Sjukhuset och staden

Både norr och söder om Vrinnevisjukhuset pågår idag planering för att kunna utveckla området och integrera sjukhuset i staden. I den norra delen hade vi nyligen en arkitekttävling som planeringen kommer att utgå från, och i den södra räknar vi med att ha en färdig detaljplan i sommar. Campus Norrköping har till exempel en enorm konkurenskraft just i och med sitt centrala läge, vilket gynnar både universitetet och staden. Att de viktiga funktionerna och de kontaktintensiva verksamheterna finns inne i stadskroppen är oerhört viktigt för stadens utveckling.

När mycket av staden planerades och byggdes resonerade man inte så. Istället för en sammanhängande och hållbar stad valde man att bygga separerade enklaver. I Norrköping lade man sjukhuset, en av stadens viktigaste funktioner och största arbetsplatser, utanför stadskroppen. I Linköping gjorde man samma misstag med universitetet. Idag skulle vi aldrig komma på tanken att göra det utan arbetar istället med att försöka reparera de misstagen som begicks.

Därför blev jag lite oroad när jag häromveckan såg ett utspel från en Finspångspolitiker som ville att Landstinget ska placera sin nya vårdcentral utanför Finspångs kärna. Det skulle dels skapa ökad trafik och onödigt bilberoende, men också innebära att Finspång missade alla de fördelar och synergier det innebär för stadskärnan att ha en sådan verksamhet.

I dagens NT och Folkblad kan jag däremot läsa att Miljöpartiet i Finspång argumenterar för en central placering, och varför det är bättre både för verksamheten, staden och invånarna. Jag hoppas att Finspång går på Miljöpartiets linje och inte upprepar de misstag Linköping och Norrköping har gjort.

Många kreativa förslag till industrilandskapet

Jag tror det blev drygt 1200 besökare på lördagen och något färre på söndagen. Totalt skulle jag i alla fall gissa på att ca: 2000 norrköpingsbor var på Norrköpings Bodagar. Själv måste jag ha pratat med 100 människor om stadsbyggnadsfrågor och Norrköping vilket kändes mycket positivt. Särskilt eftersom så många uttryckte en glädje över den utveckling Norrköping haft på senare år, med omvandlingen från grå industristad till levande kultur- och kunskapsstad.

Dessutom var många intresserade av att komma in med synpunkter och idéer kring hur vi kan utveckla industrilandskapet. Senast jag kollade vår interaktiva karta var den full av små rosa pluppar med idéer. Kartan kommer att vara öppen ett tag till, så var inte blyga om ni har en idé, eller surfa in och kolla vad andra vill hitta på.

Med ny teknik kan du vara med och forma framtiden

Imorgon lanserar vi officiellt vårt nya verktyg som gör att alla kan vara med och utforma framtidens Norrköping. Det gör vi på Norrköpings Bodagar i Louis de Geer, där vi håller på både lördag och söndag mellan 11 och 16. Förra året var det en succé, vi hade räknat med kanske 800 besökare och fick över 2000. I år blir det förhoppningsvis ännu fler.

Förutom bostadsbolag, energirådgivare och andra aktörer inom bostäder är självklart stadsbyggnadskontoret där. Vi kommer att prata med besökare om våra och deras visioner för Industrilandskapet. Dessutom kommer vi för första gången testa vårt nya verktyg: en übercool interaktiv 3D karta över Industrilandskapet. Där kan du se hur det ser ut idag och vilka planer som finns, men framförallt kan du själv få fram dina egna idéer till oss. Klicka bara på en plats och skriv, eller bifoga en bild på det du vill ha där.

Med ny teknik tror jag att vi kan skapa en helt ny dimension i hMed ny teknik kan du vara med och forma framtidenur vi bygger vår stad tillsammans. Det som tidigare varit svårt blir nu enkelt, tillgängligt och framförallt roligt. Även om premiären som sagt är i morgon kan jag inte låta bli att lägga ut länken redan nu. Hoppas att ni kan slita er och gå till Louis de Geer i helgen och vara med live också.

