Fyra pensionärer berättar i DN att den borgerliga politiken minsann är den bästa för dem, och de har rätt!
Nu råkar det vara fyra av sveriges rikaste pensionärer. De åldrade före detta ledarna för de borgerliga partierna. En liten elit med väldigt mycket pengar, väldigt mycket kontakter och väldigt mycket inflytande.
Efter att man sållat bort känsloargumenten och annat nonsens ur artikeln slutar det egentligen i att en sak är viktigare än allt annat för att (vissa) äldre ska få det bra. För de som har koll på vilket som varit högerpartiets viktigaste fråga sedan åtminstone 1904 är det inte så svårt att lista ut vad det är: Skattesänkningar!
Jodå. För att pensionärer ska få det bra krävs rejäla skattesänkningar. Och så ska det löna sig att arbeta såklart, även om man fyllt sjuttio. Jag kan mycket väl tänka mig att Ulf Adelsohn skulle bli ännu lyckligare om han slapp några kronor i skatt, han har aldrig slagit mig som en särskilt solidarisk person.
Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig att Birgit Friggebo skulle kunna jobba in lite pengar trots att hon fyller 69 i år. Hon har antagligen inte allt för allvarliga förslitningsskador efter att ha jobbat först som tjänsteman, och sedan som högavlönad politiker hela sitt vuxna liv.
Men hur representativa är de egentligen? Och hur mycket av välfärden är det okej att montera ner för att fylla just den rikaste promillens behov? Välfärdsfrågor är intressanta och komplicerade. I vissa sektorer finns det stora behov av reformer. Utgångspunkten bör vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla, inte att se till de som redan har det bäst. En modern politik för välfärd skapas knappast av gamla avdankade högerpolitiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar