onsdag 29 februari 2012

Nytt badhus i stan

Ikväll hade vi samråd för detaljplanen Ljura 1:2. Här jobbar vi fram en detaljplan för parkeringen utanför Centralbadet. Vi prövar förutsättningarna både för bostäder och andra funktioner, dels en förskola och seniorbostäder, men också ett nytt badhus med rehabfunktioner. Här kan du läsa mer om planen.
 

 
Det var ett trevligt samråd även om det inte var så välbesökt. Bara drygt tio personer hade tagit sig ner till Rosen ikväll för att diskutera stadens utveckling. De pratstunder jag hann med var dock givande, det kom bland annat förslag på att ta ett större grepp även om det område som ligger söder om Centralbadet, det som idag är fotbollsplaner och ridklubbens område.
 
Alla jag pratade med höll också med om att trafiksituationen på Dagsbergsvägen inte är bra. Utformningen av den gatan inbjuder verkligen till vårdslös körning, vilket inte direkt skapar trygghetskänslor för de som bor och rör sig till fots eller på cykel i området. Den hastighetsöversyn vi nu kommer att genomföra för staden verkar vara efterlängtad.

Moderata Marie Morell Muckar Med Media


Jag måste erkänna att jag skrattade när jag klickade på NT’s artikel om hur Marie Morell polisanmält NT, efter att Moderaternas planer på att avveckla vårdcentraler läckt ut. Det politiska innehållet har jag skrivit om och det är inte mycket att skratta åt, så det var inte det som gjorde det. Att Marie över huvud taget kommit på idén att anmäla NT är såklart lite komisk, men mera den sortens humor som får en att skaka lite på huvudet medan man försiktigt drar på smilbanden. Det som var roligt var naturligtvis bilden.



Det kan vara värt att tänka på innan man polisanmäler en tidning: Det är tidningen som bestämmer vilka bilder som publiceras. Alla har vi tillfällen där vi inte gör oss själva riktigt rättvisa, då är det inte bra att ligga illa till hos fotografen.

tisdag 28 februari 2012

Strömparkens och Norrköpings framtid


Nu är en av våra absolut största satsningar på Norrköpings stadsmiljö igång, det handlar om utvecklingen av Strömparken. Det är ett jävligt spännande projekt rent ut sagt, och det kommer verkligen att skapa en häftig och kreativ upplevelse mitt inne i stadskärnan. I framtiden kommer man kunna strosa genom parken och se laxar hoppa och leka sig fram mot Hästskodammen, om allt vill sig väl.

Självklart är satsningen allra viktigast för alla de som sysslar med fritidsfisket vid strömmen, men även en sån som jag som inte ens äter fisk tycker att det ska bli ett riktigt spännande inslag. Hur många städer i Sverige har 18 meter vattenfall och laxar hoppandes mitt i centrala staden? Inte bara fiskar kommer att kunna leka här, för de lite yngre Norrköpingsborna skapar vi också lekmiljöer. Idag saknas det möjligheter till lek för barn i delar av den centrala staden, så jag tror att en satsning på det kommer att vara välkommet.

Tyvärr har den här satsningen kommit lite i skymundan då debatten mest har handlat om husbygget på parkeringen brevid Refvens Grund, något som en del vill få till att vi förstör eller bygger i parken. Sanningen är att vi satsar mer än vad vi någonsin gjort på att höja kvaliteten i en av Norrköpings mest centrala parker, och samtidigt skapar vi hyreslägenheter nära grönska, vatten och kollektivtrafik i världsklass.

Norrköping är redan idag en väldigt attraktiv och spännande stad, trots skador som åsamkats av rivningsvågen på 60- och 70-talet. Vi har unika förutsättningar med vårt fantastiska vatten och kulturarv, något som vi ska ta tillvara nu när vi fortsätter utvecklas som stad. Att utveckla staden genom förtätning innebär inte att vi skadar vårt kulturarv eller våra grönområden, utan tvärtom, att vi höjer kvaliteten, tillför nya funktioner och gör dem mer åtkomliga. Strömparken är bara ett exempel på det, jag kommer presentera flera av kommunens projekt framöver.

Men ska den här positiva utvecklingen fortsätta krävs också mod från de som är kreativa, positiva och intresserade av att utveckla staden. Industrinedläggningar och rivningsvåg har skapat en bitterhet och en jantelag i Norrköping. En del upplever varje förändring som något hotfullt. Entrepenörer som startat företag i Norrköping får ofta höra att "det där går aldrig", politiker som sticker ut hakan får hatbrev. Det är baksidan av att ha en historia som arbetarstad med kriser i bagaget.