Vårt nya verktyg: Cityplanner - Vision Industrilandskapet

Miljöpartiets stadsbyggnadspolitik

För en vecka sedan skrev Hans Stigsson Michajlov, en av NT's ledare, ett blogginlägg där han undrade om jag verkligen är miljöpartist. En lite konstig fråga kan jag tycka, jag är ju ändå MP's högsta politiska representant i kommunen. Vår regionordförande var snabbt ute på sin blogg och förklarade hur det ligger till, men jag inser att problemet är att väldigt många faktiskt inte vet vad Miljöpartiets politik är, åtminstone i de frågor jag ansvarar för.

Hans och och en del andra verkar bli förvånade när jag så tydligt förespråkar en förtätning av staden, istället för att protestera mot att det byggs. Att jag säger "HÖGRE!" och "JA!" när de förväntar sig att jag ska säga "LÄGRE!" eller "STOPP!". Mångas bild verkar vara att miljöpartister är sådana som ska protestera mot byggen, inte driva på dem. Inget kunde vara mer fel.

Det finns inget parti som är så byggfixerat som Miljöpartiet. Vi vill satsa mer än alla andra på att bygga både järnväg och bostäder. Vi är också väldigt klara över hur och var det ska byggas, det vill säga genom att förtäta städerna. Däremot verkar vi ha misslyckats med att kommunicera ut detta, vilket vi får ta och rätta till. Vårt språkrör Åsa Romsom erkänner också att vi inte varit tillräckligt tydliga i en debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver samtidigt:

Vi måste se möjligheterna med förtätning på platser i städerna där det finns möjlighet till goda kollektivtrafikförbindelser. Vi ska driva på så att bebyggelsen och stadsplaneringen förstärker ekologiska värden, levande centrum och folkhälsa.

Vårt andra språkrör, Gustav Fridolin, är också engagerad i de bostadspolitiska frågorna och skriver i sin artikel "Bygg för en grön omställning":

Bostadsbyggandet och stadsplaneringen är en del i den gröna omställning som är nödvändig för miljö och ekonomi. Vi kan bygga städer som inte glesar ut sig allt mer, som inte blir allt mer bilberoende och som inte skapar ökad segregation. När vi bygger nya bostäder finns också chansen att bygga den typ av tätare och mer sammanhållen stad som skapar ett rikt kulturliv och många kontaktytor och där resor kan ske till fots, cykel och kollektivtrafik i större utsträckning. Det är i omvandlingen, tillbyggnaden och förnyelsen av staden vi också kan få mer varierade stadsdelar och en ökad integration.

Ett vanligt missförstånd verkar vara att blanda ihop detta med den bostadspolitik som fördes på 60- och 70-talet, då miljonprogrammen byggdes. Den politik som fördes då handlade om det motsatta. Då handlade det inte om att förtäta staden utan tvärt om, att glesa ut den. I Norrköping revs täta kvarter i staden och storskalig men gles bebyggelse uppfördes utanför kärnan. Istället för att förtäta så glesade man ut, istället för att blanda så delade man upp.

Miljöpartiets politik är motsatsen till 60- och 70-talets. Vi vill ha en tät, blandad och variationsrik stad. Inte en gles, separerad och enformig. Vi är inte heller ute efter att maximera antalet gräsmattor eller öppna ytor, utan att höja kvaliteten på de ytor vi har och göra det möjligt för fler att använda dem. Karolina Skog som är ansvarigt kommunalråd för Miljöpartiet i Malmö bemöter också den vanliga missuppfattningen att en tät stad skulle vara mindre grön än en gles och utspridd stad.

Den urbana myten att täthet skulle stå i motsatsförhållande till grönska kan vi bryta ner genom att skapa konkreta exempel på gröna stadsrum med mikroparker, gröna tak och väggar, gröna skolgårdar, urban odling och rekreationsytor med kvalitet snarare än kvantitet. Erfarenheterna kommer att sprida sig själva genom den magiska dragningskraft det gröna har på människor. Förtätning ger, tvärt emot vad många tror, möjlighet att göra staden mer tålig och anpasslig för ett ändrat klimat.

