av transporter behöver vi skapa närhet. Det innebär att vi slutar breda ut oss, och istället skapar livsmiljöer som är yteffektiva och har blandade funktioner.

I klarspråk innebär det en tät och levande stad, med ett varierat utbud av både handel, service och rekreation. Planen för Torget 5 uppfyller allt det här och är ett ypperligt exempel på hållbarhet i stadsplanering, något Naturskyddsföreningen och alla andra som är intresserade av att skapa en mer hållbar stad borde vara glada över.

Intel® CoreT i7 2600K

Min första dator var för drygt 20 år sedan och var en Commodore 64. Den hade alltså 64000 "hjärnceller" i form av arbetsminne. Idag köpte jag en ny dator som har 128000 gånger fler. Det är ungefär som skillnaden mellan en hamster och fem stycken elefanter. En Intel® CoreT i7 2600K med 8gb RAM och ett GeForce GTX 580. Mums!

Det är otroligt spännande med den tid vi lever i nu, där utvecklingen går fortare och fortare, och vår kunskap om oss själva och vår omvärld ökar exponentiellt. Det är fullkomligt omöjligt för en person idag att vara fullt uppdaterad på ens ett enda ämne inom en enda disciplin av en enda vetenskap eller genre, medan för några hundra år sedan kunde en tillräckligt rik och bildad person ha läst varenda bok som någonsin skrivits.

I all denna eufori över utveckling drabbas man såklart av två nedslående insikter. Den ena är självklart hur vi som mänsklighet genom våra samhällen väljer att använda våra resurser och vår kunskap. Det är sällan optimalt, minst sagt. Den andra är mer personlig, att man trots sin relativa ungdom redan är något utav en fossil. Dagens ungdomar är smartare och snabbare än någonsin, vilket självklart är helt naturligt och alltid varit sant. Motsatsen vore ju horribel, att vi skulle bli dummare och dummare. Som tur är sysslar jag ju numer med politik, där anses man vara ung ända tills man är 45.

Hållbart jordbruk i kommunen

För tre år sedan skrev Miljöpartiet en motion om ett GMO-fritt Norrköping. På väg fram till beslutet ändrades det till ekologisk odling på kommunal mark. I slutändan fick formellt sett stadsplaneringsnämnden (som ansvarar för kommunens markreserv) i uppdrag av fullmäktige att ställa krav på ”ekologiska produktionsmetoder” vid jordbruk på den mark vi äger gemensamt i kommunen.

Ett trettiotal företag och företagare arrenderar idag totalt nästan 2000 hektar mark av kommunen för olika former av livsmedelsproduktion. Alla har väldigt olika förutsättningar. Det kan handla om små plättar, stora plättar eller små delar av stora plättar man hyr av kommunen. Man kan också odla en himla massa saker på en massa olika sätt. Eller hålla olika djur på ytterligare olika sätt. Det blev uppenbart när jag idag träffade fem stycken bönder med väldigt olika förutsättningar.

Utan att fastna i för- och nackdelar med olika former av odlingar eller certifieringsmetoder kan jag ändå konstatera, att om vi ska bygga ett långsiktigt hållbart samhälle behöver vi hitta en mängd olika sätt att göra det på. Det finns inte ett sätt, en magisk formulering eller en idé som löser alla problem. Idag kan vi ställa krav på nya arrendatorer att de ska bruka jorden på ett visst sätt, och vi kan skapa ekonomiska incitament som gör det lättare att ta ett stort miljöansvar. Det är några steg på vägen. Men vi är som samhälle inte ens överens om vilka metoder som faktiskt är de bästa eller mest miljövänliga.

I slutändan undrar man ändå hur mycket påverkan vi egentligen har i kommunen, jordbrukspolitiken styrs ju idag mestadels från Bryssel. Olika bidragskvoter och subventioner från EU bli i slutändan det som avgör vad som odlas och hur. Det känns minst sagt lite konstigt.

Fantastisk idé, puckat beslut

Du har ett stycke mark och kan antingen få 150 studentbostäder i en fantastiskt kreativt utformad byggnad med högt arkitektoniskt värde, eller 80 stycken i en vanlig låda. Vilket väljer du? Är du politiker i Stockholm väljer du uppenbarligen alternativ B. Sämre utnyttjande av marken, bara hälften så mycket bostäder (i stan med Sveriges högsta bostadsbrist), och ett stort fett nej till en riktigt spännande och kreativ arkitektonisk idé.

