Hur vi politiker skapar kannibaldroger

En del stater i USA har infört drogtester i skolan för att komma till rätta med det ökande missbruket bland ungdomar, och liknande förslag har förts fram i Sverige. Debatten handlar som vanligt om helt fel sak, dvs huruvida det är bra om unga människor tar farliga droger eller inte. Anledningen till att det är fel debatt är att nästan ingen förutom de mest extrema bland "drogliberaler" naturligtvis är helt överens om att det inte är bra att bruka farliga droger, särskilt inte när man är ung. En mer logisk fråga är vad för effekter drogtester i skolor har på unga människors användning av droger.

När jag först fick höra förslagen för några år sedan tyckte jag de var rimliga. Att det vore bra om ungdomar inte är drogpåverkade i skolan är rimligtvis något alla kan vara överens om, frågan är om det blir resultatet.

När man undersöker effekterna av drogtester så visar det sig att konsumtionen av droger inte minskar, men att de som använder droger byter till substanser som snabbare försvinner ur kroppen och är svårare att upptäcka. För att avgöra om experimentet gjort nytta måste man då såklart ställa följdfrågan: Vilka droger har ungdomarna bytt till?

Den vanligaste förbjudna drogen bland ungdomar över hela världen är cannabis. En av egenskaperna som cannabis har är att även om de kemikalier som orsakar ruset försvinner efter ett par timmar så finns icke aktiva restprodukter kvar i upp till flera veckor. Cannabis är med andra ord en drog som är lätt att upptäcka, samtidigt som det är den överlägset mest förekommande. Om man vill få människor att sluta bruka cannabis så fungerar drogtester i skolan. Rädslan för att bli upptäckt gör att många byter till andra droger.

Problemet är att nästan alla andra droger är farligare än cannabis. Tunga droger som kokain, alkohol och meta-amfetamin försvinner snabbt ur blodet och är svåra att upptäcka, men desto mer skadliga och beroendeframkallande. Drogtester ger alltså resultat, men inte ett resultat vi kan vara nöjda med. Dom enda vinnarna är de som vill sälja farliga droger till unga människor i riskzonen.

Samma problem återkommer alltid när vi försöker använda rättsväsendet och repression för att lösa ett folkhälsoproblem. Jakten på brukaren skadar både brukaren själv och samhället, medan vinsterna ökar på den svarta marknaden i takt med att straffen skärps. Ju hårdare straff, desto högre pris, desto mer vinst. Ur de kriminella gängens perspektiv är det bättre ju mer som totalförbjuds och ju hårdare straffen blir. När en langare åker in så står två nya redo att ta över den lukrativa handeln.

För att undvika straff mixtrar drogproducenterna oavbrutet med sina recept, vilket innebär att "samma" drog kan innehålla helt olika ingredienser och innebära helt olika risker. Precis som försäljning av träsprit och hembränt blir ett problem när människor inte har tillgång till kontrollerad alkohol, så blir konsumtionen bara farligare av totalförbud. Ingen drog blir säkrare av att produktionen överlämnas till hänsynslösa kriminella.

Utan den politik vi har idag hade vi aldrig haft kannibaldroger. Dessa oberäkneliga och svårbehandlade droger är ett direkt resultat av den hårda linje vi nu testat i fyra decennier. Kan vi testa en ny politik? Mitt enda krav är att den ger de resultat vi alla kan enas om att vi vill ha: Mindre skador från missbruk av droger och mindre kriminalitet. Om det sedan innebär att vi inte längre kan behandla missbrukare som lägre stående varelser så tycker jag det är ett pris vi får vara beredda att betala. Vi kan alltid hitta någon att sparka på, det måste inte vara dom som redan ligger, även om det är enklast. Vad sägs om att sparka lite på dom politiker som gett oss en av de sämsta resultaten i EU istället?

En human drogpolitik baserad på vetenskap

Vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Det är ett talesätt som de senaste årtionden tyvärr visat sig stämma in på svensk narkotikapolitik. Många goda intentioner och en vision om ett narkotikafritt samhälle har skapat ett samhälle utan plats för de som fastnar i missbruk och beroende. Det är dags att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk.

Sedan 70-talet har ett konsensus kring drogpolitiken funnits i Sverige. Vi har lärt oss att alla droger är livsfarliga, att alla som använder droger är knarkare och att knarkare är farliga människor, inte människor i behov av hjälp. Politiker, media, skola och polis har slutit upp bakom visionen om ett narkotikafritt samhälle. En vacker vision med en god intention, som ofta är fallet med politik. Resultatet blev tyvärr det motsatta.

