Folkpartiet vill skattesubventionera charterresor

Under mandatperioden har Norrköpings kommun varit tvugna att skjuta till 84 miljoner för att flygplatsen ska kunna driva sin verksamhet. Folkpartiets Mathias Sundin tycker i gårdagens tidning att det är bra. Det känns något märkligt eftersom han tidigare gjort sig känd som stark förespråkare för den fria marknaden.

Idag råder en kraftig överetablering av flygplatser i Sverige. Vårt land har runt 200 flygplatser och bara en handfull klarar att hantera sina kostnader. Anledningen till att de finns kvar är att de spelar ut kommunerna mot varandra för att få bidrag för sin verksamhet. Att påstå att Norrköpings flygplats är särskilt viktig blir såklart lite löjligt, när vi har både Skavsta och Linköpings flygplats i närheten och inte särskilt långt till Arlanda.

I måndags röstade de borgerliga emot de rödgrönas förslag på en social investeringsfond. Borgarna är också emot "bidragssamhället". När det gäller sjuka, arbetslösa eller de som står utanför. Däremot går det alldeles utmärkt att låta flygplatser leva på bidrag och skattessubventionera charterresor. Borgarnas fossila politik är inte hållbar.

Av alla sätt vi har att transportera oss är flyget det som har mest negativ effekt på miljön och klimatet, det är det smutsigaste sättet vi har att förflytta oss. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet därför vill flytta över mer trafik på järnväg och driver både frågan om Ostlänken och höghastighetståg. En rödgrön seger i valet kommer att innebära en rekordsatsning på järnvägen i Sverige. Något som beräknas skapa mer än 10000 jobb, förbättra folks möjlighet att resa och samtidigt drastiskt minska Sveriges klimatpåverkan. Vi vill skapa jobb, satsa på människor och miljövänliga transporter. Det är en hållbar politik.

Alla pratar om MP...

På Centerns hemsida handlar de TRE första nyheterna inte om Centern, utan om Miljöpartiet. De enda personer som syns på bild är Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Alltså ett annats partis två förespråkare. Herr Reinfeldt själv går ut och säger att det är Miljöpartiet som är huvudmotståndaren i valet. Efter att slagits mot Socialdemokrater i drygt hundra år (på riktigt) är det plötsligt de gröna som är fienden. Vad är det som händer?

Idag är Miljöpartiet riksdagens minsta parti, med 19 ledamöter. Vad är det som skrämmer de andra så? Kan det vara att en grön våg sveper fram över hela Europa? I Tyskland slog de Gröna rekord och fick 10.7% i valet. Europaparlamentets fjärde största grupp är numer de Gröna. Svenska opinionsmätningar pekar åt samma håll.

Svensk och Europeisk politik har dominerats av konservativa och socialdemokrater i hundra år. Allt fler är trötta på de gamla partierna, den gamla politiken, som skapat många av de nuvarande problemen. De vill ha en ny politik, och nya lösningar på både dagens och framtidens problem.

Moderaternas uttalade strategi är att inte nämna Maria Wetterstrand vid namn, hon är för populär, har för starkt stöd. Efter valet kanske de inte behöver nämna henne vid namn heller, då kanske de bara kan säga "statsministern".

Stolthet betyder frihet

Som vit hetero man, född i ett av världens rikaste länder tillhör jag den mest priviligerade gruppen som någonsin funnits. När jag söker jobb behöver jag inte oroa mig för att hamna sist i högen av ansökningar, jag behöver inte oroa mig för att bli diskriminerad eller att någon ska slå ner mig p.g.a min sexualitet. Ändå är Prides manifestation för frihet i högsta grad aktuell för mig. Frihet är nämligen en besynnerlig sak. Om vi har två äpplen och delar på dem får vi ett var, men om du får mer frihet får jag också det. Frihet gagnar alla.

Det finns grupper i samhället som tror att de stärker sig själva genom att frånta andra människors deras friheter. Höger-kristna som tror att det stärker deras egna äktenskap om bögar inte får gifta sig i kyrkan. Sverigedemokrater som tror att de blir starkare om andra grupper inte får utöva sin religion eller kultur. De är rädda, ängsliga och arga. Och de har fel.

Det faktum att fundamentaliser får uttrycka sina åsikter garanterar också att jag får uttrycka mina. Om bögar får hångla öppet och gifta sig i kyrkan ökar det också min frihet. Pastor Martin Niemöller uttryckte det bäst:

THEY CAME FIRST for the Communists,

and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

THEN THEY CAME for the Jews,

and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

THEN THEY CAME for the trade unionists,

and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

THEN THEY CAME for me

and by that time no one was left to speak up.

Pride är inte bara ett firande av HBTQ-rörelsen, inte bara en manifestation för frihet för en liten grupp i samhället. Det är en viktig pågående revolution för solidaritet, medkänsla, kunskap och rättvisa. Som gagnar oss alla.

