tisdag 21 september 2010

Vi behöver bara fyra partier, inte tio

Nu har vi tio politiska partier, varav åtta är representerade i riksdagen, men bara fem politiska ideologier. Konservativa, liberala, reaktionära, socialister och progressiva. Dessutom har de liberala och konservativa slagit sig samman i en Allians. Alltså skulle vi i dagsläget klara oss med fyra partier som faktiskt representerade de olika samhällsinriktningar, och som är relevanta för samhället och medborgarna. Istället för den situation nu när vi har tio glassar men bara fem smaker: fyra sorters blåbärsglass, två jordgubbsglassar, tre med päronsmak och en... riktigt äcklig glass, låt oss säga daim/lakrits.

Vänsterpartiet driver idag ungefär den politik som Socialdemokraterna drev på 70- och 80-talet. Båda är arbetarpartier så varför inte glömma allt gammalt groll från 1917 och slå sig samman? Många sossar tycker inte om den mitten-anpassning som S gjort ändå, så ett litet steg till vänster skulle knappast döda dem.

Med Alliansen är jobbet redan gjort. Även om konservativa och liberaler i andra länder brukar vara fiender fungerar det i Sverige. Den ekonomiska politiken (olika grader av liberalism) är densamma hos båda läger. Vad gäller den sociala politiken har liberalerna blivit mer konservativa och de konservativa blivit mer liberala.

Att ett reaktionärt parti sitter i riksdagen får vi vänja oss vid. Motstånd mot förändring, främlingsfientlighet och romantiserande om en svunnen tid är en del av mänskligheten. Att FP anpassar sin politik för att locka reaktionära väljare är egentligen mycket mer allvarligt än att ett reaktionärt parti sitter i riksdagen.

Till slut har vi de progressiva rörelserna. Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Där ser vi att FI har en nästan identisk politik som MP i sina kärnfrågor, även om de har rester av det Vänsterparti det är sprunget ur. De kan välja att uppgå i Arbetarpartiet eller ansluta sig till de Progressiva. För Piratpartiet är frågan ännu enklare, de driver exakt samma politik som MP men något vassare och något bättre. Hållbarhet, jämställdhet och integritet skulle vara de tre viktiga frågorna, och vi kan behålla parollen Modernisera Sverige.

5 kommentarer:

  1. I approve of this post, men skulle det en dag bli så att vi ger oss in i en allians med MP, vill jag vara den som berättar det för 'klimatskeptikerna' inom PP...

    4 the lulz.

    SvaraRadera
  2. http://pierreringborg.blogspot.com/2010/09/miljopartiet-vann-valet-och-kan-valja.html

    SvaraRadera
  3. Men är det inte så att miljöpartiet var tänkta att stå i mitten! Nu har man en chans att se till att Förändra mildra alliansens politik på miljöområdet är inte det vad ni har mandat för?
    istället för att stå utanför i 4 år till i oposition. Ett annat alternativ är omval efter att alliansen ställer en kabinettsfråga och avgår. då förmodligen fler röstar på alliansen för trygghet och fler röstar på SD för att de är normaliserade iom sitt inträde i riksdagen. då får MP ingen val möjlighet alls.
    Så aktivt påverka är väl bäst

    SvaraRadera
  4. Jag skulle nog kalla socialdemokraterna socialliberala snarare än socialistiska. Och om inte PP behövs skulle vi nog vilja ha åtminstone hälften av deras väljare... =)

    SvaraRadera
  5. När man påstår att MP är ett mittenparti gör man en förenkling för att anpassa en politiskt rörelse till ett endimensionellt spektrum. Det är en förenkling som är väldigt missvisande, för att inte säga direkt osann. MP går inte att placera på en klassisk höger/vänster skala utan att göra både partiet och väljare en otjänst.

    Miljöpartiet har ett djupt och brett solidaritetsbegrepp. Det skulle då vara extremt "vänster", samtidigt är vi ultraliberala i sociala frågor och står för individuell frihet, alltså extremt "höger". Men vi har en tillväxtkritik som vänder sig mot både högern och vänsterns tro på evig ekonomisk tillväxt. Alltså extremt kritiskt mot BÅDE höger och vänster.

    Om man försöker pressa ner MP i en höger/vänster skala får man uppenbara problem. Vi är alltså extrem-vänster, extrem-höger och extremt anti-vänster och anti-höger på samma gång. Ungefär som att fråga om en sekulär humanist är kristen eller muslim.

    SvaraRadera