YIMBY-nätverket har en bra presentation av hela projektet som är otroligt intressant. Kolla hur arkitektkontoret Utopia lyckas trolla fram lägenhetsutrymme och kvalitet bokstavligt ur tomma luften. Jag förstår inte hur Stockholms stadsbyggnadsnämnd kan förkasta den här idén. Med en restaurang i bottenvåningen kanske det vore nåt för Strömsholmen istället...

Alla pratar om landstinget

Plötsligt ur ingenstans dyker landstingspolitiken upp som en snackis. Vem hade kunnat gissa det? Landstinget ligger ju traditionellt sett i total mediaskugga mellan valrörelserna, trots att de ansvarar för en av de politiska frågor människor brukar ranka som viktigast. Nu blev helt plötsligt landstinget intressant av två anledningar, som i grunden inte är så konstiga.

Den ena är att borgarna vill höja skatten, vilket fick NT’s ledare att sätta kaffet i vrångstrupen. Det innebär egentligen bara att Moderaterna nu efter en dryg mandatperiod i landstingets regering kommit till samma slutsats som den Socialdemokratiska regeringen gjorde innan dem.

Om samtliga seriösa partier kommer till samma slutsats kan man ju börja misstänka att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Vården är uppenbart underfinansierad. Antingen höjer man då intäkterna eller så drar man ner på ambitionsnivån. Tjafset om effektiviseringar kan landstingspolitikerna lägga ner. Sjuksköterskorna kan inte springa snabbare än de gör och politikerna har inte lyckats presentera en enda ny idé sedan S tappade makten för drygt fem år sedan.

Den andra anledningen till uppmärksamheten är att ett internt dokument ”avslöjar” att Moderaterna vill sälja vårdcentraler av ”ideologiska” skäl. Jag vet inte riktigt vad det är man ska bli upprörd över här. Att Moderaterna driver den politik de faktiskt gick till val på? Det kan väl knappast komma som en överraskning att Moderaterna ser ett egenvärde i privatiseringar.

Det som gör det hela intressant är naturligtvis landstingsledningens absurt dåliga hantering av situationen kring detta läckta dokument. Polisanmälningar, anklagelser mot media och sedan vägrar man att svara på frågor. Vrinnevilistans företrädare valde dessutom att jämföra det med ”Watergate”. Wow.

Jag undrar om den här makabra uppvisningen i dålig krishantering har att göra med det faktum att landstingspolitiken trots allt lever en sådan undanskymd tillvaro. Hur många vet vilka landstingsråden är? Hur ofta syns dem? Vad har de för politiska visioner och idéer för hur vi ska utveckla vården, kollektivtrafiken, den regionala kulturen osv?

Hur många av landstingspolitikerna bloggar till exempel om politiken i landstinget? På NT vet jag bara en som gör det, Margareta Fransson (MP) som är fritidspolitiker och sitter i landstingsstyrelsen. 90% av Norrköpings kommunala heltidspolitiker bloggar här, 0% av landstingets heltidspolitiker gör detsamma. Nu blev det lite fokus på landstingspolitiken i media och med en skattehöjning på agendan lär det nog fortsätta. Kanske kan våra förtroendevalda ta chansen och använda uppmärksamheten till att berätta vad de vill göra. Förutom att höja skatten och sälja vårdcentraler, det vet vi ju redan.

Äntligen byggkranar!

Vi har för första gången på länge en utmaning i Norrköping i att kunna erbjuda boende till våra invånare. Flera av Norrköpings bostadsbolag har idag fullt, däribland vårt gemensamt ägda Hyresbostäder, och det är för första gången svårt att hitta en bostad här. Det är självklart positivt i och med att det betyder att Norrköping är en bra stad att bo i, men skapar också problem.

Nästan all nybyggnation på sistone har varit i form av villor och skett utanför staden, väldigt lite har skapats i stadskärnan. Detta trots att vi har en attraktiv stadskärna, trots att fler vill leva sina liv inne i staden, och trots att förtätning inom staden också är det mest hållbara sättet för oss att utvecklas som kommun.

Därför är jag nu väldigt glad att HSB efter alla arkeologiska bekymmer kommit igång med projektet ”Gubben” vid strömmen. Där kommer ungefär 100 norrköpingsbor att kunna bo med utsikt över strömmen, med både handel, spårvagn och tågstation inom gångavstånd. Det skapar också ett tryggare och mer attraktivt promenadstråk utmed strömmen, som många använder redan idag. Det är hållbar stadsutveckling för mig.

Byggkranar har också en tydlig symbolik. För mig symboliserar de att människor bygger, utvecklar och moderniserar staden. Det signalerar aktivitet, intresse och framtidstro. Många städer har idag inga byggkranar, det är ett enormt problem för dem. Vi i Norrköping är däremot mitt inne i en omvandling till en mer hållbar kunskapsstad, då behöver vi många fler byggkranar och det tror jag att vi kommer att se i år.

Björnviken

Det händer en himla massa saker kring Björnviken. Hela området är kringgärdat av industrier och tung infrastruktur, men mitt i det finns också fritidsboende, villaområden, golfbana och skön natur.  Det finns också en del miljöproblem som kvarleva från en gammal sulfatfabrik. Eftersom mycket är på gång och det finns så många olika hänsyn att ta, gav vi i stadsplaneringsnämnden i januari ett uppdrag till kontoret att börja arbeta fram ett program för området. Här är själva området:

Ett program använder vi för att ta ett större grepp och ge vägledning till det fortsatta detaljplanearbetet. Program rör sig så att säga på en högre nivå. Det beskriver inte vart fasaden på ett hus ska ligga eller hur avloppsrör ska dras utan väger in de större frågorna och gör att vi kan få detaljerna att fungera med helheten. I det här fallet finns det en hel del saker att ta med i beräkningen, till exempel:

-Naturvärden. Pjältån har till exempel sitt utlopp här och vi tillsammans med Länsstyrelsen är intresserade av att skydda den ytterligare.
-Befintlig bebyggelse. Det bor redan idag många människor i både Loddby och Herstaberg. Även i Stridsudden och Bredudden bor det folk, om än inte lika många. Viktigt att de får komma med i processen när vi tittar på området.
-Grymön är ett härligt område med fritidshus som har en lång historia, där måste vi se till att planer uppdateras och anpassas till verkligheten, idag finns mycket oro bland de fritidsboende där som jag var ute och pratade med i somras.
-Golf. Golfverksamheten vill expandera och det finns också idéer på nya former av boende, hur passar det in?
-Industrier. Här har vi bland annat ett enormt sågverk som har sin verksamhet i angränsning till området.
-Rekreation. Hur används området för rekreation idag, hur kan man använda det i framtiden? Vilka värden finns, vilka kan behöva tillskapas?

Det är några exempel på sådana frågor vi kommer att behöva arbeta med. Till sommaren kommer vi att gå ut på samråd och bjuda in alla som bor och verkar i området men också andra intresserade Norrköpingsbor.

Jag tycker att det är ett spännande område. Dels för den stora utmaningen att försöka få alla olika intressen att samsas, men också för att det är ett område med en delvis väldigt lantlig karaktär så nära staden. Även om urbaniseringstrenden är fortsatt stark vill en del människor flytta ut på landet, särskilt när de skaffar familj. Att då kunna erbjuda samma värden som landsbygden men närmare staden vore såklart bra ur ett hållbarhetsperspektiv.

Men framförallt tycker jag det är bra att vi inte går direkt på och detaljplanerar, utan att vi stannar upp och försöker skapa oss en helhetsbild först. Och att vi redan när vi är i starten bjuder in människor att delta i processen. Till sommaren blir det samråd, men redan nu är såklart folk välkomna att komma in med frågor, synpunkter och idéer.

Hatar snö

Som barn tyckte jag snö var roligt att leka i. Snöbollskrig, bygga snöborgar, snögubbar och snölyktor. Som vuxen tyckte jag snön var vacker. Ett vitt täcke över allting, en rofylld estetik, frost och istappar som blänker. Som politiker hatar jag snö.

Förra året kostade snön 26 miljoner kronor i akuta skador på våra gemensamma fastigheter. Mestadels tak på skolor som gick sönder, men också många andra mindre skador. Våra vänner i tekniska nämnden, som ansvarar för gatorna i Norrköping, får betala runt en halv miljon varje gång det snöar ordentligt.

Att anpassa sig till klimatförändringarna kommer vara en av mänsklighetens stora utmaningar framöver, men förhoppningsvis innebär det i alla fall mindre snö.

Varför är nästan alla vackra hus 100 år gamla?

Även om rivningsvågen på 60- och 70-talet orsakade mycket skada finns också mycket kvar sedan Norrköpings tid som textil- och industristad. Vi som är födda och uppvuxna i stan tänker oftast på det som försvunnit, medan de som besöker oss brukar reagera genom att säga ”Gud vad många fina hus ni har kvar!”. Båda har såklart rätt. Mycket försvann, men mycket finns också bevarat.

