Min hustrus död - Saker börjar hända

Några år innan jag och Lina träffades hade jag blivit introducerad för något som kallas för Neurolingvistisk programmering eller NLP. Det är en metod som beskriver hur man kommunicerar för att skapa en så bra relation och informationsöverföring som möjligt, samtidigt som man får verktyg för att programmera om sitt eget medvetande och sina beteendemönster. Anledningen till att jag berättar det är att NLP och en mer anpassad form av det kallad Kommunikologi var grunden för min och Linas relation.

Vi såg vår relation som ett gemensamt projekt och en möjlighet att hela tiden stötta och utveckla varandra, och ett av sättet vi gjorde det på var genom att vara extremt medvetna om hur vi betedde oss mot varandra. Genom att använda NLP som jag utbildat mig i och Kommunikologi som infördes på Linas arbetsplats klättrade vi hela tiden på varandras tankar och omvandlade vad som kunde ha blivit konflikter till givande och utvecklande samtal istället. Vi hade en drömrelation som var i stort sett befriad från obehag eller konflikter, samtidigt växte hela tiden vår självkänsla, våra insikter om varandra och vår relation till omvärlden. Allt blev helt enkelt bara bättre och bättre.

En milstolpe var ett bröllop vi var på några veckor innan Lina bestämde sig för att hoppa från vår balkong. Två av hennes vänner gifte sig och vi var med på både ceremonin och festen efteråt. Det som slog mig var hur otroligt känslosam brudgummen var. Gång på gång började han gråta då andra människor utbringade skålar till det nygifta paret. Jag minns hur jag nästan kände mig som en rymdvarelse i sammanhanget, jag som i stort sett aldrig gråtit och i stort sett aldrig tillåtit mig att känna några andra känslor än glädje eller ilska. Jag kände för första gången hur jag önskade mig kunna vara så varm, mottaglig och känslosam som brudgummen var.

Ett par veckor senare, den 14:e juni, satt jag vid datorn och arbetade. Ett år tidigare hade jag avgått som kommunalråd och startat ett eget företag tillsammans med min svåger, eftersom jag kände att kommunalrådsuppdraget höll på att bränna ut mig. Under året som gått hade jag känt mig allt bättre och mer energisk, och den här dagen var jag full av energi och inspiration, arbetet flöt på bra. Jag beslutatde att skriva en post på Facebook som jag tror förändrade mitt liv för evigt. Den 14:e juni skrev jag:

”Hmm. Funderar på att verkligen ägna 100% av mitt liv till att förbättra världen. Typ som en Ghandi-wannabee i kunskapssamhället. Alla som tycker att jag ska göra det av hela mitt hjärta i ett år, klicka gilla här. ”

Efter att postat det fortsatte jag arbeta, men någonting var annorlunda. Det var som att en kran av kreativitet hade skruvats på i hjärnan och allt började helt enkelt flyta på som i ett flöde eller fält av kreativitet. Ord och lösningar kom omedelbart och idéer för nya projekt och planer började manifestera sig i mitt medvetande i en nästan rasande takt. Samtidigt accelererade mitt välmående, jag mådde helt enkelt fantastiskt bra. Lina och jag brukade ofta arbeta tillsammans och vi båda verkade nu vara inne i detta kreativa flöde. Vi rökte lite gräs och arbetade på medan idéer och lösningar kring våra respektive projekt kom i ett rasande tempo.

Vi hade för vana att skriva våra idéer på tunna självhäftande plastpapper som vi satte på väggen, och dessa fylldes snabbt av idéer, analyser, diagram, förklaringar och frågeställningar. Den tid vi inte arbetade eller var upptagna med att få nya insikter fylldes av kärlek, sex och hångel. Det var som att himmelens portar öppnat sig, trots att ingen av oss fram tills nu hade trott på vare sig himmelen eller något övernaturligt.