Men den tiden är över nu. Entrepenörerna blir fler, våra ungdomar går idag vidare till universitet och jobb skapas i sektorer vi aldrig tidigare haft. Kort sagt så växer ett nytt och bättre Norrköping fram ur vår historia. Mitt politiska ansvar är den fysiska miljön, och jag lovar att fortsätta vara drivande för att även den ska utvecklas. Med våra fysiska strukturer och miljö skapar vi förutsättningar för företagande, för möten mellan människor, för hälsa och för ett gott liv. Dock vill jag vara väldigt tydlig med en sak: Allt detta innebär förändring.

måndag 27 februari 2012

Höjdskräck är inte hållbart


Det förvånar mig inte att det finns människor som är kategoriska motståndare till höga hus. En del verkar helt enkelt tycka att det är fult med höga hus, och det kan man väl få tycka. Själv tycker jag inte det är höjden som avgör om ett hus är vackert eller inte, utan andra egenskaper. Det finns fula låga hus och vackra höga, och tvärtom.

Däremot förvånar det mig när Naturskyddsföreningens lokalavdelning börjar förespråka låg bebyggelse i den centrala staden. Deras ordförande skriver i en insändare till FÖ att de föredrar att ett envåningshus byggs på parkeringsplatsen intill Refvens Grund. Om man av personliga estetiska skäl tycker att hus ska vara låga kan väl det vara en sak, men Naturskyddsföreningen ska väl i första hand syssla med hållbarhet.

Alla människor behöver någonstans att bo, det är ett grundläggande behov som vi är ganska överens om. Frågan är hur vi ska tillfredsställa detta behov på ett sådant hållbart sätt som möjligt. Hur tillgodoser vi fleras behov utan att ta för mycket mark i anspråk? Vi bygger på höjden. Hur minskar vi energibehovet? Vi bygger på höjden. Hur minskar vi behovet av transporter? Vi bygger på höjden.

Att inte behöva ta onödigt mycket mark i anspråk borde ligga även i Naturskyddsföreningens intresse. De fem våningar med bostäder som de inte vill tillåta på parkeringen vid Refvens Grund måste skapas någon annanstans. Ska vi bara tillåta en våning istället för sex tar det helt enkelt upp sex gånger så mycket plats.

Att minska energianvändningen borde också ligga i deras intresse. Energianvändning står idag för en stor del av vår miljö- och klimatpåverkan. Att flera familjer bor tillsammans i ett flervåningshus är otroligt mycket mer energieffektivt än att vi sprider ut oss i en massa envåningshus.

Sist men inte minst slösar vi som samhälle bort en oförsvarlig mängd både tid och resurser på onödiga transporter av oss själva och våra varor. Större delen av detta beror på dålig planering som följd av att bränsle, och därmed transporter, varit i det närmaste gratis. För att minska behovet av transporter behöver vi skapa närhet. Det innebär att vi slutar breda ut oss, och istället skapar livsmiljöer som är yteffektiva och har blandade funktioner.

I klarspråk innebär det en tät och levande stad, med ett varierat utbud av både handel, service och rekreation. Planen för Torget 5 uppfyller allt det här och är ett ypperligt exempel på hållbarhet i stadsplanering, något Naturskyddsföreningen och alla andra som är intresserade av att skapa en mer hållbar stad borde vara glada över.

lördag 25 februari 2012

Intel® CoreT i7 2600K


Min första dator var för drygt 20 år sedan och var en Commodore 64. Den hade alltså 64000 "hjärnceller" i form av arbetsminne. Idag köpte jag en ny dator som har 128000 gånger fler. Det är ungefär som skillnaden mellan en hamster och fem stycken elefanter. En Intel® CoreT i7 2600K med 8gb RAM och ett GeForce GTX 580. Mums!

Det är otroligt spännande med den tid vi lever i nu, där utvecklingen går fortare och fortare, och vår kunskap om oss själva och vår omvärld ökar exponentiellt. Det är fullkomligt omöjligt för en person idag att vara fullt uppdaterad på ens ett enda ämne inom en enda disciplin av en enda vetenskap eller genre, medan för några hundra år sedan kunde en tillräckligt rik och bildad person ha läst varenda bok som någonsin skrivits.

I all denna eufori över utveckling drabbas man såklart av två nedslående insikter. Den ena är självklart hur vi som mänsklighet genom våra samhällen väljer att använda våra resurser och vår kunskap. Det är sällan optimalt, minst sagt. Den andra är mer personlig, att man trots sin relativa ungdom redan är något utav en fossil. Dagens ungdomar är smartare och snabbare än någonsin, vilket självklart är helt naturligt och alltid varit sant. Motsatsen vore ju horribel, att vi skulle bli dummare och dummare. Som tur är sysslar jag ju numer med politik, där anses man vara ung ända tills man är 45.

fredag 17 februari 2012

Hållbart jordbruk i kommunen


För tre år sedan skrev Miljöpartiet en motion om ett GMO-fritt Norrköping. På väg fram till beslutet ändrades det till ekologisk odling på kommunal mark. I slutändan fick formellt sett stadsplaneringsnämnden (som ansvarar för kommunens markreserv) i uppdrag av fullmäktige att ställa krav på ”ekologiska produktionsmetoder” vid jordbruk på den mark vi äger gemensamt i kommunen.

Ett trettiotal företag och företagare arrenderar idag totalt nästan 2000 hektar mark av kommunen för olika former av livsmedelsproduktion. Alla har väldigt olika förutsättningar. Det kan handla om små plättar, stora plättar eller små delar av stora plättar man hyr av kommunen. Man kan också odla en himla massa saker på en massa olika sätt. Eller hålla olika djur på ytterligare olika sätt. Det blev uppenbart när jag idag träffade fem stycken bönder med väldigt olika förutsättningar.

Utan att fastna i för- och nackdelar med olika former av odlingar eller certifieringsmetoder kan jag ändå konstatera, att om vi ska bygga ett långsiktigt hållbart samhälle behöver vi hitta en mängd olika sätt att göra det på. Det finns inte ett sätt, en magisk formulering eller en idé som löser alla problem. Idag kan vi ställa krav på nya arrendatorer att de ska bruka jorden på ett visst sätt, och vi kan skapa ekonomiska incitament som gör det lättare att ta ett stort miljöansvar. Det är några steg på vägen. Men vi är som samhälle inte ens överens om vilka metoder som faktiskt är de bästa eller mest miljövänliga.

I slutändan undrar man ändå hur mycket påverkan vi egentligen har i kommunen, jordbrukspolitiken styrs ju idag mestadels från Bryssel. Olika bidragskvoter och subventioner från EU bli i slutändan det som avgör vad som odlas och hur. Det känns minst sagt lite konstigt.

onsdag 15 februari 2012

Fantastisk idé, puckat beslut


Du har ett stycke mark och kan antingen få 150 studentbostäder i en fantastiskt kreativt utformad byggnad med högt arkitektoniskt värde, eller 80 stycken i en vanlig låda. Vilket väljer du? Är du politiker i Stockholm väljer du uppenbarligen alternativ B. Sämre utnyttjande av marken, bara hälften så mycket bostäder (i stan med Sveriges högsta bostadsbrist), och ett stort fett nej till en riktigt spännande och kreativ arkitektonisk idé.

YIMBY-nätverket har en bra presentation av hela projektet som är otroligt intressant. Kolla hur arkitektkontoret Utopia lyckas trolla fram lägenhetsutrymme och kvalitet bokstavligt ur tomma luften. Jag förstår inte hur Stockholms stadsbyggnadsnämnd kan förkasta den här idén. Med en restaurang i bottenvåningen kanske det vore nåt för Strömsholmen istället...


Alla pratar om landstinget


Plötsligt ur ingenstans dyker landstingspolitiken upp som en snackis. Vem hade kunnat gissa det? Landstinget ligger ju traditionellt sett i total mediaskugga mellan valrörelserna, trots att de ansvarar för en av de politiska frågor människor brukar ranka som viktigast. Nu blev helt plötsligt landstinget intressant av två anledningar, som i grunden inte är så konstiga.

Den ena är att borgarna vill höja skatten, vilket fick NT’s ledare att sätta kaffet i vrångstrupen. Det innebär egentligen bara att Moderaterna nu efter en dryg mandatperiod i landstingets regering kommit till samma slutsats som den Socialdemokratiska regeringen gjorde innan dem.

Om samtliga seriösa partier kommer till samma slutsats kan man ju börja misstänka att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Vården är uppenbart underfinansierad. Antingen höjer man då intäkterna eller så drar man ner på ambitionsnivån. Tjafset om effektiviseringar kan landstingspolitikerna lägga ner. Sjuksköterskorna kan inte springa snabbare än de gör och politikerna har inte lyckats presentera en enda ny idé sedan S tappade makten för drygt fem år sedan.

Den andra anledningen till uppmärksamheten är att ett internt dokument ”avslöjar” att Moderaterna vill sälja vårdcentraler av ”ideologiska” skäl. Jag vet inte riktigt vad det är man ska bli upprörd över här. Att Moderaterna driver den politik de faktiskt gick till val på? Det kan väl knappast komma som en överraskning att Moderaterna ser ett egenvärde i privatiseringar.

