Modernisera Sverige

Ny plats, nya idéer

2012-01-21T16:33:00.001+01:00

Efter år av icke framgångsrik lobby-verksamhet från NT lyckades min fru med det som tidningen inte klarade av, att övertyga mig om att flytta bloggen dit.

Från och med nu bloggar jag alltså på: http://nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=7424019

Vi ses där.

En del vill inte att Norrköping ska växa

2012-01-15T18:54:00.000+01:00

De flesta städer har en strategi förhur man ska kunna attrahera fler invånare och bli större, en del ärmer framgångsrika än andra. Samtidigt finns det såklart enproblematik kring att bli fler, precis som det gör kring allaförändringar. I vissa sammanhang stöter jag också på människorsom faktiskt inte tycker att vi ska bli fler i Norrköping. Jagtänker inte gå in på vad för värderingar som ligger bakom denåsikten men jag undrar om de har några idéer för hur en stadeller kommun ska kunna jobba för att få färre eller oförändradeinvånarantal? Eftersom vi faktiskt har fri bosättningsrätt som engrundläggande demokratisk princip i Sverige, åtminstone försvenska medborgare.

Här är de enda jag kan komma på:

1. Sluta ta mot flyktingar.

En stor del av befolkningsökningen iNorrköping beror på vårt mottagande av flyktingar, anhöriga ochensamkommande flyktingbarn. Det finns sätt att motverka det, somvissa kommuner också valt att göra.

2. Skapa en oattraktiv ochmänniskofientlig miljö.

Om vi slutar städa, låter stan fallasönder och allmänt jobbar för att skapa en otrevlig attityd i vårtbemötande av våra medmänniskor kan vi säkert se till att bara desom verkligen är tvungna att bo här flyttar hit eller stannar kvar.

Själv tycker jag precis det motsatta.Jag tycker det är bra om Norrköping är en inbjudande, attraktivoch framgångsrik stad, även om det innebär att människor jag ännuinte känner flyttar hit. Jag tycker också att vi ska ha en generös och human flyktingpolitik. Argumenten om att befolkningsökningglobalt är ett problem blir nonsens i sammanhanget, människor blir inte fler totalt bara för att de väljer att leva i just Norrköping. Vill man börja begränsa dentotala befolkningen tycker jag faktiskt att man ska ta sitt personliga ansvar ochbörja med sig själv.

Partier i utveckling

2012-01-13T19:15:00.000+01:00

Moderaterna och Miljöpartiet är detvå partier som växer idag, men med helt olika förutsättningar.Moderaterna sitter i regeringsställning och har genomfört i stortsett alla reformer de gick till val på 2006. Utvecklingen av partiethar varit från ett gnälligt parti i opposition till ett parti somframförallt lägger fokus på att ta ansvar för makten ochförvaltandet av de system som de nu byggt upp. Kritiken handlar omatt de har slut på idéer och att de inte brinner ingen påstårdäremot att de är oseriösa eller inte tar ansvar.

Miljöpartiet sitter i opposition ochdet präglar både tankar, idéer och retorik. Men hur kommer det attse ut 2014? Jag tror att chansen är rätt stor att Miljöpartietutgör regeringsunderlag efter nästa val, oavsett hur det går förde två stora partierna. Både Moderater och Socialdemokrater fårsvårt att bilda regering utan Miljöpartiet nästa val. Särskiltmed tanke på KD's kräftgång och hur Centerns förväntade uppsvingefter valet av ny partiledare uteblev.

Därför tycker jag det är bra med detinitiativ Miljöpartiet nu tagit, att ta fram ett nytt partiprogram ien bred demokratisk process. Jag hoppas också att fokus förriksdagsgruppen ligger på att föra fram konstruktiva förslag sommänniskor kan förstå, identifiera sig med och stödja. Att stödjaeller söka stöd hos regeringen för att få genom egna förslag,eller att göra regeringens förslag grönare och bättre är ocksåviktigt. Jag röstade på Miljöpartiet till riksdagen för att deskulle göra Sverige grönare och bättre, och det går att göraäven i opposition, om man är konstruktiv.

Samtidigt sitter ofta kulturen kvar.Miljöpartiet är sprunget ur en proteströrelse, och även om vi ärmånga som anslutit till partiet efter att vi blev mer konstruktivalever sådant självklart kvar. En del ser det också som politikensoch politikers roll att fokusera på brister. Jag håller delvis medom det. Självklart måste vi kunna analysera och identifiera bristeri vårt samhälle och våra system, men det finns något som är ännuviktigare: Att komma med förslag som är realistiska,verklighetsförankrade, gör världen bättre och som kan få stödav en majoritet. Det är som jag ser det det största ansvaret vi somär politiskt aktiva har.

Igår tillbringade jag tre timmar påett möte och när jag gick därifrån reflekterade jag över en sak.Under dessa tre timmar av politiskt diskussion hade ingen fört framnågon ide som han eller hon vill genomföra. Vi hade lyckatsidentifiera många problem och hittat många argument mot andrasförslag, men inte tagit fram några egna. Vi hade ägnat helakvällen åt att försöka lista ut vad vi är emot.

Politiskt ledarskap kan inte handla omvad man är mot och vad man inte vill göra, det måste handla om vadman vill göra och hur man ska genomföra det. Vi kan ha hur mångaargument som helst mot saker, men om vi ska vara ett förnyande ochförändrande parti tror jag vi måste fokusera på vad vi villistället för vad vi inte vill.

Även om vi är i opposition iriksdagen är vi med och styr de flesta landsting och 98 kommuner,däribland Norrköping. Där kan vi inte ägna oss åtoppositionspolitik eller sätta oss på läktaren och gnälla. Vimåste jobba fram förslag som är realistiska och genomförbara, somvi kan få med oss andra partier på. Vi måste visa att vi både kanleverera bra konstruktiva förslag och ta ansvar för den makt vifått av väljarna. Vi kan inte längre vare en proteströrelse utanvi måste vara en rörelse för förändring och utveckling i enhållbar riktning.

Stad eller museum

2012-01-04T16:37:00.001+01:00

Norrköping har en stadsantikvarie som inte riktigt stämmer in på bilden av, eller man kanske ska säga fördomen om, hur en antikvarie är. De flesta tror nog att antikvarier är sådana som bara är intresserade av historien. Så är det inte med Norrköpings stadsantikvarie, som både är delaktig i samhällsdebatten utifrån flera roller, men också mån om att inte vara "en bromskloss" för stadens utveckling.

I ett blogginlägg oroar sig Bror-Tommy dock för att jag i min iver att skapa en mer hållbar stad ur miljösynpunkt kanske skulle missa värdet i vår gamla befintliga bebyggelse. Därför tänkte jag redogöra lite för min syn på det som är vårt kanske mest synliga kulturarv, vår historiska bebyggelse.

Men först vill jag bara peka på att en hållbar stad inte bara tar hänsyn till miljön ur ett rent tekniskt perspektiv. Om vi bara skulle ta hänsyn till ekologiska värden och miljöpåverkan skulle vi antagligen nå bäst resultat av att alla Norrköpingsbor bodde i en enorm och energieffektiv skyskrapa vid vårt resecentrum. Men då skulle vi inte bara missa alla andra hållbarhetsfaktorer utan också hela poängen med en stad.

Staden är en livsmiljö som vi människor kontinuerligt skapar för oss själva och som är i konstant förändring. Vi formar staden, och staden formar sedan oss. Vare sig Bror-Tommy eller jag ser staden som ett museum där tiden är frusen, utan som en levande organism som hela tiden utvecklas. Det innebär att nya delar kommer till och att gamla försvinner, eller får nya funktioner.

Just det sistnämnda, nya funktioner, är något som vi i Norrköping blivit väldigt bra på. Industrilandskapet är det allra mest lysande exemplet, där de hus som tidigare hyst textilindustrier idag fått helt nya funktioner som universitet, bostäder, handel och kontor. Det är ett väldigt bra exempel på vad jag kallar för hållbar stadsutveckling. Dels är det ekonomiskt och ekologiskt smart att "återanvända" hus, på samma sätt som vi återanvänder andra saker som vi använder oss av, men det är också väldigt klokt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.

Skönhetsupplevelsen vi får av våra gamla byggnader är i sig ett reellt och stort värde. En vacker miljö är inte en "lyx" utan något som har ett väldigt konkret och mätbart värde. Vår hälsa förbättras av att vi lever i miljöer som vi upplever som attraktiva, det har ett stort värde samhällsekonomiskt. Samtidigt har det också rent affärsmässigt ett värde för Norrköping, eftersom företag och människor som idag vill etablera sig värdesätter just attraktiva miljöer väldigt högt. Vill vi få människor och företag att stanna, flytta till och må bra i Norrköping måste vi fortsätta skapa och utveckla just sådana kreativa miljöer. Då är våra gamla byggnader med sina höga arkitektoniska värden extremt värdefulla.

Men vi behöver också vår historia för att veta vilka vi har varit och vilka vi är. När jag besöker nybyggda stadsdelar i andra städer slås jag ofta av att de är historielösa. Det som saknas är de "årsringar" som uppstår när gammalt blandas med nytt. Västra Hamnen i Malmö är ett fantastiskt exempel på hur man kan bygga attraktivt och hållbart, men på grund av bristen på äldre byggnader saknas en hel dimension. Därför är jag tacksam att vi i Norrköping har så många gamla byggnader kvar, som ger oss möjligheten att utveckla och modernisera staden på ett sätt så att resultatet inte bara berättar vilka vi är och vill bli, utan också vilka vi varit. Därför är jag också tacksam att vi har en stadsantikvarie som inte ser staden som ett museum fruset i tiden, utan istället är med i den spännande utvecklingen av vår framtida stad.

Billiga bra bostäder, finns dom?

2011-12-29T15:34:00.002+01:00

Det hörs oftare och oftare slagord om billiga och bra bostäder åt alla i den politiska debatten, frågan är vad det betyder, hur det fungerar, och hur det ser ut i Norrköping.

Idag finns det såklart billiga bostäder i Norrköping, och det finns också en hel del bra bostäder. Däremot är det nog svårare att hitta en som är både billig och bra, på samma sätt som det är svårt att hitta en bil eller dator som är både billig och bra. Ju bättre en sak är, desto mer är människor villiga att betala, och det innebär att just den saken blir dyrare. En sprillans Ferrari kostar mer än en begagnad Ford.

Bostadsmarknaden är idag både reglerad och subventionerad i syfte att utjämna skillnaderna. Vore den inte det skulle bra bostäder i centrala lägen riskera bli så dyra att bara förmögna skulle kunna bo där, vilket inte är bra för samhället i stort. Samhällen mår bäst om människor med olika bakgrund och förutsättningar blandas. genom reglering ser vi till att de bra bostäderna inte blir för dyra.

För att se till att de billiga bostäderna inte blir för dåliga har vi en uppsjö med regler om hur bostäder måste se ut och fungera för att ens få kallas bostäder. En del tycker nog att vi till och med gått lite för långt i den frågan. Eftersom det både driver upp priserna och innebär att du som äger ditt hem faktiskt inte har rätt att utforma det som du vill. Men syftet är gott, att höja standarden så inte människor ska behöva bo i miljöer som är skadliga eller undermåliga.

Idén med bra och billiga bostäder åt alla är inte ny och försök har gjorts i stora delar av världen, däribland Sverige och Norrköping. Istället för ett samspel mellan företag, myndigheter och boende fattades politiska beslut på 60- och 70-talet om de beryktade miljonprojekten. Tanken var som vanligt god, men resultatet blev sämre.

Om vi med "bra" menar funktionella, och med "billiga" bara tittar kortsiktigt var miljonprojekten både bra och billiga. Såhär 40 år senare ser vi dock att bostäderna i förlängningen blev väldigt, väldigt dyra. Enorma underhålls- och energikostnader för att underhålla och försörja dåligt byggda hus med värmer är en långsiktigt dålig affär, även om investeringskostnaden per kvadratmeter är låg.

De sociala skador som uppstår när man skapar storskaliga och omänskliga miljöer, utan naturliga mötesplatser och utan respekt för människors behov, är också höga. Vi människor formar vår miljö, och sedan formar vår miljö oss, en kunskap som glömdes bort under den här epoken.

Miljömässigt var idén också en katastrof. Med enorma och enhetliga bostadsområden skapades också ett enormt och onödigt behov av transporter. Istället för att kunna gå och handla i kvartersbutiken var alla tvugna att ha bil, eller i bästa fall få tillgång till kollektivtrafik.

Den politiska idén om bra och billiga bostäder med en planekonomisk lösning var alltså en katastrof, både socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Vi betalar notan än idag. Alternativet till storskaliga politiskt beslutad satsningar om man vill sänka priserna på boende är såklart att reformera eller skruva på de regler som gäller för bostadsmarknaden idag. Dock lurar man både sig själv och andra om man inte förstår att detta också måste bekostas. I slutändan är det ett nollsummespel om du inte vill tillföra skattemedel. Om du vill ha en bättre lägenhet till ett lägre pris än idag måste någon annan betala mellanskillnaden. Om alla ska ha ett lägre pris får skattekollektivet betala mellanskillnaden. Någonstans måste det betalas.

Sist men inte minst kan vi fundera på vad kommunen har för roll och vad kommunen kan göra. En del förespråkar till exempel att kommunen ska ge bort eller sälja mark billigt så att byggare kan bygga billiga bostäder. Det är en oerhört dålig idé.

Dels utgör kostnaden för mark en försumbar del av kostnaden för att bygga bostäder. Men viktigare är att skillnaden inte heller skulle generera lägre hyror utan bara en större vinst för den första ägaren till bostaden. I praktiken skulle det bara innebära att vi förde över kapital från det gemensamma (kommunal mark) till det privata (den som bygger/äger huset) utan att få någonting tillbaka. Extra konstigt blir det naturligtvis när människor på vänstersidan i den politiska debatten föreslår detta.

Ett sätt som faktiskt kommunen skulle kunna påverka det är genom att införa ett kommunalt bostadsbidrag. Det är faktiskt möjligt. Huruvida det är önskvärt eller klokt vet jag inte, men till skillnad från alla andra förslag är det åtminstone realistiskt.

Science Talks

2011-12-01T18:59:00.001+01:00

Efter ett besök på Neurologiskt Handikappades Riksförbund och ett på Effektfabriken var jag ikväll på Science Talks, på Visualiseringscenter. Kvällens föreläsning var "Bilden av klimatet växer fram", av Ola Uhrqvist. Första halvan var en intressant analys av hur själva bilden av vad klimatet är skapas och skapats i media och vetenskapen. Andra halvan var en ren informationsfilm som får premiär i januari.

Föreläsningen i sig var intressant med en del ny information, men jag är lite bekymrad över en sak i klimatforskningen, klimatpolitiken och klimatdebatten. Befolkningsökningen beskrivs alltid som ett grundläggande problem. Att nya människor föds, och att människor lever längre än någonsin måste i första hand ses som något positivt. Det är människors klimatpåverkan som är problemet, inte människor. Jag tror att det är viktigt att inte blanda ihop de två sakerna.

Ansvar för Ekonomin, Energin och Klimatet

2011-09-21T12:58:00.001+02:00

Under hösten arbetar vi förtroendevalda i kommunstyrelsen med den budget som bestämmer var vi ska lägga de gemensamma resurser vi har. Budgeten är ett dokument som visar hur vi vill fördela de resurser vi har inom vår ekonomi, men hur skapar vi en mer robust ekonomi till att börja med?

I dag spenderar vi runt 300 miljoner kronor årligen på el och värme till våra skolor, dagis, kontor och lokaler. Det är inte ett effektivt sätt att använda våra gemensamma pengar på. Att det dessutom bidrar till klimatpåverkan gör inte saken bättre. Därför har jag nu gett stadsbyggnadskontoret i uppdrag att identifiera och analysera alla åtgärder som kan göras för att minska vår energiförbrukning. De som är lönsamma ska genomföras omgående. Den vinst som uppstår när vi minskar våra kostnader för el och värme använder vi sedan för att betala just det arbete och den teknik som krävs. Det innebär att vi inte längre väntar och sparar till det som kan betala sig självt, vi investerar direkt och använder sedan vinsten till att betala arbetet.

Samtidigt har vi i Norrköping ett annat problem, vår höga arbetslöshet. Den orsakar både mänskligt lidande och ekonomiska kostnader. Med vårt nya sätt att arbeta på kommer vi också att skapa många nya jobb, när ventilation- eller uppvärmningssystem ska ersättas eller effektiviseras, när väggar eller dåliga fönster ska bytas ut eller rustas upp. Då behövs det människor som arbetar.

Att vi nu investerar i våra lokaler innebär inte bara att vi får en bättre och mer robust ekonomi och att vi minskar vår klimatpåverkan. Vi får också en höjd kvalitet i våra skolor och äldreboenden, i våra kontor och offentliga lokaler. Vi skapar arbetstillfällen - och möjligheter till företagande - inom både bygg- och tekniksektorn.

Samtidigt vill jag uppmana både Norrköpingsbor och företag att se över sin energiförbrukning och fundera på ett lån för att investera i effektiviseringar. Med tillgången till rot-avdrag är det ofta en extremt lönsam affär både för privatekonomin och klimatet. Kombinationen av teknisk utveckling och stigande energipriser gör att investeringar som tidigare varit olönsamma nu går att räkna hem. Dessutom finns energirådgivare anställda inom kommunen för att ge invånare och företag råd i energifrågorna, både de ekonomiska och tekniska. Vi har nu möjligheten att tillsammans göra hela Norrköping både modernare, rikare och mer hållbart.

Ett nytt grönt parti

2011-08-21T15:17:00.005+02:00

Under maj i år fick våra nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin mycket mediautrymme. Allra hetast var det såklart i anslutning till vår kongress där de blev valda. Samtidigt blev jag lite förvånad över att en sak fick så lite utrymme att jag inte ens tror de flesta miljöpartister vet om det. I samband med kongressen startades nämligen ett nytt grönt parti.

Joakim Pihlstrand-Trulp är inte känd för så många utanför Miljöpartiet men utmanade Gustav som språkrörskandidat på ett föredömligt sätt. På ett respektfullt och ödmjukt sätt var han tydlig med på vilket sätt han skilde sig från Miljöpartiets "mainstream" och förespråkade en mer radikal linje i alla våra kärnfrågor. Jag tillhör inte de som delar Joakims åsikter men respekterar både honom och sättet han framförde dem på.

Det är ingen hemlighet att en del miljöpartister känner likadant som Joakim. Att det nya Miljöparti som vuxit fram inte är ett radikalt alternativ. Uppdelningen brukar beskrivas som fundisar mot realos och är nog fortfarande ganska träffande. Det handlar delvis om innehåll men framförallt om metod och kultur. Miljöpartiet har gått från att vara en kamp- och proteströrelse, till att vilja påverka genom samarbete och förhandlingslösningar. Självklart känner sig inte de som är intresserade av kamp och protest bekväma i det, lika lite som jag skulle känna mig bekväm med att stå på barrikaderna istället för att sitta vid förhandlingsbordet. Frågan är då om Gröna Partiet kanske kan vara lösningen.

1917 delades den socialistiska rörelsen i två bitar: de som var ideologiskt renläriga blev Vänsterpartister, de som var mer pragmatiska blev Socialdemokrater. Samma sak är nu på väg att hända, eller har redan hänt, den Gröna rörelsen. Gustav fick på vår kongress 94,9% av rösterna. Det är naturligtvis ett helt massivt, för att inte säga otroligt, stöd i ett demokratiskt öppet val. Samtidigt har Miljöpartiet idag över 16000 medlemmar. Även om det bara skulle vara drygt 5% av våra medlemmar som föredrar en mer radikal och kampinriktad politik är det nästan tusen personer. Inte en dålig grund att bygga en politisk rörelse på. Redan idag har Gröna Partiet 240 medlemmar på Facebook, utan att särskilt många ens känner till att de existerar.

Jag tror att den här utvecklingen är bra för alla Gröna, oavsett hållning eller åsikt. Att vara i opposition i sitt eget parti kan inte vara särskilt roligt. Man engagerar sig ju för att man vill driva politik tillsammans med andra, inte för att protestera mot den politik som drivs av ens eget parti. Redan idag är vi många som vill ha en mer socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar värld, och vi blir fler hela tiden. Då kan det i längden bara vara positivt att det finns fler gröna alternativ för människor som vill engagera sig.

Därför vill jag önska Gröna Partiet, Joakim och alla andra som engagerar sig lycka till i arbetet, och även om vi inte tycker lika i alla frågor tror jag att vi alla jobbar för en bättre och mer hållbar värld.

Går det att driva oppositionspolitik när man har makten?

2011-08-20T13:41:00.003+02:00

Läste en debattartikel av den moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg där hon menar att Skatteverket gör fel som vill kräva att knallare på marknaden ska ha certifierade kassaapparater. Jag tycker hon försvarar den ståndpunkten bra, det går inte att ställa orimliga krav på små- och enmansföretagare som gör att de inte kan driva sin verksamhet. Ändå blir det väldigt konstigt...

Betty sitter ju i riksdagen som representant för Moderaterna. Det parti vars allians faktiskt vann valet senast, för andra gången i rad. Bettys partiledare är också statsministern, den mäktigaste personen i Sverige. Bettys partivän Henrik är ordförande i Skatteutskottet, där den Moderata alliansen bestämmer. Vad är problemet? Om Moderaterna inte vill att knallare ska behöva certifierade kassaapparater så är det bara att de bestämmer det. Man kan väl inte sitta och klaga över vad Skatteverket gör när man faktiskt är de som bestämmer över Skatteverket, och har gjort det i fem år.

Bro över strömmen

2011-08-09T16:38:00.004+02:00

Svar på insändare som reagerat på artikeln i NT eller inslaget i NT24 om att bygga en träbro över strömmen:

Två insändare i fredagens tidning uttrycker oro för planerna att bygga bostäder vid Linköpingsvägen och den idé jag presenterade för att bygga en bro över strömmen vid Rhododendrondalen. Det tycker jag är bra.

Promenadstråket kring strömmen i de natursköna områdena är oerhört värdefullt för många Norrköpingsbor. Under hela året men särskilt under sommaren promenerar, vilar, umgås och motionerar många människor just där. Det är både gamla och unga, infödda och nya norrköpingsbor. Platsen är och ska vara en resurs som är till för alla i Norrköping.

När vi nu planerar för bostäder i området mellan Ebersteinska och Kneippen har jag varit oerhört tydlig med att byggandet inte får inskränka på de höga miljö- och rekreationsvärden som finns där. Byggande kommer bara att ske i området ovanför och får inte försämra skönhetsupplevelsen för alla oss som älskar att röra oss kring strömmen.

Vad gäller bron har jag svårare att förstå oron. Jag tror alla håller med om att utan Femöresbron skulle området inte bara bli mindre tillgängligt utan också mindre attraktivt. En vacker gångbro i trä mellan Dragsbron och Femöresbron skulle inte bara göra det möjligt för fler människor att njuta av promenadstråket och Folkparken, jag är också övertygad att den skulle göra området ännu vackrare.

Mitt och stadsplaneringsnämndens uppdrag är att skapa en god livsmiljö för Norrköpingsborna. Det gör vi genom att utveckla, förädla och tillvarata den fantastiska potential som vår stad har. Där är stråket kring strömmen en oerhört viktig pusselbit och något vi kommer att arbeta med under hela mandatperioden.

Mattias Stenberg (MP)

Kommunalråd

Ordförande stadsplaneringsnämnden

Gå gärna in och rösta!

Sluta prata om galningar

2011-07-25T16:03:00.001+02:00

Det finns inget "galet" i terroristen Anders Breiviks agerande. Han har inte lidit av en psykos under de 9 år som han planerat sitt dåd. Tvärtom verkar han agerat helt rationellt och fullföljt de yttersta logiska slutsatserna av den ideologi han är en del av. Runt om i Sverige idag finns andra som delar hans värderingar, även om de ännu bara på idé-stadiet kan föreställa sig vilka slutsatser deras nationalistiska ideologi leder till. I grunden handlar det om att dela upp mänskligheten och omänskligförklara de som man definierat som motståndare. Allt våld, allt hat och all propaganda är berättigad eftersom den, som alltid, utgår från självförsvarets moral. Socialdemokrater försöker utplåna vårt samhälle, alltså är det okej att hetsa mot det, förtala dem och i slutändan även att döda dem, det är bara självförsvar. Samma sak gäller muslimer eller judar, svarta eller bruna. De är inte som oss, alltså är de ett hot, alltså måste de försvinna.

Det är tyvärr omöjligt att kalla det för galenskap eller psykos. Så har den mänskliga kulturen fungerat under långa perioder. Den tid av extrem öppenhet, demokrati, rättvisa och jämlikhet som vi i norra Europa upplevt under flera decennier är inte normen eller något universiellt. Det är resultatet av ett krig i nationalistisk anda som slutade med att en hel generation sa "Aldrig mer!". Det är resultatet av ett politiskt och demokratiskt arbete som förts av socialister, socialdemokrater och liberaler i hela Europa. Det oöverträffade välstånd som vi nått har nåtts med den exakt motsatta politiken till den som nationalistiska partier som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet vill föra.

Hycklandet, självförhärligandet och det onyanserade tänkandet som hela tiden gränsar till paranoida vanföreställningar är utmärkande när man läser Breviks manifest och anteckningar. Egna karaktärsbrister försvaras, rationaliseras och skrivs om. Andras förstärks, förvrängs och förvanskas. Exakt samma mönster återfinns i de rörelser som försöker göra sig rumsrena. Sverigedemokraternas riksdagsledamot uttrycker sig hånfullt, raljerande och föraktande när den första bomben sprängs i Oslo. Eftersom det i hans värld är självklart att det är muslimer som ligger bakom terrordådet. När det visar sig att det är en blond, kristen före detta medlem i SD's systerparti som avrättat nästan hundra oskyldiga barn och unga och sprängt en bomb i centrala Osla finns inte längre något kollektivt ansvar. Då handlar det om någon som är sjuk, eller en galning.

Men om över en miljard muslimer ska bära det kollektiva ansvaret för all terrorism som sker med muslimska förtecken, om alla invandrare ska skuldbeläggas kollektivt för brott som begås av någon som fötts utanför Sverige, då måste enligt deras egen logik Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och alla andra nationalistiska rörelser bära ansvaret för terrorattacken i Oslo och på Utøya. Man måste se att detta inte är en ensam galning utan den fullt logiska slutsatsen av någon som tar deras politik på allvar. SD må ha putsat bort de grövsta rasistiska uttrycken från sin politik i sitt försök att göra sig själva rumsrena, tonat ner den värsta delen av sin nationalistiska retorik, men under den sminkade ytan finns föraktet för de svaga och hatet mot de som är olika kvar. Förhoppningsvis ser fler människor nu vad det synsättet leder till och ifrågasätter sig själva, sina värderingar och sin politiska tillhörighet.