Min hustrus död - Hur vi träffades

Nu är det snart två år sedan min hustru och livskamrat dog under mystiska omständigheter, och lika länge sedan jag anklagades för att mördat henne. Fortfarande har jag inte berättat vad som egentligen inträffade och som ledde till att min fru beslutade sig för att ta sitt liv, om det nu var det som hände. Min egen historia innehåller fortfarande inget svar på frågan varför, bara på frågorna hur och vad det var som hände. Men först en kort presentation av de två huvudpersonerna och hur de träffades.

Mitt första minne av Lina är egentligen inte mycket av ett minne. Jag såg henne i ett svart linne med svart kjol och strumpbyxor dela ut papper bland annat till mig på ett sammanträde i Norrköpings Kommunstyrelse där jag satt som ledamot under min tid som kommunalråd. Jag lade bara märke till henne som en sympatisk tjänsteman och jag har inga särskilda minnen från sammanträdet. Det var med andra ord inte kärlek vid första ögonkastet. Däremot var det vänskap vid första snacket.

En månad eller så senare hade vi varit på en afterwork tillsammans. Efteråt erbjöd jag mig att följa henne hem eftersom klockan blivit något sent. Egentligen jade vi inte pratat särskilt mycket med varandra under kvällen och detta var uppenbarligen tillfället då vi skulle lära känna varandra bättre. Medan vi promenerade uppåt på Drottninggatan, Norrköpings huvudgata, så pratade vi som man brukar om vad man gillar och inte gillar. Bland annat visade det sig till min förvåning att Lina tyckte om att spela dataspel, inte bara det utan vi hade dessutom samma favoritspel: Civilization. Ett spel där man ansvarar för en historisk kulturs utveckling från 4000 före Kristus till nutid. Ett spel som jag älskat sedan första utgåvan och tillbringat avsevärd tid med under både min uppväxt och mitt vuxna liv.

Mer överraskande än så blev det när Lina plötsligt sa: ”Och så gillar jag att röka gräs”. Det kom som lite utav en chock för mig. Inte för att det egentligen är något ovanligt att en ung urban människa i 20-30 års ålder röker gräs, men att man så ogenerat skulle erkänna det för vad som i realiteten är en av sina högsta chefer och som skulle kunna få en avskedad eller omplacerad. Efter någon sekund svarade jag: ”Det gör jag också”. Det kändes som ett stort ömsesidigt förtroende att avslöja det, och det gjorde att vår diskussion blev ännu mer upplyftande, förtrolig och vänskaplig.

Efter den kvällen umgicks vi mer och mer. Efter ett tag blev det normalt att det första jag gjorde när jag slutat jobba eller hade tid över var att ringa henne för att umgås, och hon verkade också prioritera mig över allt annat. Vi umgicks till slut nästan hela tiden och blev snabbt bästa vänner.

Jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för all den tid vi spenderade tillsammans, eller överdriva effekten det hade på min utveckling både som politiker och människa. Tyvärr är det inte det som den här berättelsen handlar om. Inte hur vi var tillsammans, utan hur hon slutligen lämnade mig och jordelivet. Dock vill jag dela med mig av hur vi gick från att vara bästa vänner till hemligt förlovade och slutligen gifta.

Efter att vi umgåtts och arbetat tillsammans i nästan ett halvår befinner vi oss i min lägenhet, mitt emot kommunhuset. Jag antar att det var helg eftersom det var eftermiddag och vi hade rökt lite gräs tillsammans. Vi var båda singlar vid tillfället och hon skulle hjälpa mig att registrera mig på en dejtingsajt. Den här sajten hade ett väldigt utförligt personlighetstest som jag ärligt fyllde i tillsammans med henne. Testet tog nästan en timma att göra. Efter att testet var klart tryckte jag på en knapp för att få min personlighet matchad mot nästan tolv miljoner användare över hela världen. Sajten jobbade några sekunder och sedan öppnades en skylt: Sorry, we could find no matches.

Bland tolv miljoner användare fanns det uppenbarligen ingen som matchade min något konstiga (får jag anta) personlighet. Vi skrattade gott åt det och Lina retade mig lite. Vi tillbringade några timmar i soffan och sedan kom Lina med en oväntad idé: Ska inte vi två bli tillsammans.