Tunnlar dåliga, omröstningar bra

Nu lovar de rödgröna i Stockholm att låta innevånarna avgöra om "Förbifart Stockholm" ska byggas eller inte. Det är bra. Det som är ännu bättre är att något unikt ska ske i omröstningen, den ska vara rättvis.

Tidigare folkomröstningar i Sverige har minst sagt haft sina problem. Kärnkraftsomröstningen med sina märkliga Ja, Nej och Mjae alternativ. EU-omröstningen där pengar ströddes över Ja-sidan medan Nej-sidan fick vara utan. Nu ska båda sidor få likvärdig finansiering i kampanjen, och alternativen ska vara tydliga. Antingen 21km ny väg, eller utökad kollektivtrafik med tunnelbana. Oavsett vad svaret blir är det bra för demokratin.

Just nu misstänker jag att tunnelkramarna leder i opinionen. Antagligen beror det på en missuppfattning som är lätt att förstå. Folk tror att mer väg minskar tätheten i trafiken, och löser trängselproblemen. Tyvärr är det inte sant. Kortsiktigt lyckas ibland en nybyggd väg avlasta tidigare rutter, men som de flesta stadsplanerare vet fylls snart de nya vägarna och trängseln är tillbaka.

Att bygga nya vägar kommer aldrig minska trafiken. Självklart är det inte heller hållbart ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi behöver hitta alternativa metoder för att lösa de problem som vårt gamla transportsätt skapat. Utbyggd kollektivtrafik och smartare stadsplanering är två sådana lösningar. Jag tror och hoppas Stockholmarna är smarta nog att förstå det när det ska röstas.

Vi bestämmer hur många jobb det blir

Rubriken på Aftonbladet lyder "168 000 nya jobb i vår" men om man läser vidare hittar man nyckelordet. Behov. Enligt Sifos undersökning finns det behov att anställa 168 000 nya människor fram till sommaren. Jag tror de flesta håller med om att det inte är samma sak som att det kommer att anställas 168 000.

För att den privata sektorn ska kunna anställa så många som möjligt behöver vi genomföra förändringar. Vi behöver sänka arbetsgivaravgifterna framförallt för små och medelstora företag. Det är de som växer och har anställningsbehoven. Vi behöver förenkla det krångliga regelsystem som gör att småföretag har svårt att klara sig, svårt att utveckla sin verksamhet och svårt att arbeta effektivt. Sist men inte minst behöver vi se till att små företag kan låna pengar till sin utveckling, särskilt när vi försöker ta oss ur en finanskris.

Regeringen lovade att förenkla för företagarna. Istället blev det krångligare. Regeringen lovade att göra det billigare att anställa, istället tog de bort den sänkning av arbetsgivaravgiften som Miljöpartiet fått genom för just småföretagen. De förändringar som istället genomförts har medfört att storföretagen som redan har tusentals anställda sparat miljoner, men inte skapat nya jobb.

Företagarförbundet som representerar 35 000 småföretagare i Sverige har gett Miljöpartiets politik högt betyg. Regeringens vårbudget fick lägsta tänkbara. Den gröna politiken har tre konkreta förslag:

• Sänkt arbetsgivaravgift för små och medelstora företag
• Minska krånglet och förbjud staten att kräva in samma uppgifter fler gånger eller från flera olika myndigheter
• Använd Vattenfalls rekordvinster till att skapa en riskkapitalsfond för småföretag, särskilt inom forskning och miljösektorn

Politiken avgör hur många av dessa jobb som kan omsättas i verklighet. Moderaterna äger inte längre frågan om arbetet, det har de gjort ett alldeles för dåligt jobb de senaste 4 åren för att kunna göra. Nu behöver vi se till att Moderaterna blir arbetslösa, så vi kan skaffa fram jobben.

Sol, vind och ungdom

Kom just hem efter att ha hållt i en kurs om medlemsrekrytering för Grön Ungdom i östra Sverige. En promenad i vårsolen genom Norrköpings vackra stadsmiljö var en underbart skön avrundning på två stimulerande timmar, med begåvade och engagerade ungdomar. Passade på att stanna på kaffe hos vårt eminenta Kommunalråd och prata vindkraft.

Nyligen tillbaka från Gotland var Stefan imponerad av utbyggnaden som skett där. Snart kommer regionen att vara självförsörjande, eller till och med kunna exportera el. Utan miljöbelastning, och på ett hållbart sätt. Dessutom skapar det arbete. En vinst för alla inblandade.

Inte bara industrier, hus och apparater kan drivas av förnyelsebar energi. Själv känner jag hur batterierna laddas av solstrålarna i nacken när jag promenerar hem. Barn leker och spelar boll i parkerna. Vuxna flyttar kaffestunden utomhus på serveringarna. Katterna ligger och njuter i solen. Gröna ungdomar ger hopp om framtiden. Äntligen vår.