Alternativ till rättvisa?

2011-05-16T16:21:00.002+02:00

Nu har vi tagit beslut i Kommunstyrelsen om att höja Norrköpings Kommuns etiska ambitioner ytterligare. Sedan 2007 är Norrköping en Fair Trade City tillsammans med 40 andra svenska kommuner. Förra året var 97% av det kaffe som kommunen upphandlade etiskt, 38% av bananer, 31% av choklad och 14% av té. Nu höjer vi målen till 100, 50 och 25% som ska uppnås inom två år. Samtidigt börjar vi också ställa krav på textilier. Alla profilprodukter med kommunens logga och en fjärdedel av arbetskläderna ska vara etiskt certifierade till 2013.

Märkligt nog var detta något som Alliansen (med undantag av KD) var emot. Utan diskussion lämnade de in ett yrkande om att Norrköping ska lämna FTC och reserverade sig mot beslutet att höja de etiska målen. Medan allt fler människor engagerar sig i internationella rättvisefrågor, handlar etiskt och ekologiskt, så finns det alltså de som inte bara låter bli utan aktivt är motståndare till det. Självklart kostar det lite extra, men varje krona du sparar på att handla får de fattiga i andra länder stå för. Frihandel innebär inte frihet för människorna som arbetar, utan bara frihet för multinationella företag att hänsynslöst utnyttja arbetskraft och exploatera ekosystem bortom bristningsgränsen. Kortsiktiga vinster får gå före långsiktig hållbarhet och ekonomisk utveckling i länderna som behöver det som mest.

Ingen motivering gavs och inte heller kan det vara en "ideologisk" fråga eftersom flera Alliansstyrda kommuner, däribland Linköping, också jobbar aktivt med dessa frågor. Det borde vara en självklarhet att en kommun också tar ett moraliskt ansvar för sin konsumtion.

Fri parkering för "miljöbilar"?

2011-04-25T19:07:00.000+02:00

För ett antal år sedan infördes fri parkering för så kallade miljöbilar. Anledningen var såklart att uppmuntra folk att köpa bilar med mindre utsläpp av gifter och växthusgaser. Nu föreslår Tekniska Nämnden att kommunen tar bort den möjligheten som del i ett sparpaket som behövs för att få budgeten i balans.

Idag är det över 3000 bilar som har fri parkering och definitionen på en "miljöbil" är väldigt generös. Majoriteten av alla dessa bilar drivs till exempel på bensin. Idag när det finns både biogasbilar och elbilar på marknaden känns inte det så modernt. Även den bästa bensindrivna bil är fossil och därmed inte hållbar. I miljöpartiet pågår dessutom en diskussion om huruvida det egentligen finns någonting som kan kallas "miljöbil". Även en elbil eller biogasbil kräver ändliga resurser att framställa och oavsett vilket tar den upp plats och sliter på gator på samma sätt som en bensinbil.

Samtidigt handlar Miljöpartiets politik om att göra det enklare för människor att leva hållbart. När det gäller transporter handlar det då om att göra mer hållbara sätt att röra sig enklare, mer tillgängliga och mer attraktiva. Idén att alla skulle kunna klara sig utan ett motordrivet individuellt fordon är inte realistisk, i alla fall inte inom den närmaste framtiden. Därför borde vår politik också handla om att försöka påverka och göra det enklare att välja det mest hållbara transportsättet för bilar också.

Därför tycker jag att vi istället för att ta bort möjligheten till fri parkering ska skärpa definitionen av vad som är en miljöbil så den bara innefattar biogasbilar och elbilar. Det skulle innebära att vi kan tillgodogöra oss 90-95% av besparingen och samtidigt uppmuntra människor att köpa det allra mest hållbara. Vad tycker du?

Omröstning - Tekniska Nämndens budgetprioriteringar

2011-04-24T14:21:00.002+02:00

Nämnden har i sin budget valt att göra 4 av 6 besparingar. De man valde att inte göra var färdtjänsten och skolskjutsen. Det känns bra ur ett socialt och moraliskt perspektiv att man inte sparar på det som berör de allra yngsta och de allra äldsta. Man sparar alltså dels genom att höja parkeringsavgifterna, men också genom att dra ner på kollektivtrafik, stadsmiljö och natur samt vägunderhåll.

Omröstningen på min blogg rankade åtgärderna i följande ordning, från mest populär till minst:

Parkeringsavgifter (65%)
Skolskjuts (25%)
Kollektivtrafik (14%)
Stadsmiljö/natur (11%)
Färdtjänst (11%)
Vägunderhåll (8%)

Att höja parkeringsavgifter var alltså den åtgärd som föreslogs överlägset oftast. Mest förvånande tycker jag är att så många föreslog neddragningar inom skolskjutsen, och att vägunderhållet prioriterades så högt.

Den genomsnittliga röstaren röstade bara på 1,37 av de 6 förslagen, medan nämnden har beslutat om 4. Kanske borde jag ha gjort så man var tvungen att välja minst två alternativ. Ännu mer intressant hade varit om man kunnat välja exakt hur mycket man vill spara/höja och vilka konsekvenser det får. Nämnden måste nämligen spara 31 miljoner och det låter sig tyvärr inte göras med bara åtgärder inom ett område.

Detaljplan för Svärtinge 1:6

2011-04-23T16:56:00.006+02:00

Just nu arbetar Stadsbyggnadskontoret med att ta fram en detaljplan för att ge möjlighet till utveckling av den delen av Svärtinge som ligger mellan Glan, Finspångsvägen och Stugvägen. Syftet är att skapa möjlighet till handel och service, att bygga fler bostäder, en förskola, att ge möjlighet för skolan och fotbollsföreningen att utveckla sin verksamhet. Samtidigt som vi tillvaratar miljö-, natur- och rekreationsintressen. Det är helt klart ett utmanande uppdrag med många faktorer att ta hänsyn till.

Under planprocessens samråd har det framkommit en mängd bra och kloka synpunkter. Den västra delen av detaljplanen är förhållandevis enkel. Där handlar det om att skapa möjlighet för en förskola, centrumhandel och ett antal bostäder. Samtidigt som man ökar kvaliteten på och tillgängligheten till naturområdet kring Glan. Den östra delen är mer komplicerad. Där krockar intresset för rekreation, naturvärden och miljö med intresset för utveckling av fotbollsverksamheten och skolan.

I det ursprungliga förslaget tas en väldigt stor del av marken i anspråk av utbyggnaden av fotbollsplaner och en sporthall. Det påverkar dels natur- och miljövärden, men också de boendes möjlighet till rekreation och friluftsliv. Samtidigt är det självklart också viktigt att fotbollsverksamheten för unga kan utvecklas och att skolan kan erbjuda barnen bra aktiviteter. Som vanligt handlar det inte om att välja mellan bra och dåligt, utan om att väga flera värdefulla saker mot varandra och försöka hitta så bra gemensamma lösningar som möjligt. Vilket gör att samråd och medborgardialog blir ännu viktigare än vanligt.

På besök i paradiset

2011-04-18T19:56:00.004+02:00

Om jag ska vara helt korrekt så var det ett besök i Örebro, men inramningen var ganska paradisisk. Jag besökte nämligen Bovierans nyöppnade hus där folk började flytta in i veckan. Konceptet är väldigt spännande och handlar om att skapa en harmonisk och stimulerande gemensam miljö för de boende. Där den traditionella innergården är inglasad, grön året runt, och inte heller så traditionell. Snarare tropisk och exotisk. Det andra som imponerar är hur de lyckats hålla nere både kostnaderna och energianvändningen (57kwh/m2) vilket gör den tillgänglig för en stor målgrupp och bra ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det skulle vara kul att kunna erbjuda den här typen av boende till Norrköpingsbor. Det finns stor efterfrågan på seniorboende i stan och där kan Bovieran komma in som ett spännande alternativ. Den härligt gröna innergården skapar också fysiskt välmående och stimulerar till sociala möten, något som vi måste lägga större vikt vid när vi utvecklar staden. Därför tittar vi nu på om Bovieran skulle kunna passa in i något av våra projekt t.ex i Södra Vrinnevi, eller kanske Brånnestad.

Norrköpings attraktiva innerstad

2011-04-16T16:58:00.010+02:00

Onsdagens ledare i NT påstår att höjda parkeringsavgifter i City skulle döda Norrköpings stadskärna. Att billiga parkeringsplatser är det som lockar människor till vår stad. Att Norrköpings kärna är så oattraktiv att ingen är beredd att betala tio kronor extra för att åka dit med bil. Jag håller inte med.

Attraktivitet och en levande stad skapar vi genom vackra hus, välplanerade torg och parker för vuxna och barn, mångfald och skönhetsupplevelser som samspelar med sin omgivning och människor. Framförallt skapar vi det med människor. Människor som promenerar, handlar, smiter in på ett café eller träffar en kompis på en uteservering. Det skapar attraktivitet och livskvalitet.

Norrköping har en bra grund att stå på med sin rika historia. Trots misstaget med rivningsvågen har vi ett fantastiskt kulturarv som vi lyfter och förädlar. Runt Knäppingsborg och inom Industrilandskapet, utmed strömmen och i City. Samtidigt ställer vi om Norrköping till en mer hållbar stad genom att göra det lättare att gå, cykla och åka spårvagn. Vi gör det möjligt för fler att röra sig tryggt och säkert i en attraktiv stadsmiljö. Det vinner hela Norrköping på.

Tron på bil, miljonprogram och fabriker som ekonomisk motor i byggandet av stad är för länge sedan övergiven. Den lever bara kvar i sinnet på de som fastnat i sina politiska dogmer. Som inte ser till verkligheten, värdet och vetskapen om hur man skapar förutsättningar för en riktig stad. En stad som lockar till kreativitet och möten. Det är dit både människor och företag söker sig. Där finns den ekonomiska utvecklingen i den moderna staden.

Möten, handel, uteserveringar och upplevelser skapar en levande stadskärna. Människor i rörelse skapar en levande stadskärna. Bilar och parkeringsplatser är bara ett av alla sätt att ta sig till den. Det är också det sämsta sättet ur miljösynpunkt, hälsosynpunkt och ur ett skönhetsperspektiv. Därför prioriterar vi nu gång, cykel och kollektivtrafiken före bilen. Baserat på vad vi lärt oss av historien och vad forskningen säger om framtiden. Både för miljön, människorna och stadens skull.

Folk åker inte till staden för billiga parkeringsplatsers skull. Norrköping ska inte vara, och kommer aldrig någonsin igen att vara något grått lågbudgetalternativ. Vi är ingen Sovjetisk fabriksstad. Vi är en vacker och spännande stad. Där stadskärnan är vår stolthet och vårt ansikte mot omvärlden.

Nu vill vi göra mer för att fortsätta utveckla, modernisera och göra den ännu mer attraktiv på ett hållbart sätt. Och vi kommer att göra mer. Fler gångstråk för handel och nöjen, mer grönska, mer mötesplatser och mer upplevelser. Med respekt för vår historia ska vi fortsätta bygga framtiden så att även våra barn och barnbarn kan få förmånen att växa upp och leva i en av Sveriges mest attraktiva och hållbara städer.

Lite enklare att förstå höjda P-avgifter

2011-04-14T19:16:00.008+02:00

Vi börjar med förutsättningarna. Norrköpings kommun behöver spara pengar. Trots att det "går bra för Sverige" går det inte så bra för kommunerna. Alliansregeringen väljer att använda statens pengar till skattesänkningar istället för att ge dem till kommunerna. Alla som röstade på Alliansen visste att de prioriterade "mer pengar i plånboken" och de vann ett i ett demokratiskt val. Det är ett demokratiskt beslut som vi kommunpolitiker får rätta oss efter oavsett vad vi tycker. Så ska det vara.

Kommunen har lite förenklat tre ansvarsområden. Utbildning, omsorg och samhällsbyggnad. När vi nu tvingas spara tvingas vi också prioritera. Vi valde att spara mindre på utbildning och omsorg, och mer på samhällsbyggnaden.

Tekniska Nämnden får ungefär 90% av pengarna som Kommunfullmäktige fördelar till samhällsbyggnad, resten går till planering och myndighetsutövande. De tvingas nu spara väldigt mycket. Då har man valt att både skära ner på sina utgifter och öka sina intäkter för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Utgifterna är till exempel skolskjuts, färdtjänst och underhåll av gator, parker och torg. Intäkterna är P-avgifter och andra taxor.

Man kan inte BÅDE få mer i plånboken OCH mer skattesubventioner eller offentlig service. Man måste välja. Självklart kan kommunen höja skatterna för att hålla parkeringsavgifterna nere, men det är det inget parti som har föreslagit ännu. Faktum är att alla förtroendevalda för alla partier inser detta i nämnden. Ingen i nämnden har föreslagit att inte höja avgifterna. Gör vi inte det måste vi skära ner mer på annat. Man kan inte får mer och betala mindre. Nu har de flesta i Sverige röstat på "betala mindre till samhället" och då får man också mindre av samhället samtidigt som en del saker blir dyrare.

För den som vill grotta ner sig i frågan kan man ladda ner kommunens budget och läsa mer om Tekniska Nämnden. Kommunfullmäktige kommer att fatta beslut om taxan i början på sommaren, så fram tills dess kan man komma med förslag på hur man skulle kunna antingen öka intäkterna eller skära ner på utgifterna. Områdena man har att välja mellan är stadsmiljö och naturvård, vägar och trafik, skolskjuts, färdtjänst och kollektivtrafik.

Tips till Fredrik om han vill hjälpa undersköterskor och lärare

2011-04-13T19:01:00.003+02:00

Läste att anledningen till den senaste skattesänkningen är att Fredrik vill att det ska löna sig mer att arbeta, för undersköterskor och lärare. Det låter väl sympatiskt tycker jag, att han vill att människor som gör något så viktigt som att undervisa eller vårda andra människor ska få lite mer pengar.

Men om man nu vill att de som jobbar inom skola och vård ska tjäna mer, borde man inte höja deras löner? När man sänker skatten för de som tjänar pengar innebär det ju att alla som tjänar pengar får mer i plånboken, men den offentliga sektorn som betalar all vårdpersonal och all utbildningspersonal får mindre.

Om man nu har till exempel 5 miljarder över att spendera och vill att det ska löna sig för just lärare och sköterskor är det väl vettigt att man använder dem till just det. Istället för att de som tjänar mest, vilket ju knappast är undersköterskor, ska få den största biten av kakan. Dessutom innebär ju de sänkta skatterna att man INTE har råd att vare sig höja lönerna eller anställa mer av just de grupperna.

I realiteten tar man alltså pengarna från just sköterskor och lärare. Sedan delar man ut dem enligt principen att den som redan tjänar mest också är den som behöver och förtjänar det största tillskottet.

Fredrik, det är inte så himla svårt. Om du vill att det ska löna sig mer för en sköterska att arbeta så använder du pengarna till att höja hans eller hennes lön. Du behöver inte ta en omväg över en skattesänkning och riskera att tappa större delen av pengarna i plånboken på de som redan tjänar mest. Jag tror faktiskt inte så många i Sverige skulle ha något emot att du gjorde det mer lönsamt att vara lärare eller undersköterska, om du verkligen gjorde det.

Fråga #1 - Stadsmiljö

2011-03-14T19:40:00.001+01:00

En välmående befolkning är grunden för ett välfungerande samhälle och en god ekonomi. Folkhälsan påverkas i väldigt stor utsträckning av stadens miljö. Närhet till grönområden, mötesplatser som uteserveringar, caféer och gågator, tillgång till rekreation och skönhetsupplevelser. Alla dessa faktorer är viktiga för att skapa ett framgångsrikt och välfungerande samhälle.

Jag vill att Norrköping ska bli Sveriges vackraste mellanstora stad, med en levande och attraktiv stadskärna. För att nå det krävs att vi vågar investera i det som skapar attraktivitet och välmående hos människor. Att vi skapar och höjer kvaliteten på våra grönområden. Att vi omvandlar genomfartsgator till stadsgator och stadsgator till gågator. Att vi vågar bygga både kreativt och hållbart när vi bygger nytt, och att vi vågar sticka ut.

När människor kommer till Norrköping vill jag att staden ska kommunicera att här lever vi ett gott och aktivt liv. Här lever vi i kreativa, fungerande miljöer som skapar socialt sammanhang och välmående. Jag vill att den som besöker oss ska vilja stanna, och att man ska sakna Norrköping när man åker härifrån. Därför kommer attraktiviteten i Norrköpings stadsmiljö att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Fråga #2 - Medborgardialog

2011-03-10T20:52:00.002+01:00

Samtidigt som de ekonomiska och sociala skillnaderna ökar i samhället ökar också det upplevda avståndet mellan politiker och andra medborgare. Allt färre engagerar sig i aktivt i samhällets utveckling. Det är en trend som kan och måste brytas. Engagerade medborgare är en resurs som vi behöver ta tillvara i mycket större utsträckning och som kan vara en tillgång i vårt gemensamma samhälle, samtidigt som det stärker den representativa demokratins legitimitet.

Att hitta nya vägar, metoder och forum för att engagera våra invånare och demokratisera våra processer har ett stort egenvärde. Men det skapar också förutsättningar för bättre och mer socialt hållbara beslut. När människor känner sig delaktiga och kan påverka sin tillvaro tar de också ett större ansvar. Jag kommer att fokusera på de som är berörda av beslut, men ännu inte aktiva. Och särskilt ungdomar och unga vuxna, som ofta har svårare att göra sin röst hörd.

Avståndet är inte så stort som människor tror. Det är faktiskt lättare att påverka än de flesta vet. Man kan gå med i ett parti som man sympatiserar med eller en intressegrupp som driver de frågor man tycker är viktiga. Jag själv gick med i Miljöpartiet för fem år sedan och har sedan dess haft en väldigt stor möjlighet att påverka. Idag är jag Kommunalråd och möjligheten är ännu större.

Men även om man inte går med i ett parti kan man maila, ringa eller skriva till politiker. De flesta är intresserade av att svara och av att ha en dialog. Men det kan bli mycket bättre och vi behöver engagera fler människor i det demokratiska arbetet och vårt samhälle. Därför kommer medborgardialog som ett sätt attt öka invånares inflytande och delaktighet att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Fråga #3 - Energieffektivisering

2011-03-08T17:40:00.005+01:00

Idag betalar Norrköpings kommun ca: 300 miljoner per år för el och värme. När elpriserna nu harmoniserar med nivåerna i EU kommer prislappen att fortsätta att öka. Samtidigt är energisektorn en av de absolut största klimatpåverkarna. Att både slösa med resurser och samtidigt skada vår gemensamma livsmiljö och vårt klimat är idiotiskt, det finns inget annat sätt att beskriva det. Det måste åtgärdas.

Kommunen har en Energiplan tagen i fullmäktige som innebär att vi till 2030 ska effektivisera energianvändningen i kommunens lokaler med 50%. Når vi vår målsättning så frigör vi 150 miljoner per år, räknat på dagens låga energikostnader. Vi slösar helt enkelt just nu bort över 400 lärare per år. Och priset på energi kommer att fortsätta öka. I den takt vi effektiviserat fram till nu kommer vi inte att nå ens halvvägs innan 2030.

Genom att samordna energieffektivisering och underhåll av lokaler i totalprojekt kan man slå två flugor i en smäll och skapa samordningsvinster. Slitna lokaler som faller sönder innebär kapitalförstöring, samtidigt som de läcker resurser i form av energi och pengar. Dessutom är det inte så kul att gå i en sunkig skola eller bo på ett dåligt underhållet vårdhem. Genom samordning i totalprojekt kan vi lösa båda problemen samtidigt. Då frigör vi resurser för annan verksamhet, samtidigt som vi bevarar värdet på våra investeringar. Därför kommer energieffektivisering att vara en av de tre prioriterade frågorna för mig under mandatperioden.

Debatt om kollektivtrafiken

2011-02-18T16:16:00.004+01:00

De som är politiskt aktiva i Norrköping har antagligen inte kunnat undgå att 1991-94 års Kommunstyrelseordförande, numer ledamot i fullmäktige, krävt svar på sina frågor om varför inte Kommunen sätter in extra busstrafik till Lindö. Idag fick han det (igen) av mig i NT:

----

Stefan Hagfeldt anser i måndagens tidning att han inte fått svar på sina frågor. Frågorna gällde busslinje 116 till Lindö. Faktum är att Stefan fick svar på exakt de frågor han ställde i sin interpellation, men inte på sina ”övriga” frågor. Då kan det vara på sin plats att förklara vad de övriga frågorna gällde.

Stefan har enligt egen utsago suttit och åkt busslinjen fram och tillbaka och försökt räkna hur många som åker med SMS-biljett och notera om någon tjuvåker, och frågar sedan om jag har någon aning om hur många det är. Eller exakt hur många turer som gått under olika tidpunkter. Det har jag inte, och det finns en anledning till det.

Mitt ansvarsområde är större än bara en enda busslinje och bara en enda stadsdel. Norrköpings kommun sträcker sig från Arkösund till Skärblacka, inte bara från Lindö till Repslagaregatan. Vi har över trettio busslinjer som går till olika stadsdelar och orter, inte bara en. Det vore omöjligt för mig att sitta och åka fram och tillbaka på alla dessa bussar, det skulle vara ett enormt slöseri med tid och skattemedel. Dessutom tycker jag att vi ska fatta beslut om kollektivtrafiken baserat på fakta och underlag, inte på att en politiker sitter och åker buss någon enstaka gång och räknar hur många som betalar för sig.

Jag har ansvar för över 130 000 människor som bor i Norrköpings kommun, inte bara de 5 000 som bor i Lindö. I staden har även Hageby, Eneby, Klockaretorpet, Vilbergen och alla andra stadsdelar behov av kollektivtrafik, det har man på landsbygden också. Kanske till och med större behov än i Lindö, där andelen bilar och mängden pengar per hushåll är högst i hela staden.

Efter att Stefan dessutom från talarstolen deklarerat att han vill kunna ta ett par glas vin efter han varit på symfonikonsert och ta bussen hem istället för taxi valde jag att inte förlänga debatten. När han sedan försöker gömma sig bakom undersköterskors behov av arbetsresor, när det så uppenbart handlar om ett egenintresse, blir det bara genant. Som ledamot i fullmäktige har man inte bara en stadsdel och en grupp människor att ta hänsyn till utan hela kommunen med alla dess invånare.

Vad debatten borde handla om är hur vi skapar bästa möjliga kollektivtrafik till lägsta möjliga kostnad, åt så många som möjligt. Vilka som har de största behoven och hur vi bäst kan tillgodose dem med så liten miljöpåverkan som möjligt. Det är några av de frågor som jag ställer mig, och som Stefan Hagfeldt borde ställa sig.

Ingen skulle vara lyckligare än jag om vi kunde satsa mer pengar på kollektivtrafiken i Norrköping, men vi har de ekonomiska förutsättningarna vi har och då gäller det att få ut så mycket som möjligt av dem. Jag noterar också att Stefan Hagfeldts prat om att ”slå vakt” om kollektivtrafiken inte återspeglar sig i något budgetförslag Moderaterna lagt. Däremot utlovas det ofta skattesänkningar som skulle innebära ännu större neddragningar. Det är lätt att lova saker om man inte behöver ta ansvar.

Besynnerligheten i borgarnas inställning till bolag

2011-02-07T17:30:00.006+01:00

Linköping, som är en borgerligt styrd kommun, har ett kommunalt energibolag som årligen pumpar in hundratals miljoner i den kommunala verksamheten. Samtidigt skapar den både trygghet i energiförsörjning för staden, och trygghet i ekonomisk försörjningen för alla de som arbetar där. En oerhört framgångsrik affär för Linköping helt enkelt.

Samtidigt röstar borgarna i Norrköping nej till att ens utreda frågan om Norrköping skulle ha ett eget energibolag. Man är inte bara mot ett kommunalt energibolag, man är mot att ens ta reda på vad det skulle innebära för kommunen. Hur kan man vara benhård ideologisk motståndare mot en sak i en kommun, medan grannkommunen där man sitter i styre tycker tvärtom?

Själv är jag i grunden mycket positiv till idén med ett kommunalt energibolag som till 100% sysslar med förnyelsebar energi. Men trots det vill jag ändå först att frågan utreds. Man ska inte fatta beslut bara på ideologisk grund, utan på fakta. Särskilt viktigt blir det när det handlar om stora framtidsfrågor. Därför upplever jag det som konstigt när inte bara åsikter frikopplas från fakta, utan de dessutom skiljer sig diametralt från åsikterna samma partier har i kommunen bredvid. Ska man ha ideologiska skygglappar borde de åtminstone matcha varandra.

Frihet, liberalism och människors möjlighet att påverka

2011-01-21T16:12:00.004+01:00

Gustav Fridolin skrev en debattartikel i DN som på ett inspirerande sätt sammanfattar hur det som vi idag kallar Sverige, med politik som verktyg, utvecklats de senaste hundra åren. Hur människors frihet, initiativkraft och vilja lyckades forma världens kanske bästa land. Men också hur den utvecklingen avstannat eller börjat gå bakåt, och hur vi Gröna kan vara och är alternativet för de som tror på framtiden.

På ett ganska avslöjande sätt pekar han på hur regeringen framstår som ideologiska motståndare till sin egen politik. Kort sagt, man säger en sak och gör en annan. Hur mycket regeringen än försöker framstå som ett mittenalternativ i retoriken pekar politiken som förs tydligt åt höger. Man pratar liberalt men agerar i varje fråga konservativt. Hur kan det gå till?

Är man lagd för konspirationsteorier tycker man naturligtvis att det är naturligt att politiker säger en sak och gör en annan, själv tror jag att det helt enkelt handlar om en märklig förändring i vad "frihet" betyder för de borgerliga. Frihet handlar inte om människors frihet (social liberalism) utan bara om finansens frihet. För regeringen är det viktiga att pengar är fria, inte människor. Avregleringar och utförsäljningar är enligt det synsättet alltid av godo, oavsett hur det påverkar människor. Den magiska marknaden löser alla problem och skapar den bästa av alla världar. Hur eller varför det skulle fungera kan man inte förklara, det bara är så.

Som en rolig notis irriterade Gustavs artikel en lokal folkpartist som utger sig för att vara liberal. En folkpartist som är känd för att vilja förbjuda konstutställningar och hundar. Som åkte till USA för att frivilligt valarbeta åt den konservativa kandidaten McCain, istället för den liberala Obama. Han menar att Gustav inte vet vad liberal betyder, jag menar att Folkpartiet borde ta bort ordet "Liberalerna" ur sitt partinamn. På samma sätt som Vänsterpartiet tog bort ordet "Kommunisterna" när de övergav den kommunistiska ideologin. Allt annat är falsk marknadsföring.