Det är också vad vi gör i Norrköping, istället för att skapa mer kvadratmeter park där det redan finns höjer vi kvaliteten på de vi har. Yta för nya parker skapar vi istället där det idag råder brist på dem så att fler ska ha gröna lungor inom gångavstånd.

Under "Vår politik" på Miljöpartiets hemsida kan man läsa:

MILJÖPARTIET VILLatt stadsplaneringen i våra städer ska vara effektiv och resurssnål, för att föra människor närmare varandra och för att minska onödiga bilresor. Affärer med mat, kläder, husgeråd och annat som människor behöver till vardags ska finnas där människor bor och lever, inte i industriområden, längs motorleder och i tätorternas utkanter dit det är svårt att ta sig utan bil.

Självklart står det alla fritt att tycka att vi har helt fel. Det ser jag inte som ett problem utan ganska självklart att en del gör, höll alla med Miljöpartiet skulle vi inte behövas. Däremot är det olyckligt ur en demokratisk synvinkel om människor uppfattar att vår politik är någon annan än den egentligen är. Inte minst för att man då kan råka rösta på fel parti!

En annan Miljöpartist, Tomas Melin, sammanfattade egentligen vår politik på ett sätt som är ganska enkelt att komma ihåg: "Att bygga tätt är rätt". Det är nog inte alltid sant, eftersom stadsbyggnad är ohyggligt komplicerat, men det är en bra tumregel.

Bra jobbat av Håkan och Tekniska

Äntligen hävs nu sekretessen så vi kan få fakta på bordet kring IL Recyclings verksamhet. Informationen just nu pekar på att vi som kommun bör kunna begära tillbaka nästan 18 miljoner på grund av avtalsbrott. Det känns skönt att tekniska nämnden och kontoret med Håkan Liljeblad i spetsen drivit på i den här frågan och haft tummen i ögat på entreprenören,  det får aldrig vara okej att göra ett dåligt jobb när man arbetar på uppdrag av kommunen.

Sedan 90-talet har Norrköping väldigt lite av egen verksamhet inom det tekniska området utan agerar oftast som beställare på en marknad. Skötseln av våra gemensamma gator, parker och lokaler sker genom upphandling. Jag tycker det är bra med konkurrens om det innebär att vi får bättre kvalitet till en lägre kostnad, men ser inget egenvärde i vare sig privat eller offentlig drift. Det viktiga för mig är resultatet, att jobbet blir bra gjort, inte vem som gör jobbet. Men när vi inte har någon egen verksamhet att jämföra med blir det desto viktigare att vi är kompetenta och aktiva köpare, som följer upp, kontrollerar och ställer krav. I det här fallet kan det faktum att Håkan och hans kollegor varit gjort ett bra jobb kanske spara 18 miljoner åt skattebetalarna.

Samtidigt undrar jag om det verkligen är det bästa att vara helt beroende av marknaden och inte ens kunna jämföra med en egen verksamhet. Inom skolan har vi en mix av offentliga och privata aktörer, samma sak inom omsorgen. Kanske borde vi fundera på att ha det även inom den tekniska sidan. Med en egen verksamhet borde det bli enklare att göra jämförelser och ställa krav även på de privata utförarna. En balans är antagligen som vanligt det bästa.

Bygg hur mycket du vill!

Nu när vädret börjar tillåta mänsklig aktivitet utomhus passar jag på att promenera runt och titta på de områden i staden som vi nu planerar för. Idag tittade jag bland annat på ”Klockan 1”, mitt emot De Geergymnasiet, som är ett intressant förtätningsprojekt. Som vanligt är det en sunkig och otrygg parkeringsplats som vi hoppas ska bli nya bostäder istället. Här föreslår vi dessutom hela 7 våningar plus en takvåning. Med tanke på platsens höjd lär man få en fantastisk utsikt över Norrköping. Kvarteret har också potential för en riktigt spännande innergård, väldigt tre-dimensionell och lummig, även om den idag är lite eftersatt och har onödigt mycket staket. Samtidigt har vi en byggnad av hög bevarandeklass att ta hänsyn till precis brevid.