Idioter och Nationalekonomer

Att vi människor är till för att skapa ökad BNP genom att arbeta och konsumera så mycket som möjligt, det vet vi nog alla. Jag vet inte exakt när denna stora existensiella fråga om varför vi finns till besvarades, eller vem det var som besvarade den, men nuförtiden är det i alla fall solklart att det är så. 94,6% av Sveriges riksdagsledamöter skriver under på att en kontinuerligt ökande BNP, ekonomisk tillväxt, är det självklara målet med Sveriges ekonomiska politik.

Man brukar säga att bara idioter och nationalekonomer tror på en oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser. Tyvärr vet jag inte hur många av de 330 ledamöterna som är nationalekonomer. Men en sak som jag vet, och som forskning visar, är att vi blir inte lyckligare av mer pengar. Tvärtom leder ökad BNP bortom en viss gräns till det motsatta. När dessutom jakten på evig tillväxt resulterar i miljökatastrofer, utbrändhet och klimatförändringar, då syns det rätt tydligt att vi håller på att gräva vår egen grav.

Tillväxt betyder ökad BNP. Bruttonationalprodukten är marknadsvärdet på det totala mängden varor och tjänster som producerats i ett land. Marknadsvärdet. Marknadsvärdet i att du läser en bok eller leker med dina barn är noll. Samma som marknadsvärdet i att du umgås med några kompisar, badar eller har sex. En bilolycka däremot bidrar till att öka vår BNP, eller om du går ut en natt och slår sönder alla stans fönster. Vill man ha en riktig skjuts i BNPn så kan man starta krig (om man vet att man vinner). Så då är frågan: Är BNP verkligen ett smart sätt att mäta ett lands framgång? Är det ett rimligt politiskt mål? Är det verkligen det som människor vill ha?

The New Economics Foundation har tagit fram Happy Planet Index, som istället mäter hur effektivt en nation lyckas omvandla materiella resurser till välmående och långlivnad hos befolkningen. Det är en spännande och revolutionerande idé. Att mäta hur lyckliga människor blir i relation till hur mycket resurser de förbrukar och hur stort ekologiskt avtryck de gör. Idag finns det bara 19 riksdagsledamöter som tror på att skapa ett hållbart samhälle med fokus på människor och naturens välmående istället för oändlig konsumption. Som tror att kvalitet är bättre än kvantitet, för oss i den delen av världen som redan har för mycket prylar. Som opinionsläget ser ut kommer det att bli fler. De behöver bli många fler.

Fimpar eller fritt företagande

Var ute med hunden och såg något som kommit fram i tövädret. Gräsmattan vid huset bredvid hade på en yta av kanske två kvadratmeter samlat på sig ca: 250 cigarettfimpar. En balkong på bottenvåningen där jag sett en gubbe stå och röka såg helt klart ut som en väldigt sannolik ursprungsplats för dem. Medan jag plockade upp efter Maya så funderade jag på om jag skulle plocka upp fimparna och lämna tillbaka dem till balkongsinnehavaren. Helgens maginfluensa har väl gjort mig lite grinig.

Det finns en neo-liberal eller konservativ tes som säger att gemensamt ägd egendom alltid kommer att förstöras, till exempel genom överexploatering eller brist på underhåll. Att om ingen ensamt äger den kommer den inte att skyddas eller brukas på ett hållbart sätt. Exemplet brukar handla om en bonde som hugger ner alla träd eller något liknande, men mer relevant i dagens Svenska samhälle är nog de gemensamma stadsmiljöer som vi alla äger tillsammans. Jag tror inte att det är en självklarhet att det förstörs bara för att det är något vi alla har istället för någons privata egendom, men jag tror det behövs en pedagogik för att få folk att förstå när de förstör för sig själva.

Stefan Arrelid berättade för mig om hur många samtal han får från folk som är arga över att Kommunen inte omedelbart städat i en park efter att nån varit där och svinat ner. Att det är väldigt arga på Kommunen, men inte på den som varit där och svinat. Jag gillar Miljöpartiets idé om att involvera så många människor som möjligt i det politiska systemet av flera anledningar, en av dem är att man får en sån möjlighet att förstå hur saker hänger ihop. Den peng som läggs på att städa upp ölburkar i en park kunde ha lagts på att anlägga en ny lekplats, eller sänka färdtjänsttaxan, eller energieffektivisera ett skolkök.

Insikten om hur mycket vi äger och förvaltar tillsamman är rätt så fundamental. Själv är jag inte socialist, jag tror på en så kallad blandekonomi. En bra mix av fritt företagande och gemensamt ägande, där man drar nytta av både systemens fördelar. Att avreglera och privatisera allting som vår nuvarande regering försöker göra är ett recept på ett kallt klassamhälle med enorma klyftor och utslagning, där några har allt och de andra inget. Jag tror vi måste förvalta och utveckla det vi har gemensamt och samtidigt skapa så bra grogrund som möjligt för kreativitet, entrepenörskap och eget företagande. Det är skönt att det är valår, så man kan vara med och hjälpa till och driva den politiken.