Vi valde rätt som valde rött

2010-12-27T12:23:00.004+01:00

I måndags togs den Rödgröna budgeten i Kommunfullmäktige. Under valrörelsen var det ofta väljare som hade frågor kring varför Miljöpartiet valt att samarbeta med de röda istället för de blå. En rimlig fråga och samtidigt en fråga med olika svar. I många kommuner och regioner samarbetar vi gröna istället med den borgerliga Alliansen, eller andra konstellationer. Vi ser inte politiken ur en skala från höger till vänster utan politiken, liksom verkligheten, har fler dimensioner än så. Miljöpartiet är inte ett höger- eller vänsterparti, det är ett framåtparti.

När vi debatterade och analyserade de olika budgetförslagen framkom några väsentliga skillnader mellan det borgerliga och det rödgröna förslaget. Skillnader som bekräftade att vi som vill framåt har valt rätt. Fyra saker gjorde det extra tydligt:

På första sidan i Alliansens budget står det att när ekonomin blir bättre vill de sänka kommunalskatten. Vi Rödgröna vill istället använda de resurserna till att öka kvaliteten på skolan, äldreomsorgen, sociala insatser och inte minst förbättra stadens och landsbygdens miljö. Man kan inte både få lägre skatter och bättre kvalitet, då väljer vi kvalitet och hållbarhet framför ökad privatkonsumtion.

Det blir också uppenbart att ”frihet” betyder väldigt olika saker beroende på vem som använder ordet. För mig är det frihet att ha inflytande över min situation och kunna påverka hur mitt liv utformas. För att uppleva frihet måste jag också ha en trygghet. Frihet står inte i motsats till trygghet utan tvärtom. I Alliansens politik är frihetsbegreppet mycket mindre. Där handlar det om att kunna välja vilket märke det ska vara på en produkt du köper på en marknad. I slutändan visar det sig att det snarare handlar om friheten för bolag och ekonomiska intressen, snarare än individen och människans frihet.

Den största enskilda avvikelsen i budgeten gällde dock arbetslösheten. Där ville borgarna ge nästan 18 miljoner mindre till vuxenutbildning, svenskundervisning och arbetsmarknadsåtgärder. Resonemanget handlade om bara om två saker ”vi gillar inte bidrag” och ”man borde kunna jobba effektivare”. Det kändes väldigt märkligt.

De bidrag som Moderaterna pratar om handlar om det sista skyddsnät vi har i samhället. Det som finns för att hindra att folk svälter eller tvingas sova utomhus. Det är lagstadgat och även om man skulle vilja vägra betala ut det så kan man tack och lov inte det. Det vet även borgarna. Alltså handlar det om att genomföra extremt drastiska nedskärningar inom utbildning och de andra åtgärder vi har för att rusta folk för arbetsmarknaden. Folk får inte jobb för att de svälter, de får inte heller lättare att få jobb utan utbildning eller åtgärder.

När man ser till ambitionerna och helheten visar det sig att röda och blå ofta vill ungefär samma saker. Förutom kanske när det gäller synen på frihet eller hur man ska tackla arbetslösheten. Skillnaden är framförallt att de röda är beredda att betala de investeringarna det kräver. Därför blir valet för oss gröna i Norrköping i slutändan ganska enkelt.

Ett exempel på konkurrensutsättning av vården

2010-09-28T00:05:00.006+02:00

Frågan om konkurensutsättning av offentliga verksamheter är en väldigt stor fråga. Ska man diskutera den i sin helhet är den enorm. Hur ekonomiska strukturer, system och incitament fungerar är väldigt viktigt att förstå om man ska syssla med politik. Tycker jag. Jag tänker inte gå djupare in i det utan istället bara presentera en nyhet som kan illustrera en liten del av systemfelet.

Barack Obama lyckades efter två års slit äntligen få genom en sjukvårdsreform i USA. USA betalar idag överlägset mest för sin sjukvård, men har bland den sämsta vården i västvärlden. Faktiskt sämre än en del U-länder, som Kuba. Detta "trots" att sjukvården är totalt "konkurrensutsatt". Reformen innebar bland annat något så radikalt som att sjuka barn inte skulle kunna nekas vård. Nu visar det sig dock att sjukförsäkringsbolagen lyckat hitta ett kryphål.

Stora företags enda målsättning är att tjäna pengar. Ett sjukvårdsföretag tjänar inte på att göra folk friska, friska människor är dåliga kunder. Ett sjukförsäkringbolag tjänar inte på att försäkra de som redan är sjuka, eller som man kan anta löper stor risk att bli sjuka. Vårdföretag tjänar pengar på återkommande kunder och snabba besök. En perfekt patient är den som hela tiden återkommer med lindriga bekymmer. T.ex. förmögna hypokondriker. Ett försäkringsbolag tjänar som mest genom att ha så höga avgifter som möjligt, sålla bort de som kan antas bli sjuka, och neka ersättning till de som blir sjuka. Kan man förhala tillgången till vård så länge att kunden dör så sparar man mycket pengar. Kan man på något sätt visa att den som blivit sjuk inte fyllt i rätt information eller gjort något annat fel så kan man neka den dyra behandlingar, det sparar också pengar.

Frågan om konkurensutsättning av vård borde vara för länge sedan avgjord. Det faktum att det fortfarande finns politiska krafter i den civiliserade världen som driver privatiseringen av vård är anmärkningsvärt. Det påminner om de religiösa fundamentalister som vill att bibelns skapelseberättelse ska läras ut istället för evolutionsteorin. Alla de länder som hamnar i top på rankningen av sjukvård har en offentligt driven och finansierad verksamhet. Samhället och de offentliga verksamheterna har starka ekonomiska incitament att göra människor friska, privat vårdverksamhet har ett starkt incitament att hålla folk lagom sjuka, eller i försäkringsbolagens fall neka dem vård.

USA betalar mest i västvärlden för sin sjukvård, och får sämst vård för pengarna. Om vi inte pratar om den specialistvård som de rikaste har råd med. Bolagen har en armé av advokater och lobbyister som försöker hitta och skapa kryphål. Nu har de hittat ett som gör att de inte behöver hjälpa sjuka barn, och på så sätt kan de nu tjäna några miljarder på att barn dör. Varje steg mot ett frimarknadssystem för vår hälsa, varje steg mot att öka vinstintressena i vården, är ett stort misstag. Det är ett steg bakåt, motiverat antingen av okunskap eller en omänsklig girighet. Det borde inte handla om politisk ideologi, bara om fakta.

4 av 6 Sverigedemokrater är mutbara

2010-09-26T21:58:00.003+02:00

Redan på valnatten gick en nybliven riksdagsledamot omkring och skröt inför reportrar om att han nu kunde leva gott på skattepengar:

Och jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion hotel och har dubbelsviten. Med jacuzzi, säger han leende.

När Aftonbladets reporter sedan ringer runt bland Sverigedemokrater runt och låtsas vara företagare intresserade av att köpa röster, då nappar 4 av 6. Partiet förespråkar dessutom brottsprovokation som metod, så något gnäll om att de blivit lurade av journalister lär man väl knappast få höra. Det blir intressant att ser hur SD, som vill göra sig känt som moralens väktare och som förespråkar hårdare straff, hanterar att deras egna är så benägna att begå brott.

De verkliga hindren för ett samarbete mellan M och MP

2010-09-25T18:00:00.004+02:00

Den politiska sport- och speljournalistiken verkar tro att den parlamentariska krisen kan lösas bara Moderaterna och Miljöpartiet kan enas i några sak- eller personfrågor. De riktiga hindren för ett samarbete är ohyggligt mycket större än så, och handlar främst om ideologi, inte sakpolitik.

Moderaterna tror att en evig ekonomisk tillväxt är möjlig och önskvärd. Miljöpartiet förstår att evig tillväxt är omöjlig, och tycker inte den är önskvärd heller. Man förstår att den ensidiga jakten på ständigt ökad BNP är grunden till många av de allra största problemen idag.

Moderaterna lever i villfarelsen att ökade klyftor i samhället är bra för ekonomin. Miljöpartister vill ha ökad jämställdhet och jämlikhet, för att vi vet att det är bra för människorna. Dessutom vet vi att idén om att ökade klyftor skulle vara bra för ekonomin sedan länge är motbevisad. Ökade klyftor är inte ens bra för de få procent som tjänar på det rent ekonomiskt.

Kulturen i partierna är också diametralt motsatta. Moderaterna är ett gubbstyrt parti med stark hierarki och makt hos ledare. Miljöpartiet är en demokratisk folkrörelse med stort medlemsinflytande och en majoritet av kvinnor och ungdomar.

Miljöpartiet ser klimatförändringarna som ett stort problem. För Moderaterna är det klimatpolitiken som är problemet.

Det faktum att både MP och M vill sänka eller ta bort tjänstemomsen är inte tillräckligt för att bygga ett samarbete. Miljöpartiet och Moderaterna är varandras motsatser i både värderingar och världssyn. Både ideologiskt och i sin kultur. Från ett grönt perspektiv representerar kärnan i Moderaternas politik problemet, inte lösningen. Som tur är representerar Moderaterna också dåtiden, konservatismen, patriarkatet och en gammalmodig syn på världen, medan Miljöpartiet representerar den gröna framtid som är på väg.

Landstinget plötsligt mest spännande

2010-09-23T21:41:00.005+02:00

Vanligtvis anses landstingspolitiken vara den tråkigaste, och är definitivt den minst uppmärksammade. Men nu är den plötsligt väldigt spännande. Kanske mer spännande än Riksdagen. Åtminstone det parlamentariska läget. Åtminstone i Östergötland.

Alliansen har med stöd från Vrinnevilistan styrt landstinget under mandatperioden, men så kan det inte fungera längre då den koalitionen nu tappat sin majoritet. Alliansen har 42 mandat, Vrinnevilistan 8. Det behövs 51 för att få majoritet. I nuläget är alltså Sverigedemokraterna vågmästare, precis som i Riksdagen, men det ytterligare en ingrediens i Vrinnevilistan.

Rödgröna: 47
Alliansen: 42
Vrinnevilistan: 8
Smygrasisterna: 4

Självklart löses detta enklast genom att ett Alliansparti eller VL hoppar över till de Rödgröna. Men samtliga borgerliga partier har svårt att tänka sig sitta i samma koalition som V av ”ideologiska” skäl. Eftersom V driver den politik nu som S drev för några decennier sedan har det antagligen mer med kommunistskräck än verkligheten att göra.

Utan V krävs det dock att två partier hoppar över för att de Rödgröna ska få egen majoritet. VL är störst men deras 8 mandat ger bara totalt 50 med S och MP. Men rimligtvis borde det ändå räcka. Det skulle nämligen krävas att både Alliansen, V och SD samtidigt röstade mot den nya Koalitionens förslag för att fälla dem. Och jag undrar om det ens går att teoretiskt tänka ut ett förslag som de Rödgröna och VL stödjer men samtliga andra partier är mot.

För den som händelsevis är intresserad av landstingspolitik, och inte bara den parlamentariska situationen, kan jag rekommendera Hälsan är Grön av Margareta Fransson. Hon har bland annat skrivit om varför landstingspolitiken uppfattas som tråkig och anonyma landstingspolitiker.

PP bör skilja på P och P

2010-09-23T15:51:00.003+02:00

Parti och Person alltså. Partiet är i det här fallet Miljöpartiet och personen är Isabella Lövin. Isabella röstade igår för ”Gallo-rapporten”, en rapport där fildelning blandas ihop med varuförfalskning och anses vara ett hot mot folkhälsan. En korkad, gammaldags och oinformerad rapport. Som en majoritet av den Gröna gruppen i EU-parlamentet röstade mot och som även det Svenska Miljöpartiet är mot.

Uppenbarligen följer inte Isabella partilinjen i den här frågan och det tycker jag att hon med all rätt kan kritiseras för. Hennes argumentation är dessutom dålig. ”Som journalist och författare sedan 25 år...” inleder hon med och fortsätter sedan med att upprepa omoderna floskler. Jag antar att det är tänkt att man ska se hennes 25 år som författare och journalist som ett auktoritetsargument, att hon vet vad hon pratar om. Jag ser det snarare som att hon har ett uppenbart egenintresse av att försvara konservativa system i den här frågan, och är färgad av en bransch vars lobby försvarar rapporten.

Isabella skrev en oerhört viktig bok om våra hav, och hon valdes som ny medlem i MP att få representera oss i EU-parlamentet för att vi ville dra nytta av hennes enorma kunskaper om fiskepolitikens miljöeffekter. Hennes mandat för att uttala sig i IT eller integritetsfrågor är obefintligt. Hon är en, med rätta, hyllad miljökämpe, men borde ha lyssnat på människor klokare än henne själv i de här frågorna.

Att göra som en del Pirater gör nu och antingen ta ut sin frustration på det parti som faktiskt är det som jobbar näst hårdast med de här frågorna är tyvärr något som är symptomatiskt för hela den progressiva rörelsen. Medan högern sluter leden och enas mot ”fienden” så lyckas vi progressiva alltid spendera mer tid och energi på att kritisera oss själva än våra politiska motståndare. Ja, Isabella röstade helt fel och mot sitt partis linje. Det innebär inte att Miljöpartiet är ”hycklare” eller ”svikare”, det innebär bara att en ledamot röstade fel.

Som tur är så har Gallo-rapporten ingen större betydelse. Det är bara en ”åsiktsförklaring” och inte ett direktiv. Jag hoppas att Isabella lyssnar på andra i den Gröna gruppen och omvärderar sitt ställningstagande till nästa gång det ska röstas. Under tiden tror jag det vore bra om alla vi som faktiskt är emot övervakningssamhället och jakten på fildelare kunde fokusera på de riktiga motståndarna: Upphovsrättslobbyn, marknadsintressena och alla konservativa politiska krafter. Om en person ur den kristna högergruppen i EU hade röstat mot rapporten hade vi knappast påstått att Berlusconis Kristdemokrater bytt till den rätta sidan.

Piratpartister om Isabella och MP: Caspian Rehbinder, FMS, Rick Falkvinge, Minimaliteter, Christian Engström, HAX

SD som vågmästare, bra för demokratin

2010-09-22T18:44:00.006+02:00

Alla riksdagspartier har tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig ett samarbete med Sverigedemokraterna oavsett valresultat. SD själva ojar sig och kallar det odemokratiskt. Sanningen är såklart att det är i högsta grad demokratiskt, och kanske också bra för demokratin.

Det finns inget krav på att samarbeta med andra partier i en demokrati och Sverigedemokraterna har sig själva att skylla. I de kommuner de har tagit plats har de visat hur oseriösa, ointresserade och oinsatta de är. Och hur dåliga de är på att föra politik. I Norrköping, där de var en hårsmån från att bli vågmästare har de inte ens någon som fyller deras stolar i fullmäktige. Det går inte att samarbeta med någon som inte är seriös. Vill ingen samarbeta med en får man inget inflytande, så fungerar demokratin.

Samtidigt ser vi nu att SD kommer att hamna i vågmästarposition i flera kommuner, och till och med i riksdagen. Det är något som väldigt många verkar rädda för, men jag tror lika gärna att det kan vara bra för vår demokrati.

Styrkan i en demokrati är just dialogen, granskningen av idéer och samarbete. Inget parti sitter inne med alla sanningar och idéer blir bättre av att diskuteras. Men dagens blockpolitik skapar väldigt lite utrymme för riktig dialog. Den som har lyckats bilda regering bestämmer, och övriga 49% får stå bredvid och klaga. Med en vågmästare som ingen vill samarbeta med kan man inte längre jobba så. Man kommer att behöva söka breda lösningar, man kommer att behöva förhandla med sina ”motståndare” och man kommer att behöva utvärdera sin egen politik.

AB 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3
DN 1, 2, 3, 4

Bengt Cete skriver den hittills mest träffsäkra analysen av vad Sverigedemokraternas valresultat egentligen betyder.

Vi behöver bara fyra partier, inte tio

2010-09-21T23:46:00.003+02:00

Nu har vi tio politiska partier, varav åtta är representerade i riksdagen, men bara fem politiska ideologier. Konservativa, liberala, reaktionära, socialister och progressiva. Dessutom har de liberala och konservativa slagit sig samman i en Allians. Alltså skulle vi i dagsläget klara oss med fyra partier som faktiskt representerade de olika samhällsinriktningar, och som är relevanta för samhället och medborgarna. Istället för den situation nu när vi har tio glassar men bara fem smaker: fyra sorters blåbärsglass, två jordgubbsglassar, tre med päronsmak och en... riktigt äcklig glass, låt oss säga daim/lakrits.

Vänsterpartiet driver idag ungefär den politik som Socialdemokraterna drev på 70- och 80-talet. Båda är arbetarpartier så varför inte glömma allt gammalt groll från 1917 och slå sig samman? Många sossar tycker inte om den mitten-anpassning som S gjort ändå, så ett litet steg till vänster skulle knappast döda dem.

Med Alliansen är jobbet redan gjort. Även om konservativa och liberaler i andra länder brukar vara fiender fungerar det i Sverige. Den ekonomiska politiken (olika grader av liberalism) är densamma hos båda läger. Vad gäller den sociala politiken har liberalerna blivit mer konservativa och de konservativa blivit mer liberala.

Att ett reaktionärt parti sitter i riksdagen får vi vänja oss vid. Motstånd mot förändring, främlingsfientlighet och romantiserande om en svunnen tid är en del av mänskligheten. Att FP anpassar sin politik för att locka reaktionära väljare är egentligen mycket mer allvarligt än att ett reaktionärt parti sitter i riksdagen.

Till slut har vi de progressiva rörelserna. Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Där ser vi att FI har en nästan identisk politik som MP i sina kärnfrågor, även om de har rester av det Vänsterparti det är sprunget ur. De kan välja att uppgå i Arbetarpartiet eller ansluta sig till de Progressiva. För Piratpartiet är frågan ännu enklare, de driver exakt samma politik som MP men något vassare och något bättre. Hållbarhet, jämställdhet och integritet skulle vara de tre viktiga frågorna, och vi kan behålla parollen Modernisera Sverige.

Det som faktiskt borde chockera men inte gör det

2010-09-13T13:07:00.003+02:00

Anonyma journalister skriver idag om hur tidningarna i Sverige blivit en del av Alliansens valrörelse, istället för att granska politiken för väljarnas räkning. Det borde vara chockerande. De flesta vanliga Svenskar skulle nog inte riktigt tro på det om man sa att medierna medvetet vinklar nyheter till Reinfeldts fördel och Sahlins nackdel. Att rubriker sätts och bilder väljs utifrån om de skadar de Rödgröna och gynnar de Blå. Att journalister är i en beroendeställning och tvingas vara anonyma för att ens lyfta detta, och att media inte är lika bra på att granska sig själva som att granska politiker. Vilket de ju inte heller är så bra på uppenbarligen.

Den andra nyheten som borde skapa rubriker är att en majoritet av Svenskar vill se en skattehöjning för de mest förmögna i Sverige. Och att hela 60% tycker det är fel att de som jobbar får lägre skatt än de som inte gör det. En majoritet av Svenskar håller alltså med om de Rödgrönas skattepolitik och sågar de Borgerligas. Jag antar att rubrikerna blir i stil med ”Svenskar sågar skattesänkningar”, ”Reinfeldts krismöte”, ”Den hemliga krisplanen” och ”Så ska Borg vinna tillbaka väljarna”. Vi kan väl se hur stora rubrikerna blir. Hittills hittar jag bara en liten notis på SVT's hemsida.

Oavsett opinionsmätning leder Alliansen

2010-09-10T19:00:00.002+02:00

Trots att jag älskar statistik och siffror, och är valansvarig i Norrköping, har jag knappt läst en opinionsmätning. Det har inte så mycket att göra med att vi Rödgröna ligger efter (även om MP växer) utan mer att göra med det faktum att jag som sagt gillar statistik, fakta, vetenskap och kunskap. Därför tycker jag opinionsundersökningar är ungefär lika seriösa som Hänt Extras bevakning av "Brangelina".

I de allra flesta opinionsmätningar kan man i det finstilta läsa att förändringen inte är statistiskt säkerställd. Vad det betyder är att statistiskt (vetenskapligt) sett så har ingen förändring skett. Tyvärr skapar "Ingen säkerställd förändring" inte samma nyhet som "S tappar väljare!" eller "Miljöpartiet större än någonsin!". Jag vet inte om politiska journalister förstår statistik, men även om de gör det så är ju deras jobb att skapa nyheter inte att rapportera fakta. Även om jag som gillar fakta såklart skulle tycka det var kul om man lade lite mer vikt vid det.

Men oavsett vad en opinionsmätning säger så är det Moderaterna som leder i verkligheten. Det är bara att erkänna. Då menar jag inte att de leder i opinionen utan att de leder alla partier i valrörelsen. De har det berömda problemformuleringsprivilegiet. Moderaterna bestämmer inte bara vilka politiska frågor som ska diskuteras, de bestämmer ramarna för vad som är en diskussion. Varje politisk "match" spelas på Moderaternas hemmaplan med Moderaternas regler.

När Reinfeldt säger att han är "samtida" så har han helt rätt. Inget annat parti har en sådan medveten och framgångsrik strategi för att driva valrörelse. Jag skulle såklart inget annat vilja än att vi hade en helt annan valrörelse. En där vi pratade om visioner, ideologi, människosyn och de viktiga frågorna. Självklart är det naivt av mig. Som att tro att en dokumetärfilm som Bananas! skulle dra mer publik än Spiderman III. Även om de flesta som sett båda filmerna skulle säga att Bananas! är viktigare, mer relevant och på många sätt en "bättre" film så är det snabb, ytlig action som säljer. Och jag köper också det. Jag gillar actionfilmer, romantiska komedier, billig skräckfilm från 70-talet och superhjältefilmer. Även om jag skulle vilja kunna påstå att jag hellre ser en dokumentär om EU's jordbrukspolitik än Iron Man II så kan jag inte det.

Därför måste jag motvilligt erkänna att om det är så att Moderaterna regerar efter valet så är det för att de regerat valrörelsen. De har fullständigt integrerat marknadsföringens paradigm, konsumism och sitt politiska maskineri i Amerikans stil. Vi Rödgröna har anpassat oss och försökt spela deras spel på deras hemmaplan med deras regler. Och det är svårt. För då handlar det inte om bästa politiken, bästa visionerna eller bästa samtalet. Det handlar istället om "priming", paketering, soundbites och att forma budskap. Oavsett hur valresultatet är så vann Alliansen valrörelsen. Och oavsett hur valresultatet blir måste vi ägna nästa fyra år att hitta sätt att komma bort från det här sättet att föra politik om vi inte ska bli ett demokratiskt U-land.

---------------
Mats Monsen analyserar senaste opinionsmätningarna ur ett intressant perspektiv.

En offentlig person

2010-09-09T23:48:00.002+02:00

Till att börja med är det ganska nytt för mig. Jag visste inte ens att jag var en offentlig person förrän häromdagen när jag figurerade som "Toppolitiker" i lokaltidningen Folkbladet. Nyheten var att toppolitikern (jag alltså), jagas av kronofogden. Det kryddades också med att jag livnärt mig på poker och lite spännande insinuationer om att jag skulle gömt undan pengar på hemliga bankkonton. En ganska smaskig artikel. Jag har nog läst många liknande tidigare, men då har det inte handlat om mig.

Vad gäller de fakta som läggs fram är det väl lite blandat. De konkreta sakerna stämmer ju. Jag har tidigare livnärt mig på att spela poker, och jag har en skuld hos kronofogden. Att jag skulle vara en "toppolitiker" är väl smickrande, men eftersom jag inte får något betalt och inte har något tungt uppdrag och bara står fyra på kommunlistan är det väl egentligen att ta i. Fritidspolitiker är nog mer rättvisande. Jagas gör jag väl egentligen inte heller eftersom jag frivilligt betalar av på min skuld varje månad och finns tillgänglig om någon vill få tag på mig.

Men även om jag inte tror att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet så förde det åtminstone något positivt med sig, jag började fundera på det där med att vara en offentlig person. Och jag funderade på någonting annat, det där med skam och ångest.

Självklart är det skamfullt för mig att jag har en skuld som jag inte betalt av ännu. Trots att var tionde svensk nuförtiden är registrerad hos kronofogden och nästan alla har skulder på ett sätt eller ett annat. Det är pinsamt och generande att behöva erkänna det. Och då började jag tänka på en massa andra saker som jag också tycker är pinsamma, jobbiga, skamfulla eller ångestframkallande. Och jag insåg att jag fortfarande känner skam och ångest för saker ända sedan jag föddes, som om det vore idag och nu det hände.

Jag skäms fortfarande för att jag grät när jag blev slagen i magen första dagen i min nya skola. Trots att jag såklart vet att det inte var mitt fel, eller att det inte är någonting att skämmas för. Jag skäms för att vi var fattiga när jag var liten och att jag tidvis blev mobbad. Skäms för alla korkade saker jag sagt och gjort på fyllan i min ungdom. Skäms för alla misstag och alla misslyckande, varenda sak jag gjort fel och varenda sak jag sagt fel... allt det känner jag att jag fortfarande skäms för. Mitt liv hittills har inte varit ett rakt spår mot lycka och framgång.

Jag växte upp i Hageby med en ensamstående mamma och två syskon, ett tag bodde vi på landet istället. Jag flyttade hemifrån när jag var fjorton eller femton för att börja på KomVux. Hade svårt med skolgången, kände mig frustrerad och understimulerad. Fyllde arton under den förra finanskrisen och gick rakt ut i arbetslösheten. Sysslade med lite allt möjligt, från kortfilmsprojekt till att arrangera konserter eller jobba i garderob på en rockklubb. Ibland gick jag på socialbidrag och ibland hade jag något osäkert jobb. Den mesta tiden läste jag böcker eller umgicks med andra som var arbetslösa och hade samma intressen som jag.

Efter millennieskiftet drabbades jag av en depression. Jag antar att det var en kombination av existentiell ångest och den stress man lever med när man aldrig vet om man kommer ha några pengar nästa vecka. Men båda sakerna var vad jag då ansåg vara normalt, och i viss mån fortfarande tycker är normalt. Eftersom många lever så, och många funderar över vad meningen med livet är, eller hur vi ska kunna lösa alla de problem mänskligheten står inför. Självklart är det också skamfullt att erkänna att man varit deprimerad och behövt hjälp för att klara sig.