Det som gör det hela intressant är naturligtvis landstingsledningens absurt dåliga hantering av situationen kring detta läckta dokument. Polisanmälningar, anklagelser mot media och sedan vägrar man att svara på frågor. Vrinnevilistans företrädare valde dessutom att jämföra det med ”Watergate”. Wow.

Jag undrar om den här makabra uppvisningen i dålig krishantering har att göra med det faktum att landstingspolitiken trots allt lever en sådan undanskymd tillvaro. Hur många vet vilka landstingsråden är? Hur ofta syns dem? Vad har de för politiska visioner och idéer för hur vi ska utveckla vården, kollektivtrafiken, den regionala kulturen osv?

Hur många av landstingspolitikerna bloggar till exempel om politiken i landstinget? På NT vet jag bara en som gör det, Margareta Fransson (MP) som är fritidspolitiker och sitter i landstingsstyrelsen. 90% av Norrköpings kommunala heltidspolitiker bloggar här, 0% av landstingets heltidspolitiker gör detsamma. Nu blev det lite fokus på landstingspolitiken i media och med en skattehöjning på agendan lär det nog fortsätta. Kanske kan våra förtroendevalda ta chansen och använda uppmärksamheten till att berätta vad de vill göra. Förutom att höja skatten och sälja vårdcentraler, det vet vi ju redan.

torsdag 9 februari 2012

Äntligen byggkranar!


Vi har för första gången på länge en utmaning i Norrköping i att kunna erbjuda boende till våra invånare. Flera av Norrköpings bostadsbolag har idag fullt, däribland vårt gemensamt ägda Hyresbostäder, och det är för första gången svårt att hitta en bostad här. Det är självklart positivt i och med att det betyder att Norrköping är en bra stad att bo i, men skapar också problem.

Nästan all nybyggnation på sistone har varit i form av villor och skett utanför staden, väldigt lite har skapats i stadskärnan. Detta trots att vi har en attraktiv stadskärna, trots att fler vill leva sina liv inne i staden, och trots att förtätning inom staden också är det mest hållbara sättet för oss att utvecklas som kommun.

Därför är jag nu väldigt glad att HSB efter alla arkeologiska bekymmer kommit igång med projektet ”Gubben” vid strömmen. Där kommer ungefär 100 norrköpingsbor att kunna bo med utsikt över strömmen, med både handel, spårvagn och tågstation inom gångavstånd. Det skapar också ett tryggare och mer attraktivt promenadstråk utmed strömmen, som många använder redan idag. Det är hållbar stadsutveckling för mig.

Byggkranar har också en tydlig symbolik. För mig symboliserar de att människor bygger, utvecklar och moderniserar staden. Det signalerar aktivitet, intresse och framtidstro. Många städer har idag inga byggkranar, det är ett enormt problem för dem. Vi i Norrköping är däremot mitt inne i en omvandling till en mer hållbar kunskapsstad, då behöver vi många fler byggkranar och det tror jag att vi kommer att se i år.

måndag 6 februari 2012

Björnviken


Det händer en himla massa saker kring Björnviken. Hela området är kringgärdat av industrier och tung infrastruktur, men mitt i det finns också fritidsboende, villaområden, golfbana och skön natur.  Det finns också en del miljöproblem som kvarleva från en gammal sulfatfabrik. Eftersom mycket är på gång och det finns så många olika hänsyn att ta, gav vi i stadsplaneringsnämnden i januari ett uppdrag till kontoret att börja arbeta fram ett program för området. Här är själva området:



Ett program använder vi för att ta ett större grepp och ge vägledning till det fortsatta detaljplanearbetet. Program rör sig så att säga på en högre nivå. Det beskriver inte vart fasaden på ett hus ska ligga eller hur avloppsrör ska dras utan väger in de större frågorna och gör att vi kan få detaljerna att fungera med helheten. I det här fallet finns det en hel del saker att ta med i beräkningen, till exempel:

-Naturvärden. Pjältån har till exempel sitt utlopp här och vi tillsammans med Länsstyrelsen är intresserade av att skydda den ytterligare.
-Befintlig bebyggelse. Det bor redan idag många människor i både Loddby och Herstaberg. Även i Stridsudden och Bredudden bor det folk, om än inte lika många. Viktigt att de får komma med i processen när vi tittar på området.
-Grymön är ett härligt område med fritidshus som har en lång historia, där måste vi se till att planer uppdateras och anpassas till verkligheten, idag finns mycket oro bland de fritidsboende där som jag var ute och pratade med i somras.
-Golf. Golfverksamheten vill expandera och det finns också idéer på nya former av boende, hur passar det in?
-Industrier. Här har vi bland annat ett enormt sågverk som har sin verksamhet i angränsning till området.
-Rekreation. Hur används området för rekreation idag, hur kan man använda det i framtiden? Vilka värden finns, vilka kan behöva tillskapas?