Omvandlingen av Industrilandskapet har varit fantastisk, och vi har blivit riktigt bra på att ta tillvara vårt kulturarv i form av de byggnader som skapades för 100 år sedan eller mer. När vi rör oss i de miljöerna ser vi både historien och framtiden, blandade i stadsmiljön. Gammal textilindustri är nu modern kunskapsindustri, vackra gamla byggnader fylls nu med nytt spännande innehåll. Men varför är nästan alla vackra i Norrköping hus också gamla hus?

Vår gamla arkitektur berättar för oss vilka vi har varit, men vilken historia kommer dagens hus att berätta för framtiden? Och för oss just nu? Idag är Norrköping en kulturstad, en kunskapsstad, en handelsstad och mycket mer. Men visar sig det i den stadsmiljö som våra nya hus skapar? Jag tycker inte det.

Vi behöver höja kvaliteten på dagens arkitektur. Våra hus är inte bara förvaringslådor för människor utan skapar vår gemensamma livsmiljö. Lika viktigt som att en lägenhet är vacker och användarvänlig på insidan för att du ska trivas och må bra i ditt hem, lika viktigt är det att utsidan samspelar med sin omgivning och skapar en attraktiv och spännande miljö.

I år har vi därför redan tre arkitekttävlingar på gång i Industrilandskapet. Först ut är ”Stabben”, en del av den betongplatta som ramar in Strykjärnet på den södra sidan. Vi låter nu arkitekter och företag tävla bland annat om vem som bäst kan anpassa byggnaden till sin omgivning, formge utemiljön och skapa bäst tillgång till vattnet för allmänheten. Tre företag och arkitekter har kvalificerat sig till slutomgången och ritas som bäst på sina förslag, under våren kommer vi att få se resultaten och då ställer vi ut dem så alla kan ta del. Jag lär väl posta lite bilder här också i framtiden.

Lindös framtida utveckling

Efter en dryg timmas debatt och diskussion i fullmäktige antogs programmet för utveckling av Lindös småbåtshamn och närområdet. 79 ledamöter röstade för, 4 röstade mot. Det känns bra att det var ett så massivt stöd för programmet eftersom det handlar om långsiktiga och viktiga frågor. Då är det inte bra om det är stor oenighet eller små marginaler.

Det har funnits en hel del oro bland vissa Lindöbor, vilka nu borde kunna sova lugnt om nätterna. Oron har handlat om att hamnen skulle byggas igen med höghus. De som inte tyckt att det räckt att jag sagt nej till höghus måste vara nöjda nu, när det är uppenbart att hela Norrköpings högsta beslutande organ delar den uppfattningen.

Diskussionen om strandskyddet blev också mycket mer konstruktiv än den varit tidigare. De flesta har nu förstått att syftet med planeringen är att öka tillgängligheten till stranden, inte minska den. Vad gäller djur- och naturvärden hade Karin Jonsson(C) en poäng att ”där är loppet kört” vad gäller själva hamnen, men självklart ska vi visa stor hänsyn till de naturvärden som finns i den östra delen av området, bortom den redan exploaterade biten.

Päivi Johansson(M) lyfte frågan om huruvida man ska gå ut med visioner i program eftersom det kan skapa missförstånd, men jag måste hålla med Bengt Ekström(KD) som då frågade ”Om vi inte kan ha visioner i ett program, vart ska vi då ha dem?”. När det gäller planeringsfrågor hamnar vi politiker ofta i ett läge där vi vill vara arkitekter, ingenjörer eller byggledare. Som förtroendevalda har vi ansvaret för hela verksamheten och kan givetvis ge oss in och peta i detaljerna, men vem ska då ta ansvar för visionerna och de strategiska frågorna?

Imorgon ska jag träffa båtklubbarna och prata med dem om hur de vill utveckla sin verksamhet och göra Lindö ännu bättre. Nästa vecka hoppas jag hinna träffa bangolfklubben också. Nu har vi i stadsplaneringsnämnden fått i uppdrag av fullmäktige att jobba vidare med utvecklingen av Lindö, det ska bli en spännande utmaning.