Jag har alltid gillat att diskutera och ibland att provocera. Det är så jag har kommit fram till de slutsatser och åsikter jag har idag, genom att stöta dem och blöta dem mot med de människor jag mötte och umgicks med. Ända sedan jag var liten har jag varit nästan sjukligt frågvis. Jag vill veta hur allting fungerar. Min mamma brukar berätta två saker om mig som litet barn, att jag alltid skulle fråga om allting och att jag inte grät första gången förrän jag var 6 månader gammal, då visade det sig att jag hade en öroninfektion. Så är det fortfarande, jag vill fortfarande veta allting och förstå hur allting fungerar, och jag tycker inte om att visa mig svag.

Dock har jag kommit till slutsatsen att min ovilja att visa mig svag ironiskt nog är min största svaghet. Därför berättar jag allt det här istället för att försöka dölja eller skönmåla det. För vad är egentligen det värsta som kan hända? Det finns bara tre saker man egentligen behöver. Mat, husrum och vänner. Eftersom jag bor i Sverige är de två första sakerna garanterade, och vänner tror jag alltid att jag kommer att ha.

För 5-6 år sedan fick jag jobb på ett telemarketingbolag. Eftersom jag ägnat hela livet åt att diskutera med folk och försöka övertyga människor så var det inte så svårt för mig. Jag är också väldigt analytisk och självkritisk, så jag lyssnade på mina samtal och argument för att hela tiden förbättra dem. Det gick väldigt bra för mig och jag blev befordrad till mellanchef. Men även om det var skönt att inte behöva oroa sig för att betala hyran kändes det inte bra. Jag ägnade hela dagarna först åt att sälja saker som jag inte ens var säker på att folk behövde, och sedan med att vara chef för ett helt gäng som skulle sälja saker.

Under tiden spelade jag poker på fritiden, om än inte så mycket. Jag har alltid älskat strategispel och var en väldigt lovande schackspelare när jag var ung. Så poker var inga problem på en intellektuell nivå, även om jag tyckte det var lite tråkigt efter ett tag. En dag gick jag in till chefen och sade upp mig. Även om jag gillade mina arbetskamrater gillade jag inte jobbet. Det kändes meningslöst att bara försöka få folk att sälja och köpa saker och jag gillade inte heller sättet företaget behandlade sina anställda, de som inte lyckades.

Istället bestämde jag mig för att försöka leva på poker och lägga all den fritid jag nu fick på något mer meningsfullt. Bland annat gick jag då med i Miljöpartiet, för det kändes som ett väldigt bra sätt att bidra till ett bättre samhälle. Jag är för övrigt helt övertygad om att alla människor har den drivkraften, att göra världen bättre, annars skulle vi aldrig ha överlevt. En del tappar den bara, eller får den tagen från sig av samhället.

Tyvärr har jag aldrig varit särskilt girig. När man växer upp utan pengar och lever utan pengar tror jag man kan hantera det på två olika sätt. Antingen blir man fixerad vid att få så mycket pengar som möjligt, eller så bestämmer man sig för att pengar inte är så viktigt. För mig har pengar aldrig blivit så viktigt, även om jag såklart tycker det är roligare att ha dem än att inte ha dem. Men ska man leva på att spela poker är det bra om man är girig.

Istället för att spela så mycket som möjligt spelade jag så lite som jag kunde. När jag väl fått ihop pengar till det viktigaste gjorde jag hellre annat med min tid. Förutom det vanliga, som att umgås med kompisar, läsa, titta på film så lade jag väldigt mycket tid på Miljöpartiet och andra föreningar. Det är det mest meningsfulla jag gjort i mitt liv hittills. Det är nog också det som jag är mest stolt över i mitt liv.

Genom att engagera mig politiskt har jag kunnat få genom förändringar som konkret förbättrat andra människors liv. Jag har jobbat främst med arbetsmarknad och flyktingfrågor, vilket berör två av de grupper som har det svårast i samhället. Flyktingar och arbetslösa. Jag tycker det är väldigt kul av rent egoistiska skäl, man mår nämligen alldeles fruktansvärt bra av att hjälpa andra människor. Det är medicinskt bevisat. Och engagerar man sig politiskt får man chansen att hjälpa väldigt många.

Den andra saken som är stimulerande handlar om problemlösning. Att hämta in information, genom att läsa och prata med människor. Att tänka och diskutera fram lösningar och hitta vägar att få dem till att bli verklighet. Det är nog bland det mest stimulerande och kreativa man kan syssla med, och jag älskar det.

Min förstående sambo är också Miljöpartist och har gått med på att stå för mat och hyra just nu. Så att jag ska kunna arbeta på heltid som valansvarig för Miljöpartiet i Norrköping, utan att behöva sitta uppe på nätterna och gneta ihop pengar på poker. En effekt av mitt politiska engagemang visade sig vara att jag blev en offentlig person. Som du säkert märkt är jag inte direkt skapt för det. Jag är långt från perfekt med en trasslig och kringelikrokig livshistoria bakom mig, och kanske framför mig också.

Men jag har också bestämt mig för att sluta skämmas för min bakgrund och mina tillkortakommanden, även om många kanske tycker att jag borde göra det. Nu kommer jag att vara en offentlig person fram till valet och varför försöka vara perfekt? Jag har mina skavanker, fel och brister, men också en hel del egenskaper som jag tycker är rätt bra. Om någon annan inte tycker det är det helt okej. Jag behöver bara mat, husrum, vänner och något meningsfullt att göra för att vara lycklig. Att gå omkring och skämmas har jag tröttnat på, det känns inte konstruktivt vare sig för mig själv eller någon annan.

Hur står det till med integriteten?

2010-09-08T19:27:00.004+02:00

Christian Engström och Mikael Nilsson från Piratpartiet skriver i dagens DN att inget block står upp för medborgarnas rätt till privatliv. När jag först läste det blev jag lite irriterad, för jag tänkte att både MP och V ju faktiskt driver integritetsfrågorna ur medborgarnas perspektiv. Sedan insåg jag att det stod "block" och då får jag ju ge Christian och Mikael rätt. Inget block står upp för rätten till privatliv. Men det är egentligen inte så konstigt.

Att det blå blocket inte gör det kan man faktiskt inte klandra dem för. Moderaterna styr Alliansen och Moderaterna stöder både FRA-lagen och IPRED. De kan självklart inte stå upp för medborgarna i den frågan, det vore ju som att minkfarmarna skulle bojkotta sig själva.

Att det Rödgröna blocket inte står upp för medborgarna kan man däremot kritisera dem för. I och för sig är det inte helt sant. Miljöpartiet driver frågan och säger:

Staten ska inte ägna sig åt massavlyssning och slentrianmässig övervakning av sina medborgare. Vi vill förbättra skyddet för den personliga integriteten och avskaffa både FRA- och IPRED-lagen.

Vänstern är inte lika konkret men skriver i sitt valmanifest:

Alla människor har rätt till en bred privat sfär som skyddas på praktisk och principiell grund. Det måste vara en grundsten i ett fritt, demokratiskt samhälle. Den smygande utvecklingen mot ett kontrollsamhälle är en realitet. Den måste vändas. Vi kan inte titta på och i efterhand säga att det ”bara blev så”. Det behövs en frihetsrörelse för personlig integritet.

Vänstern borde dessutom ha eget intresse av att driva frågan hårdare, vi vet ju vilka det är som brukar bli avlyssnade och åsiktsregistrerade i Sverige.

Men visst, som helhet har inte vi Rödgröna gjort integriteten till en valfråga, och det beror självklart på två saker. Dels att Socialdemokraterna är kluvna i frågan, Bodström var ju drivande i frågan om EU:s datalagringsdirektiv. På "fel" sida alltså. Den andra anledningen är såklart valtaktisk. På samma sätt som inget politiskt parti utom MP vill prata om miljö och klimat, vill inga etablerade partier prata integritet.

Det är egentligen självklart. Eftersom Miljöpartiet har ett så överlägset förtroende hos väljare i miljö- och klimatfrågor vill ingen annan prata om det, för all uppmärksamhet gynnar Miljöpartiet. På samma sätt gynnas Piratpartiet av att det pratas integritet.

Men gör inte jag då bort mig som bloggar om det? Jo, ur en ren valtaktisk synvinkel så gör jag kanske det. Även om jag inte tror att någon Miljöpartist blir pirat, eftersom MP redan driver samma frågor, finns ju risken att obestämda väljare tar PP's valsedel istället för vår. Men frågan är för viktig för att man ska ta sådana valtaktiska hänsyn. Vi behöver faktiskt prata om frågan. Och partierna behöver faktiskt både utvärdera sin politik och berätta för väljarna var de står. Om nu FRA-lagen, datalagringsdirektivet och IPRED är så viktiga och nödvändiga, varför kan vi inte prata om det då? Borde inte de partier som drivit det vara stolta och skryta över hur bra det är?

Som Miljöpartist behöver jag inte oroa mig, det behöver nog inte Vänsterpartister heller, men alla de andra partier som antingen aktivt eller passivt stött kan nog behöva göra det. Jag tror knappast att 90% av Sveriges befolkning stödjer massavlyssning, razzior mot fildelare eller att FRA säljer information om Svenskar till CIA. Trots att 90% av de som sitter i riksdagen är med i partier som gör det. Och det enda positiva resultatet av allt detta är väl egentligen att ungdomar fått ytterligare en bra anledning att engagera sig politiskt.

Monstret som skrämmer slag på Alliansen

2010-09-07T16:43:00.006+02:00

Nu gör polisen razzia mot wikileaks. Svensk frihet pallar inte för Amerikanska påtryckningar. Det är tragiskt. Att polisens resurser läggs på att stoppa informationsspridning istället för riktig brottsbekämpning är också tragiskt. Information är uppenbarligen farligt i Moderaternas värld. Till exempel information om var alla de miljoner som Moderaterna nu lägger på politisk reklam kommer från.

Vargar är också farliga uppenbarligen. Trots att det inte finns ett enda dokumenterat fall i Sverige av att någon människa attackerats av en varg. Vi har drygt hundra vargar i Sverige och det är visst alldeles för många. Trots att Rumänien, som är hälften så stort som Sverige och har dubbelt så många invånare, klarar att ha närmare 4000 vargar utan problem. 12.000 jägare med älgstudsare var så rädda för varg att de anmälde sig för att döda de 27 som regeringen tyckte skulle skjutas. Alltså över 400 beväpnade jägare per varg som skulle dödas.

Sist men inte minst är borgerliga pensionärer och Folkpartister visst rädda för kvinnor i burka. Det finns nästan två miljoner pensionärer i Sverige. De tillhör en av de grupper som har mest inflytande i samhället, även om det såklart inte gäller alla. Men nästan två miljoner är de. De borgerliga pensionärerna är rädda för en handfull kvinnor med burka eller niqab. Oftast lågutbildade kvinnor som flytt till Sverige för att undkomma förtryck. De är visst farliga, och så föder de barn, vilket ju inte pensionärer gör. Och barn kostar pengar, som man ju kunde lagt på pensioner istället. Nej bättre vore om vi slutade föda barn i Sverige så pensionärerna fick vara ifred.

Mycket av politiken nu handlar om det som en del är rädda för. Jag kan bara dra slutsatsen att det otäckaste tänkbara monstret för Alliansen vore en fildelande varg i burka. Själv är jag rädd för lite annorlunda saker, som klimatförändringar, miljöförstöring och ökande klyftor i samhället. Men det kanske är fånigt när man har den fildelande burka-vargen att oroa sig för.

Du måste inte rösta på Miljöpartiet

2010-09-07T11:45:00.006+02:00

Miljöpartiet är väl antagligen det minst populistiska partiet i Sverige. Eftersom vi inte har några ambitioner om att få egen majoritet i riksdagen kan vi ju kosta på oss det. Kloka miljöpartister tar tillsammans fram den politik vi tror är bäst för Sverige, sedan försöker vi förklara för väljare varför våra idéer är bra och nödvändiga. Istället för att vända kappan efter opinionsvinden. Det är ett väldigt sunt och stimulerande sätt att driva politik, även om det kanske inte alltid är det lättaste sättet.

Att inte vara populist kan dock vara provocerande för en del människor, och såhär i valtider stöter man på dem titt som tätt då de gärna vill komma förbi valstugan och ändra på oss. Här är de tre vanligaste sakerna de som inte tänker rösta på oss vill att vi ändrar:

Höjer ni bensinpriset så kommer det bli dyrare att köra bil!
Ja, det stämmer ju, höjer vi priset så blir det dyrare. Åtminstone om du kör bensinbil. Men nu är det ju så att vi inte vill höja den bara för att jävlas med folk, utan för att det faktiskt behövs. Och de flesta partier har insett att det behövs, de vågar bara inte säga det, för det är inte populärt.

Oljepriset och därmed bensinpriset kommer att fortsätta stiga vare sig vi vill det eller inte. Inom några år kommer efterfrågan att vara så stor och tillgången så liten att vi får en prischock. Då gäller det att vara förberedd. Därför vill vi hämta in pengar för att kunna utveckla alternativen till bensin, som till exempel biogas. Då är det väl rimligt att vi tar pengar från bensinen för att utveckla det som ska ersätta den. Alternativen är någon annan skattehöjning, eller att vi drar ner på någon annan skattefinansierad verksamhet. Ska vi stänga skolor för att hålla bensinpriset nere? Det sista alternativet är att låtsas som att inget kommer att hända. Det kanske är attraktivt för en del, men inte ett alternativ för ett parti som tar de här frågorna på allvar.

Sparka ut invandrarna!
En del svenska pensionärer tycker väldigt illa om folk från andra länder och kulturer. Det gör inte vi. En del är rädda för folk som ser annorlunda ut eller pratar ett annat språk. Det är inte vi. Vi tycker att invandring är bra och vill ha ett öppet Sverige. Samtidigt tycker vi att mänskliga rättigheter är oerhört viktiga och att människor som behöver skydd från våld och förföljelse ska få det i Sverige.

Visst är det ett problem att folk med utländsk härkomst har svårt att få jobb i Sverige, det håller vi med om. Och då vill vi skapa fler jobb, motverka diskriminering och göra vårt samhälle tillgängligt. Inte sparka på de som redan ligger. Och visst är det synd att vissa grupper är överrepresenterade i brottsstatistiken, därför vill vi minska de sociala och ekonomiska skillnaderna, och det utslagning som skapar brottslighet.

Ni ska inte samarbeta med Sossar/Kommunister!
Sist men inte minst finns det de som tycker att vi aldrig skulle ingått i ett samarbete med S och V. En del för att de inte gillar Socialdemokraterna, en del för att de av någon anledning är rädda för Vänsterpartister.

Till att börja med måste vi samarbeta med någon, annars kommer vi aldrig få genom någon politik. Om vi inte samarbetade med någon vore en röst på MP bortkastad. Att vi på riksnivå valt att samarbeta med S och V handlar helt enkelt om att det är där vi fått mest gehör för de gröna frågorna. Vi är inte ett rött eller blått parti, utan ett grönt. Moderaterna, som är de som styr den borgerliga alliansen, sade redan innan förra valet att de inte prioriterade miljö eller kultur. Och det visade sig vara helt sant. De två partier som försökt ha någon miljöpolitik i Alliansen, C och KD, har fått vika sig eller ändra åsikt på punkt efter punkt. Centern är numer för kärnkraft. Vargar skjuts i Sverige och svenska regeringen vill tillåta valjakt. Samtidigt använder man Vattenfalls vinster för att investera i kolkraft. Vi skulle aldrig kunna ställa upp på den miljövidriga politiken, därför kan vi inte samarbeta med Moderaterna i riksdagen.

Samtidigt känns rädslan för Vänsterpartiet inte rationell, åtminstone inte för mig som aldrig lidit av någon kommunistskräck från kalla krigets dagar. Vänsterpartiet har en väldigt human politik och driver frågor såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet och en stor offentlig sektor. Mer eller mindre driver idag Vänstern den politik som Socialdemokraterna drev på 70-talet. Dessutom är de det minsta partiet i samarbetet. Lars Ohly lär knappast bli vare sig Statsminister, Finansminister eller Utrikesminister. Jag är mer rädd för Björklund som skolminister eller fyra år till av moderaternas "miljöpolitik".

Men om det nu är så att du absolut inte vill betala 50kr mer i månaden för bensin, utan istället hellre vill att vi väntar på prischocken innan vi börjar göra något, så okej. Om det viktigaste för dig är att sparka ut invandrare, allright. Om du är jätterädd för Vänsterpartiet och tror att Sverige kommer att gå under med V i regeringen så får du väl tro det. Den goda nyheten för dig är då att det finns massvis av partier du kan rösta på. Dels de fyra borgerliga partierna men också Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Och om det viktigaste för dig är att vi ska behandla de som sökt skydd i Sverige illa kan du ju rösta på SD. Du måste faktiskt inte rösta på Miljöpartiet.

Brev från Peter och Maria

2010-09-02T19:56:00.005+02:00

Hade en hälsning från Maria och Peter i inboxen:

Kära miljöpartist,

Nu går vi in i valrörelsens slutskede. Förtidsröstningen har börjat. Det finns två tydliga regeringsalternativ och vi tillhör ett av dem. Miljöpartiet har ett starkt stöd i opinionen. Vi är det framtidsinriktade gröna alternativet som står för en modern och ansvarsfull politik. Vi behövs i en svensk regering.

De rödgröna har den sista tiden haft motvind i opinionen. Men vi kan fortfarande vinna. Vi i Miljöpartiet har potential att öka mer. Det räcker med att 120 000 personer byter block. Miljöpartiet har 12 000 medlemmar. Om alla värvar tio nya röster var är skillnaden utjämnad. Det kan avgöra valet. Prata med vänner, grannar, kollegor, klasskamrater och släktingar. Prata om hur alliansens Sverige ser ut och vad ett rödgrönt Sverige kan bli.

Allianspartierna har gjort Sverige till ett hårt land att leva i. Skattesänkningarna har inte gett fler jobb. Piskor har inte gjort de sjuka friskare. Morötter har inte klimatanpassat Sverige. Alliansen går till val på ytterligare skattesänkningar för dem som redan har fått mer i plånboken. Den redan urholkade tryggheten kommer att bli ännu svagare. Det redan försummade klimatarbetet kommer att bli ännu mer försummat.

Vi står inför ett viktigt val. Vi har en mycket bra rödgrön politik som kan göra Sverige till ett bättre land för fler. Vi har en politik för jobb och ekonomi, för trygghet och välfärd och för klimat och miljö. Alliansen har skattesänkningar. Med en rödgrön regering får vi 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Med en rödgrön regering får vi fler lärare och bättre kvalitet i skolan. Med en rödgrön regering får vi stora satsningar på grön infrastruktur. Vi kan klara ekonomin och jobben samtidigt som vi ställer om till ett hållbart samhälle där människor kan vara trygga.

Miljöpartiet kommer att göra ett mycket bra val. Men vi kan lyfta oss lite till. Gör vi det kan vi vinna valet tillsammans med de rödgröna. Då kan vår politik bli verklighet. Allt vi gör nu spelar roll.

Våga prata politik. Då avgör vi valet!

Maria Wetterstrand
Peter Eriksson

Varje år brukar jag gå till SFI för att prata med klasser där om hur demokratin fungerar i Sverige. Tyvärr har jag inte hunnit med att göra det så många gånger i år med valrörelse och allt, men det är väldigt kul. Det är också väldigt svårt.

Det är svårt att förklara för någon som nyss flytt hit från Somalia eller Irak att i Sverige kan alla vara med och påverka. Att 98% av politiker har politiken som ett fritidsintresse och inte ett yrke. Att alla faktiskt kan vara med på riktigt. Märkligt nog finns det också många infödda svenskar som tror att man inte kan påverka. Eller att politiker är några särskilda eller speciella människor.

Alla kan vara med, och fler borde. I en demokrati är det bland det viktigaste man kan göra. Att rösta är ett sätt att vara med och påverka vart fjärde år, men man kan vara med och påverka hela tiden om man vill. En annan sak är också sann: Vi får de politiker vi förtjänar.

Det innebär att om vi har dålig politik så är det för att vi förtjänar det, vi har ingen annan att skylla än oss själva. Är du inte nöjd med den politik vi har idag? Engagera dig då. Gå med i det parti du tycker har bäst idéer, bäst värderingar och som delar din syn på människor. Prata politik med andra och låt andra prata politik med dig. Lyssna på idéer och kom med egna. Ju fler som involverar sig i demokratin och politiken, desto bättre demokrati och politik får vi. Den som tror att en liten grupp engagerade människor inte kan förändra världen har inte läst sin historia. Det är nämligen det enda sättet världen någonsin har förändrats.

Varför är Sverige världens bästa land?

2010-08-31T21:33:00.006+02:00

Det kanske är lite väl kaxigt att gå ut och säga att Sverige är världens bästa land, vilket egentligen är konstigt. I klart mindre bra länder är det helt normalt att påstå att det landet är bäst. I länder som är mindre demokratiska, mindre jämställda och mer orättvisa är det en självklarhet att man tycker det landet är bäst. För mig är Sverige världens bästa land för att det är världens mest sekulära land och, fortfarande, ett av världens mest jämställda länder.

Om man tycker militär makt är viktigast så är ju såklart USA bäst, gillar man pengar så har Luxemburg mest pengar per invånare (men Sverige ligger på top tio listan i alla fall). Själv har jag lycka och välmående som mål, och även om pengar och prylar ibland kan vara ett medel för att må bättre så är de just ett medel, inte målet. Och det som gör mig mest lycklig är såna saker som frihet, rättvisa, jämlikhet och demokratiskt inflytande. Där ligger vi riktigt riktigt bra till. Och det visar sig att det inte bara är jag som blir lyckligare av såna saker, enligt Jämlikhetsanden verkar det gälla alla. Till och med rika vita män blir lyckligare i länder där fattiga svarta kvinnor har det bättre.

Men vad är det som utmärker Sverige och gör att ett litet kallt land uppe i norr har lyckats så bra? Vi har ju inte de bästa geografiska förutsättningarna, och det finns ingen biologisk skillnad mellan folk som bor i Sverige jämfört med andra länder. Vi har inte en massa olja som Norge och vi är inte ett litet skatteparadis för de superrika, som Luxemburg. Men i Sverige har vi genomfört ett politiskt experiment.

Ett parti tog det bästa från socialismen och kombinerade det med en reglerad marknadsekonomi. Samtidigt gav man människor en kombination av trygghet och frihet som gjorde att de kunde växa. Resultatet blev att vi skapade världens bästa ekonomi, världens bästa trygghetssystem och bland världens bästa skolor. Socialdemokraterna styrde Sverige oavbrutet mellan 1932 och 1976 och det var under den tiden Sverige utvecklades till att bli världens bästa land. Även jag som inte är Socialdemokrat måste erkänna att när de säger "Vi byggde Sverige", så stämmer det. Och de byggde ett jävligt bra Sverige.

Då känns det konstigt, eller rent ut sagt löjligt, att höra Reinfeldts prat om "vänsterexperiment", och höra Moderata politiker prata om välfärdssystemen som något de hade rätt att vara stolta över. När de i varje steg mot ett mer jämlikt och tryggt samhälle stretat emot allt vad de orkat. När de röstat nej till kvinnlig rösträtt, nej till avskaffandet av dödsstraff, nej till sjukkassan, nej till a-kassan, nej till höjda pensioner, nej till skolmat, nej till fri sjukvård och nej till 40-timmar arbetsvecka. Varje gång vi rört oss framåt har Moderaterna hängt på nödbromsen.

Jag håller i och för sig med om att det behövs förändringar, för nu växer klyftorna igen. Och framförallt står vi inför nya utmaningar. Utmaningar som klimatförändringar och globaliseringen av ekonomin. Utvecklingen av informationssamhället. Då behöver vi gå framåt, inte bakåt. Vi behöver modernisera våra välfärdssystem, inte sälja eller montera ner dem. Vi behöver hitta nya lösningar, och då låter konservatism inte bra. Ett parti som motarbetat varenda förbättring som gjorts i svensk historia har ingen trovärdighet då, den enda skillnaden mellan de "nya" Moderaterna och de gamla är bättre marknadsföring, politiken har inte ändrats, bara hur man säljer den. Och sluta prata om "Vänsterexperimentet", det är redan genomfört. Det heter Sverige och det var väldigt lyckat.

Idag släppte de Rödgröna sin valplattform för Sveriges framtid.

DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 Excessen 1, 2 AB: 1, 2

Friederike Gerlach tar upp de ideologiska skillnaderna och Marika Lindgren Åsbrink visar vad det innebär i verkligheten.

Jag har aldrig fått nån hjälp av samhället...

2010-08-30T15:40:00.002+02:00

Jag träffade en kvinna, i ett väntrum, när jag var på besök i Stockholm. Det var i väntrummet för en fotostudio, inte tandläkaren, och vi började prata om lite allt möjligt. Hon jobbade som lärare, var frånskild och hade sin dotter med sig för att de båda skulle fotas. När vi började prata politik förklarade jag att jag var Miljöpartist och hon sade att hon röstar på Moderaterna. Jag frågade hur det kom sig att hon röstade på Moderaterna. Då svarade hon:

”Jag förstår inte varför samhället ska hålla på och hjälpa andra, jag har aldrig fått någon hjälp av samhället.”

Det är ju tråkigt att hon upplever det så, men det är ju knappast sant. Till exempel hade hon ju gått grundskola, gymnasium och universitet bekostat av samhället. Sedan jobbar hon ju på en kommunal skola, vilket innebär att hela hennes lön kommer från skattemedel. Dessutom har hon en dotter som hon fått barnbidrag för i 18 år och som också fått gå på dagis och i skola i vårt samhälle.

Har hon någonsin varit sjuk eller behövt gå till doktorn så subventionerades även det av samhället. Oavsett om hon tog tunnelbanan eller bilen dit vi var, så har hon antingen åkt med kollektivtrafik som till stor del betalas av samhället, eller använt vägar som byggts och underhålls av samhället. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och läkare står beredda utifall hon skulle råka ut för någonting. Allt tillhandahållet av det här samhället som aldrig hjälpt henne.

Själv har jag en ganska fattig bakgrund och jag är väldigt glad att samhället faktiskt har hjälpt mig så mycket som det har gjort. Jag är glad att dagiset jag gick på betalades av samhället, för min mamma hade inte haft råd att betala det själv. Jag är också glad att min mamma fick bidrag när hon blev arbetslös efter att syfabriken hon jobbade på lades ner. Jag är glad att jag fick mat i skolan, att jag kunde gå till vårdcentralen när jag blev sjuk och jag fortfarande idag, varje dag, får hjälp av samhället med allt från parkstädning och bussar till poliser och forskning. Saker som jag inte skulle klara av att göra själv, men som jag gärna är med och bidrar till.