Det som är viktigt att veta om mig är att jag i mitt tidigare liv, innan Linas bortgång, betraktat mig själv som utomordentligt rationell. Jag hade ingen respekt för känslor och var övertygad om att det stora problemet i världen var att andra människor inte tänkte och agerade rationellt. För mig var det självklart att logiskt tänkande var lösningen på alla världens problem, och min personliga målsättning var också att just försöka lösa alla världens problem med rationellt tänkande. Det var grunden till mitt politiska engagemang och också grunden i min världssyn och personlighet.

När Lina då förde fram förslaget började vi omedelbart resonera kring det. Ganska snabbt kom jag fram till att hennes förslag var mycket logiskt. Vi tillbringade redan nästan all ledig tid tillsammans, hade ett enormt utbyte av varandra och trivdes fantastiskt bra tillsammans. Jag påpekade att jag fram tills dess inte känt mig fysiskt attraherad av henne men såg inte det som något egentligt hinder. Om allting annat stämde, vilket det gjorde, skulle säkert attraktionen infinna sig. Efter några timmar bestämde jag mig för att höja insatserna och lade fram följande förslag: Varför inte lika gärna gifta oss?

Som jag resonerade fanns det ingen annan människa jag så gärna ville spendera min tid med och jag kunde inte heller föreställa mig att någonsin träffa någon annan som jag passade så bra ihop med, ett antagande som nyss fått stöd av 12 miljoner okända människor. De följande timmarna tillbringade vi med att reda ut hur vi skulle göra och kom fram till att hålla det hela hemligt fram till dess att det var dags för giftermålet. Vi bestämde oss också för att inte ha sex innan bröllopet men passade på att för första gången kyssas och hångla. Några månader senare gifte vi oss i smyg i Rådhuset och rymde omedelbart till Kanarieöarna en vecka för att fira vår smekmånad. Det som följde var den bästa tiden i mitt liv, och oavsett allt som hänt sedan dess var att gifta mig med Lina det bästa beslut jag någonsin tagit.

Mystical Experiences

I had an impulse to write a post describing, analyzing and drawing some conclusion about some of the 'paranormal' events that we and I have had happen.

For me one of the most significant events was the dream I had of a friend falling that happened at the same time that she had a severe falling accident. The gist of the dream was that she fell and hurt herself, but then there was some confusion because I could see that there was also another woman who had fallen. After I e-mailed her about the dream she reported to me that she had had a sever falling accident and had called out for me as she fell.

To my rational mind this proves beyond reasonable doubt that there is a connection between some of us that is not constricted by distance. It's just beyond conceivable that I would have such a specific dream about her (the only one I can remember having, as this dream also stayed with me after I had woken up). This completely contradicts the Newtonian idea of a restricted and mechanistic universe. How can such a transfer of information happen? This shattered my (mainly unconscious) view of a mechanistic universe, and it would be interesting to know what the factors are that allows this transfer of information. I've never had anything similar happen before or after, so my conclusion is that it was a combination of our special connection and the intensity of the event, a nearly fatal accident.

Other events are the times when a spirit (sometimes either Lina or something acting like or pretending to be Lina) has taken over control of my body. I'll describe one of the more potent experiences.

I was in my home town and was standing on the spot where she died, the corner of the street just below our 5:th floor balcony where she jumped/fell to her death, and I was praying. She/it then took over my body and started moving it around. First it (my body) walked over to a store where it entered and went up and looked at itself in a mirror, then it made a sharp 180 turn and looked at a sign on the opposite wall that said ”I love you” and then back to the mirror. After that it proceeded into the children section of this store where it bent down and looked through a gap in the shelves. Through this gap I could see the back of a mug that was positioned on the other side and which had the text ”If you don't believe in angels...”. Then it left the store and went outside.