Hedonistisk hållbarhet

Bjarke Ingels är en dansk arkitekt som grundat, BIG, en världsledande arkitektbyrå med fokus på hållbarhet. Det finns en uppfattning, antagligen rotad i protestantismen och jantelagen, att om vi ska få ett hållbart samhälle måste vi göra avkall på vår livskvalitet. Bjarke visar några konkreta exempel på det omvända, hur vi genom att vara kreativa både kan förbättra våra liv och skapa ett mer hållbart samhälle och en mer hållbar stad. Mycket intressant och inspirerande:

(om videon inte funkar, prova http://www.ted.com/talks/bjarke_ingels_hedonistic_sustainability.html )
Om du gillade det, kolla in deras hemsida för fler projekt: http://www.big.dk/

Två nya idéer

Idag tog jag spårvägen ut till Ringdansen i Navestad för att titta efter bra ställen att skapa möjligheter för bostäder utmed spårvägen. Dessutom hann jag prata med en hel del människor i området om olika saker. Jag fick med mig två nya idéer hem:
Den första är att tillåta radhus utmed Trumpetaregatan. Idag är det en ganska tråkig gata med låga parkeringshus på den södra sidan och en väldigt bred gräsmatta på den norra. Samtidigt ligger den väldigt nära både en spårvagnshållplats och Vrinneviskogen. Det som idag är en gräsmatta som slutar i en ful gata skulle istället kunna bli en park, inramad av radhus med trädgårdar. Det är nära till både handel, rekreation och kollektivtrafik av hög klass, och radhus där skulle både koppla ihop två stadsdelar och införa en ny typ av boende i ett område som idag är väldigt monotont.
Såhär ser gatan ut idag (på sommaren):

Den andra idén fick jag av en man som jag stannade och pratade med en stund. Idag har vi en sliten före detta scen mitt i Vasaparken som knappast gör någon lycklig, hans idé var att istället ha ett litet café där. På vintern skulle man kunna gå in och värma sig med en kopp kaffe, på sommaren kan man ställa ut lite stolar och sitta och fika medan man tittar på folk som går förbi eller har picnic i andra delar av parken. Klockrent förslag tycker jag.

Widar har en poäng

Den demokrati vi har idag är i grunden ett defensivt system. Det handlar om att granska, kontrollera och begränsa. Demokratin är i första hand till för att försvara demokratin i sig från att övertas av andra styrsätt. Det är heller inte ”det bästa” sättet att styra ett samhälle, bara mycket mindre dåligt än alla andra vi har prövat. Så sade Winston Churchill 1947 i ett tal i det brittiska parlamentet:

 "Democracy is the worst form of government, except for all those other forms that have been tried from time to time."

Widar Andersson är inne på samma spår i sin ledare, där han påpekar hur det i dagens demokrati är viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Jag tycker det han säger stämmer med verkligheten, och jag tycker det är jävligt synd.

Jag har ingen färdig analys av varför det är så eller vad man kan göra för att förändra det, men jag tycker att en förändring behövs. Vill vi ha ett samhälle där utvecklingen sker trots politiken och demokratin, eller ett samhälle där människor genom sitt politiska och demokratiska engagemang skyndar på, bidrar till och leder utvecklingen? Om målsättningen är att inte göra några fel, då är det enklaste sättet att nå det att inte göra någonting.

Progressiv syn på kärnkraft?

Läste NT's ledarblogg och blev lite förundrad över ordvalet "en progressiv syn på utbyggd kärnkraft". Underförstått att Socialdemokraternas nya ledare(?) skulle vilja starta om det historiska misstaget att satsa på kärnkraftsutbyggnad.

Progressiv betyder inom politiken "framtidsinriktad". Att skattesubventionera en energiproduktion som inte bär sina egna kostnader, som de mest utvecklade länderna (Japan, Tyskland etc) håller på att avveckla känns inte så framtidsinriktat. Att satsa på en energikälla som är begränsad och farlig känns inte heller så framtidsinriktat. Resten av världen satsar på att bygga ut de förnyelsebara och obegränsade energikällorna, ska då sverge backa in i framtiden med en ohållbar och oekonomisk energikälla som grund?

Prognoserna visar att Sverige kommer att ha ett överskott av energi i framtiden, vi borde använda det utrymmet för att avveckla de sämsta och minst hållbara energikällorna. Vi har också chansen att skapa en mer robust energiförsörjning med ett decentraliserat system, genom att satsa på till exempel vindkraft. Istället för ett sårbart centraliserat system baserat på teknik från kalla kriget.

Det finns ett ord som passar bättre än progressiv för att beskriva en satsning på utbyggd kärnkraft. Det är ganska lätt att komma ihåg om man tänker på reaktor som i kärnkraftsreaktor. Ordet är "reaktionär" och betyder bakåtsträvande.