Eftersom jag fått så mycket hjäp, fortfarande får hjälp och räknar med att få ännu mer hjälp i framtiden när jag blir äldre så vill jag också gärna vara med och hjälpa till. Därför valde jag att gå med i ett parti och engagera mig politiskt. Det finns många sätt att vara med och hjälpa till och att arbeta politiskt är bara ett av dem, men ingen kan i Sverige påstå att de själva inte fått hjälp av samhället. Dessutom får nästan alla tillbaka mer av samhället än de ger. Dels tack vare att det är effektivare när flera går ihop och hjälper varandra, och dels för att vi har ett progressivt skattesystem som gör att de som har lyckats bli allra rikast också är med och betalar mest. Kanske kan de rikaste fem procenten påstå att de ger mer till samhället än de får tillbaka, men om man tillhör de rikaste fem procenten i ett av de rikaste länderna i världen kanske man har råd att bjuda på det.

Nazister är inte farliga

2010-08-27T22:00:00.007+02:00

För inte så länge sedan spreds det panik om Ebola, den senaste supersjukdomen. Och visst, drabbas man av Ebolaviruset så är dödligheten oerhört hög och sjukdomen är en extremt obehaglig version av blödarfeber. Men viruset kräver ett nedsatt immunförsvar för att bli farligt. I stora delar av Afrika där undernäring är vanligt blir också ebolaviruset ett allvarligt problem. Men i västvärlden är det ingen fara. Ebolaviruset kräver undernäring, brist på fungerande avloppssystem och avsaknad av ett fungerande sjukvårdssystem för att bli farligt.

Nazister är inte heller särskilt farliga, i alla fall inte för samhället. Visst kan de vara farliga på individnivå om man råkar stöta på en, men de utgör inte en någon fara för Sverige som land eller vårt samhälle. Precis som Ebola kräver de särskilda förutsättningar.

Tyskland på 30-talet var ett förnedrat och utfattigt land som drabbats av enorma repressalier efter det stora kriget. Några begåvade demagoger utnyttjade det för att ta makten och alla känner till resultatet. Idén om att ett folk är bättre än ett annat, en yttre fiende som enar en, föraktet för intelligens och misstroendet av de demokratiskt valda representanterna kan attrahera människor som är rejält obegåvade eller i en utsatt eller desperat situation. Visst har vi en del rejält osmarta människor i Sverige men vi lever faktiskt i en välmående demokrati. Med hög utbildningsnivå, relativt god ekonomi och extremt hög levnadsstandard. Det är en ingen bra grogrund för nazism.

Sverigedemokraterna utgör inte heller någon fara. De är för få, för obegåvade och för oseriösa. Svenskar är för utbildade och för informerade. Det finns heller inga politiska förutsättningar för dem att få inflytande. Den enda verkliga påverkan de har på politiken är att de frestar högerkonservativa partier att försöka locka någon extra procent väljare genom att flörta med främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ur riksdagen omedelbart, men fick ändå genom en del av sin politik för att etablerade partier inte ville att de skulle komma tillbaka. Det är den enda verkliga faran, att riktiga partier anpassar sin politik åt det xenofobiska och populistiska hållet för att locka till sig SD-väljare.

Nu blev SD's reklamfilm stoppad av TV4, vilket såklart var planen från början. Det är en beprövad strategi från SD, att skapa annonser som innebär hets mot folkgrupp och sedan beklaga sig för att deras demokratiska rättigheter blir kränkta. Inte så dumt sett ur deras perspektiv. De får ta på sig rollen som martyrer vilket de trivs med, det skapas uppmärksamhet vilket ger gratisreklam, de späder på sin myt om att ”etablissemanget” motarbetar ”sanningssägare” och så slipper de såklart att betala annonskostnaderna. Inte helt korkat egentligen.

Självklart kan ingen på allvar bli förvånad över att filmen stoppas. Den är ju så uppenbart rasistiskt att det blir parodiskt. Jag hade nog inte kunnat komma på en bättre parodi på främlingsfientlighet själv. En stackars gammal skröplig vithårig pensionär som blir förbisprungen av burkaklädda invandrare(?) med barnvagnar, som snor åt sig bidrag så att pensionären blir utan. Det hade hade lika gärna kunnat stå ”Heil Hitler!” på slutet.

Men Sverigedemokrater är inte nazister, åtminstone inte alla. Och även om de vore det så vore de inte farliga, eftersom de är så få och inga seriösa människor eller partier vill samarbeta med dem. Och så många fler kommer de inte att bli. Sveriges demokratiska immunförsvar är för starkt. Utbildning, information, jämlikhet och integration är de bästa botemedlen. Oavsett om det gäller nazism, rasism, främlingsfientlighet, sverigedemokrater eller religiös fanatism. Däremot kan man se dem som ett symptom på problem som behöver lösas. När folk börjar rösta på främlingsfientliga missnöjespartier är det en signal om att vi behöver jobba bättre med just frågor som jämlikhet och integration. Vi behöver bli bättre på att skapa vägar in i det svenska samhället, vi behöver bli bättre på att förklara hur politiken fungerar, och vi behöver jobba hårdare mot diskriminering och för ökad jämställdhet.

Den Sverigedemokratiska lösningen vore såklart att sparka ut dem man inte gillar. Eller förbjuda eller diskriminera mot dem. Men som vanligt är den Sverigedemokratiska ”lösningen” ingen vettig lösning. Eftersom alla partier enats om att SD har fel borde vi också kunna enas om att ökad jämlikhet och integration är den riktiga lösningen på de utmaningar som faktiskt finns.

Moderater, Socialdemokrater, Piratpartister, Vänsterpartister, Folkpartister, Kristdemokrater, Miljöpartister och oberoende kommenterar. Bara en ensam Moderat verkar ha missat att "hets mot folkgrupp" är ett brott i Sverige. Om man bytte ut burkaklädda kvinnor(?) mot judar i filmen kanske han skulle förstå.

Riktiga vinnare

2010-08-26T14:29:00.007+02:00

Blev otroligt irriterad och frustrerad över Aftonbladets politiska artiklar idag, just för att de cementerar en helt vansinnig syn på politiken, demokratin och samhället. Att kunna se helheten kan vara svårt, men att lyfta blicken en centimeter ut ur plånboken borde inte vara omöjligt för en politisk reporter.

Enligt den berättelse som skapas varje dag i media handlar politik och att hitta det parti man själv "tjänar" på och rösta på dem. Det finns två ganska uppenbara problem med den tanken. Den första och kanske mest uppenbara är att hitta en definition på vad det är att "tjäna" på något.

Jag tycker till exempel att om skolorna blir bättre så tjänar jag på det. Okej, någon som fortfarande går i skolan tjänar kanske mer på det, men jag räknar mig ändå till de som tjänar på det för det är bra för hela samhället, inte bara de som går i skolan just nu.

Jag tjänar också på att kollektivtrafiken blir bättre och mer tillgänglig. På att det skapas mer arbeten. På att sjuksköterskor och annan vårdpersonal får bättre villkor. Inte bara för att min sambo är sjuksköterska, utan också för att vården, som jag kan behöva, blir bättre. En av de saker jag tjänar allra mest på är att vi får en bättre miljö, och att vi hejdar klimatförändringarna. Men jag tycker också att jag tjänar på att vi har insatser som gör det bättre för som har det svårast, till exempel missbrukare, sjuka och funktionshindrade.

Alla de politiska förslagen tjänar eller förlorar jag på. Ofta direkt som person, men alltid som en del av ett samhälle. Med färre sjuka påverkas jag direkt på så sätt att jag får lättare att själv ta del av vården om det behövs. Men också indirekt genom att friskare människor i min omgivning på många olika sätt också gör livet bättre för mig.

Men i valrörelsen har "tjänar" kommit att betyda bara en sak, hur många kronor mer eller mindre man får i plånboken. Och vad man heller inte lyckats skilja på är plånboken och ens ekonomi. Om du får 100kr mer i månaden på grund av en skattesänkning, men din A-kassa går upp med 200kr för att finansiera skattesänkningen, har du då tjänat på det?

Om en lärare, sjuksköterska, busschaufför eller fastighetsskötare blir av med jobbet för att finansiera en skattesänkning, har jag då tjänat på det? Den bästa politiken borde ju i så fall vara att ta bort skatten helt och hållet. Det skulle vi ju tjäna mest på. Då har vi såklart inga sjukhus eller skolor längre. Och den som inte har en inkomst får såklart inga pengar utan kommer antingen att svälta ihjäl eller drivas till desperata åtgärder. Den som blir sjuk eller bryter ett ben får såklart problem. Men det kanske inte händer mig. Och jag går ju inte i skolan. Och då är jag väl en vinnare i alla fall? Även om gatorna och parkerna jag rör mig i och på inte blir underhållna. Även om min mamma dör för att hon inte längre får medicin. Det är ju inte jag direkt och min plånbok som drabbas.

Att politikens uppgift skulle vara att försöka marknadsföra idén att en viss väljargrupp får mer kronor i plånboken om den eller den får bestämma är motbjudande, och innebär en väldigt konstig människosyn. Min uppgift som politiker är att försöka göra världen, landet och staden bättre. Jag bör driva en politik som så många som möjligt "tjänar på", och då menar jag "tjänar" på riktigt. En politik som gör människor friskare, friare och lyckligare. Som gör att det blir möjligt att leva på ett hållbart sätt, så att jag och våra barn kan fortsätta göra det.

Med en fattig politisk rapportering och en fattig politisk debatt så blir ingen rikare. Vi behöver prata om vilken värld vi vill bo i, vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska ta oss dit.

Budgeten för jorden sprack igår

2010-08-22T22:00:00.004+02:00

Fram tills igår levde vi på räntan. Sedan tog inkomsten slut och vi började leva på det sparade kapitalet. Resursen vi pratar om är planeten vi lever på. Säg att du får din lön den 25:e varje månad, och att det nu är den 14:e och alla dina pengar är slut. Nu måste du låna pengar eller använda dina besparingar. Nästa månad kommer pengarna vara slut ännu tidigare, och du måste återigen ta från dina besparingar eller låna.

Skillnaden är att vi inte har en annan planet att låna från. Vi måste ta av våra besparingar, som varje år blir mindre och mindre. Vem som helst kan räkna ut att det inte är hållbart. Ändå fortsätter vi leva som om det vore det, och jagar en ständigt ökande tillväxt och konsumption av våra resurser. Samtidigt som vi med utsläpp, skövling, utfiske och annat hela tiden minskar planetens förmåga att producera.

Mats Monsen skriver bra om det befängda i att prata om "Miljöetik". Vem kan egentligen försvara ett sätt att agera som oundvikligen leder till en ekologisk och ekonomisk katastrof? Tyvärr går fortfarande kortsiktiga "vinster" före långsiktig förmåga att leva. Valrörelsen i Sverige handlar om RUT-avdrag och sexskandaler. I världens största ekonomi, USA, handlar det om privat sjukvård och sexskandaler. Men i Maldiverna handlar det om att hela deras land är på väg att hamna under havsytan på grund av klimatförändringarna. Är det dit vi måste komma innan vi tar frågan på allvar här i den rika delen av världen?

SvD: 1

AB: 1

Hororna förtjänar bättre

2010-08-20T17:08:00.005+02:00

Det är bra att frågan om prostitution tas upp till debatt, men det är synd att det sker i en valrörelse. Särskilt i samband med politiska skandaler som Sven-Otto Littorin eller nu senast de Socialdemokratiska östgötarna. I en valrörelse blir debatten sällan särskilt konstruktiv. "Det första offret i ett krig är sanningen" säger ett känt citat, på samma sätt är den nyanserade diskussionen det första offret i en valrörelse. Slagord, polarisering och smutskastning är de enklaste verktygen, och de som plockas fram när väljarnas röster står på spel. Det är synd, för ämnet förtjänar en riktig debatt.

Om det finns ett enkelt svar på frågan om prostitution har jag åtminstone inte hittat det ännu. Det finns en enkel målsättning som jag tror att vi alla kan vara överens om: att färre människor ska tvingas prostituera sig, och att de som prostituerar sig ska få hjälp från samhället.

De som menar att prostitutionen ska "släppas fri" gör det väldigt enkelt för sig. Visst har människor har rätt till sin egen kropp, men endast en försvinnande liten del av de prostituerade har valt sin situation. Myten om den lyckliga horan är just det, en myt. De flesta som prostituerar sig är tvingade, antingen direkt fysiskt av män, indirekt genom drogberoende eller genom ekonomiska tvång. Det har också visat sig att när man legaliserar prostitutionen så ökar den, och inte bara den lagliga prostitutionen utan också den illegala, och traffickingen. Även om jag rent logiskt kan förstå argumentet ser vi att effekterna av det i realiteten innebär ett stort ökat lidande.

Människan har inte en instrumentell relation till sin kropp. Idén att våra kroppar är särskilda från vårt psyke bygger på en illusion om en magisk själ och är grundligt vetenskapligt motbevisad. Vi är våra kroppar och vi är våra relationer till andra människor. Jag tror väldigt få, om någon, av de som förespråkar prostitution själva skulle kunna tänka sig att prostituera sig. Även i dagens extremt sexualiserade samhälle är sex fortfarande en intimt personlig akt för de flesta, och att sälja sex är knappast bra för vare sig ens fysiska eller psykiska hälsa.

Samtidigt så slår sexköpslagen mot de som vi vill skydda. Kriminaliseringen av sexköp innebär en ökad utsatthet för den som säljer. I vår iver att sätta dit torskarna och hallickarna skadar vi också de som vi vill hjälpa. Vår lagstiftning handlar alltför ofta om att straffa sådana vi inte tycker om istället för att skydda våra medborgare. Själv tycker jag det är viktigare att skydda hororna än att sätta dit torskarna.

Det är en komplicerad fråga utan enkla svar och den förtjänas att tas på allvar. Jag har ingen lösning ännu, men jag vet vad vår målsättning borde vara: Att färre människor tvingas prostituera sig, och att de som ändå gör det får den hjälp och det stöd de behöver. Det mest effektiva verktyget för att nå dit verkar vara jämställdhetsarbete. I mer jämställda länder finns både mindre efterfrågan och mindre tillgång på köpt sex. I Sverige har vi till exempel bara en tredjedel så många sexköpare som i Spanien, ett mer värdekonservativt och ekonomiskt ojämlikt land. Vi kan nog inte lösa prostitutionsfrågan här och nu, men ett intensifierat arbete mot ett mer jämställt samhälle kanske kan ta oss en bit på vägen.

DN, SvD, NT 1 2 3 4, FÖ, AB

Av 44 bloggar finns ingen som avviker från mängden genom att föra en nyanserad diskussion. Om du upptäcker en, tipsa mig så länkar jag.

Sverigedemokrat hotar bränna ner valstugor i Norrköping

2010-08-19T12:22:00.003+02:00

Sverigedemokraternas kandidat till landsting- och kommunfullmäktige, Bernt Eklund, hotar att ”bränna ner” riksdagspartiernas valstugor. Och anger också i vilken ordning stugorna ska brännas ned:

Om SDs stuga brinner ner så kommer jag personligen att bränna ner de andra stugorna i följande ordning.

1. (s)

2. (vpk)

3. (mp)

4. (m)

5. (kd) (fp) (c)

Jag kommer att ta dem i den takt jag orkar med!!! Detta är ett löfte och inte ett hot!

Sverigedemokraterna har sedan förra valet två mandat i Norrköpings kommunfullmäktige, och är i realiteten vågmästare i kommunen. Dock står stolarna tomma, efter att båda Sverigedemokraterna hoppat av.

Den ena var sedan tidigare dömd för vapenbrott och verkade inte helt nykter den gången han dök upp i fullmäktige, den andra lämnade in en motion han plagierat från Vänsterpartiet(!) och försvann sedan efter mindre än ett år. Nu står stolarna tomma.

I andra kommuner ser man liknande beteenden. De är helt enkelt inte seriösa. Att dyka upp på möten berusad, hota andra människor och partier eller helt enkelt inte dyka upp alls är inte seriöst. Drygt två tusen personer röstade på SD i det förra valet. Det var röster från 2062 Norrköpingsbor som kastades i sjön.

NT
Folkbladet

Klimatet inte "viktigast för MP"

2010-08-17T17:03:00.007+02:00

Miljöpartiet presenterade idag sin plan för den omställning vi vill genomföra i Sverige efter valet om vi får väljarnas förtroende. På DN kan man läsa "Klimatet viktigast för MP". Men är egentligen inte sanningen att klimatet är viktigast för alla?

Självklart kan man tycka att olika frågor är viktiga. Själv brinner jag för rättvisefrågor, sociala och ekonomiska frågor, jag tycker de frågorna är oerhört viktiga. Men när det gäller klimatet finns det inget realistiskt utrymme för att ha olika åsikter. Möjligtvis kan man leva i villfarelsen att klimatförändringar inte sker eller inte går att påverka, vilket en del religiösa extremister, amerikaner och olje-lobbyister gör.

Men man kan inte "tycka" att klimatfrågan är viktig, löser vi inte den frågan spelar inga andra frågor någon roll. Klimatfrågan är en överlevnadsfråga och den viktigaste frågan för hela mänskligheten. Inte bara för oss gröna, inte bara för oss svenskar, utan för alla.

Även moderater drabbas av klimatförändringar. Likaså oljebolag och kreationister. Tyvärr är de just nu en del av problemet istället för en del av lösningen.

Skatterna har faktiskt sänkts...

2010-08-16T18:44:00.008+02:00

Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, är antagligen en av de mest insatta personerna i Östergötland vad det gäller politik. Hans inlägg är ofta kloka och välgrundade. I sin senaste ledare kritiserar han partivännen Bodströms retorik, vilket försätter mig i en konstig situation. Jag gillar nämligen Widar väldigt mycket för hans politiska kunskaper och åsikter, samtidigt är jag inte förtjust alls i Bodström som drivit FRA-frågan och andra integritetskränkande frågor. Men Bodström har faktiskt rätt.

Bodström säger att bara de rikaste tjänat på de senaste årens skattesänkningar, medan Widar menar att det inte stämmer eftersom alla som arbetar fått en skattesänkning. Frågan hänger såklart på vad man menar med "tjänat".

Låg- och medelinkomsttagare har proportioneligt större nytta av den offentliga sektorn än höginkomsttagare och förmögna. Vår progressiva skattemodell och solidariska finansiering av offentlig sektor innebär att de som tjänar bäst också är med och bidrar mest till den gemensamma ekonomin. Alla skattesänkningar måste finansieras med nedskärningar eller försäljningar av vår gemensamma välfärd. Om vi idag helt tog bort landstingsskatten och privatiserade sjukvården skulle såklart alla som betalar skatt "tjäna" på det, men bara de rikaste skulle ha råd att gå till doktorn om de blev sjuka.

Alla utom de allra rikaste i Sverige får ut mer av den offentliga sektorn än vad de betalar. Därför förlorar också alla utom de rikaste på att skatterna sänks. Om jag får 100kr mer i plånboken efter skatt, men min A-kasseavgift samtidigt ökar med 200kr, har jag då tjänat på skattesänkningen? Höjda dagisavgifter, avgifter i vården, sämre personaltäthet inom skolan och omsorgen, sämre underhåll av vägar och parker... det är sätt att finansiera skattesänkningar, men det innebär inte att vi tjänar på det.

Ironiskt nog tillhör den rike Bodström de som faktiskt HAR tjänat på skattesänkningarna, medan Widar inte gör det. Miljöpartiet är det enda parti som istället för sänkningar eller höjningar vill ha en växling. Där man höjer skatten på sådant som är "dåligt", som miljöförstöring och klimatpåverkan, och sänker skatten på sådant som är bra, som ekologiska produkter, arbete, tjänster och kultur.

Falsk marknadsföring i politiken

2010-08-12T17:20:00.003+02:00

Jag är inte så lättskrämd men något som jag faktiskt tycker är otäckt är när politiker inte säger vad det är de tänker göra, utan bara vad de tror att man vill höra. För en vecka sedan gick Alliansen ut och pratade om en satsning på kollektivtrafik och minskade hastigheter i innerstaden. Det lär väldigt positivt i mina gröna öron och säkert i andras.

Sedan visar det sig att vad det egentligen handlar om är att göra det lättare för bilar att ta sig fram fort, på bekostnad av de som går eller cyklar. Man vill inte ta från bilarna och ge till kollektivtrafiken, utan man vill ta från gångtrafikanter och cyklister och ge till bilarna. Och kanske blir det då också lite över till kollektivtrafiken.

Det är självklart okej att i en demokrati tycka att man bör satsa mer på biltrafiken, även på bekostnad av cyklister, kollektivresenärer eller oss som går. Men då bör man rimligen också säga att det är det man gör. Att stå för den politik man tänker föra är det mes grundläggande i en demokrati. Om man känner att man måste ljuga för att få sin politik att framstå som attraktiv bör man kanske istället fundera på att ändra politiken.

Tyvärr har inte det varit Alliansens metod, de för fortfarande samma extrema högerpolitik med fokus på skattesänkningar, avregleringar och ökade klyftor. Riksdagens eget utredningsorgan konstaterade att Reinfeldts politik ligger till höger om den tidigare partiledaren Bo Lundgrens. Hur mycket arbetarpolitik är det? De har helt enkelt tagit över Socialdemokraternas retorik men behållt sin egen gamla politik.

--------------

Friederike Gerlach om samma ämne.

Utförsäljning inte hållbart

2010-08-10T13:46:00.000+02:00

Moderaternas finansminister säger att de under nästa mandatperiod ska sälja statliga bolag för 100 miljarder kronor. Det handlar om bolag som är strategiskt viktiga och som drar in stora pengar till vår gemensamma välfärd. Som medborgare i Sverige är vi alla delägare, än så länge.

Det är ett väldigt kortsiktig politik att sälja sina investeringar för att finansiera skattesänkningar. Ungefär som att sälja ett hus man äger, för att sedan istället hyra det av den nya ägaren till ett högre pris, och spendera pengarna på en semesterresa.

Samtidigt tappar vi den demokratiska kontrollen över vår viktiga infrastruktur, i det här fallet energiförsörjning och telekommunikationer. Det är inte heller bra. Vi behöver trygghet i vår energiförsörjning och våra kommunikationer. Vi har redan sålt ut alltför mycket av våra gemensamma tillgångar, det är inte ansvarsfullt och inte hållbart. Det Moderaterna vill göra är som att kissa i byxorna, det blir varmt en liten stund, men sedan bara kallt och obehagligt.

Det är skönt, och modernt, att vara grön

2010-08-06T17:08:00.005+02:00

Jag tror det finns många som liksom mig har en stark vilja att föra Sverige in i framtiden, med blicken på möjligheterna. Som ser att klimatkrisen och den ekonomiska krisen också är en möjlighet att förändra, utveckla och förbättra. Som är trötta på konservativa politiker, fördomar och bakåtsträvande. Som ser att vi skulle kunna få det så mycket bättre, om vi bara vågade ändra riktning.

Om vi vågade göra oss av med oljeberoendet och satsa på framtidens förnyelsebara energikällor. Om vi vågade inse att oändlig tillväxt inte är möjligt och fokusera på hälsa och livskvalitet istället för BNP. Om vi vågade låta människor vara sig själva. Om vi vågade värna om demokratin och våra friheter.

Det finns många som vill modernisera sverige och jag tror de trivs väldigt bra i Miljöpartiet nu. Med en grön framgång i valet kommer alla att trivas i ett mer människovänligt och hållbart Sverige. Miljöpartiets kampanj Modernisera Sverige är startskottet på den förändringen.

Att vara sin egen värsta fiende

2010-08-05T19:02:00.004+02:00

En majoritet av Svenska väljare tycker inte att Sverige ska delta i krigsoperationer i Afghanistan, särskilt inte under NATO och därmed USA's flagg. Ändå driver Alliansen nu hårt just den linjen mitt i en valrörelse. Man kan åtminstone inte anklaga dem för populism inom det området. Kriget i Afghanistan är inte populärt, och det med all rätt.

I dagens debattartikel i DN pratar Försvarsministern om "fred, säkerhet, solidaritet och utveckling". Precis de saker som kriget i Afghanistan misslyckats med att infria på varje punkt. Större delen av världen har insett att det inte går att bomba fram demokrati, men de konservativa vill inte lyssna. Kanske har de blivit hörselskadade av bomberna, eller blinda av fosforgranaterna.

Samtidigt skryter man om att regeringen lyckats "effektivisera" biståndet och nått enprocentsmålet. Vad man har gjort är att ändra hur bistånd redovisas i budgeten. Poster som tidigare klassats som t.ex. handel kallas nu för bistånd. Då kan man skära ner på vad man gör i verkligheten och samtidigt påstå att man gör mer. Precis som jag skulle kunna redovisa dagens lunch som "bistånd" till caféverksamhet.

Samtidigt har Wikileaks avslöjat att USA med sina bidrag till Pakistan finansierar Talibanernas motstånd i Afghanistan. Man lyckas alltså med konststycket att finansiera både sin egen armé och motståndarens, tala om att vara sin egen värsta fiende. Allt medan rapport efter rapport visar att den militära insatsen är ett enormt misslyckande. Om det är okunskap eller oförstånd som ligger bakom Alliansens vilja att fortsätta stödja detta är inte lätt att veta.

Samtidigt finns det riktiga hot som vi behöver vara förberedda på. Och det är inte ryssen och inte heller somaliska pirater. De riktiga hot som vi istället borde lägga försvarsmaktens resurser på är till exempel klimat- och miljökatastrofer, storskaliga sammanbrott i IT-strukturer eller pandemier. Riktiga hot, som vi faktiskt vet finns, och som vi behöver en beredskap för. Inte inbillade ryska ubåtar. Ett annat hot som kan bli verklighet är terrorism. Om vi fortsätter alliera oss med USA kommer vi förr eller senare att hållas ansvariga för deras attacker mot civilbefolkningar. Alliansens försvarspolitik håller just nu på att skapa oss en fiende, istället för att skydda oss mot de hot som faktiskt finns.

Att ersätta ett tvång med ett annat

2010-08-04T15:35:00.008+02:00

Folkpartiet har varit på krigsstigen mot de som kommer från andra kulturer sedan deras sista socialliberala partiledare, Bengt Westerberg, avgick. Björklund är ivrig att försöka ändra människor genom tvång så att de passar hans världsbild. Den tidigare toleransen, acceptansen eller kärleken till det som är annorlunda är som bortblåst. Nu är det genom straff och lagstiftning man vill ändra samhället.

Men det är svårt att tvinga människor att vara fria, svårt att tvinga människor att vara snälla och svårt att tvinga människor att passa in. Tvång och straff är inga bra verktyg för att skapa delaktighet eller integration. Man kan leda en åsna till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Samma sak gäller i ännu högre utsträckning för människor.