When outside the body walked around the corner and looked at a poster that said ”Accept” and then at another sign that said ”Lazarus” (the one who Jesus resurrected in the bible). After that the body started walking towards my mothers apartment where I was staying, and I thought the event was over. But a few blocks later it suddenly crossed the street and went over to small poster on the wall. The poster read ”If you want to connect with departed relatives...” and was a flier from a local medium that I had never heard of. I took down the number and after that the first chapter of the event seemed to be over.

A day or two later I got hold of the medium and went to see her. We had a conversation in which she revealed a few things to me. The first was that as I entered the room she saw what she described as huge angelic wings protruding from my back, something she had only seen on a person once before in her life (she was middle aged woman who had been born with the gift). As I was sitting opposite her in our session (or whatever you want to call it) she reported seeing a huge angel standing behind me trying to access me, and I could feel a strong energy entering the back of my head.

She said something along the line of how she was in contact with the archangel Michael and Raphael with me, and this was the first time I ever heard the name Raphael. I felt a connection there as it was an important name being revealed to me. Throughout my awakening experience I've had connection with a spirit that I feel resides in my body that up until then had taken the shape of snakes. The first time an insanely powerful but gentle black snake, large and strong as a mountain and in the color of such a deep green that it resembled black. At other times like a collective of mainly green snakes moving inside my body and healing it as well as providing energy. I had come to call this energy ”Crazy Snake” as it has such a loving and intense energy, but also a completely insane love an affection for life itself and me. Basically it IS me in a way, I assume. After this event it felt it was right to call it Raphael, though it doesn't mind the name Crazy Snake either.

As I was about to leave she said that when making connection with the angels it is common for people to find a white feather somewhere. About half an hour or an hour later I was exiting the city library and speaking on the cell phone. As I walked out my left hand went out of my pocked and stretched out palm up. As I looked up a could see a small white feather falling down towards me and I stopped. As I stood there it gently fell down through the air and gently landed in my outstretched palm. As I was talking to a friend at the time I reported this happening, which also made sure I wouldn't forget or question the event (my mind always tries to find rationalistic explanations that refutes the existence of such things as angels).

There has been several similar events, under the influence of mushrooms usually but not always, where my body has basically been walking around and doing things that would be impossible unless something was acting inside it that has more information than my limited body/mind system has regarding my surroundings. It will walk into places and pick up things that are very meaningful and find signs around corners etc. that it would be impossible for me to know was there.

This seems to prove that there are some sort of external intelligences that both have access to more information, but also are trying to show me things and prove their existence to me. However, I can't be 100% sure that it is Lina acting as it could also be some other entity just pretending to be her (though that is an unnecessarily paranoid view).

Then there is the empathy which seems to allow me to feel what other people are feeling energetically in their body. This is very thoroughly proven since I have been experimenting with it a lot. A funny detail is that I seem to feel a mirrored image of the other person. For example when I've felt other peoples leg pain, if they experience it in their right leg, I experience it in my left leg. A small and curious detail.

This and a lot of other evidence that cannot be explained away as the 'subconscious' or 'hallucinations' (whatever those are supposed to be if) is enough evidence that the rationalistic world view that I used to subscribe to has to be discarded. The old assumptions and behavioral patterns has to be, and are being, dissolved. Unfortunately it is not for me an option to simply switch to a mythology based on other peoples experiences (ie: religions), since there is no way for me to know they are true if they are not verifiable through my own experience. Buddhism is the one that has come closest since I have myself been able to verify many of their assumptions through meditation.

For me it is also of great importance that my original awakening and mystical experience happened before the death of my soul mate, since I would otherwise have simply dismissed it as a defense mechanism trying to make sense of a deeply traumatic event. But to be honest, I really have to dismiss that whole event entirely to NOT believe that we are living in a magical, mystical and ultimately intelligent universe. Hopefully this summary is enough to dispel most, if not all, of the doubt that has been plaguing me (and perhaps you). At the very least it felt good to put some of these happenings into print and get a black and white confirmation that I was wrong, so so wrong about the way life, the universe and everything works.