I dag är dödligheten bland narkotikamissbrukare dubbelt så hög som för bara tio år sedan, allt fler unga har testat narkotika och det tunga missbruket har fördubblats. Samtidigt har länder som valt att avkriminalisera och satsa på vård nått stora framgångar.

Nu har Miljöpartiet sin kongress och förslaget är att vår nya politik "bör utgå från de metoder som forskningen visat vara mest effektiva för att lindra skadeverkningarna av missbruk och beroende, både för samhället och för individen”. Samma politik Miljöpartiet driver i övriga världen och som i klartext innebär att missbrukare behandlas som sjuka, inte som kriminella. Anledningen att Miljöpartiet gör det är att forskningen dömt ut den politik vi har Sverige.

Ett land som valt att frångå förbudspolitiken är Portugal. Sedan 2000 behandlas inte längre den enskilde missbrukaren som kriminell. I stället för åklagare är det civila komissioner bestående av läkare, socialarbetare och jurister som ansvarar för fallen. Deras uppdrag är att se till att människor med ett skadligt bruk får adekvat vård. Målet var att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall i landet. Alla undersökningar bekräftar att Portugal lyckats samtidigt som man inte sett någon markant ökning i skadligt narkotikabruk (EMCDDA 2012).

Det fanns en tid då vi trodde att tonårsgraviditeter och könssjukdomar kunde bekämpas genom att inte prata sex med våra ungdomar eller genom att skrämmas och hota med hemska konsekvenser om de prövade. Syftet gott, att skydda våra ungdomar, men metoden ledde till fler graviditeter och sjukdomar. Metoden fungerade inte då och gör det inte nu heller. På samma sätt som unga kvinnor tvingades till farliga och illegala aborter då, tvingas de i dag till prostitution som resultat av sitt narkotikamissbruk. I Portugal får dessa kvinnor i första hand socialt stöd och vård. I Sverige stämplas de som kriminella.

Det är dags för ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem det gamla sättet att tänka har skapat. Det första steget är att ha en seriös och vuxen diskussion om hur vår drogpolitik ska se ut i framtiden. Vi vill se en mer human drogpolitik baserad på vetenskap, därför uppmuntrar vi miljöpartister att stödja partistyrelsens förslag.

----

Ovanstående publicerades som debattartikel i NT den 25:e maj 2013, signerad av mig och Arvin Yarollahi (MP), läkare. Tack till alla som stödde våra förslag på kongressen och som såg till att vi nu har en human drogpolitik baserad på vetenskap.

Gör hamnbolaget en 180-graders svängning om Esterön?

Förra sommaren hade jag en bra kontakt med företaget First Camp som jag försökte få att etablera en verksamhet på Esterön. Vi arbetade fram en bra idé om hur dom skulle kunna utveckla sin verksamhet och samtidigt också rusta upp och tillgängliggöra hela Esterön. Tyvärr hann vi inte bli klara med arbetet innan jag avgick, men jag förutsatte att det skulle fortsätta. Ett av problemen vi stötte på var bland annat att hamnbolaget motsatte sig att Esterön utvecklades.

Därför blev jag överraskad när jag ser i NT att förre VD:n för hamnbolaget säger såhär om läget på Esterön: "Som det är nu är det ett svek mot Norrköpingsborna" under rubriken "Kommunens ansvar att Esterön förfaller".

Anledningen till att Esterön inte används till rekreation är på grund av hamnbolaget som han tills nyligen var VD för inte ville det. Bedömningen var då att bolagets möjlighet att tillgodose framtida utbyggnadsbehov kunde äventyras om det fanns verksamheter på Esterön, och att man därför motsatte sig att öppna Esterön för rekreation.

Innebär det här att hamnbolaget ändrat sig, eller att förre VD:n ändrat uppfattning? Eller har han inte hört talas om frågan under sin tid som VD? Märkligt blir det i alla fall. Jag uppmuntrar First Camp att förnya sitt försök, om Norrköpings Hamn och Stuveri inte motsätter sig en utveckling av projektet borde det inte vara några problem att ro i hamn.

Något komiskt blir det när VD:n för bolaget som stoppat utvecklingen skyller på dom som försökt utveckla området, och menar att det är deras fel att ingenting har hänt.