Jag var också inne och tittade på innergården till studentboendet på S:t Persgatan. Där träffade jag på en kille som pluggar till arbetsterapeut, som jag pratade med om några olika idéer till stadsutveckling. Han var positivt inställd till det mesta. ”Bygg hur mycket du vill!”, skrattade han när jag frågade om han också tyckte det var okej att bygga där just han bodde.

Senare stötte jag på ett par från Skärblacka som var ute och gick med sin hund i Industrilandskapet. På helgerna åker de in till stan för att promenera, och passar på att ta hunden med sig. Jag berättade om förslaget Katscha som vann tävlingen och de tyckte det lät bra att få in mer hus i området, särskilt om det var en spännande arkitektur. De tyckte att det var en bra idé att få in bostäder för att göra Industrilandskapet mer tryggt och levande på kvällar och helger. Nu när barnen flyttat hemifrån hade de också funderat på att flytta in till Norrköping, även om de trivdes i villan. Det som drog var såklart vår stadskärna och närheten till allt som den har att erbjuda. Vi får se om de blir sugna på de lägenheter vi hoppas få till vid De Geergymnasiet, då behöver de i alla fall inte ta bilen när de ska promenera i Industrilandskapet.

Vilda Västern i Vilbergen

Ibland är stadsplanering extra spännande. Till exempel när vi accepterar något okänt och säger ja till en helt ny och spännande idé, utan att egentligen ha en aning om konsekvenserna. Så kan man beskriva Delta-X som vi hade uppe på förra nämndsammanträdet. ”Rena vilda västern”, som en nämndledamot uttryckte det i tidningen.

För att få idéer om hur vi bättre kan integrera Vrinnevisjukhuset med staden och bryta den barriär som Gamla övägen är för Vilbergen anmälde vi området norr om sjukhuset till Europan, en internationell tävling för arkitekter under 40 år. Av många högkvalificerade tävlingsbidrag var det till slut två svenskar tog hem förstapriset, Pelle Backman och Ebba Hallin. Deras förslag är minst sagt kreativt och spännande.

I grunden verkar det handla om att skapa fungerande nätverk från den befintliga stadsstrukturen och möjliggöra en ”organisk” utveckling av området genom att ”universell” användning av marken och att skapa byggrätter i olika storlekar i det finmaskiga nätet. På så sätt hoppas de att man kan aktivera de överblivna och oanvända ytor som skapats av den funktionalistiska planeringen. Fungerar det skulle det kunna bli vägledande för hur man kan stärka och förbättra miljonprogramsområden på ett organiskt sätt utan dramatiska åtgärder.

Om inte annat har Pelle och Ebba höjt nivån på stadsplaneringen i Norrköping bara genom sin kreativa och nytänkande idé.

Katscha - Respekt och Fantasi

Idag avslöjade juryn för markanvisningstävlingen vi haft för "stabben" sin vinnare. Stabben är betongplattan mitt emot Arbetets Museum på den södra sidan. Jag är otroligt nöjd, det var nämligen Katscha som vann.

Jag tycker det är ett helt fantastiskt förslag. Det känns som att Arbetets Museums kusin rest hit från framtiden för att hälsa på. Lyckas vi få till det här huset i Norrköping skapar vi verkligen ett stort värde för framtiden. I tävlingsprogrammet stod att förslagen ska "berika" Industrilandskapet, ett kaxigt krav med tanke på hur fantastiskt Industrilandskapet redan är, men Katscha lyckas med det.

Stort grattis till Kai Wartiainen och Ingrid Reppen, arkitekterna bakom förslaget, och till företaget Ivarsson Byggnads AB. Men framförallt ett enormt grattis till oss Norrköpingsbor som förhoppningsvis kommer att få njuta av det här nya inslaget i Industrilandskapet. Känns jävligt kaxigt. :)