Språktest, burkaförbud och slöjregler är inte ett bra sätt att främja integration och jämställdhet. Att ge individen möjligheten till förändring och att skapa delaktighet är det enda som fungerar. Det är ett hållbart sätt att locka fram förändring och skapa viljan att utvecklas. Det finns inga snabba och enkla lösningar på komplicerade problem. De snabba och enkla lösningarna skapar istället oftast fler problem.

Miljöpartiet skriver i sitt partiprogram att människan är en skapande och aktiv varelse som vill och kan ta ansvar. Det är en modern människosyn som leder till fungerande och hållbara strukturer. Vi kommer inte att lösa alla problem idag, men vi kan börja bygga ett mer människovänligt samhälle som gör det lättare i framtiden. Folkpartiets förbuds- och straffpolitik skapar bara mer problem. Vi behöver modernisera Sverige, inte gå baklänges in i framtiden.

Straff löser inte barns problem

2010-08-03T14:51:00.002+02:00

Utbildningsministern vill införa ett nytt betyg för att stoppa skolk. Det är ett problem att barn skolkar från skolan, så långt har Björklund rätt, men som vanligt missar han poängen. Att när barn skolkar är det en signal om att någonting inte står rätt till, antingen i skolan eller familjesituationen.

Istället för att straffa den som inte mår bra eller inte känner sig motiverad borde vi arbeta för att göra skolan bättre. Skolan borde vara motiverande, rolig och uppmuntra till lärande. Den borde vara en fristad och ett andningshål för den som har det jobbigt hemma. Satsa då istället på en bättre skolhälsovård, fler vuxna i skolan per elev och en pedagogik anpassad till elevernas behov. Man löser inte problemen genom att straffa de barn som redan har det svårt.

Mats Monsen skriver väldigt bra om samma fråga.

Vi har råd att vara själviska när det gäller flyktingbarnen

2010-08-02T21:07:00.000+02:00

För några år sedan dök de första ensamkommande flyktingbarnen upp i Norrköping. Den första jag träffade var en 15-årig flicka från Burundi. Hon hade fått hjälp att fly och löfte om arbete. När hon satt på tåget i Sverige fick hon veta att det inte fanns något riktigt jobb, hon skulle tvingas arbeta som prostituerad. Hon lyckades smita från sin bevakare och tog sig av tåget i Norrköping. I samma ögonblick som hon gör det blir hon enligt lag vårt och vår kommuns ansvar.

Idag har vi en struktur för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Benämningen är något missvisande. Ytterst få är under 12 år, de flesta 14-17, så det är inte barn utan ungdomar det handlar om. I år räknar vi med att ca: 3.000 ensamma flyktingbarn kommer till Sverige.

Det finns politiska krafter som inte tycker att skäl som solidaritet och medmänsklighet räcker. Som inte tycker att Sverige eller Norrköping har ansvar för att de mänskliga rättigheter vi har skrivit under ska uppfyllas. Såsom rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Men även de kan vara lugna. Det finns inte bara humana skäl för att ta emot dessa unga människor. För samhället är dessa personer en ren vinst. Även om man bara tar hänsyn till det ekonomiska.

För dessa ungdomar har större delen av ”investeringskostnaden” redan betalats. Föreställ dig att svenska barn föddes 16 år gamla, hur mycket vi skulle spara in bara på dagiskostnader, skola och föräldraledighet? Dessutom är inte det här vilka barn som helst. Om du färdats genom krig över en hel värld, ensam eller med en kompis eller ett syskon, och lyckats komma fram. Då är du driven, envis, självständig, stark och anpassningsbar. Dessa unga människor kommer att vara en enorm resurs för oss. De är framtidens företagare, framtidens ledare och framtidens kompetenta personal.

Den unga flickan i början av texten pratade redan 4 språk när jag träffade henne, däribland både engelska och franska. Idag pratar hon svenska också. Hon har redan överlevt mer under sina 15 år än vad jag hoppas att någon svensk kvinna ska behöva göra under sin livstid. Alla dessa unga människor kommer med ett bagage. Ibland med fysiska trauman, ibland med psykiska upplevelser som vi inte kan föreställa oss. Men de är starka, unga och begåvade. Om vi väljer att se dem som den resurs de är kommer vi alla att vinna på det. En investering i ungdomar, mångfald och framtid är en investering i ett bättre och modernare samhälle.

Efter valet vill jag arbeta för att Norrköping utvecklar och utökar sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Att det politiska ansvaret för dessa ungdomar flyttas från Socialkontoret till Arbetsmarknad och Vuxenutbildningskontoret. Och att vi behandlar dem som den resurs och de självständiga människor de är, självklart utan att bortse från deras upplevelser och verkliga behov.

Piraterna avlossar bredsida mot "gammalpartierna"

2010-08-02T19:31:00.013+02:00

Piratpartiet fick oväntat mycket utrymme i media när de idag släppte sitt valmanifest. Oväntat för att ”gammelmedia”, som piratpartister kallar tidningarna, vanligtvis ignorerar dem till förmån för Sverigedemokraterna. Trots att PP i det senaste valet fick dubbelt så många röster som dem.

Den kritik som riktas mot deras valmanifest och politik är inte helt befogad, och inte heller helt rättvis. Den första kritiken är att manifestet inte ger en tillräckligt djup samhällsbeskrivning eller tillräckligt bred problemformulering. Då missar man att det handlar om en valplattform, inte ett partiprogram.

Den andra kritiken är den vi kommer att få höra mest, och den kommer att formuleras som en fråga: ”Var är er politik för problem X”. Välvilliga kritiker kommer att föra fram åsikten att Piratpartiet kanske borde vara en intresseorganisation, som använder lobbyism för att föra fram sina frågor, istället för ett politiskt parti. Samma åsikt framfördes såklart mot Miljöpartiet medan vi var ett enfrågeparti. Och förs fortfarande fram av de som inte hängt med de senaste 20 åren.

Men på samma sätt som de som startade Miljöpartiet insåg att miljöfrågan var för viktig för att överlåtas till befintliga partier, så anser Piratpartiet att frihets-, demokrati- och integritetsfrågorna är tillräckligt viktiga. Jag är böjd att hålla med. Och på samma sätt som Miljöpartiets framgångar tvingade de andra partierna att skapa en miljöpolitik, tvingar Piratpartiet nu de etablerade partierna att ta ställning i integritetsfrågorna.

Dessutom fyller Piratpartiet en viktig demokratisk funktion som sällan omnämns. De engagerar unga människor i politiken och den demokratiska processen, genom att visa att de politiska frågorna har betydelse för oss medborgare. För människors liv. De visar att politik i allra högsta grad är viktigt för alla, även (eller kanske särskilt) för unga människor. Det är att göra demokratin en stor tjänst.

Att Piratpartiet just nu är ett enfrågeparti kan jag stå ut med. Det är en väldigt viktig fråga, och ett ungt parti måste få tid att växa och utvecklas. Jag tycker som aktiv medlem i ett annat ungt parti att det är skönt att se vår demokrati utvecklas. Därför hoppas jag att Piratpartiet kommer in i riksdagen. Gärna på bekostnad av ett gammaldags konservativt parti, eller ett nygammalt främlingsfientligt.

Som man frågar får man svar

2010-07-31T23:37:00.004+02:00

Min fråga till M och KD fick ett svar under Pride-festivalen. Ett svar som utmärks av att det egentligen inte är mycket till svar. Frågan var varför M och KD inte vill ta bort en lag som tvingar människor att sterilisera sig mot sin vilja. Svaret är att Reinfeldt tycker det är ett "mörkt kapitel i Svensk historia" och att Hägglund tycker att lagen "inte känns tidsenlig". Det sista är ju dock tvetydigt. Hägglund representerar ju trots allt ett parti som inte är tidsenligt, så han kanske tycker det är positivt otidenliga lagar.

De märkliga reaktioner som man kan se på bloggar som kommenterat detta visar att det finns människor i Sverige som ser andras frihet som ett hot mot sin egen. När sanningen är att när mina medmänniskor blir mer fria och får samma rättigheter som jag, så ökar det också min frihet. Man pratar om att "HBT-personer flyttar fram sina positioner" när det handlar om att människor ska få lika rättigheter. Det är tragiskt.

Tyvärr är nog svaret fruktansvärt enkelt. Fortfarande, i världens mest sekulära land år 2010, finns det människor som tycker så illa om bögar, flator, transor och andra att de inte ens vill att de ska behandlas som människor. Det är såklart inte politiskt korrekt att uttrycka sådana åsikter, så man gömmer sig bakom eufemismer och omskrivningar, men det är i grunden det som det handlar om. Just nu i Uganda dödar man homosexuella. Situationen i Sverige är ljusår ifrån det, men det är samma drivkrafter som ligger bakom.

Det mest pinsamma är dock inte att det fortfarande finns homofober och människor som hatar de som är annorlunda. Det mest pinsamma är att två riksdagspartier i Sverige är beredda att fjäska för dem för att vinna röster. Det här är ingen svår fråga. Vi ska modernisera Sverige och vi ska modernisera vår lagstiftning. Dessa rättigheter är en självklarhet i en demokrati. Vi ska inte förtrycka och kränka folk bara för att några ignoranta människor hatar bögar.

Fråga till M och KD

2010-07-28T12:30:00.005+02:00

Tvångssterilisering avskaffades formellt i Sverige 1976 och sedan dess kan man bara steriliseras på egen begäran. Om man inte råkar vara född i fel kropp. De som idag vill korrigera sitt kön tvingas sterilisera sig, liksom sinnesslöa, sjuka och ras-orena gjordes under 30-, 40- och 50-talet. En statlig utredning från 2007 föreslår att det tvånget tas bort. Socialstyrelsen upprepar nu samma sak, efter att ingenting hänt på tre år. Anledningen att det dröjer är att två partier fortfarande inte tycker det är självklart att människor inte ska steriliseras på grund av sin sexuella identitet.

Moderaterna vill ha ytterligare en utredning. KD ”väntar med att ta ställning”. Båda försöker göra samma sak, skjuta beslutet framåt i all oändlighet för att slippa ta ställning. Vad finns det kvar att utreda? Det enda som är intressant att utreda är väl varför M och KD inte vill ta bort en lag som tvingar människor att sterilisera sig.

Hur snygg måste man vara för att bli politiker?

2010-07-27T14:23:00.004+02:00

Efter att ha tröttnat på att spekulera om olika opinionsundersökningar gick Aftonbladet ut med nyheten att det politiska innehållet inte har någon betydelse: Det är utseendet som avgör.

Beviset för det är en studie i USA där amerikanska väljare har svarat på frågor om amerikanska politiker i amerikanska val. Där har man funnit en viss korrelation mellan vad amerikanska väljare tycker om politikers utseende och hur de röstar. Sambandet är tillräckligt för att man ska kunna visa att utseendet inte är helt oviktigt i amerikanska val. Och efter att sedan frågat några utländska turister om vilka politiker de tycker ser bäst ut är saken uppenbarligen klar: Alliansen vinner.

För att sammanfatta: Om sex stycken slumpmässigt valda utländska turister fick avgöra valet skulle Alliansen vinna. Om Sveriges politiska system fungerade som USA:s, med personval och extrem marknadsföringsfokus på personer, så skulle Alliansen vinna. Alltså vinner alliansen. En något konstig slutsats om man inte tror att Sverige och USA är samma sak, eller att utländska turister kommer att avgöra valet.

Dessutom finns det väl en ganska stark indikation på att det inte fungerar så i Sverige. För om det nu vore så att utseendet avgjorde, skulle vi inte ha mycket snyggare politiker? Såhär snygg har man behövt vara för att vinna de svenska valen de senaste 20 åren:

Bilda er egen uppfattning om hur snygg man behöver vara för att bli politiker i Sverige.

Skillnaden mellan fundering och handling

2010-07-27T00:36:00.007+02:00

Blev glatt överraskad när jag såg rubriken i dagens NT: Förslag från Alliansen: 30 km i centrala stan. Det vore ett riktigt bra förslag ur många synvinklar, inte minst miljömässiga. Min första tanke var att Alliansen plötsligt tagit ett stort steg i utvecklingen av sin miljöpolitik. Tyvärr blandades glädjen med en hel del skepsis när jag läste hela artikeln. För när man läser den framgår det att det inte nödvändigtvis är ett "förslag" och att det inte heller nödvändigtvis är "Alliansen" som föreslår det ens om det vore ett förslag:

[Biltrafiken] måste kanske begränsas till vissa gator och vi kanske ska ta ner hastigheten, säger Lars-Göran Arvidsson (KD) ... Karin Jonsson funderar på 30 kilometer i timmen innanför Promenaderna.

Min kursivering. Att Karin Jonsson från Centerpartiet funderar på något är inte riktigt samma sak som att Alliansen föreslår det. Självklart sätter inte Allianspolitikerna själva rubrikerna i NT, men om man vill gå ut med en politik vore det bra om man var lite tydligare i sina besked. Om Karin när hon funderat klart kommer fram till att hon vill jobba för att sänka hastigheten på biltrafiken innanför promenaderna lär hon inte möta något motstånd från mig i alla fall. Även Kristdemokraterna skulle få medhåll från mig om de tog bort två "kanske" från sitt uttalande. Sedan behöver de bara övertyga de två större partierna i Alliansen så kan vi nog nå total politisk enighet i frågan.

Brott mot tankelagen

2010-07-24T00:31:00.011+02:00

Det är inte så populärt att försvara de som är äckliga, men resultatet när man låter bli är att friheter urholkas. Innan jag läste DN's artikel visste jag faktiskt inte att tecknad barnpornografi var olagligt i Sverige. Nu när jag lärt mig det förvånar det mig att inga andra än Piratpartiet pratar om det.

Man måste göra avvägningen mellan individens frihet och sina egna personliga känslor. Bara för att jag tycker något är äckligt kan jag inte förespråka ett förbud. Lag ska baseras på att skydda oskyldiga från skada, och frihet ska man aldrig ens överväga att inskränka om den inte riskerar att skada någon.

Manga, eller Hentai som det faktiskt handlar om är en populär kulturyttring. Det är inte svårt att argumentera för att den är barnpornografisk. Men den är tecknad. Inga barn utsätts för sexuella övergrepp. Anledningen till att barnpornografi är ett avskyvärt brott är att oskyldiga barn drabbas av det. Hentai må vara avskyvärt för vissa, men det kan inte vara ett brott för det finns inget offer.

Det är helt enkelt ett försök att förbjuda vissa tankar, vissa känslor eller en psykisk sjukdom. Att våldta någon ska vara olagligt och kommer alltid att vara olagligt. Men vi ska inte göra det olagligt att tänka, känna eller fantisera om något, oavsett hur äckligt det är. Det är inte så populärt att försvara de som är äckliga, men att lagstifta mot tankar, konst, känslor eller åsikter är inte acceptabelt i en demokrati. Resultatet av denna flathet är att en översättare av lagligt producerade och sålda japanska serietidningar nu blivit dömd för brott mot barnpornografilagen. Lär en intervju med honom här.

Jag tycker det är svagt att inte andra partier, inklusive mitt eget, är beredda att försvara människors frihet bara för att man tycker några av människorna i fråga är äckliga. Uppenbarligen behövs Piratpartiet för frihetsfrågor och demokratifrågor på samma sätt som Miljöpartiet behövs för miljöfrågor.

-----------------------

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt håller med.

Det känns förjäkligt att behöva göra reklam för ett annat parti mitt i en valrörelse, för andra gången, men Piratpartister är tyvärr de enda som skriver om detta, läs gärna: Farmor Gun, Emil Isberg, Henrik Alexandersson, MMN-o, Ravenna, Anders S Lindbäcka, Zac, Opassande, Stefan Stenudd, No size fits all (M)

Piratpartiet och Demokratin

2010-07-22T20:48:00.003+02:00

Göran Widham skriver på brännpunkt om 4%-spärren och kallar det för en härskarteknik. Jag skulle inte själv använda den beskrivningen men det är en intressant diskussion, och den har nog aldrig varit mer aktuell än just nu.

Sett till opinionsmätningarna är det fler partier än någonsin som ligger nära spärren. Vissa kommer nedifrån, andra uppifrån. Hela fem partier riskerar att åka ur eller inte komma in. Även om det naturligtvis är extremt osannolikt att det skulle hända är det teoretiskt möjligt att inget av dem hamnar i riksdagen. Om Centern, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedeemokraterna och Piratpartiet samtliga skulle få 3.9% av rösterna skulle det tillsammans med Övriga-rösterna innebära att mer än 20% av Sveriges väljare inte skulle bli representerade.

Det är som sagt extremt osannolikt, men hur många väljare är det egentligen okej att stänga ute från demokratin? Det är inte särskilt osannolikt att åtminstone 10% av de som går och röstar i nästa val faktiskt blir utan representation i riksdagen och det är ett demokratiskt problem.

Samtidigt har vi idag 9 partier som kan hamna i riksdagen. Personligen kan jag känna att det i sig gör demokratin väldigt otymplig i dess klassiska form. Hur kan man ha en debatt med 9 eller 10 partier representerade? Om man vill vara elak kan man ju argumentera att Alliansen skulle räknas som ett parti. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna är ju ändå bara stödpartier till Moderaterna i riksdagen, även om de i kommuner och landsting kan driva självständig politik.

Men frågan är om inte Piratpartiet har rätt, och att de är på rätt spår. Med bra utnyttjande av sociala medier skulle den demokratiska dialogen kunna bli inkluderande, utbildande och engagerande. Just nu ser bloggosfären inte riktigt ut så. Den utmärks av väldigt lite samtal och väldigt mycket polemiskt skrikande. Jag gör mig själv skyldig till det. Men det första steget mot en bättre demokratisk dialog borde vara att göra sig av med förtryckande eller odemokratiska strukturer. Kanske vore det mer modernt med en rörligare demokrati. Det vore också roligare för oss som älskar det demokratiska samtalet.

I ett försök att uppmuntra den här debatten gör jag reklam för alla "småpartistiska" bloggar som tar upp ämnet. Demokrati är trots allt viktigare än partipolitik. Läs gärna: Sagor från livbåten (PP), Magnihasa (PP), Robsten (SD), Drottningsylt (PP), Anna Troberg (PP), Farmor Gun (PP), Värmlandspiraten (PP), och Beelzebjörn (PP).

Otäckt med nytänk?

2010-07-22T01:00:00.004+02:00

Världens rikaste parti, Centern, är nere och slirar på 4%-gränsen. Först sålde de sina tidningar för att få pengar, sedan sålde de sitt miljöengagemang för att få makt. Nu försöker de få tillbaka "sina" väljare genom att skrämmas med vänsterspöket. De har missat poängen: Det handlar inte längre om Rött och Blått, det handlar om Grönt och Grått.

Att fråga sig om Miljöpartiet är vänster eller höger är egentligen inte relevant. Miljöpartiet är Miljöpartiet. Ett progressivt parti utan ideologiska skygglappar. Världen är inte uppdelad i bara två dimensioner, därför kan vare sig världen eller en modern politik beskrivas så. Att försöka passa in en modern politisk rörelse i ett gammalt system, som var föråldrat redan då det uppfanns, låter sig inte göras så lätt.

Miljöpartiets politik baseras på solidaritet med människor och ekosystem. I en gammelpolitikers öron låter det som vänster. Miljöpartiet tror på individer, att människor både kan och vill ta ansvar. För en gammelpolitiker låter det som liberalism, alltså höger. Inte konstigt att grå politiker blir förvirrade. Istället för att tjata om höger och vänster, vad sägs om att gå framåt?

Knark, Sex och Olja

2010-07-19T21:12:00.004+02:00

Hur skapar man en ekologisk katastrof? I receptet ingår knark, sex, olja, korruption och massor av girighet. Berättelsen om hur en stor del av Mexikanska golfen och kusten dödades är full av spännande ingredienser. I Sverige har vi fokuserat mest på effekterna av oljekatastrofen och missat orsakerna och vad som hände innan Deepwater Horizon gick under och tog Mexikanska golfen med sig.

Året 2007 spenderade Oljebolagen i USA $83.000.000 bara på lobbyism i Washington. Det är över 600 miljoner kronor. På ett år. Det är ungefär en och en halv miljon kroner per kongressledamot. Det är dessutom bara de redovisade vita pengarna som spenderades på advokater och lobbyister för att få den Amerikanska regeringen att ytterligare avreglera och subventionera gas och oljesektorn. Hur många miljoner man gett i "campaign contributions", dvs lagliga mutor, till olika ledamöter vet vi inte.

Vilken tur då att det finns en myndighet som ska reglera oljebolagen och se till att de sköter sig. Att de regler och krav som inte lobbyisterna fått bort ännu åtminstone efterföljs. Den myndigheten heter Mineral Managment Service (MMS). Eller hette. Det namnet är så smutskastat att de ny byter namn till Bureau of Ocean Energy Management, Regulation, and Enforcement (BOEMRE).

2008 avslöjades nämligen flera korruptionsskandaler. De på MMS har tagit emot mutor, droger och haft sex med kvinnor anställda av oljebolagen. De som var satta att kontrollera oljebolagen bjöds på lyxsemestrar, kokain, presenter och sex av dem de skulle kontrollera. Som tack bjussade MMS oljebolagen på "kategoriska undantag" från miljöskyddsregler. Men det var fortfarande så att bolagen skulle ha en plan utifall något gick snett. En förberedelse ifall en katastrofartad olycka inträffade. En "disaster response plan".

En sådan plan hade BP och alla de andra bolagen också. Märkligt nog ingick det i planen att man vid oljespill i Mexikanska golfen skulle försöka rädda valrossar och sälar. Två djurarter som inte finns i Mexikanska golfen. Ville man ha klarhet i varför kunde man kanske ringa den marinbiolog som stod som ansvarig kontaktperson vid en katastrof. Det var professor Peter Lutz. Dock fanns det två problem:

Professor Lutz hade aldrig tillfrågats om att stå med som kontaktperson vid händelse av en katastrof
Professor Lutz har varit död i fem år.

Bolagen har dessutom kopierat planen av varandra, så att samma valrossar som inte existerar ska räddas, och samma döda professor ska kontaktas, oavsett vilken miljö eller vilket land katastrofen sker i. Och oavsett vilket bolag. Så allvarligt såg bolagen på säkerhetsfrågorna.

Den 2:e april i år, 18 dagar innan Deepwater Horizon exploderade, sade president Barack Obama i ett tal om jobb och ekonomi såhär:

It turns out, by the way, that oil rigs today generally don’t cause spills. They are technologically very advanced.

Jag gillar Obama och jag tror han vill väl. Men det är svårt att få fram sanningen när Oljebolagen spenderar hundratals miljoner varje år på att dölja den, på att stoppa insyn och på att muta politiker och tjänstemän. Det tvåpartisystem som existerar i USA idag tillåter inget Miljöparti. Det är synd, för det skulle behövas.

SvD: 1 2 3 4 5 6

DN: 1 2 3 4 5

AB: 1 2 3 4

Ingen ifrågasätter att en del fått mer pengar

2010-07-19T20:41:00.002+02:00

Är det någon som ifrågasätter att ganska många människor fått mer pengar i plånboken de senaste 4 åren? Expressen och SvD tycker i alla fall att det är en nyhet såhär i valtider.

Genom skatten betalar vi alla för gemensamma tillgångar. Som vägar, sjukhus, skolor, poliser, dagis, parker... listan kan göras väldigt lång och det gemensamma för sakerna på listan är att vi alla vill ha dem. Vi vill ha bra skola, bra vård, bra miljö. Om vi skär ner på pengarna vi är beredda att spendera på det vi har gemensamt, och istället sänker skatten så kommer de som tjänar mycket att få mest och dom som tjänar inget få... inget. Men vi kommer alla att få mindre av det gemensamma.

Sämre skolor, sämre vård och sämre miljö. Det är effekten av skattesänkningarna. Har det inneburit att de som har jobb fått mer pengar i plånboken? Ja. Men på bekostnad av att alla fått det lite sämre. Är det så vi vill ha det? Det får vi se efter nästa val. Alliansens politik är i alla fall enkel att beskriva: Sköt dig själv och skit i andra. Det vinner du (kanske) på om du har gott om pengar.

Själv föredrar jag den gröna parollen: Var dig själv och bry dig om andra.

Obama och Hitler

2010-07-16T22:27:00.003+02:00

Jag är ganska intresserad av utrikespolitik och gillar att hålla koll på vad som händer i USA. Faktum är att jag råkade vara i USA under förra presidentvalet. Till skillnad från vissa Norrköpingspolitiker åkte jag inte dit för att valarbeta åt Republikanernas kandidat, utan för att vara "Best man" åt en vän som gifte sig med en Amerikanska. Men jag spenderade mycket tid med att följa debatterna och diskutera politik. Jag lyckades dessutom få med mig en souvernir hem, en "McCain/Palin" trädgårdsskylt som jag under livsfarliga omständigheter stal från en tomt mitt i natten. "Livsfarliga" för att en person med en sådan skylt garanterat har vapen hemma och inte skulle tveka att skjuta någon i sin trädgård.

USA's politiska arena är minst sagt... speciell. Men det senaste tar ändå priset. En republikansk kongressledamot jämförde Obama med Hitler, för att Obama tvingat BP att finansiera åtgärder för att rädda kusten från BP's oljekatastrof.

Nästa gång jag tycker att högern i Sverige går för långt i sin smutskastning eller sysslar med skrämselpropaganda eller oseriös retorik ska jag tänka på att det kunde vara mycket värre. Än så länge har ingen borgerlig riksdagsledamot jämfört Mona Sahlin med Stalin i riksdagens talarstol. Det jag däremot tycker är märkligt är hur många svenska högerpolitiker kan ha USA som en förebild.

Littorin fick chansen av Aftonbladet

2010-07-14T17:36:00.004+02:00

När Littorin fick frågorna om sexköp av Aftonbladet vägrade han kommentera och smet därifrån. Senare lovar han att låta sig intervjuas men väljer istället att avgå 16 timmar efter frågorna och inte ta några frågor. Det sista vi får se av honom är ett fult försök att manipulera genom att skylla på media och använda sina egna barn som sköld. Jag själv var en av de som köpte lögnen och tyckte synd om honom. Efter det har han, Moderaterna, Statsministern och Regeringen fått alla chanser att reparera misstaget. Och misslyckats kapitalt.

När Aftonbladet i tre dagar är tysta om vad för brott Littorin begått så har Littorin och Moderaterna en gyllene chans. De kunde ha kallat till en presskonferens och lagt fram sin sida av händelserna. På så sätt kunde de ha "ägt" nyheten istället för att kastas fram och tillbaka i mediastormen. En strategi som hade varit både intelligent ur ett politiskt och medialt synsätt, men också det ärliga och rätta att göra hade varit att gå ut med hela sanningen och sedan göra sig tillgänglig. Istället gjorde man tvärtom. Man Gömde sig, höll inne med information och sedan försökte man ljuga sig ur krisen.

