Fina fiskar i grönt Norrköping

Norrköping är första kommun i Sverige att bli MSC-certifierad. Det innebär att all fisk som serveras i Norrköping skolor nu är fiskad på ett hållbart sätt. MSC står för Marine Stewardship Council och är en internationell organisation som arbetar för ett ekologiskt hållbart fiske, och för att stoppa den utfiskning av våra hav som fortfarande sker.

Häromdagen kunde man dessutom läsa att Norrköping klättrat i Miljöaktuellts rankning och nu är nionde bästa kommun i Sverige. Kul för alla i Norrköping och speciellt oss Miljöpartister. Mindre kul för våra Östgötska vänner i Ödeshög, Ydre, Valdemarsvik och Åtvidaberg som alla kommer nedanför 250-strecket av 290 kommuner. Till deras försvar kan man säga att det är svårare att få genomslag i en sådan här mätning för småstäder, där man inte har samma förutsättningar. Och att Miljöpartiet inte har lika stort inflytande där. Ännu. Jag tror att gräset är grönare på andra sidan valet.

Alliansen är bra för (vissa) pensionärer!

Fyra pensionärer berättar i DN att den borgerliga politiken minsann är den bästa för dem, och de har rätt!

Nu råkar det vara fyra av sveriges rikaste pensionärer. De åldrade före detta ledarna för de borgerliga partierna. En liten elit med väldigt mycket pengar, väldigt mycket kontakter och väldigt mycket inflytande.

Efter att man sållat bort känsloargumenten och annat nonsens ur artikeln slutar det egentligen i att en sak är viktigare än allt annat för att (vissa) äldre ska få det bra. För de som har koll på vilket som varit högerpartiets viktigaste fråga sedan åtminstone 1904 är det inte så svårt att lista ut vad det är: Skattesänkningar!

Jodå. För att pensionärer ska få det bra krävs rejäla skattesänkningar. Och så ska det löna sig att arbeta såklart, även om man fyllt sjuttio. Jag kan mycket väl tänka mig att Ulf Adelsohn skulle bli ännu lyckligare om han slapp några kronor i skatt, han har aldrig slagit mig som en särskilt solidarisk person.

Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig att Birgit Friggebo skulle kunna jobba in lite pengar trots att hon fyller 69 i år. Hon har antagligen inte allt för allvarliga förslitningsskador efter att ha jobbat först som tjänsteman, och sedan som högavlönad politiker hela sitt vuxna liv.

Men hur representativa är de egentligen? Och hur mycket av välfärden är det okej att montera ner för att fylla just den rikaste promillens behov? Välfärdsfrågor är intressanta och komplicerade. I vissa sektorer finns det stora behov av reformer. Utgångspunkten bör vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla, inte att se till de som redan har det bäst. En modern politik för välfärd skapas knappast av gamla avdankade högerpolitiker.

Demokratins väktare

Deltog i ett väldigt intressant seminarium om politik och journalistik för ett tag sedan, kom att tänka på det när jag idag läste om hur en av Sveriges största dagstidningar springer ärenden åt Alliansen. Att SvD's ledarredaktion på order från Reinfeldt och Regeringskansliet ska 'krossa' Maria Wetterstrand, att de ska ge journalisterna order att 'granska' Miljöpartiet istället för Socialdemokraterna. Att den uttalade strategin är att sänka Marias popularitet.

På seminariet pratades det högtidligt om journalisternas uppdrag. Att ge medborgarna den information de behöver för att fatta demokratiska beslut. Journalisterna som demokratins väktare. En mycket sympatisk målsättning. Tyvärr inte alltid så nära verkligheten.

På en teoretisk nivå kanske man kan påstå att journalister har det uppdraget, men ser man till hur den struktur de arbetar i fungerar så är det ganska långt från sanningen. Tidningars uppdrag är att sälja annonser, prenumerationer och lösnummer. Journalisternas verkliga roll blir då att göra en produkt som så många som möjligt vill ha. Självklart är hög trovärdighet en bra egenskap att ha när man säljer annonser, men antalet läsare smäller högre. Det är den ekonomiska verkligheten, och den kan man kanske leva med. Även om jag misstänker att man inte drömmer om att skriva om kändisskvaller när man går journalisthögskolan.

Men att gå regeringsmaktens ärenden i en propagandakampanj, att ta order från de som de påstås vara satta att bevaka. Då har man inte bara misslyckats i sitt uppdrag, man skadar hela demokratin och säljer sin egen trovärdighet.

Hårdare tag, lösningen på allt

Går det inte med våld så går det med mera våld. Det är inte bara ett recept för att få upp envisa konservburkar utan verkar också utgöra grundstommen i Folkpartiets moderna politik. Det är en imponerande resa de så kallade liberalerna har gjort. Från ett social-liberalt parti som ville ha individuell frihet med socialt ansvarstagande, till ett moralkonservativt parti som helst vill låta batongen tala.