Det är några exempel på sådana frågor vi kommer att behöva arbeta med. Till sommaren kommer vi att gå ut på samråd och bjuda in alla som bor och verkar i området men också andra intresserade Norrköpingsbor.

Jag tycker att det är ett spännande område. Dels för den stora utmaningen att försöka få alla olika intressen att samsas, men också för att det är ett område med en delvis väldigt lantlig karaktär så nära staden. Även om urbaniseringstrenden är fortsatt stark vill en del människor flytta ut på landet, särskilt när de skaffar familj. Att då kunna erbjuda samma värden som landsbygden men närmare staden vore såklart bra ur ett hållbarhetsperspektiv.

Men framförallt tycker jag det är bra att vi inte går direkt på och detaljplanerar, utan att vi stannar upp och försöker skapa oss en helhetsbild först. Och att vi redan när vi är i starten bjuder in människor att delta i processen. Till sommaren blir det samråd, men redan nu är såklart folk välkomna att komma in med frågor, synpunkter och idéer.

torsdag 2 februari 2012

Hatar snö


Som barn tyckte jag snö var roligt att leka i. Snöbollskrig, bygga snöborgar, snögubbar och snölyktor. Som vuxen tyckte jag snön var vacker. Ett vitt täcke över allting, en rofylld estetik, frost och istappar som blänker. Som politiker hatar jag snö.

Förra året kostade snön 26 miljoner kronor i akuta skador på våra gemensamma fastigheter. Mestadels tak på skolor som gick sönder, men också många andra mindre skador. Våra vänner i tekniska nämnden, som ansvarar för gatorna i Norrköping, får betala runt en halv miljon varje gång det snöar ordentligt.

Att anpassa sig till klimatförändringarna kommer vara en av mänsklighetens stora utmaningar framöver, men förhoppningsvis innebär det i alla fall mindre snö.

onsdag 1 februari 2012

Varför är nästan alla vackra hus 100 år gamla?


Även om rivningsvågen på 60- och 70-talet orsakade mycket skada finns också mycket kvar sedan Norrköpings tid som textil- och industristad. Vi som är födda och uppvuxna i stan tänker oftast på det som försvunnit, medan de som besöker oss brukar reagera genom att säga ”Gud vad många fina hus ni har kvar!”. Båda har såklart rätt. Mycket försvann, men mycket finns också bevarat.

Omvandlingen av Industrilandskapet har varit fantastisk, och vi har blivit riktigt bra på att ta tillvara vårt kulturarv i form av de byggnader som skapades för 100 år sedan eller mer. När vi rör oss i de miljöerna ser vi både historien och framtiden, blandade i stadsmiljön. Gammal textilindustri är nu modern kunskapsindustri, vackra gamla byggnader fylls nu med nytt spännande innehåll. Men varför är nästan alla vackra i Norrköping hus också gamla hus?

Vår gamla arkitektur berättar för oss vilka vi har varit, men vilken historia kommer dagens hus att berätta för framtiden? Och för oss just nu? Idag är Norrköping en kulturstad, en kunskapsstad, en handelsstad och mycket mer. Men visar sig det i den stadsmiljö som våra nya hus skapar? Jag tycker inte det.

Vi behöver höja kvaliteten på dagens arkitektur. Våra hus är inte bara förvaringslådor för människor utan skapar vår gemensamma livsmiljö. Lika viktigt som att en lägenhet är vacker och användarvänlig på insidan för att du ska trivas och må bra i ditt hem, lika viktigt är det att utsidan samspelar med sin omgivning och skapar en attraktiv och spännande miljö.

I år har vi därför redan tre arkitekttävlingar på gång i Industrilandskapet. Först ut är ”Stabben”, en del av den betongplatta som ramar in Strykjärnet på den södra sidan. Vi låter nu arkitekter och företag tävla bland annat om vem som bäst kan anpassa byggnaden till sin omgivning, formge utemiljön och skapa bäst tillgång till vattnet för allmänheten. Tre företag och arkitekter har kvalificerat sig till slutomgången och ritas som bäst på sina förslag, under våren kommer vi att få se resultaten och då ställer vi ut dem så alla kan ta del. Jag lär väl posta lite bilder här också i framtiden.