Uppenbarligen har Sven Otto lyssnat på någon som sagt att det är en rimlig taktik att neka i och med att preskriptionstiden för brottet har löpt ut. I och med att det inte kommer att kunna avgöras i domstol är det enligt någon inhyrd PR-strateg lika sannolikt att det är sant som att det är falskt. Eftersom du inte kommer att dömas kan du lika gärna blåneka hela vägen, motsatsen kommer aldrig att bevisas.

Det är en önskedröm och självklart inte sant. Även om Littorin inte kommer att dömas i domstol är han redan dömd. I media, av väljare och av sina kollegor. Som Lena Melin säger:

"Sven Otto Littorin lämnar alltså regeringen för att han fått frågor om någonting som han fyra dagar senare uppger att han aldrig har gjort."

Redan där blir det löjligt uppenbart. Hade Littorin varit oskyldig hade han självklart svarat på Aftonbladets frågor direkt. Hade han då påstått kategoriskt att han aldrig köpt sex hade det kunnat bli trovärdigt. Om man måste gömma sig i fyra dagar och få PR-rådgivning för att kunna svara att man inte gjort det så blir det inte så trovärdigt. Jag tror att alla som aldrig köpt sex kan svara på den frågan även om de blir väckta mitt i natten. Det är uppenbart att Littorin ljuger. Dessutom verkar det som om Statsministern vet att han ljuger, varför skulle han annars så metodiskt frusit ut och redigerat bort sin gamla bundsförvant?

Nu kan det vara för sent. Även om Moderaterna till slut skulle inse hur krishanteringen bör fungera kan det ha gått för långt. Lögnerna är redan ljugna, trovärdigheten förbrukad. Men ska man på både ett politiskt och personligt plan kunna lägga detta bakom sig måste man göra vissa enkla saker, som den här regeringen tycker är så svårt:

Statsministern måste erkänna sitt misstag, att krishanteringen inte fungerade och att han själv hanterat frågan dåligt.
Littorin måste berätta sanningen. Hela sanningen. Var 13:e man i Sverige påstås ha köpt sex, Littorin är långt ifrån unik. Han låg i skilsmässa och var ur balans. Det är mänskligt att göra misstag och man kan bli förlåten, men ska man bli det måste man också vara ärlig.
Littorin måste be om ursäkt. Be om ursäkt till Anna, den prostituerade. Be om ursäkt till media för sin medvetna manipulation och smutskastning. Be om ursäkt till väljarna. Och be om ursäkt till sin familj för vad han har tvingat dem att genomlida, och för hur han försökt använda sina barn som sköld.

Ska Moderaterna och Littorin ha någon chans att lägga detta bakom sig måste de göra detta. Varje ny lögn och varje försök att gömma, manipulera eller distrahera från sanningen bidrar bara till att hålla liv i krisen. Moderaternas image som regeringsdugliga har skjutits i sank i och med denna senaste ministerskandal. Regeringsduglighet har varit Alliansens slagord i valrörelsen hittills, kanske väljer de att tona ner det nu.

Aftonbladet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Svenska Dagbladet 1 2 3 4 5
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Expressen 1 2

Den attraktiva staden

2010-07-10T20:07:00.007+02:00

För några månader råkade Maria Wetterstrand avslöja på Facebook att hon tycker Norrköping är sveriges vackraste stad. Även om jag inte varit i lika många städer som Maria är jag böjd att hålla med. Ända sedan jag var tonåring har jag gillat Norrköping, trots att 'normen' då var att gnälla och längta till Stockholm eller någon annan stad. Dock så har Norrköping förändrats mycket till det bättre sedan jag var arton, så idag är fler människor positiva. Och vår stad kan förändras ännu mer.

Från att ha varit en industristad håller Norrköping på och ställer om till en kunskaps-stad och en handels-stad. Universitetet och nyöppnade Visualiseringscenter är exempel på kunskapsoaser som placerats i det vackra industrilandskapet. Tyvärr har man inte lyckats integrera handeln på samma sätt. Alltför mycket har hamnat utanför staden i stora externhandelscentrum.

Idag lanserade Miljöpartiet en politik som går ut på att göra staden grönare, roligare, mer attraktiv och mer hållbar. Ett steg i det är att satsa på utbyggnad av cykel- och gångvägar, eller parker. Ett annat är att sätta stopp för mer etablering av externhandel.

Vi har redan idag för mycket externhandel i Norrköping. Det riskerar att utarma handeln i city, vilket leder till en stad utan liv i centrum. Samtidigt skadar det lokala näringsidkare och miljön. Externhandel förutsätter bilåkande och många transporter, samtidigt som vinster ofta går till internationella storbolag istället för våra lokala företagare. Både en förlust för miljön, det lokala näringslivet och vår stadsmiljö.

Efter valet vill jag arbeta för en attraktiv innerstad istället för mer köpcentrum utanför staden. Jag vill prioritera lokalt företagande istället för internationella butikskedjor. Och framförallt fortsätta göra Norrköpings stad till en attraktiv plats att bo, arbeta och driva sitt företag i.

Vilka är Verklighetens Folk?

2010-07-09T20:07:00.001+02:00

Börjar bli väldigt trött på "verklighetens folk". Denna fruktansvärt obehagliga retorik av partiledare Hägglund. Vilka är dessa "verklighetens folk" egentligen? Hittills vet vi bara vilka det inte är. Till exempel är de inte homosexuella, icke-kristna eller "kulturvänster".

Ännu mer irriterande är det eviga malandet om att politiker inte ska lägga sig i folks liv. Om det inte är så att du är homosexuell och vill gifta dig. Eller skaffa barn. Eller kvinna och vill ha jämställdhet. Eller göra abort. Eller om du laddat ner en fil på internet. Eller ringt ett utlandssamtal.

Kristdemokraterna är ett missnöjesparti som grundades för att driva tre frågor:

Kristendomsundervisning i skolan
Abortförbud
Kvinnorna tillbaka till spisen

Då är det en väldigt lång resa man måste göra om man ska lura i någon att KD är ett parti som värnar om individens frihet.

Att dela upp människor i verkliga och inte är ett väldigt otäckt sätt att driva politisk propaganda. Alla vi som inte passar in i KD's syn på världen, vad är vi om vi inte är verklighetens folk?

Alla människor är verkliga. Alla människor lever i sin egen verklighet. Och den som börjar dela upp människor på det vis som Hägglund gör är verkligen ute på tunn is. I sin desperata jakt på väljare och folklighet har Hägglund irrat sig ut i extremhögerns retorik.

Urflippad Filippa Floppar i Folkhälsofråga

2010-07-09T17:04:00.000+02:00

Moderaterna är det enda parti i Stockholms landsting som inte vill motarbeta spridningen av HIV och Hepatit B och C. Det låter ju helt orimligt, eller hur?

Vi testar såhär istället: Filippa tror att om missbrukare får möjlighet att byta in en smutsig kanyl mot en ren så kommer folk att börja knarka. Njae. Det lät inte heller så smart.

Okej men visst är det viktigt att samhället skickar ut en signal att det inte är okej att injicera heroin? För det skulle väl totalt tillintetgöra den information och drogupplysning som finns i samhället om man lät knarkare använda rena sprutor? Då skulle väl folk inte längre förstå att det är farligt med heroin? Att knarkare idag blir bostadslösa, tvingas begå brott, prostituerar sig, blir utestängda från samhället och till slut dör är väl inte en tillräckligt stark signal?

Det är fruktansvärt svårt att hitta vettiga argument mot ett sprututbytesprogram, och Filippa har verkligen inte lyckats. Programmen räddar liv. De minskar smittspridning, både bland narkomaner och andra. Det är en ekonomisk vinst eftersom rena kanyler är billiga och HIV-infektioner är otroligt dyra. Det skapar en kontakt mellan missbrukare och vården som kan användas till rehabilitering. Det fungerar. Argumenten för är många och starka. Argumenten mot är ett illa dolt förakt för utsatta människor.

I Stockholm lyckades Filippa och Moderaterna tvinga till en återremiss och på så sätt skjuta upp beslutet. Därför är det skönt att se att Östergötland nu inför programmet, i enlighet med rekommendationer från WHO, UNAIDS och Röda Korset. En human, modern och ekonomiskt lönsam hälsoreform.

Läs mer på Hälsan är Grön om du är grön, på Liberati om du är liberal och Folkbladet om du är röd. Röda, Gröna och Blå förstår, men Filippa och M är kvar i gamla spår.

Sven Otto och Sanningen

2010-07-08T17:43:00.001+02:00

Enligt Aftonbladet ska Moderaternas Arbetsmarknadsminister ha begått brott under valrörelsen 2006. När det gäller brottets art är Aftonbladet själva misstänkt ohederliga, eller åtminstone manipulativa. De håller inne informationen (så länge) med hänvisning till att Littorin i och med sin avgång inte längre är en offentlig person.

Om man vill vara cynisk, och det tror jag man kan kosta på sig att vara här, så vill Aftonbladet bara driva upp intresset för nyheten. Särskilt om de kan göra det samtidigt som de plockar "moraliska poäng" på att undanhålla informationen; "Han är inte längre en offentlig person". Självklart kommer sanningen att komma fram, nyheten kommer aldrig att ta slut så länge folk vill veta. Och självklart förstår Aftonbladet detta.

Det man kan sluta sig till är att Aftonbladet åtminstone anser sig själva att ha starka bevis, och uppenbarligen är det ett tillräckligt allvarligt brott för att en minister omedelbart ska avgå och vägra svara på frågor. I det informationsvakuum som Aftonbladet skapar så sprider sig nu skvaller och spekulationer som en löpeld. Själv känner jag mig manipulerad. Först av Sven Otto och Moderaterna, sedan av Aftonbladet.

Om det är som Aftonbladet säger, att Littorin avgick p.g.a ett allvarligt brott han avslöjats med att ha begått, då känner jag mig ljugen för. Uppenbarligen vet Reinfeldt vad det handlar om och har valt att backa upp lögnen. Det känns både förolämpande och korkat. Förolämpande att förtroendevalda ljuger för mig, korkat för att de borde inse att de bara gör saken värre för sig själva. Varje lögn gör bara att nyheten växer.

Dessutom hade jag förhoppningen att det skulle leda till att vi pratar om hur vi ser på och behandlar våra politiker. En debatt om hur vi kan förbättra demokratin, öka människors delaktighet. Hur vi ska få tillgängligheten till makt och inflytande att öka. Hur vi ska skapa en mänskligare, mer verklig och modernare politisk dimension i samhället. Det är en debatt jag gärna hade velat se.

Vem vill bli Arbetsmarknadsminister?

2010-07-07T13:30:00.001+02:00

Det var ett känslosamt framträdande av Sven Otto Littorin inför en samlad press idag. Ministern berättade med gråten i halsen om hur medierna behandlat hans familj under den senaste tidens vårdnadstvist. Jag tycker det var starkt på många sätt och att det väcker frågor.

Är det okej av media att behandla politiker på det här sättet ? Information och transparens är grundläggande fundament i en demokrati så medborgarna måste ha rätt till information om de människor de väljer. Men vilken information är rimlig, hur mycket information, och finns det några gränser för hur enträget man får försöka få fram informationen? Det enskilda fallet med Littorin är fullt av uppenbara övertramp från journalister, det råder det ingen tvivel om, men hur ser systemet ut, var vill vi ha gränserna?

I rollen som till exempel minister har politikern tydligt avgränsade ansvarsområden. Finansministern har ett demokratiskt ansvar för ekonomin, men inte för sitt kärleksliv. Om en minister eller politiker använder skattepengar på fel sätt är det av intresse för medborgarna. Om en politiker är otrogen mot sin partner, eller har en psykiskt sjuk vän eller familjemedlem är det kanske intressant för medborgare, men inte något de har att göra med.

Det största, viktigaste och mest relevanta krav på information om våra politiker vi kan ställa är hur de utför sitt uppdrag, vad deras mål är, vilka metoder de vill använda och hur deras vision för framtiden ser ut. Det är frågor som borde ställas hela tiden.

Tyvärr tror jag Sven Otto har rätt, att det kommer att bli svårare att engagera människor i politiken om den här utvecklingen fortsätter. Alla riksdagspartier utom Miljöpartiet minskar redan i antal medlemmar. Vad betyder det för demokratin? Kan du tänka dig att bli minister i Sverige? Om inte så har vi ett demokratiskt problem. Ska bara "stålmän" eller människor med perfekta liv kunna bli politiker?

Dags att rensa lite i lögnträsket

2010-07-06T22:09:00.000+02:00

Det är kul med valrörelse. Särskilt för alla oss samhällsengagerade som är intresserade av politik och att förbättra världen. Det som inte är särskilt kul är när politiker börjar ljuga om sina motståndare. Jag tänkte passa på att reda ut tre påhitt som cirkulerar om Miljöpartiet.

Lögnen: Miljöpartiet vill förbjuda inrikesflyg söder om Sundsvall

Sanningen: Miljöpartiet vill få bort behovet av inrikesflyg i de relativt tätbefolkade södra delarna av Sverige genom att bygga höghastighetståg och rusta upp befintlig järnväg. Samtidigt är Miljöpartiet väldigt kritiskt till att som idag skattesubventionera flyget. Flyget är det enda transportsätt som inte betalar skatt för sitt bränsle och sveriges kommuner spelas idag ut mot varandra av flygbolagen för att skattesubventionera flygplatserna. Det har lett till att det är billigare att flyga från Norrköping till Barcelona än att ta tåget till Göteborg. Det är inte hållbart.

Lögnen: Peter Eriksson har en SUV som han kör omkring i

Sanningen: Peter Eriksson kör en bensinsnål Citroen. Han har aldrig haft en SUV. Hans förra fru ägde en SUV för flera år sedan.

Lögnen: Maria Wetterstrand flygpendlar till Finland

Sanningen: Maria är gift med en Finsk riksdagsledamot och åker ofta till Finland, så långt stämmer det. Men hon åker färja. De få gånger det inte är praktiskt möjligt så flyger hon, och då är hon dessutom så medveten att hon klimatkompenserar, något hon naturligtvis inte är skyldig att göra.

Det är ett privilegium att bo i en demokrati, mindre än hälften av alla länder är demokratiska. Men det innebär också ett särskilt ansvar, både för medborgare, journalister och politiker. Medborgarna måste informera sig, engagera sig och inte minst rösta. Journalister måste försöka ge medborgarna den information de behöver för att fatta medvetna beslut. Och politiker måste säga sanningen. Att ljuga om sina motståndare är inte en okej 'taktik', det är direkt skadligt för demokratin. Det ökar inte bara politikerföraktet utan undergräver hela det politiska systemet.

Att ha olika perspektiv är naturligt. Att välja ut just de fakta som stöder ens ståndpunkt är förståeligt. Att avsiktligt ljuga om fakta och hitta på saker är moraliskt och demokratiskt korrupt. Då har maktbegäret tagit över helt och respekten för människors demokratiska rättigheter försvunnit.

En Afrikansk framgång

2010-07-05T19:38:00.000+02:00

Ett av alla sorgebarn i Afrika är Somalia. Landet som i snart nitton år slitits sönder av klanledare, krigsherrar, religiösa fanatiker och internationella företag. Det är egentligen svårt att kalla det för ett land. Det finns inget rättssystem och ingen fungerande regering. Landet är laglöst och utnyttjas hänsynslöst av både interna och externa krafter. Förutom en liten del, uppe i nordväst.

Efter att diktatorn Siad Barre störtades 1991 förklarade sig den nordvästra delen av Somalia självständigt under namnet Somaliland. De senaste femton åren har det rådit fred där, och häromdagen hände något väldigt speciellt. Den sittande presidenten Kahin förlorade valet till oppositionsledaren Silanyo. Och accepterade det.

Det kändes som ett oerhört viktigt steg. Att uppnå fred och stabilitet i en region där tillvaron tidigare präglats av fattigdom, krig och klanpolitik är i sig en enorm prestation, men ur en demokratisk synvinkel är det som precis hänt nästan lika viktigt. Att en ledare erkänner sig besegrad i ett demokratiskt genomfört val, gratulerar motståndaren och sätter sig på oppositionens bänk är inte direkt en vanlig företeelse i Afrika. Nu har Somaliland bevisat att de är en riktig demokrati och både folk och region ser de fördelar som demokratin för med sig i form av stabilitet, trygghet och ekonomisk utveckling. Somaliland skulle kunna stå som ett gott exempel på hur man kan göra. Om vi bara ville låta dem göra det.

Problemet är att inget land erkänner Somalilands existens, vi i Europa betraktar det fortfarande som en del av Somalia. Trots att Somaliland har en egen regering (som fungerar!), egna pass, egen ekonomi och ett fungerande rättssystem. Man vill inte ändra på gränser som uppstått vid avkolonialiseringen. De konstgjorda gränser som vi i Europa tvingade på dem till att börja med. Bör de vara viktigare än att erkänna ett land som faktiskt fungerar? Och som skulle kunna fungera ännu bättre om de fick möjlighet att göra avtal med andra länder?

Efter hårt arbete från de Rödgröna erkännde Sveriges Riksdag till slut folkmordet i Seyfo, trots att Moderaterna och deras utrikesminister var emot beslutet. Här har vi chansen att göra verklig nytta igen. Att ge upprättelse åt ett folk som fortfarande lever, att bidra till att stärka de goda krafterna i regionen och lyfta de goda exempel som finns. Sverige skulle kunna vara först i världen med att erkänna Somaliland som den fungerande nation det är.

Fina fiskar i grönt Norrköping

2010-06-29T22:50:00.000+02:00

Norrköping är första kommun i Sverige att bli MSC-certifierad. Det innebär att all fisk som serveras i Norrköping skolor nu är fiskad på ett hållbart sätt. MSC står för Marine Stewardship Council och är en internationell organisation som arbetar för ett ekologiskt hållbart fiske, och för att stoppa den utfiskning av våra hav som fortfarande sker.

Häromdagen kunde man dessutom läsa att Norrköping klättrat i Miljöaktuellts rankning och nu är nionde bästa kommun i Sverige. Kul för alla i Norrköping och speciellt oss Miljöpartister. Mindre kul för våra Östgötska vänner i Ödeshög, Ydre, Valdemarsvik och Åtvidaberg som alla kommer nedanför 250-strecket av 290 kommuner. Till deras försvar kan man säga att det är svårare att få genomslag i en sådan här mätning för småstäder, där man inte har samma förutsättningar. Och att Miljöpartiet inte har lika stort inflytande där. Ännu. Jag tror att gräset är grönare på andra sidan valet.

Alliansen är bra för (vissa) pensionärer!

2010-06-21T12:51:00.000+02:00

Fyra pensionärer berättar i DN att den borgerliga politiken minsann är den bästa för dem, och de har rätt!

Nu råkar det vara fyra av sveriges rikaste pensionärer. De åldrade före detta ledarna för de borgerliga partierna. En liten elit med väldigt mycket pengar, väldigt mycket kontakter och väldigt mycket inflytande.

Efter att man sållat bort känsloargumenten och annat nonsens ur artikeln slutar det egentligen i att en sak är viktigare än allt annat för att (vissa) äldre ska få det bra. För de som har koll på vilket som varit högerpartiets viktigaste fråga sedan åtminstone 1904 är det inte så svårt att lista ut vad det är: Skattesänkningar!

Jodå. För att pensionärer ska få det bra krävs rejäla skattesänkningar. Och så ska det löna sig att arbeta såklart, även om man fyllt sjuttio. Jag kan mycket väl tänka mig att Ulf Adelsohn skulle bli ännu lyckligare om han slapp några kronor i skatt, han har aldrig slagit mig som en särskilt solidarisk person.

Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig att Birgit Friggebo skulle kunna jobba in lite pengar trots att hon fyller 69 i år. Hon har antagligen inte allt för allvarliga förslitningsskador efter att ha jobbat först som tjänsteman, och sedan som högavlönad politiker hela sitt vuxna liv.

Men hur representativa är de egentligen? Och hur mycket av välfärden är det okej att montera ner för att fylla just den rikaste promillens behov? Välfärdsfrågor är intressanta och komplicerade. I vissa sektorer finns det stora behov av reformer. Utgångspunkten bör vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla, inte att se till de som redan har det bäst. En modern politik för välfärd skapas knappast av gamla avdankade högerpolitiker.

Demokratins väktare

2010-06-14T16:10:00.000+02:00

Deltog i ett väldigt intressant seminarium om politik och journalistik för ett tag sedan, kom att tänka på det när jag idag läste om hur en av Sveriges största dagstidningar springer ärenden åt Alliansen. Att SvD's ledarredaktion på order från Reinfeldt och Regeringskansliet ska 'krossa' Maria Wetterstrand, att de ska ge journalisterna order att 'granska' Miljöpartiet istället för Socialdemokraterna. Att den uttalade strategin är att sänka Marias popularitet.

På seminariet pratades det högtidligt om journalisternas uppdrag. Att ge medborgarna den information de behöver för att fatta demokratiska beslut. Journalisterna som demokratins väktare. En mycket sympatisk målsättning. Tyvärr inte alltid så nära verkligheten.

På en teoretisk nivå kanske man kan påstå att journalister har det uppdraget, men ser man till hur den struktur de arbetar i fungerar så är det ganska långt från sanningen. Tidningars uppdrag är att sälja annonser, prenumerationer och lösnummer. Journalisternas verkliga roll blir då att göra en produkt som så många som möjligt vill ha. Självklart är hög trovärdighet en bra egenskap att ha när man säljer annonser, men antalet läsare smäller högre. Det är den ekonomiska verkligheten, och den kan man kanske leva med. Även om jag misstänker att man inte drömmer om att skriva om kändisskvaller när man går journalisthögskolan.

Men att gå regeringsmaktens ärenden i en propagandakampanj, att ta order från de som de påstås vara satta att bevaka. Då har man inte bara misslyckats i sitt uppdrag, man skadar hela demokratin och säljer sin egen trovärdighet.

Hårdare tag, lösningen på allt

2010-06-09T19:39:00.000+02:00

Går det inte med våld så går det med mera våld. Det är inte bara ett recept för att få upp envisa konservburkar utan verkar också utgöra grundstommen i Folkpartiets moderna politik. Det är en imponerande resa de så kallade liberalerna har gjort. Från ett social-liberalt parti som ville ha individuell frihet med socialt ansvarstagande, till ett moralkonservativt parti som helst vill låta batongen tala.

När Folkpartiets representant i debatten om Jämlikhetsanden i Norrköping fick prata ville han prata om Moral. Jovisst tyckte han, forskningen visar att jämlikhet är bra men är det verkligen Moraliskt rätt att minska klyftorna? Är det inte viktigare att belöna de som jobbar och straffa de som inte gör det? Samma linje kör nu Folkpartiets major, Jan Björklund, när det gäller oroligheterna i Rinkeby. Det är hårdare tag som gäller.

Det mest grundläggande problemet med "hårda tag" är att det inte fungerar. Hårdare straff minskar inte brottslighet, det ökar den. Hårdare tag i skolan ökar inte elever studiemotivation, det sänker den. All forskning visar att sociala problem förvärras av de hårdare tag som populister på högerkanten förespråkar. Ingen blir snäll av stryk.

Statsministern visar mer förstånd än regeringens stridspitt och vill involvera frivilligorganisationer och föräldrar i dialog. Det är bra. Men man missar självklart att ta upp det faktum att det är ojämlika förhållanden och det högst verkliga utanförskap som det innebär som skapar problemen. Ökad jämlikhet, rättvisare resursfördelning och långsiktigt arbete med att skapa delaktighet behövs. En modernare syn på samhället än vad de konservativa kan bidra med, med andra ord.

Vetenskaplig medkänsla

2010-06-04T23:45:00.000+02:00

Hörde talas om spegelneuroner för första gången på ett seminarium om Jämlikhetsanden igår. Blev nyfiken och kollade upp den nya hjärnforskning som upptäckt dessa spännande hjärnfunktioner.

Att sociala relationer är viktiga håller nog alla med om. Att de är absolut livsnödvändiga håller säkert också en del med om. Men en filosofiskt intressant fråga är om det inte till och med är så att vi som individer bara existerar i en socialt kontext. Vi är helt enkelt våra relationer.

Upptäckten av dessa neuroner visar åtminstone att förmågor som empati och medkänsla är "hårdkodade" i oss, och i andra primater och livsformer. Uppenbarligen finns det en stark evolutionär fördel med empati, och även om det inte därmed är sagt att det måste vara så att ett varmare, mer rättvist och mer jämlikt samhälle därför per automatik är bättre så ger det väl en indikation åt det hållet.

Dessutom visar det att det är en grundläggande funktion hos människor att bry sig om varandra. "Sköt dig själv och skit i andra" fungerar inte, det har naturen sorterat bort, det är atavistiskt. "Var dig själv och bry dig om andra" är en mer modern, vetenskaplig och funktionell inställning. Och det känns bra.

Demokratisk terrorism

2010-06-01T20:45:00.000+02:00

Äntligen är svenskarna på väg hem. Jag får nästan lite dåligt samvete när jag blir glad över det. 12 miljoner människor är ju ändå kvar i området och kommer att fortsätta drabbas av Israels statsterror. Både Palestinier och Israeler. Israel som är "regionens enda demokrati"

Hur går demokrati och terrorism ihop? Demokrati handlar inte bara om folkval, det handlar också om demokratiska värderingar som lika rätt inför lagen och yttrandefrihet. Israel misslyckas kapitalt med att uppfylla de kraven. I verkligheten är Israel en apartheidstat, där en del av befolkningen har privilegier och rättigheter som andra delar inte har. Yttrandefriheten inskränks gång på gång, och även judar med impopulära åsikter stoppas eller väljer till slut att emigrera.

Något av det obehagligaste i den brutala attacken mot Ship to Gaza var att den genomfördes sent på natten, efter att all kommunikationsutrustning slagits ut, och av maskerade kommandosoldater. Uppenbarligen tycker inte ens Israels egen regim att det de sysslar med tål dagsljus. Bara kriminella maskerar sig och utför sina illdåd i skydd av mörker. En demokrati hindrar inte aktivt folk att granska sin verksamhet.

Fler båtar är på väg. FN har fördömt Israels brott mot internationell rätt. Till och med de mest borgerliga kommentatorerna anser att blockaden mot Gaza måste brytas. Hur kommer den demokratiska staten Israel att reagera? Nu finns chansen till besinning. Kanske inser Israel att de håller på att måla in sig i ett politiskt hörn utan allierade.

En del svenska extremister påstår att hjälpsändningar är att betrakta som krigsprovokationer, och att hjälparbetarna "ville dö".