När Folkpartiets representant i debatten om Jämlikhetsanden i Norrköping fick prata ville han prata om Moral. Jovisst tyckte han, forskningen visar att jämlikhet är bra men är det verkligen Moraliskt rätt att minska klyftorna? Är det inte viktigare att belöna de som jobbar och straffa de som inte gör det? Samma linje kör nu Folkpartiets major, Jan Björklund, när det gäller oroligheterna i Rinkeby. Det är hårdare tag som gäller.

Det mest grundläggande problemet med "hårda tag" är att det inte fungerar. Hårdare straff minskar inte brottslighet, det ökar den. Hårdare tag i skolan ökar inte elever studiemotivation, det sänker den. All forskning visar att sociala problem förvärras av de hårdare tag som populister på högerkanten förespråkar. Ingen blir snäll av stryk.

Statsministern visar mer förstånd än regeringens stridspitt och vill involvera frivilligorganisationer och föräldrar i dialog. Det är bra. Men man missar självklart att ta upp det faktum att det är ojämlika förhållanden och det högst verkliga utanförskap som det innebär som skapar problemen. Ökad jämlikhet, rättvisare resursfördelning och långsiktigt arbete med att skapa delaktighet behövs. En modernare syn på samhället än vad de konservativa kan bidra med, med andra ord.

Vetenskaplig medkänsla

Hörde talas om spegelneuroner för första gången på ett seminarium om Jämlikhetsanden igår. Blev nyfiken och kollade upp den nya hjärnforskning som upptäckt dessa spännande hjärnfunktioner.

Att sociala relationer är viktiga håller nog alla med om. Att de är absolut livsnödvändiga håller säkert också en del med om. Men en filosofiskt intressant fråga är om det inte till och med är så att vi som individer bara existerar i en socialt kontext. Vi är helt enkelt våra relationer.

Upptäckten av dessa neuroner visar åtminstone att förmågor som empati och medkänsla är "hårdkodade" i oss, och i andra primater och livsformer. Uppenbarligen finns det en stark evolutionär fördel med empati, och även om det inte därmed är sagt att det måste vara så att ett varmare, mer rättvist och mer jämlikt samhälle därför per automatik är bättre så ger det väl en indikation åt det hållet.

Dessutom visar det att det är en grundläggande funktion hos människor att bry sig om varandra. "Sköt dig själv och skit i andra" fungerar inte, det har naturen sorterat bort, det är atavistiskt. "Var dig själv och bry dig om andra" är en mer modern, vetenskaplig och funktionell inställning. Och det känns bra.

Demokratisk terrorism

Äntligen är svenskarna på väg hem. Jag får nästan lite dåligt samvete när jag blir glad över det. 12 miljoner människor är ju ändå kvar i området och kommer att fortsätta drabbas av Israels statsterror. Både Palestinier och Israeler. Israel som är "regionens enda demokrati"

Hur går demokrati och terrorism ihop? Demokrati handlar inte bara om folkval, det handlar också om demokratiska värderingar som lika rätt inför lagen och yttrandefrihet. Israel misslyckas kapitalt med att uppfylla de kraven. I verkligheten är Israel en apartheidstat, där en del av befolkningen har privilegier och rättigheter som andra delar inte har. Yttrandefriheten inskränks gång på gång, och även judar med impopulära åsikter stoppas eller väljer till slut att emigrera.

Något av det obehagligaste i den brutala attacken mot Ship to Gaza var att den genomfördes sent på natten, efter att all kommunikationsutrustning slagits ut, och av maskerade kommandosoldater. Uppenbarligen tycker inte ens Israels egen regim att det de sysslar med tål dagsljus. Bara kriminella maskerar sig och utför sina illdåd i skydd av mörker. En demokrati hindrar inte aktivt folk att granska sin verksamhet.

Fler båtar är på väg. FN har fördömt Israels brott mot internationell rätt. Till och med de mest borgerliga kommentatorerna anser att blockaden mot Gaza måste brytas. Hur kommer den demokratiska staten Israel att reagera? Nu finns chansen till besinning. Kanske inser Israel att de håller på att måla in sig i ett politiskt hörn utan allierade.

En del svenska extremister påstår att hjälpsändningar är att betrakta som krigsprovokationer, och att hjälparbetarna "ville dö".

Tyvärr tillhör de inte extremistiska partier utan Folkpartiet, Moderaterna och KD. Jag hoppas och tror att ALLA svenska riksdagspartier respekterar mänskliga rättigheter. Och jag hoppas att dessa politiker förstår att de utnyttjar ett demokratiskt privilegium som de inte skulle kunna dra nytta av i det land vars agerande de försvarar.

Som Lasse Stjernkvist uttryckte det idag: "Hur kan ett land som inte funnits utan FN och folkrätt strunta i FN och folkrätt?".