onsdag 8 september 2010

Hur står det till med integriteten?

Christian Engström och Mikael Nilsson från Piratpartiet skriver i dagens DN att inget block står upp för medborgarnas rätt till privatliv. När jag först läste det blev jag lite irriterad, för jag tänkte att både MP och V ju faktiskt driver integritetsfrågorna ur medborgarnas perspektiv. Sedan insåg jag att det stod "block" och då får jag ju ge Christian och Mikael rätt. Inget block står upp för rätten till privatliv. Men det är egentligen inte så konstigt.

Att det blå blocket inte gör det kan man faktiskt inte klandra dem för. Moderaterna styr Alliansen och Moderaterna stöder både FRA-lagen och IPRED. De kan självklart inte stå upp för medborgarna i den frågan, det vore ju som att minkfarmarna skulle bojkotta sig själva.

Att det Rödgröna blocket inte står upp för medborgarna kan man däremot kritisera dem för. I och för sig är det inte helt sant. Miljöpartiet driver frågan och säger:


Vänstern är inte lika konkret men skriver i sitt valmanifest:


Vänstern borde dessutom ha eget intresse av att driva frågan hårdare, vi vet ju vilka det är som brukar bli avlyssnade och åsiktsregistrerade i Sverige.

Men visst, som helhet har inte vi Rödgröna gjort integriteten till en valfråga, och det beror självklart på två saker. Dels att Socialdemokraterna är kluvna i frågan, Bodström var ju drivande i frågan om EU:s datalagringsdirektiv. På "fel" sida alltså. Den andra anledningen är såklart valtaktisk. På samma sätt som inget politiskt parti utom MP vill prata om miljö och klimat, vill inga etablerade partier prata integritet.

Det är egentligen självklart. Eftersom Miljöpartiet har ett så överlägset förtroende hos väljare i miljö- och klimatfrågor vill ingen annan prata om det, för all uppmärksamhet gynnar Miljöpartiet. På samma sätt gynnas Piratpartiet av att det pratas integritet.

Men gör inte jag då bort mig som bloggar om det? Jo, ur en ren valtaktisk synvinkel så gör jag kanske det. Även om jag inte tror att någon Miljöpartist blir pirat, eftersom MP redan driver samma frågor, finns ju risken att obestämda väljare tar PP's valsedel istället för vår. Men frågan är för viktig för att man ska ta sådana valtaktiska hänsyn. Vi behöver faktiskt prata om frågan. Och partierna behöver faktiskt både utvärdera sin politik och berätta för väljarna var de står. Om nu FRA-lagen, datalagringsdirektivet och IPRED är så viktiga och nödvändiga, varför kan vi inte prata om det då? Borde inte de partier som drivit det vara stolta och skryta över hur bra det är?

Som Miljöpartist behöver jag inte oroa mig, det behöver nog inte Vänsterpartister heller, men alla de andra partier som antingen aktivt eller passivt stött kan nog behöva göra det. Jag tror knappast att 90% av Sveriges befolkning stödjer massavlyssning, razzior mot fildelare eller att FRA säljer information om Svenskar till CIA. Trots att 90% av de som sitter i riksdagen är med i partier som gör det. Och det enda positiva resultatet av allt detta är väl egentligen att ungdomar fått ytterligare en bra anledning att engagera sig politiskt.

2 kommentarer:

  1. Grattis, du litar på politiker.
    Har du läst Centerpartiets "öppenhetsmanifest" inför förra riksdagsvalet?

    Ni är alla beredda att kompromissa bort precis allting. 55000 i månaden för en riksdagsledamot gör sånt,liksom. Proteströst.

    SvaraRadera
  2. Hej Rille. Jag förstår faktiskt inte din kommentar riktigt, undrar om du läste hela min post. Men jag kan försöka svara ändå.

    Litar på politiker, vad betyder det? Politiker är enligt min erfarenhet som folk är mest. En del är ärliga och schyssta, en del är det inte. De flesta gick nog med i politiken för att de vill förändra världen, några gick säkert med för att göra karriär, för en del andra kanske det bara var något som blev som det blev.

    Sedan uppfattar människor världen olika, tolkar den efter egna referensramar och ser inte alltid samma problem eller samma lösningar. Det gäller inte bara politiker utan alla, men det blir som mest uppenbart i politiken.

    Jag tror politiskt aktiva är som de flesta, även om de säkert är mer engagerade i samhällsfrågor än vad den genomsnittliga befolkningen är.

    Det där sista om kompromissande och politikerarvoden vet jag inte vart du fick från.

    SvaraRadera