Tyvärr tillhör de inte extremistiska partier utan Folkpartiet, Moderaterna och KD. Jag hoppas och tror att ALLA svenska riksdagspartier respekterar mänskliga rättigheter. Och jag hoppas att dessa politiker förstår att de utnyttjar ett demokratiskt privilegium som de inte skulle kunna dra nytta av i det land vars agerande de försvarar.

Som Lasse Stjernkvist uttryckte det idag: "Hur kan ett land som inte funnits utan FN och folkrätt strunta i FN och folkrätt?".

Det handlar inte om Judar

2010-05-31T10:09:00.000+02:00

Nu när israels regim och militär återigen kränker mänskliga rättigheter, mördar och terroriserar är det viktigt att komma ihåg en sak: Det handlar inte om judar.

Igår stoppades Noam Chomsky vid gränsen till Israel. Han är en 81 år gammal professor i lingvistik vid Massachusetts Institute of Technology. En ikon inom freds- och vänsterrörelsen. Han var inbjuden att hålla en föreläsning i ett Palestinskt universitet. Han är jude.

Med på en av båtarna är Hedy Epstein, 1976 års mottagare av Nobels Fredspris. Hon är 85 år gammal och överlevde förintelsen. Hon har ägnat sitt liv åt att arbeta för fred. Hon är judinna.

Andra judiska passagerare är Henry Ascher, barnläkare och forskare i flyktingmedicin. Dror Feiler, konstnär och ordförande i Judar för Israel-Palestinsk fred.

Det handlar inte om judar och palestinier. Det handlar om en högerextrem regim som använder terror som ett verktyg för att behålla sin makt.

Judar är också offer för den terror-regim som vill polarisera, demonisera och dominera Palestina. Idag flyr många intellektuella judar Israel. Judar med impopulära åsikter släpps inte in. Hämnd är inte judiskt. Den Israeliska regimen är inte en representant för det judiska folket, bara för en reaktionär extremistisk makt- och förtryckarapparat. Både judar och palestinier behöver vårt stöd.

Ett modigt Sverige

2010-05-31T08:07:00.000+02:00

I morse bordade Israeliska kommandos båtar i flottan Ship to Gaza som är på väg med förnödenheter till de drabbade och utsatta i Palestina. Rapporterna varierar men 2-16 personer uppges ha dödats. Det var obeväpnade. De hade öppet deklarerat att de färdas till Gaza för att hjälpa befolkningen. De har stöd av EU och de befann sig på internationellt vatten.

Att använda rädsla som metod för att uppnå politiska mål, genom att attackera civila, är terrorism. Det Israel sysslar med är statsterror. Det finns starka fredliga krafter i området. Palestinska kvinnor, Israeliska intellektuella, internationella fredsorganisationer, demokratiska nätvärk, vanliga människor som är trötta på krig. Det är de som är den Israeliska regimens fiender.

Israels regering har låst fast sig i en sprial av våld, förtryck och terror. För att kunna bibehålla sin makt och undvika reformer krävs ett grövre och grövre våld. Målet är att polarisera, att driva de olika parterna så långt från varandra som möjligt, för att till varje pris undvika förhandlingar, relationer och fred. Den Israeliska regimen är inte intresserad av fred, de är bara intresserade av dominans. Genom terrorhandlingar som den här hoppas de att ännu fler människor ska bli rädda. Att de ska känna att deras situation är hopplös, och att de ska drivas till desperata handlingar, så att den israeliska regimen kan fortsätta berättiga sitt agerande.

Någon måste bryta våldscykeln, men vem? Kanske ett neutralt litet land i norr som har en historia av diplomati och fredsförhandling? Det finns modiga svenskar ombord på båten. Författaren Henning Mankell och den miljöpartistiska riksdagsmannen Mehmet Kaplan är två av dem. Kan de få hjälp av Sveriges regering? Kan Sveriges regering stå upp för de humana intressena och de modiga människor som fortfarande orkar arbeta för fred?

Politikens droger

2010-05-29T13:12:00.000+02:00

"Knarkare" är sådana som använder droger som samhället inte godkänt för rekreationellt bruk. Uppstående, moraliska och fina människor dricker sprit och röker tobak istället. Maria Larsson förfasar sig över att 1,2-1,8% av Sveriges barn lever i familjer där minst en person rökt hasch senaste året. Hur många barn lever i familjer där det dricks alkohol minst en gång om året? Senaste månaden? Varje dag?

Alkohol och tobak står för över 90% av alla drogrelaterade dödsfall i Sverige. Det går knappt att hitta ett fall av misshandel eller en våldtäkt där alkohol inte är inblandat. Cigaretter skördar mer än fem miljoner liv varje år över världen. I Sverige är de vanligaste dödsorsakerna hjärt- och kärlsjukdomar (alkohol) och cancer (cigaretter). Men det är vanliga, fina, duktiga svenskar som röker och dricker. Lättare att ge sig på redan marginaliserade människor som använder andra droger.

Den mänskliga driften att skilja på vi och dom, att demonisera de som inte är som oss och att vilja straffa och skada de som inte konformerar sig är stark. Allt som oftast blir det den starke som slår på den svage. Stat, institutioner och strukturer som används för att ytterligare trycka ner de som redan har det svårast. Ett exempel på det är demoniseringen, jakten på och marginaliseringen av droganvändare.

En human och modern politik borde istället erbjuda vård, chans till rehabilitering och hjälp för de som är beroende eller missbrukar. Oavsett om det är en drog som samhället godkänt eller inte. Ingen blir friskare av stryk eller straff. Barn mår inte bättre av att mamma eller pappa hamnar i fängelse för att politiker moraliserar över deras missbruk samtidigt som de blundar för sitt eget. Moralisering är en drog som vi alla borde rehabiliteras från.

Varför väljer ungdomarna GU?

2010-05-26T11:43:00.000+02:00

Miljöpartiet är det enda riksdagsparti som växer i antal medlemmar. Samtidigt växer ungdomsförbundet Grön Ungdom så det knakar, medan andra ungdomsförbund har svårt att få med och engagera nya medlemmar. Varför är det så?

Självklart finns det ett stort intresse för MP's frågor bland yngre. Klimat och miljö-frågor är viktiga för dem, samtidigt som progressiv politik inom andra områden inte är lika främmande för yngre som för äldre. Men jag tror att det finns en viktig skillnad mellan GU och de andra förbunden: det är på riktigt.

Grön Ungdom driver samma politik som Miljöpartiet. Den riktiga politiken. Inte någon hitta-på-politik, inte något radikalt alibi, inte springa runt med clown-näsor och ropa "fucka facket forever". De driver riktig politik och riktiga frågor, och när Grön Ungdom talar så lyssnar Miljöpartiet.

Unga människor kan tänka, skapa och föra ut politik. De behöver inte stå i pappas kostym och upprepa vad partiledaren sagt i TV dagen innan. Man behöver inte skicka en heltidsanställd politiker, som gick ut gymnasiet för snart tio år sedan, att representera ungdomar. Inte om man låter de unga ta ansvar och vara med och bestämma.

På kongressen fick Grön Ungdom in sina profilerade frågor i Miljöpartiets valmanifest, och deras språkrör Maria och Jakop fick stående ovationer. Ingen lyfter på ögonbrynen, såhär är det. Dels är GU som organisation representerat i MP's beslutande organ, dels är gröna ungdomar fullvärdiga medlemmar i Miljöpartiet, dels tar vi dem på allvar. Av Miljöpartiet i Norrköpings representanter på kongressen var 2 av 5 gröna ungdomar. I Grön Ungdom får man inflytande på riktigt.

Arbetslinjen allt krokigare

2010-05-25T10:51:00.000+02:00

Att sänka skatten så de som jobbar tjänar mer, och skära ner i försäkringar och bidrag så att de som inget jobb har får det sämre, så har Alliansen försökt skapa jobb i snart 4 år. Den politiken bygger på uppfattningen att arbetslösheten är ett individuellt problem. Att det är ditt fel att du inte har ett jobb. Det ska löna sig att arbeta, säger Alliansen, och halverar lönen för unga.

Jobbskatteavdraget gjorde att de som redan har arbete tjänar mer, hur skapar det mer jobb? Nedskärningar i A-kassa och minskade stöd gjorde att de som inte har arbete får det sämre, hur skapar det mer jobb?

Faktum är att en halvering av lönen för ungdomar inte heller kommer att skapa mer jobb, det kommer däremot skapa en ny underklass. I Björklunds Sverige blir du inte en riktig människa förren du fyllt 23. Alla som hunnit bli vuxna enligt Björklunds definition kanske drar en suck av lättnad, tills de inser att en 21-åring kan anställas för att göra deras jobb till halva priset...

Så ska Sverige styras enligt Alliansen, genom att skapa grupper som man spelar ut mot varandra. Ge först medelklassen privilegier, skapa sedan en stor underklass för att hota privilegierna. Så pressas i slutändan lönerna ner, facket avväpnas och marknaden får styra det nya kalla samhället. Vi har haft det samhället förut, på 1800-talet och början av 1900-talet. Det är dags att modernisera Sverige, inte gå bakåt.

En modern politik för arbete innebär:

Sänkta arbetsgivaravgifter för arbetslösa som nyanställs
Entrepenörsår för att uppmuntra företagande
Förenklingar i regelsystemen för småföretagare
Statligt riskkapital som gör att småföretag vågar växa
Bra och yrkesinriktade utbildningar
Enkla och tillgängliga trygghetssystem

Det skulle vara riktiga förändringar som skapar arbete, istället för symboliska åtgärder som bara skapar utslagning och ett kallare samhälle.

En fungerande kompass

2010-05-24T07:59:00.000+02:00

Efter fiaskot med valkompassen har Jesper Räf från MP och Mikael Nilsson från PP gått genom svaren, undersökt partiernas ståndpunkter och sedan gjort en kompass som faktiskt fungerar.

Problemet med den tidigare kompassen var att man räknade summor istället för avvikelser. Det som är intressant är ju hur mycket din åsikt avviker eller inte avviker från respektive parti. Med det gamla systemet gick det till exempel inte att bli Piratpartist hur man än svarade, samtidigt kunde man bli Sverigedemokrat även om man var jättepositiv till invandring.

Den nya kompassen mäter helt enkelt vilket parti du avviker minst från, ligger närmast, och ger därför ett mer rättvisande svar. När jag gjorde testet hamnade jag ungefär så som jag trodde, jag blev kanske något mindre Socialdemokrat än jag trott. Testa själv!

Tillbaka till dåtiden

2010-05-23T23:04:00.000+02:00

Valfrihet är viktigare än jämlikhet säger Göran Hägglund. En i och för sig trevlig kille, men som bygger sin politik på en bronsålderstext. Vem är det som har valfriheten i ett ojämlikt samhälle?

Frihet och jämlikhet hör samman. En progressiv politik tillåter båda föräldrarna att vara med sina barn. De bronsålders-konservativa vill slopa pappamånaderna och satsa på vårdnadsbidraget, Alliansens största kvinnofälla. Kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen medan pappa förvärvsarbetar. Att en pappa skulle vilja stanna hemma ses som 'onormalt'.

En del spekulerar i att KD ligger under riksdagsspärren i flera mätningar för att de har en "otydlig profil". Jag tror inte det är problemet. Det är tydligt vad KD vill, det är bara det att inte många i Sverige vill gå bakåt i tiden, särskilt i jämställdhetsfrågor. Det är därför Kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen.

Maria Wetterstrand en robot?

2010-05-23T13:41:00.000+02:00

En cyborg skickad från framtiden för att rädda klimatet? Känns som ett givet upplägg om Hollywood får göra film om Maria Wetterstrands liv. Om Natalie Portman kan lägga på sig lite muskler får hon gärna spela huvudrollen. Men varför en cyborg eller robot, är hon inte en vanlig människa?

Maria framställs i artiklar som lite kall. Vädigt intelligent och kunnig men inte så varm och gullig, ni vet, de där kvaliteterna som kvinnor ska ha. För inte diskuterar man väl hur mycket Björklund gillar att kramas, eller hur Reinfeldt först blev kär i Filippa? Maria tycker inte heller att det har med hennes uppdrag som politiker att göra, och det har hon rätt i.

Under Earth Hour låg journalister och gömde sig i buskarna utanför Marias hus. De ville se om hon råkade tända en lampa eller använda elektricitet på något annat sätt. Det gjorde hon inte. I Aftonbladet får man läsa att folk hela tiden försöker övertala henne att ställa upp i mer privata sammanhang och TV-soffor som inte handlar om politik. Det gör hon inte. Maria håller fokus på det som är viktigt, politiken.

Det kanske är därför hon, som ett av två språkrör för Riksdagens minsta parti, har förtroendesiffror som bara kan jämföras med statsministern. Det kanske är därför det mesta negativa man får höra om henne handlar om huruvida hennes frisyr eller kavaj är snygga eller tillräckligt kvinnliga. När det gäller integritet, intelligens och kompetens går det inte att hitta något att klaga på.

För drygt ett år sedan fick man mer träffar om man googlade Linda Rosing, än vad man fick på Maria Wetterstrand, Annika Lantz och Malin Moström tillsammans. Idag får man åtta gånger så många träffar på Maria som på Linda. Kanske håller något på att ändras, till det bättre.

Galenskaper och Civilkurage

2010-05-22T20:50:00.000+02:00

En svensk författare riskerar sitt liv på en båt för att hjälpa ett av världens mest misshandlade folk. Henning Mankell är en av passagerarna på Ship to Gaza och Per Gahrton kräver idag i Aftonbladet att vår svenska utrikesminister gör vad han kan för att skydda skeppet.

Vad innehåller då skeppen som kan göra att Israel hotar att använda militära medel för att stoppa dem? Bomber, vapen och biologiska stridsmedel? Nej, byggmaterial, vattenreningsverk och material för möjliggöra återuppbyggnad av de Palestinska områden som bombats sönder av Israelisk militär.

Jag gillar faktiskt Bildt lite grann. Han var en av Sveriges sämsta statsministrar men jag gillar honom som person. Han är den enda i Sverige som har en sån superdryg von-Oben-attityd men ändå kommer undan med det. Jag tycker hans kommentar efter folkomröstningen om Seyfo var klockren. När en journalist frågar hur han tror det påverkar hans auktoritet som utrikesminister svarar han med ett skratt: "Ja, vad tror DU?". Roligt och klockrent.

Nu hoppas jag bara att han kan visa lite kurage igen. När israeliska övergrepp och organstölder avslöjades krävde Israel en ursäkt för detta "förtal", som sedan visade sig vara sant. Carl Bildt bad inte om ursäkt. Om han kan hjälpa skeppen att nå Palestina med förnödenheter lovar jag att be om ursäkt för allt elakt jag sagt om honom.

Hur står det till med tidningarnas kompass?

2010-05-21T13:52:00.000+02:00

Mig stämmer den hyfsat på. Jag blir i första hand Miljöpartist, sedan Vänster, därefter Fi och S. Men efter att NT har testat Kommunalråden och jag inventerat min bekantskapskrets av politiker verkar kompassen helt snurrig. Framförallt två partier verkar ha främjats, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Det känns ganska allvarligt. Självklart förstår de flesta att sådana här kompasser och barometrar inte är direkt vetenskapliga, men de ska ändå ger en indikation. Just nu har 13% av Aftonbladets läsare angett att de röstar som kompassen säger åt dem. Test och kompasser har ju en gloria av opartiskhet över sig, och man kan tycka att ett test i Sveriges största tidningar ska vara mer seriöst än de i Veckorevyn.

Extra märkligt har man viktat när man tagit med Sverigedemokraterna. Trots att jag svarat att invandringen berikar Sverige OCH satt det som en viktig fråga får jag mer poäng hos SD än hos Piratpartiet, efter att jag svarat att jag vill att fildelning för privat bruk avkriminaliseras. Är man helt emot eller för ett partis kärnfråga bör det rimligtvis visa sig.

Tidningarna och media har ett uppdrag att ge den information som medborgare behöver för att göra medvetna demokratiska val. Det är såklart extra viktigt i valtider. Om de gör det börjar jag undra hur det ligger till med deras moraliska kompass.

En arbetstid i tiden

2010-05-21T12:47:00.000+02:00

Nu i helgen antog Miljöpartiet ett valmanifest som innehåller en punkt om kortare arbetstid. En inte helt okontroversiell fråga. Argumenten för att genomföra det är många, men också väldigt spretiga med olika utgångspunkt. Argumenten mot är få och enkla att förstå, men inte nödvändigtvis riktiga.

Minskad arbetstid ger till exempel förbättrad hälsa, ökad lycka, mindre klimatpåverkan och mer jobb till arbetslösa. Samtidigt är det som Martin Andrén skriver så att vi idag har fossila energislavar som arbetar åt oss, och därför kanske snarare behöver arbeta mer i framtiden än vad vi gör idag. När energislavarna tar slut och de riktiga slavarna i tredje världen inte längre vill jobba åt oss. Men det finns en lag om minskad avkastning. Diminishing returns på engelska. Den är applicerbar på det mesta.

Är du hungrig? Då skulle antagligen en ostfralla göra dig glad. Två skulle säkert göra dig gladare men inte dubbelt så glad som en.

Och tio stycken skulle kanske skapa problem istället (vart ska jag göra av alla dessa mackor innan de blir gamla?). Samma sak med investeringar, som till exempel din arbetsinsats.

Det säger sig självt att den åttonde timmen på jobbet inte är lika produktiv som den första, fjärde eller femte. Ju tröttare vi blir desto sämre jobbar vi. Faktum är att när vi jobbar övertid kostar vi ibland pengar. Inom tillverkningsindustrin sker så många misstag efter en viss övertid att företagen faktiskt förlorar pengar på att låta folk arbeta. Ändå är det övertiden som ger bäst betalt.

Jag tycker att ju mer flexibla system vi har, desto bättre. Ju mer människor kan bestämma själva och ha inflytande över sin situation, desto bättre. Vissa delar av sitt liv vill man kanske arbeta mer, och andra mindre. Då vore det bra med ett system som är anpassat efter det och som samtidigt inte uppmuntrar till bortkastat arbete. Ett system som är anpassat efter både människan och miljön. Ett system som är hållbart.

En ohelig allians i Norrköping

2010-05-19T11:29:00.000+02:00

Frågan om Alliansen kan tänka sig att regera med SD är besvarad, i alla fall i Norrköping. Centern och Moderaterna har nu öppnat för ett maktskifte baserat på stöd från Sverigedemokraterna. Lite överraskande. Jag visste inte att de var så maktsugna att de var beredda att sätta sig med avdankade rasister för att få vara med och styra. Nu består alltså Norrköpingsalliansen av sex stycken partier. Utöver de fyra vanliga har vi SPI och SD som stödpartier, båda värdekonservativa och främlingsfientliga.

Bengt Westerberg stormade ut ur studion när det förra främlingsfientliga partiet, Ny Demokrati, bjöds in. Hur reagerar dagens FP i Norrköping? Kristdemokraterna har en bra och generös flyktingpolitik, hur kommer de att trivas med den hat-politik som SD vill driva? Hur mycket av sina principer är man beredd att sälja.

Innan Centerns och Moderaternas utspel hade jag funderat på hur vi ska lösa situtionen i Norrköping. Det kändes logiskt att det block som får flest mandat får styra, och att man försöker bereda plats för ett parti från den andra sidan. Om vi Rödgröna får fler mandat än Alliansen kunde vi bjuda in Centern, om Alliansen får fler kan de bjuda in oss. Nu har det borgerliga blocket alltså bestämt sig för att samarbeta med de bruna, istället för de röda eller gröna. Jag sitter hellre i opposition än i en majoritet som lutar sig på SD.

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

2010-05-13T13:01:00.000+02:00

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.

Brev till Steven Levitt

2010-05-10T10:41:00.000+02:00

Ekonomen Steven Levitt vid Chicagos Universitet är känd för böckerna Freakonomics och den senaste Superfreakonomics, som jag har på nattduksbordet just nu. Tyvärr är han en av många som lever i villfarelsen att det existerar ett Nobelpris i ekonomi. Jag bestämde mig för att bli en sån där gnällig person som skickar brev till andra för att påpeka felaktigheter:

Hi Steven.

I'm reading your brilliant book Superfreakonomics after enjoying Freakonomics a year or so ago. Before I lambast you for your horrible errors I'd like to flatter you a bit and tell you what a brilliant, talented and funny man you are. I've truly enjoyed both the interesting content and that way that you and the other Stephen relates it in a concise and often humoristic way. Well done indeed.

Even the sun has its spots though, or at least so they say (I've not been able to confirm this). In your latest work you several times mention the Nobel Prize in Economics. Obviously the main problem with that is that there is no Nobel Prize in Economics. The prizes are: Physics, Medicine, Chemistry, Literature and Peace.

What you're thinking of is the Swedish federal banks prize in economics, in memory of Alfred Nobel. It was created in 1968 for the 300 anniversary of the Sveriges Riksbank. It is no more a Nobel Prize than my recently created "Mattias Stenbergs prize for underwater pretzel eating in memory of Alfred Nobel". So there.

I'm guessing that you've been flooded by angry mails from other Swedes, and you may already have corrected this. In that case I apologize. I did not want to be one of the 38 imaginary people witnessing a crime and not reporting it, so I decided to rather risk taking action than be one of many who will watch an injustice be done and not intercede. In case this was indeed a completely superfluous e-mail I've attached a picture of two cats hugging that my girlfriend thought was very cute, so it won't have been completely worthless.

Best regards
Your adoring fan

Mattias Stenberg
Norrköping
Sweden

Bra klimat i Vänsterpartiet

2010-05-08T17:09:00.000+02:00

Oavsett fråga tycker jag alltid att det är lite skönt när en partistyrelse blir överkörd. Inte att jag vill att de ska bli det hela tiden, då har man nog valt fel styrelse, men att styrelsen då och då blir tillrättavisad av medlemmarna visar att man har en demokrati som fungerar.

Den här gången gällde det Klimatfrågan, och huruvida den skall stå med i Vänsterns valplatform som en prioriterad fråga. Inte särskilt kontroversiellt egentligen, många vänsterpartister är väldigt miljö- och klimatmedvetna och de flesta inser hur oerhört viktig frågan är. Jag tror att Partistyrelsen hade ett annat resonemang än det rent politiska, jag tror att de tänkte taktiskt.

Problemet med Klimatfrågan för andra politiska partier är att området redan är "inmutat". Alla mätningar visar att i miljö- och klimatfrågor har Miljöpartiet överlägset störst förtroende. Det innebär att risken finns att man "ger" röster till MP genom att prata om det.

Självklart är jag som Miljöpartist bara glad att fler partier lyfter frågan. Och självklart är jag glad om det ger mer röster till oss. Men ännu gladare är jag att en så viktig fråga, som vi var ensamma om att driva så länge, äntligen är högt upp på agendan i andra partier också. Ska vi kunna genomföra de förändringar som behövs så krävs det att andra inser vikten av problemet. I Moderaternas handlingsprogram kommer klimatet långt ner, och där kan man läsa:

"En modern miljöpolitik vilar på marknadsekonomisk grund. En stark ekonomi och tillväxt är förutsättningar för att finna lösningar på miljöutmaningarna"

Man har med andra ord inte förstått någonting. Tillväxtfokuseringen och marknadsekonomin är vad som skapat problemet. Lösningen ligger i politiken, i folkrörelsen och i omställningen till ett hållbart samhälle. Att tro att marknaden ska lösa klimatkrisen är som att tro att man kan bota cancer genom att röka cigaretter.

Pilla inte på snoppen

2010-05-03T22:26:00.000+02:00

Till MP's kongress i Uppsala är det inlämnat en motion med just den rubriken. Motionen tar upp problematiken med omskärelse, manlig sådan. Att kvinnlig omskärelse är en hemsk företeelse som måste motverkas med alla medel är i stort sett alla överrens om i västvärlden. Men manlig omskärelse är fortfarande norm i en del västerländska länder.

Sett över hela världen är ungefär 20% av alla män och pojkar omskurna. I USA är siffran den omvända, där är det bara 20% av den manliga befolkningen som INTE är omskuren. Att hålla på och skära i könsorgan är (självklart) ett religiöst påfund. Det är i gamla testamentet vi får lära oss att vi måste stympa vår penis för att ingå i förbund med en magisk varelse som styr vår värld.

Då kan man ju undra hur detta går ihop med Barnkonventionen. Det gör det ju såklart inte. Inte heller har det med religionsfrihet att göra. Dels är det ju inte en religiös frihet att få sin snopp karvad i mot sin vilja, utan ett religiöst tvång. Dels finns det inga religiösa barn, bara barn med religiösa föräldrar.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionens attsats att MP "tar ställning mot" omskärelse. Jag tycker det är synd. Att förbjuda omskärelse vore både fel och ansvarslöst, det skulle bara innebära att det sker utomlands eller i källarlokaler, men att ta ställning mot kan väl också innebära att utbilda, informera och opinionsbilda. Det känns lite barockt att vi i Sverige idag har läkare som skär bort förhuden på spädbarn bara för att deras föräldrar tror på en bronsåldersgud.

Folkpartiet vill skattesubventionera charterresor

2010-04-30T10:42:00.000+02:00

Under mandatperioden har Norrköpings kommun varit tvugna att skjuta till 84 miljoner för att flygplatsen ska kunna driva sin verksamhet. Folkpartiets Mathias Sundin tycker i gårdagens tidning att det är bra. Det känns något märkligt eftersom han tidigare gjort sig känd som stark förespråkare för den fria marknaden.

Idag råder en kraftig överetablering av flygplatser i Sverige. Vårt land har runt 200 flygplatser och bara en handfull klarar att hantera sina kostnader. Anledningen till att de finns kvar är att de spelar ut kommunerna mot varandra för att få bidrag för sin verksamhet. Att påstå att Norrköpings flygplats är särskilt viktig blir såklart lite löjligt, när vi har både Skavsta och Linköpings flygplats i närheten och inte särskilt långt till Arlanda.

I måndags röstade de borgerliga emot de rödgrönas förslag på en social investeringsfond. Borgarna är också emot "bidragssamhället". När det gäller sjuka, arbetslösa eller de som står utanför. Däremot går det alldeles utmärkt att låta flygplatser leva på bidrag och skattessubventionera charterresor. Borgarnas fossila politik är inte hållbar.

Av alla sätt vi har att transportera oss är flyget det som har mest negativ effekt på miljön och klimatet, det är det smutsigaste sättet vi har att förflytta oss. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet därför vill flytta över mer trafik på järnväg och driver både frågan om Ostlänken och höghastighetståg. En rödgrön seger i valet kommer att innebära en rekordsatsning på järnvägen i Sverige. Något som beräknas skapa mer än 10000 jobb, förbättra folks möjlighet att resa och samtidigt drastiskt minska Sveriges klimatpåverkan. Vi vill skapa jobb, satsa på människor och miljövänliga transporter. Det är en hållbar politik.